fredag 9 augusti 2013

Filmer

Någon gång måste jag ju börja skriva om filmer eftersom rubriken finns på bloggen. Varför inte börja med den jag såg nyss? Betygsskalan är alltså femgradig. Generell SPOILER-varning även om jag försöker behärska mig.


The Maze Runner (sf/ ungdomsfilm / apokalyps /  2015)
Regissör: Wes Ball
En tonårspojke vaknar utan minne i en hiss och kommer upp på en söderhavsö där ett gäng killar bildat en primitiv civilisation och jagar grisar med vässade störar ... förlåt, fel berättelse. Nä, pojken kommer upp i en GLÄNTA där ett gäng killar bildat en primitiv civilisation och jagar grisar med vässade störar. Gläntan omges av jättelika stenmurar med en enda öppning som stängs nattetid. Bortom öppningen finns en labyrint och den som blir kvar där på natten dödas av läbbiga halvmekaniska jättespindlar. Vad är väl detta och hur ta sig därifrån? Det är i stort sett filmen. Slutet blir mycket abrupt och inte bara inbjuder till, utan fläker oblygt ut sig mot efterföljare. Många har blivit upprörda, men eftersom jag redan hade hört om detta så blev jag inte överraskad.

Handling: Betyg 1
Jag var tvungen att läsa på nätet rörande fortsättningen för att se hur det hela hänger ihop (filmen bygger på första delen i en boktrilogi med samma namn). Det gör det inte. Frågorna reser sig lika höga som filmens murar och får vad jag förstår inga ens rudimentärt tillfredsställande svar. Spektaklet är handlingen.
Dialog: Betyg - 3
Habil utan att sticka ut åt endera hållet
Skådespeleri: Betyg - 4
Skådespelarna, i huvudsak ungdomar, är bra. Jag har dock personligen lite svårt för Will Poulter som spelar den elake konservative översittaren efter hans skämmiga roll som Eustace Scrubb i Narniafilmen om skeppet Gryningen.
Originalitet: Betyg - 2
Alltsammans är i stort sett hopplock av sådant man redan sett: Flugornas herre, The Cube, Hunger Games, Lost etc. Det blev ingen romans mellan den enda flickan och huvudpersonen vilket man hade väntat sig, men den kommer i uppföljarna.
Miljö och foto: Betyg - 4
Snygga miljöer - särskilt den massiva labyrinten när den rör på sig.
Totalt: Betyg - 3
Filmen rinner in i ögonen lika lättvindigt som popcorn i munnen, men är ytterst frustrerande att fundera över i efterhand enligt s.k. Fridge Logic. Alltsammans visar sig inte oväntat vara ett djävulskt iscensatt experiment, vars upplägg, risker, förväntade utfall och kostnader i en resursfattig värld förefaller sakna varje uns av plausibilitet. Varje tänkande människa torde ställa frågan: "Eeeh, varför gjorde ni inte bara så här?" Kul att se som förströelse dock.


Elysium (sf 2013)
Regissör: Neill Blomkamp
Filmen Elysium skildrar båtflyktingproblematiken flyttad till år 2154. Ett fåtal rika lever i lyx och välfärd på den paradisiska rymdstationen Elysium medan resten av mänskligheten kravlar runt genom jordens globala slum, övervakad och utlämnad åt sjukdomar, fattigdom och översitteri från de rikas robotpoliser. Det är ett intressant upplägg, som gjort för samtidsreferenser, men schabblas tyvärr bort. Istället utvecklats filmen till ett konventionellt actionäventyr där den luggslitne hjälten ger sig tusan på att med sina luggslitna kumpaner ta sig in i det förlovade landet och sparka rumpa för rättvisan.

Handling: Betyg 1
Jag upptäckte ingen koherent plan från nån av parterna i filmen utan logiken påminde mer om när man lekte cowboys och indianer som barn. Jag tänkte vid flera tillfällen 'men vänta nu lite...'.
Dialog: Betyg - 3
Replikerna sticker inte ut åt endera hållet. Vissa sentimentala scener gränsar till pekoral där jag vid åtminstone ett tillfälle tänkte på Jim Carrey i 'The Mask': "Tell little Timmy I won't be home for christmas this year ... cough, cough ..."
Skådespeleri: Betyg - 3
Bra skådisar agerar habilt men inte märkvärdigt. Jodie Foster går på autopilot, Matt Damon springer runt i typisk Bruce-Willis-stil, Sharlto Copley (som spelade huvudpersonen i regissörens utmärkta 'District 9') gör en skurkroll som för femton år sedan hade gjorts av Dolph Lundgren eller Rutger Hauer, Wagner Moura gör så gott han kan men kommer inte i närheten av sin huvudroll i 'Tropa de elite'.
Originalitet: Betyg - 2
Man har sett storyn många gånger tidigare med variationer, ofta bättre genomförd, exempelvis i Farenheit 451, Firefly, In Time, Hunger Games, The Island, Zardoz, The Running Man etc.
Miljö och foto: Betyg - 4
Mycket snygga framtidsmiljöer med samma skitighet som regissören etablerade i 'District 9'. Tröttsamt skakig handkamera i en del actionscener.

Totalt: Betyg - 3
Detta var en film som jag verkligen ville tycka om precis som jag ville tycka om 'Prometheus'. Jag blev därför ganska besviken. Ett bortschabblat tillfälle att göra en riktigt bra film känns det som.

8 kommentarer:

Rasmus sa...

Det är faktiskt inte alldeles självklart om du använder en fem- eller tiogradig skala. Eftersom det är skillnaden mellan en totalsågning och en recension av "jahaja det här var ju inget vidare"-snitt kan det ju vara värt att påpeka :-)

För övrigt tycker jag att det är lite kul att du framhåller Zardoz och gamla Maratonmannen med Arnold(?) som mer välgjorda filmer på samma tema. Välgjordhet är väl inte direkt vad som brukar nämnas när de filmerna diskuteras.

För egen del så har jag inte sett filmen, men jag tycker din recension är konsistent med hur jag uppfattat de flesta filmer som släpps nu för tiden. Visuellt är de snygga men dialogen är åt skogen och karaktärernas beteende är så ologiskt att man knappt klarar av att sitta kvar i salongen.

Det känns som om film mer och mer gått från historieberättande till visuellt spektakel. Eller så är jag bara lite mer krävande i 30-års åldern än jag var när jag var 12 :-p

Erik Granström sa...

Rasmus: Vet inte om jag förstod dig rätt vad gäller skalan, men jag delade upp betygssättningen i flera variabler eftersom jag tycker att det säger mer. Jag kan gilla en film som är ganska medioker som helhet bara för att den är stark i något specifikt avseende (exempelvis 'Sunshine')

He, he, jag tycker verkligen inte att 'Zardoz' och 'The Running Man' är bra filmer utan bara exempel på liknande story. Jag skulle ha skrivit "ofta men inte alltid bättre genomförd". Otydligt där.

Jag delar din uppfattning att dagens amerikanska högbudgetfilmer drar åt spektakel med dålig story. Exempelvis gällde det enligt min mening de ganska färska 'Star Trek into Darkness' och "Man of Steel". Vet inte vad det beror på för man tycker att de kunde få spektaklet OCH en bra intrig med alla dessa pengar.

Erik Granström sa...

Rasmus: 'Maratonmannen' är för övrigt inte samma film som 'The Running Man'. Maratonmannen är en thriller med Dustin Hoffman och Lawrence Olivier vilken innehåller en mycket obehaglig tandläkarscen.

Rasmus sa...

Jag hade bestämt för mig att The Running Man fått titeln översatt till just Maratonmannen på svenska, men det verkar inte som den översatts alls. Lite märkligt eftersom det ju är en 80-talsrulle och entusiasmen för att översätta filmtitlar ju var stor då.

Angående skalan så menade jag bara på att det är rätt stor skillnad på 3/5 och 3/10, inte att det var något konstigt med delbetygen.

Angående de bristande handlingarna och dialogerna i moderna blockbusters så misstänker jag lite pessimistiskt att det kanske till och med är så illa att sammanhängande handling och någorlunda intressant och meningsfull dialog till och med är menligt inverkande på en films lönsamhet.

För att film med hög budget ska gå ihop så måste det ju finnas en betydande chans att den ses av en ganska stor del av världens befolkning. Vilket ju med nödvändighet innebär att publiken kommer vara sådan att den inte är särskilt kunnig om film, inte är så bra på engelska och inte är särskilt insatt i kulturella referenser. Vilket ju innebär att all form av subtilare kommunikation riskerar att stänga ute en stor del av en films potentiella publik.

Erik Granström sa...

Rasmus: Aha, jo, det var en femgradig skala jag tänkte mig - ska förtydliga det.

Du kan nog ha rätt i att bristande tanke är ett medvetet val. Det tycks ju vara så att en amerikansk films framgång mäts efter hur mycket pengar den drar in under premiärhelgen och då finns ingen tid för eftertanke. Dock tycker man att eftermälet skulle ha viss betydelse både för ekonomin utslagen på längre tid och bädda för kommande filmer. Fast det där har de säkert analyserat.

Ett sätt vore att lägga dit intelligent handling och repliker som finns där utan att störa - dvs det är OK om du inte förstår att detta är ett citat av Aristoteles men gör du det så är det en bonus. En sådana ambition jag har med referenserna i mina böcker med varierande framgång.

Fast kanske ser man det som att en intelligent replik tar tid som kunde ha fyllts med en smocka. Å andra sidan tycks man inte ha problem med att lägga in meningslösa repliker och då kunde de ju lika gärna bytas mot något bättre. Jag såg filmen 'Michael Clayton' dagen innan där särskilt Tom Wilkinsons spel och repliker är bländande - varför skulle inte det platsa i en actionfilm?

Elysseus sa...

Förståsigpåarna säger att alla smarta manusförfattare jobbar för betaltevekanaler nuförtiden. Någonting med att filmproducenterna förutsätter att deras genomsnittliga publik är en amerikansk tonåring, medan TV-producenterna förutsätter att deras publik åtminstone är vuxen. Det är nog sant överlag.
Men det finns undantag. Själv tycker jag att manuset i the Avengers är utsökt hantverk på flera olika nivåer. Som storskaligt matinéspektakel alltså. Synd att så många matineer verkar göras efter devisen: vår publik tror på stora flygande eldsprutande ödlor – då tror de på vad som helst! (Citatet stulet från recension av Reign of Fire.)
Nu väntar vi naturligtvis med spänning på fler funderingar som utgår från någon film du sett och tycker att vi bör se (eller akta oss för).
Starship Trooper kanske? The Descent, der Untergang, Office Space?

Erik Granström sa...

Elysseus: TV-serie-formatet måste förstås vara tacksammare för en manusförfattare som vill utveckla handling och karaktärer mer i grunden.

En sak som jag ogillar med många moderna TV-serier är att de bygger upp komplexa sammanhang som verkar sakna utgång. Det är en trend som jag tyckte började med Twin Peaks. Ganska nyss så jag en mini-serie som heter "The Lost Room" på Netflix. Den var ganska bra men på slutet visade det sig att ingenting förklarades. Detsamma tyckte jag gällde serien "Hemlock Grove" på samma kanal där jag tyckte saker mystifierades för mystifierandets skull.

Jag ska uppdatera filminlägget då och då och påannonsera detta i "Uppdateringer" längst ner i högerspalten.

Ida sa...

This is cool!