Jag gjorde en uppskattning av hur mycket jag skrivit hittills på Vanderland – sista delen i konfluxsviten. Min grova uppskattning är att det skrivna utgör 3/4 av romanen.
Resultatet är som följer:
Vanderland, 15 juni 2015
Kapitel skrivna: 35
Tecken skrivna: 845 000
Omsatt till tryckta boksidor: 407
Jämförelse med slutversioner:
Slaktare små
Kapitel: 51
Tecken: 1 325 000
Boksidor: 644
Svavelvinter
Kapitel: 53
Tecken: 1 171 000
Boksidor: 560
Inte så illa!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Glad Sjublommorsafton, Erik.
Jonatan
Skönheten i att vara på väg?
Det är klart att det vore underbart om boken komut snart, men det finns även en stark fördel med att vänta.
Alla som fortfarande lever(?) i Trakorien efter Vredesverk har man ju möjlighet att få träffa igen. När, hur och var dyker de upp nästa gång? Vad händer med dem?
Jag kommer ihåg dan dagen då jag öppnade den femte konfluxen med både fruktan och nyfikenhet. Då kändes det som en lättnad att det fanns många öppna trådar och flera möliga slut. En bok blir ju mer definitiv.
Ett antal tiotusentals tecken kvar alltså...
Jonatan: Tack och detsamma! Jag har i och för sig tänkt mig sjublommors afton mer som en senvårshögtid än midsommar, fast med årets väder infaller de nog ungefär samtidigt.
Kristoffer: Du har rätt, jag håller inne manus några år till eller kanske skriver den prequel som tidigare varit på tal istället ;-).
Nä, fast samtidigt ska det bli kul att faktiskt runda av – väldigt mycket faller på plats under i stort sett varje kapitel nu och jag tror att ett antal vändningar kommer att överraska er.
Så här närmare bokens slut inser jag att berättelsen ingalunda kommer att vara helt avslutad. Det kommer visserligen att bli ett definitivt avslut så var inte oroliga på den punkten, men samtidigt kommer vi att lämna Trakorien i en ganska intressant situation som absolut tål att följas vidare. Situationen är varken stabil eller okomplicerad. Jag lovar visserligen inte att skriva mer om landet, men utesluter det samtidigt inte.
Ja. Trakorien är ingalunda en ointressant plats. Under stundom har åren gått utan att jag besökt det men på många sätt är det ett rike som jag ofta besöker i tankarna. Särskilt när bisarra händelser sker eller att man möter nya kulturinslag :-)
Skicka en kommentar