Gúttura för ett rykande slagfält

Nu har jag skrivit text till fem av åtta sånger på Christian Älvestams Svavelvinter-skiva och han har satt musik till två av dem. I ett av fallen fick jag musiken först.

Min ambition är att samtliga sånger ska kunna ha sjungits på Marjura av olika människor och varelser inom romanernas tidsrymd. Det är riktigt skojigt – jag känner miljöerna såpass bra att jag kan skriva texterna från ett annat perspektiv än det som finns i romanerna. Det är är alltså sånger som kan ha sjungits där romanens läsare inte fanns på plats.

Senast var barden Shopachinkas gamla slagdänga Gúttura för ett rykande slagfält på tapeten – ni vet sången där knekten hånar sina offer och gläds åt att ha överlevt ett fältslag, samtidigt som han vet att det snart är hans tur att ledas iväg. Jag tänker mig den klassiska dansen med döden som återges på våra egna medeltida målningar. Christian är lite konservativ när det gäller titlarna så sången kommer förmodligen inte att heta Gúttura, men vi andra vet ju vad det är frågan om. Här ett utdrag, direktöversatt från gammeljori:

Den dräng som i gårdagens solsken drog plogen

nu spricker som frukt av förruttnelse mogen

Den herre som trodde att jorden var hans.

nu leder honom döden i ringlek och dans

Blodet som levde – nu levrar det sig

i kroppar, på krakar som fruktade döden och fruktade mig.

Fortfarande återstår en hel del arbete med både texter och musik, men det är ett kul sidoprojekt!