lördag 17 oktober 2015

Vanderland, version 4

En kort statusuppdatering om redigeringsarbetet av Vanderland, sista delen i krönikan om den femte konfluxen.

Jag har just kommit fram till version 4, i vilken jag tagit ställning till och inkorporerat synpunkter från mina två första testläsare Axel García Henriksson och Roney Lundell. Bland annat fanns ett redogörande kapitel i bokens slut där det beskrivs vad som händer i Trakorien sedan berättelsen tagit slut och som testläsarna fann just alltför redogörande. Inatt skrev jag om avsnittet så att istället krönikören Ludenbrand försöker sammanfatta händelserna i Trakorien för sin krönika Vedergällning. Som ett vänskapligt rumpnyp åt mina besvärliga redaktörer får han därvid käbbla med en kopist kallad Ronaxa. Jag fick i kapitlet också tillfälle att presentera staden Karamandrin i Kalklanden och förklara hur släkten Trastamara i urminnes tider lyckades förslava de stora luftandarna.

Nu går version 4 iväg till Robin Iversen och Fredrik Fisher för fräsch läsning och ytterligare synpunkter på den modifierade texten. Själv börjar jag om från början med mer fokus på själva språket. Så här långt har jag ägnat mig åt att åtgärda scener och kapitel som haft oklarheter, tempobrister, övertydligheter och liknande. Någonstans vid version 6, kommer jag att skicka texten till Ylva Spångberg och Ola Wikander för ytterligare finish och sedan återstår förlagets redigering och korrläsning i Ola Wallins regi i början av 2016.
Kort sagt: bokserien rör sig obönhörligt mot den stora virveln.

Det hela artar sig väl och jag ser redan fram emot att få höra alla er andras omdömen när boken kommer ut vid midsommar 2016!

6 kommentarer:

Fredrik Kjällbring 363KAGY sa...

Roligt att Ludenbrand får sista ordet (eller får han det?). Hur som helst ser man fram mot det hela ännu mer!

Erik Granström sa...

Fredrik: Ludenbrand vill säkert gärna ha sista ordet, Frågan är som sagt om han får det ...

Magnus Gille sa...

Omskrivningen av sista kapitlet får mig att tänka ett stycke ur DNs recension av Svavelvinter och Slaktare små:

"Det är som om Granström har klippt sönder vår civilisation till en oändlig mängd fragment och vävt en ny, rik berättelse om en främmande värld som är märkligt bekant. "

Älskar att böckerna konstant speglar/kopplar in verkligheten, inklusive redigeringsarbetet om själva boken!

Magnus Gille sa...

Jag tänker också på ett avsnitt av podcasten "radiolab" som handlade om hur Cervantes gjorde något liknande med "Don Quijote":

http://www.radiolab.org/story/real-don-quixote/

Kristoffer Nåhem sa...

En epilog är nog på sin plats efter ett så mäktigt verk med så många platser och personer vi fått göra oss bekanta med. Om dessutom den får göras ur Lundenbrands synvinkel kan den få en skön tvist av spefullhet...beroende på hur dey slutar. Kanske står han som konfluxens herre?;-D

Erik Granström sa...

Kristoffer: Det är just en sådan epilog som det rör sig om, även om det mesta får sin förklaring redan under historiens gång. Tror faktiskt inte att det är så särskilt mycket som inte får sin förklaring även om en del nya intressanta komplikationer istället uppstår.