Idag summerade jag mängden text jag skrivit så här långt i tredje romanen. Sedan jag rensat bort allt kladd fick jag siffran:
973 618 tecken
Detta ska jämföras med:
Svavelvinter 1100 000 tecken
Slaktare små 1300 000 tecken
Eftersom jag ännu inte är riktigt klar så skulle jag gissa på att tredje boken blir något kortare än Svavelvinter, kanske 1050 000 tecken eller så vilket jag tycker är helt lagom.
En annan trevlig sak som jag noterade är att jag faktiskt började skriva först under september 2011. Alltså har jag åstadkommit dessa nästan en miljon tecken under bara ett och ett halvt år vilket förbluffade mig själv. Det ger också hopp om att sista boken inte ska behöva dröja så förfärligt länge sedan den tredje delen har kommit ut eftersom handlingen börjar bli mer given nu när jag vet vad som måste avslutas. Jag räknar dock inte med att börja skriva sista delen förrän vid årsskiftet eftersom resten av detta år kommer att gå åt till att redigera.
En sporre hur som helst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Härligt att höra! Kan knappt hålla mig tills dess, men den som väntar och så vidare och så vidare...
I väntan på kommande bok roar jag mig med annan fantasy, Joe Abercrombie och Paul Hoffman mestadels, men längtar till konflikter som avgörs mer med ord än med kallt stål =)
Börnmo: På den punkten ska du nog inte bli besviken. Faktum är att kriget i boken borde vara ett av de snöpligaste som beskrivits. Jag har hämtat mycket inspiration från de italienska krigen 1494-1559 som började med att den franske kungen Karl VIII lockades att invadera kungariket Neapel varpå hans allierade vände honom ryggen. Kasta sedan in osorterad magi, en lynnig drake och diverse besjälade naturkrafter så förstår ni vad parternas krigsplaner är värda ...
Alltså verkar det som om du håller ditt löfte (bläddra tillbaka ett par år i kommentarerna så hittar du det...) och inte gör en Robert Jordan. Bra jobbat! ;)
Vi har alla en förmåga att göra planer som innefattar de listiga och skickliga saker vi själva skall göra, men utelämnar allting som skiter sig på vägen och allting alla andra gör. Om schack, nej förlåt vad säger jag ... smickelbräde menar jag förstås! ...har något vettigt att lära en så är det nog just detta.
(Skillnaden mellan schack och smickelbräde är väl för övrigt just att i det tidigare är det bara moståndaren som är oförutsägbar, men i det senare har regeländringarna konsekvenser som ingen av de spelande förmår se i ögonblicket de görs.)
Men jag pratar förstås lika mycket om storslagna generaler som om kämpande författare.
Om allting går i lås och du gör färdigt hela sista boken i det höga och störningsfria tempo du skrivit i sista halvåret, så är vi såklart lyckliga som barn med ansiktena fulla av tårta. Om något oförutsett händer ... så väntar vi dina trogna läsare ändå tålmådigt.
Hursomhelst: roligt att det går bra nu!
Elysseus: I själva verket är planers benägenhet att falla på oförutsedda händelser och faktorer eller allmän tafflighet min största anledning till att avfärda stora konspirationsteorier som Illuminatii. Det ligger något vackert i livets förmåga att köra över aldrig så uttänkta tankebyggen. Jag lutar åt att det mesta i historien bara råkat bli som det blev och att sammanhangen ofta snickrats samman i efterhand.
En gång när jag själv upplevt detta var i samband med Tjernobyl-katastrofen när jag arbetade på livsmedelsverket. Sverige berömde sig över att ha satt ett strängare gränsvärde för Bequerel än dåvarande EG (som vi ännu inte var medlem i och fortfarande ville kunna exportera kött till genom stränga kontroller). Jag var emellertid med vid mötena när gränsvärdet bestämdes och vet att det strängare värdet sattes av ren slump eftersom man inte hade förstått vilken mätmetod EG använde. Vår metod råkade vara strängare men det kunde lika gärna ha blivit tvärtom.
Jag håller helt med. Tag en valfri historisk förändring: gärna storslagen, plötslig och konsekvenstyngd. Efteråt kan vilken dussinhistoriker som helst peka ut och förklara alla de faktorer som gjorde händelsen oundviklig. Ändå är det aldrig någon som lyckas göra tricket i förväg. (Sovjetunionens fall är väl mitt favoritexempel.)
Våra begränsade intelligenser är kapitalt oförmögna att bearbeta verkligheten i all dess prunkande komplexitet; istället berättar vi enkla små symboliska sagohistorier för oss själva, och tror att vi därmed har förstått helheten.
(Känns det som något Koklai skulle kunna säga?)
Jag har också försökt – men misslyckats – hitta ett citat av en högt uppsatt underrättelsechef (CIA?) som löd något i stil med "Hur skulle vi kunna sköta en så stor konspiration? Vi kan ju inte ens hålla enkla små hemligheter!"
Räknar du med eller utan blanksteg där? :D
Joel: Förmodligen med mellanslag. Jag använder bara räknefunktionen i Open Office rakt av. Å andra sidan är de andra två romanernas teckenantal räknade på samma sätt.
Verkligheten är överväldigande komplex utan drakar eller övernaturliga väsen. Vi tenderar att göra prognoser med utgångspunkt utifrån det som vi kan bedöma, vilket ofta är försumbara påverkansfaktorer. Allt det stora och komplicerade blundas det i regel för, eftersom det är olustigt för den som gör anspråk på att vara expert att befatta sig med detta. Istället borde vi fråga oss hur stora riskerna är med ett visst agerande, hur stora vinster som ligger inom räckhåll samt utifrån sunt förnuft, erfarenhet och intuition bedöma sannolikheten för vinst och förlust. Magkänslan är härvid underskattad.
Jonatan
Som person begåvad med ADHD uppskattas att du inte skriver allt större tegelstenar och att du verkar hålla dig till din förbestämda storlek. Det gör det lättare för oss som vanligtvis inte har tålamod att läsa böcker men som hemskt gärna vill läsa just de här.
Jan Erik: Nä, jag har aldrig försökt skriva långt bara för att lägga ut texten. Oftare har jag dåligt samvete för att jag kapar hörn och inte utvecklar scener eller personer än att jag fyller sidorna med tomt tugg (även om jag kanske är lite väl förtjust i sidospår och detaljer ibland). Det avsnitt jag nu skriver om ett fälttåg skulle exempelvis ha kunnat bli en hel bok tror jag och hela serien säkert kunnat ha spridits över tio böcker men jag har inte tålamod med så långsamt berättande.
Ang beslutfattandets och krigförandets bristfällighet - själv tror jag på soptunnemodellen för beslutsfattande - det vill säga att snarare än rationellt genomtänkte och för situationen anpassade lösningar tar beslutsfattare till de modeller och lösningar de har till hands eller har använt för andra lösningar tidigare.
Det är iaf min erfarenhet
Peter: Så kan det nog vara. I alla händelser har ingen part stor nytta av sina tidigare erfarenheter i kriget jag beskrivit så här långt.
The pity is that those millions of letters, none being published in Spanish, because I feel frustrated at not being able to read those novels of which you speak both.
Erik tell me please.... be published at least once in english?.
What is clear is that the shadow of Svavelvinter gradually spreads throughout the world, and to contribute to this, I just created a blog in Spanish about RPG. In a few days I'll upload the character sheet blog translated into Spanish.
You can see at the following URL: http://svavelvinterspain.blogspot.com.es/
Greetings from a Trakorian Fan.
Fito García: That's really cool! I had Spanish for three years in school and although I don't dare write or speak your language I can still read most of what you write in your blog.
Believe me, nobody would be happier than me to get the novels translated into English (or why not Spanish), but that would require a publisher abroad to get interested. In the meantime I focus on completing the four novels in Swedish, assuming (or at least hoping) that the chance for translation would increase as the series gets completed. As you may have understood by this blog entry I'm currently writing the very end of the third bokk which will be published spring 2014.
Erik, I love to know that you can read a little Spanish.
As for your last novel, I knew it, becouse sometimes I read your blog (thanks to Google translate). Courage, and hope everything goes well, you will succeed, and can finally post all other countries.
Salute!.
Thank's Fito. I'll put up a scene in English from the first novel "Svavelvinter" here on the blog for you. It was translated by Martin Andersson for his fanzine. I might have shown it to you already - can't remember really.
Skicka en kommentar