Crurerna tycks ha legat i myrvatten under en del av sin långa sömn och jag har modellerat dem efter de mosslik man funnit i norra Europa. Som förebild för Månvind själv använder jag Tollundmannen på bilden, en man som hängdes och sedan sänktes i en dansk mosse för 2300 år sedan. Liket är som synes mycket välbevarat. Månvind är med sina 800 års sömn rena ungdomen i jämförelse. Kanske var det rentav så här Törnrosa såg ut?
2 kommentarer:
Har du alltid haft myrliken som förebild för de vandöda? Jag minns att första gången jag spelade Svavelvinter beskrev min SL mer klassiska odöda i form av rutnande lik och den bilden hängde kvar länge.
Crurerna är väl egentligen inte helt döda heller om jag minns rätt från något du en gång skrev i EA-forumet?
/Birke
Birke: Mossliken kom nog in mer aktivt när jag letade förebilder inför romanen Svavelvinter. Dessutom gillade jag bilden av hur Cruri låg under vatten som tömdes i och med att portarna öppnades. Eftersom de vandöda legat i dvala under 800 år så föreställde jag mig dem aldrig som "färskt ruttnande" - jag hade trots allt läst mikrobiologi och patologi redan på den tiden - utan just som bevarade på olika sätt. Första gången i Svavelvinterspelet så beskrivs crurerna som "en procession av förtorkade lik", Ottar som en "mumifierad man" etc. Baner och kläder kallas dock ruttnande, men det kanske kan vara OK med tyger och kan ha förlett spelledaren , eller så ville han bara uppnå effekt.
Det är riktigt att crurerna tekniskt sett inte är döda, även om de verkligt döda också vaknar i deras spår. Min regel har alltid varit att de som dött i Trakoriens värld aldrig kan komma tillbaka. De kan kallas till skenliv i form av vandrande zombier, som spöken etc., men de kan inte bilda nya minnen. Det har att göra med att deras namn fästs i "dödens bok" och därmed gjorts oföränderliga.
Skicka en kommentar