torsdag 18 februari 2016

Filmmanus, någon?

Känd filmtyckare i goth
Eftersom jag nu skrivit klart konfluxsviten så är frågan vad jag ska ta mig an härnäst. Jag ägnar våren åt att pröva lite nya saker för att se hur det känns. Bortsett från att jag skriver låttexter till metalbandet Svavelvinters nästa platta så tänkte jag försöka skriva minst en novell och redigera om Svavelvinter – första boken i sviten – för att försöka göra den lite lättare att komma in i. Jag tänker därvid inte ändra så mycket i sak utan mer se över exposition och disposition.

En annan tanke som jag har lekt med är att försöka skriva ett filmmanus. Min inställning är som den var inför romanprojektet: varför inte? Jag är mycket förtjust i film, och särskilt i film av bröderna Coens typ med bra skådespeleri, bra repliker och bra story. Ibland har jag fått känslan av att svensk film kan vara lite slapp i jämförelse, men det ska genast sägas att jag inte ser så mycket svensk film. För att få tips stämde jag igår träff med Simon J Berger i Stockholm, liksom jag själv medlem i rollspelarnas informella illuminati och frimureri. Jag ville höra hur en skådespelare ser på manus och deras framväxt och om han tycker att detta över huvud taget är en bra idé. Några lärdomar från mötet:

* Till skillnad från en roman är ett manus inte ett enmansprojekt utan ett samarbete mellan flera parter, vilket jag redan utgått från
* Tillkomsten är inte att skriva ett färdigt manus genast utan att ställa samman ett synopsis, försöka intressera en producent eller regissör för idén och gemensamt söka medel för manusutveckling hos Svenska filminstitutet, lön för arbetet helt enkelt. Sedan är det inte alls säkert att ett utvecklat manus någonsin blir film ändå beroende på olika omständigheter.
* Nästa steg är att skriva ett mer grundläggande synopsis där filmens alla scener finns med som rubriker. Först därefter skrivs replikerna.
* Jag undrade om skådespelare ogillar "färdiga" repliker och vill ha visst utrymme för eget skapande, men Simon sade glädjande nog att det är precis tvärtom: skådespelaren vill ha så färdiga och skarpa repliker som möjligt, även om de förstås sedan anpassas. Det är glädjande därför att jag egentligen mest av allt längtar efter att skriva just repliker med skärpa och viss teatralitet – jag nämnde serien Deadwood som exempel, en utmärkt serie som jag tycker lika gärna kunde ha handlat om Västernorrland på 1800-talet.
* Det finns ett sug efter bra manus i branschen. Jag jämförde med situationen för romaner, där det skrivs väldigt många romaner i jämförelse med hur många som förlagen ger ut, men motsvarande tycks inte gälla för filmmanus, vilket också var glädjande att höra. Naturligtvis måste manuset vara bra för att komma ifråga och någon annan ambition vill jag heller inte ha.
* Det finns manustävlingar som man kan hålla koll på.
* Simon var på det hela taget mycket uppmuntrande.

Mina planer rör sig alltså inte om en filmatisering av mina trakoriska böcker om någon trodde det, utan mer om ett kammarspel i modern tid. Jag är framförallt intresserad av samspelet mellan några få personer under pressade omständigheter, men avslöjar inget mer för tillfället. Vi får se hur det blir, men att fila på synopsis känns lockande.


Ps. Jag har varken lagt ifrån mig Trakorien eller romanskrivandet för framtiden. Det vore bara kul att pröva lite annat som omväxling. Ds

4 kommentarer:

Anton Johansson sa...

Varför gör du inte konfluxsviten till ett filmmmanus?

Erik Granström sa...

Anton: En dag kanske, när det finns en chans att realisera. Steg ett är att få böckerna översatta. Sedan får vi se om det blir ytterligare steg.

Anonym sa...

Här ser du ormen som äter sin egen svans.
http://tv.aftonbladet.se/abtv/articles/110733

Jonatan

Tommy sa...

Ett kammarspel med få karaktärer låter som en bra ide. Den kan genomföras med en relativt liten budget om det förekommer få scenerier och få effekter. Det var så Quentin Tarantino gjorde med De hänsynslösa och den blev ju hyfsad minst sagt.