Så här under slutskrivandet av tredje boken börjar jag tänka på konfluxsviten som helhet och känner mig på det hela taget fylld av tillförsikt. Jag har länge tänkt att när serien är klar så ska jag gå igenom första romanen Svavelvinter igen och redigera en del eftersom den skrevs ganska långt före de andra böckerna. Det gäller i synnerhet de inledande kapitlen som skrevs ett par år innan resten av romanen.
Jag sett ett mönster bland omdömena att en del läsare har svårt att komma in i serien, även de som sedemera kommit att uppskatta böckerna. Det gäller exempelvis signaturen Annica på Bokus, Anita Oscarsson på tidningen Kulturen och även Lotta Olsson på DN. Motståndet kan ibland bero på det digra persongalleriet och på de många delhandlingarna, förhållanden som ligger i svitens natur och som jag inte kan eller ens vill åtgärda utan att göra våld på helheten eftersom allt så småningom vävs samman. I själva verket har min ambition varit att skapa en sammanhängande väv av berättelser i analogi med det övergripande temat om världen som väv. Andra har svårt för den språkliga stilen där jag emellertid är bunden vid det jag har påbörjat och måste slutföra romanserien på liknande sätt. Böckerna kunde förstås ha skrivits i en annan stil, men valet är gjort och omdömet blir till stor del en fråga om tycke och smak.
Det jag skulle vilja ha är era synpunkter på är om och i så fall hur själva inledningen på Svavelvinter kunde göras om för att läsarna lättare skulle komma in i serien. Ni får gärna ha synpunkter på hela boken eller på Slaktare små i samma avseende. Jag kommer inte att göra något just nu men det är bra att ha det i huvudet och gå och fundera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
43 kommentarer:
Hej Erik!
Om jag ska uttrycka mig rät så att även jag själv förstår mig. Jag hade inga som helst problem att komma in i boken alls, för mig spelar det ingen roll om du ändrar eller inte. Jag vet inte om det har att göra med att jag läser så pass mycket, eller om jag bara uppslukades direkt.
Din tillgivne,
Annaklara från Boken och jag.
Om jag ska vara helt uppriktig så tror jag att bokens starkaste sida också är dess svaga - språket. Att läsa svavelvinter är som att dricka sig full på guiness, fantastiskt gott och trevligt men fruktansvärt mättande. Du skriver med ett otroligt mustigt och målande språk, men det kräver också en hel del av läsaren.
Jag hoppas att du förstår vad jag menar, så jag tror att det är svårt att ändra det hela utan att mista det som gör böckerna så bra och unika - ditt språk.
Annaklara: Kul att höra och välkommen hit! Jag vet inte om du noterade att jag lade en länk till din blogg under länken "Recensioner" i högerspalten.
Pär: Jag tror att du har rätt och precis som med Guinness så tror jag att det vore lika omöjligt som olyckligt att ändra receptet. Snarare är det så att om man inte gillar Guinness (vilket jag har full förståelse för) så får man dricka något annat. Eller så får man varva med lager. Jag tillämpar själv den metoden genom att varva tyngre filosofi och historia med lättsammare skönlitteratur.
Det jag fiskar efter är om ni uppfattar någon skillnad mellan början på Svavelvinter och böckernas texter i övrigt. Eller om man skulle lätta upp början för att lura in den ont anande. Eller om man helt enkelt får acceptera ett ovanans motstånd i början medan läsaren som orkar vidare sedan blir tillvand och förhoppningsvis uppskattar stilen.
Om man är van vid tantlitteratur så blir det genast jobbigt att tänka samtidigt som man läser. Självklart är det enklare för oss som är uppväxta med din resa. Den blir bara bättre och bättre. Det är intressant att se hur en författare utvecklas.
Visst är det skillnad på språk och stil i början men detta är ju en del av historien. Henke
Det är väl som du säger, att det är många karaktärer som ska introduceras och flera berättelsetrådar som läggs ut - det kräver en del fokus av läsaren. Jag hade inte varit i kontakt med Svavelvinter på nästan 25 år när jag började läsa, och eftersom jag oftast läste i korta intervaller tog det mig ett tag att komma in i det. När jag hade gjort det slök jag båda böckerna med endast angenäm friktion. (Men fortfarande i korta intervaller - när jag nu har läst ut Slaktare små ser jag inte alls fram emot de dagliga tågresorna lika mycket). Jag tror inte heller att upplägget borde ha varit annorlunda, efter en som läsare har kommit över den inledande uppförsbacken går resan av sig själv.
Du FÅR inte ändra språket. Du får inte! Det skulle mutera bokens runa till oigenkännlighet!
Svavelvinter introducerar en värld som är komplex och ibland komiskt underlig samtidigt som den går att relatera till. Nya berättelser dyker upp allteftersom man tänker på världen. Jag tror att en av orsakerna till det är dess arv från Ereb Altor, ett arv du förvaltat mycket väl!
Joel: Du missförstår. Jag tänker inte ändra språket. Min fråga var om man borde/kunde jämna till själva startsträckan i Svavelvinter
Hej Erik!
Jag tycker att bok 1 var bättre än bok 2. Orsaken till detta är att bok 2 innehåller för mkt politik och maktspel. Det känns som om du tar i för mkt på ngt sätt. Bok 1 är i mitt tycke väldigt bra. Inledningen när Blatifagus möter Arn är härligt bra. Jag hoppas att bok 3 kommer vara en tillbakagång till ditt fina driv från bok 1 och inte mer komplex italiensk politik.
Fortsätt ditt jobb, du gör det mycket bra!
mvh
Harald
Om kocken serverar oxfilé får gästen äta oxfilé -- kocken ska inte behöva mala ner den till hamburgare bara för att gästen gillar skräpmat. Och den gäst som vill ha oxfilé ska inte behöva äta hamburgare bara för att somliga är uppväxta på skräpmat och inte vill göra sig besväret att äta något annat.
Med andra ord: jag hade inga som helst problem att komma in i Svavelvinter, tvärtom uppskattade jag det episka anslaget och fylldes av förväntan inför hur de olika vitt spridda trådarna skulle knytas ihop. Och språket är genialiskt.
Har man problem med detta får man väl läsa lightfantasy som Jordan eller Eddings istället. Rör inte min konflux!
Jo, jag märke det. Eftersom jag nästan bara haft utländska läsare var jag ju tvungen att hitta källan till vart alla svenska läsare kom från. Det var roligt att du gjorde länkade till min sida. Men som sagt, tycker inte du ska ändra, även om det inte spelar någon roll så tror jag att boken kommer förlora en del av sin charm om du ändrar något. Men det är vad jag tror.
Harald: Intressant synpunkt samtidigt som jag har hört flera personer tycka bättre om bok 2 än bok 1.
Vad gäller tredje boken så blir det en del politik men kanske mer av det handfasta slaget än i Slaktare små eftersom korken är ur flaskan och silkesvantarna bortslängda vid det här laget. Tredje boken avslutar en hel del saker som påbörjats tidigare. Däremot kan jag utlova att fjärde boken, som jag snart börjar skriva, blir en återgång till mer karga äventyr på Marjura.
Allmän reflektion om olika åsikter: När jag lät testläsare läsa texten till Slaktare små på förhand så fick jag förstås en mängd olika och ganska varierade synpunkter. Inte sällan ogillar någon vad en annan särskilt uppskattar. Min hållning är att om många tycker likartat så ligger det förmodligen något i saken men att om åsikterna går isär så beror synpunkterna snarare på olika preferenser. Dessa är förstås varken rätt eller fel utan bara olika. Det är nog ofrånkomligt. Jag hoppas förstås att så många som möjligt kan hitta något att tycka om.
Jo, håller med dig om att folk tycker olika och så skall det vara. En helt annan kommentar är att jag verkligen imponeras av författare som kommer på historier. Stephen King är ju en mästare på det. Enligt honom så dyker det bara upp i huvudet på honom. Många sitter nog och stirrar på ett tomt blad och försöker komma på ngt i stil med "Det var en gång som var sandad", vilket kanske inte leder till Pullitzer-priset! :-)
mvh
Harald
Det enda problem jag ser med böckerna är att de inte finns på andra språk (engelska) och att Hollywood ännu inte börjat filmatisera dem. :-)
För att vara ärlig så ser jag inte hur man skulle kunna introducera läsarna på ett annorlunda sätt utan att samtidigt ge bort för mycket av berättelsen på förhand.
Man kan annars jämföra med en bra TV-serie. Det krävs nästan alltid att man ser 2-3 avsnitt för att fastna i handlingen (förmodligen därför en del serier sänder första två avsnitten vid samma tillfälle). Kan dock inte se hur man skulle kunna komma in i handlingen snabbare. Kanske lägga till något extra spännande kapitel i bokens början som fångar läsaren?
Slutligen kan jag säga att jag en gång hamnade i en diskussion med en kille som tyckte illa om Svavelvinter och tyckte det var löjligt att *SPOILER* Arn lyckades vinna över Blatifagus med hjälp av spjutet i tårkanalen (och läste därför aldrig färdigt boken). Kan tänka mig att Svavelvinter ibland tar nya grepp på klassiska företeelser (t.ex. riddare vs. drake) och att det kanske inte uppskattas av den som är alltför konservativ i sin fantasy?
Jag skrev en recension där jag tog upp språket när boken kom ut men den verkar har raderats från webbplatserna där jag postade den. Nåväl. Jag håller med Pär, i det han säger att bokens språk både är poängen med boken men också dess svagaste punkt. Jag känner personligen ett par fans av rollspelsprodukten Svavelvinter som avskydde romanen.
Svavelvinter var inte en bok man slöläste ett par sidor före nattning då och då, det krävde mer koncentration än någon annan svensk skönlitteratur jag någonsin läst. Detta blev än mer uppenbart i uppföljaren där jag fick koncentrera mig ännu mer, men i gengäld njuta av ett ännu vassare språk. Jag tycker det känns, nu när jag går tillbaka till Svavelvinter efter att ha läst uppföljaren, att Erik har blivit en ännu bättre skribent.
Så nu vet du hur högt ribban ligger inför nästa bok!
tokyobling: Publicerade du recensionen på din blogg, eller? Vet inte om jag har sett den.
Hur som helst, vad gäller språket så fattade jag ett beslut där i början om att inte hålla igen på någon punkt. Det kan ha varit rätt eller fel men hur som helst ett beslut som jag bara kan leva med serien ut. Udda är det i alla fall och jag tycker det är ett självändamål att försöka göra något nytt snarare än ansluta till något etablerat.
Jag räknar alltså ansatsens steg, lägger ut en liten markör, vänder mig om och ser på ribban med ett 'gulp!'
Anpassa dig INTE efter vad du tror att andra tycker och tänker.
Skriv precis som DU vill och känner för - det är det som gör att dina böcker är så bra som dom är.
Andra författare är PC - du är APPLE! :-)
Hej Erik
Länge sedan jag gav dig en komentar och känner att det är dax nu då det är en ack så viktig fråga. Ditt språk må vara trögt som sirap ibland men på ett härligt vis. Du balanserar och blandar sirapen mästerligt enligt mig. Seg som klister, javisst men ack så mästerligt. Jag skrev det för länge sedan i ett inlägg till dig och gör det igen.När serien är skriven klart och översatt på engelska kommer det för eller senare att bli en stor klassiker i hela världen. Det är min övertygelse. Du är en insperationskälla för min mig när jag själv skriver om än inte i samma mastiga stil.
M.V.H Kenneth Welander
Hej! Personligen har jag storligen älskat Svavelvinter sedan första meningen, men som gammal DoD-SL hade man ju lite känningar i din värld innan. Däremot har dina romaner i pocketutgåvan varit min standardpresent sedan i somras, jag har nog gett bort 5-6 av de bägge böckerna. Det har varit blandade kommentarer från mottagarna. Ett par har älskat dem direkt, medan två har tyckt att det var för mycket namn i början och att det var svårt att komma in i handlingen. Att händelser, som att Gaoskis lata lärling helt plötsligt aldrig funnits, kan svårt för vissa, det kräver en del abstrakt tänkande som kan stoppa vissa läsare. När böckerna kommer ut i sin Reader´s Digest-upplaga har nog tyvärr man strukit den sekvensen. ;)
Jag skall höra lite vad vännerna som fått böckerna tycker ordentligt, så kan jag ge bättre respons.
Mycket klokt har redan sagts här och bäst tycker jag nog att Joel Haglund uttrycker sig. Stort medhåll! Jag gillar även liknelsen med oxfilé och hamburgare.
Min upplevelse är att Svavelvinter börjar ganska snällt, för att bit för bit bygga upp världen och språket. Det är egentligen först i Slaktare små som jag känner att du verkligen blommar ur i en kaskad av must och mylla.
Det jag möjligtvis kan sakna och som också skulle kunna förbereda en oberedd läsare vore ett bra förord. Jag tänker då inte bara i bemärkelsen att Berättaren orerar lite om sitt verk, sitt arbete och sina tankar - utan kanske även något kort om berättelsen och Trakorien i sig.
Samtidigt kan ett förord göra att en obekant läsare tycker boken blir ännu jobbigare att komma in i och att det ytterligare bara ökar verkets "tyngd". Det är en svår avvägning.
Jag tycker mig känna vissa paralleller med China Mieville. När jag läser honom behöver jag ibland "hämta andan" i huvudet så att säga. Svavelvinter är lättare, tror jag, enbart av anledningen att svenska är mitt modersmål.
Sirap är gott, men den intas nog bäst i små portioner ...
Jag har inte läst "Slaktare små" än men jag tror att startsträckan i Svavelvinter mest är en fråga om acklimatisering och det kan vara lite svårt att lösa med en "enkel" omskrivning, det är nog en del av bokens natur.
Jag tror att det är ganska vanligt att känna så för sin första bok i en serie eftersom man växer som författare och växer i förståelse för sin värld, men att gå tillbaka och kämpa om inledningen vet jag inte om det ger mer än att bränna vidare mot nya äventyr, om du förstår hur jag menar.
Tack ska ni ha för alla synpunkter. Så här långt tycks meningen vara att jag ska lämna boken ifred. Det blir som sagt inte aktuellt att göra något nu hur som helst och förmodligen ter sig saken annorlunda efter ytterligare två böcker.
Fortsätt gärna att lämna synpunkter för det är värdefullt för mig.
Jag tycker att nivan pa spraket blev battre i Slaktare sma. Och da blev det _riktigt_ bra. Speciellt i borjan av svavelvinter kandes det som att du letade efter din stil. Ibland blev det styltigt och lite konstruerat. Min onskan ar att spraket i svavelvinter redigeras upp till samma hoga niva som i Slaktare sma.
-Blixa
Man kan jämföra med Tolkien. Du har en äldre generation läsare som upplevde din värld som unga, och därför har lättare att komma in i den. Tolkien har en äldre generation som läste barnboken Bilbo, vilket "lurade" in dom på Härskarringen.
Jag tycker du ska lämna mycket av det du skrivit i bok ett som det är, bara putsa lite. Om den nya generationen, som inte växte upp med dej, behöver en lättare introduktion, så skulle jag föredra en kort antologi, där varje historia tar upp en tidigare händelse i varje karaktärs liv. Kanske med maffiga illustrationer av Daniel Falck eller liknande talang.
Till exempel kan man skriva om vad Gaoski gjorde för att få det ärevördiga uppdraget att bygga Kronolaben, eller varför Arn bestämde sej för att jaga drake.
Det viktiga skulle nog vara att dra ner språket i "barn"antologin, eftersom det skulle vara en introduktion, och att hålla varje karaktärstråd till sin egen kortberättelse. Då kan du nog också "lura in" mången ny generation under det kommande århundradet.
Jöran Omark
Jag tycker att det är alldeles för ovanligt att folk gör nya utgåvor av skönlitterära böcker. Om din förläggare klagar så påpeka att Tolstojs lät honom bättra på Krig och fred.
Hej Erik,
Jag instämmer med andra att du bör inte alls ändra på språket i dina böcker, det är ju det som gör dina böcker unika. Plus att man får använda hjärnan lite mer än vanligt, vilket är ju helt underbart.
Vad jag menade med min kommentar förut i din blogg och på Bokus kundrecension "Jag hade lite svårt med de 3-4 första kapitlen, de var tunglästa" är ju att det var ett nytt språk, och en massa information för att bygga upp världen. Vilket jag inte riktigt tror går att korta ner, för den informationen behöver man senare för att förstå Svavelvinter och alla olika karaktärer och områden.
Som någon sa i tidigare inlägg att dina böcker kräver lite mer än vanligt från sina läsare, och jag ser inte det som något negativt.
Dina två böcker har öppnat en helt ny värld för mig och jag måste erkänna att jag blir uttråkad av många andra böcker jag läst sedan dina böcker var utlästa. Svårt att finna bra E-böcker på Svenska, jag köper ju inga inbunda/pocket böcker eftersom jag är den enda som kan läsa dem. Å engelska e-böcker/böcker har jag inte energi/fokus att orka läsa, blir helt slut. Det räcker med att jag måste prata och tänka på engelska varje dag, läsa ska vara avslappnade men simulerande, som dina böcker är.
Jag har plöjt igenom Nick Perumovs alla böcker för att få tiden att gå medans din 3:e bok blir klar.
Eventuellt så kanska läsare bör informeras att dina böcker är en boksvit och kommer att bestå av 5 böcker (om jag gissat rätt?). Liksom andra böcker som är skriven i svit/triologi osv. (ej fristående berättelser) så är det ju mest logiskt att börja med den första boken Svavelvinter, för att hänga med i 2:a och nu 3:e boken.
För har man inte läst Bok 1 och 2, tror jag det blir svårt att hänga med i 3:e. Men det är förstås bara min personliga åsikt.
Keep going Erik, vi väntar med spänning..
Annica
Hej Annica,
kul att du hörde av dig för jag gjorde inte kopplingen förrän nu att det var du som faktiskt kommenterat här tidigare. Bra att få ett förtydligande av vad du menade på Bokus (för övrigt så får andra gärna följa Annicas exempel och kommentera på nätet. Det är både uppmuntrande och värdefullt för mig.)
Du följer de andras omdömen vad jag kan se om att det mest är ovanan som gör det trögt. Mina ambitioner idag lutar därför åt att jag kanske redigerar början (och hela) Svavelvinter någon gång med mitt sedvanliga filter eftersom detta ändå ändrats en smula genom åren men utan att göra några större ändringar i övrigt. Handlingen och antalet personer / intriger vore hur som helst svårt att ändra.
En av mina döttrar hade synpunkter på att jag kunde minska "name droppingen" av namn som egentligen inte behövs för handlingen och som hon upplevde som ngt belastande. Har ni synpunkter på detta?
Slutligen ett förtydligande: Det blir fyra romaner i serien varav jag nästan skrivit klart den tredje som första utkast. Boken räknas komma ut om ett år, våren 2014, där jag har sommaren och hösten på mig för att skriva färdigt, stuva och förbättra samt skicka ut på testläsning. Hoppas sedan kunna färdigställa den sista på ca tre år som denna.
Vad det gäller språket i Svavelvinter så tycker jag att det är lite mycket kringelikrok i början av boken och fram till dom är på Marjura. Därifrån så är det en väldigt bra balans i språket och allt flyter på bra.
Slaktare små har samma bra flyt.
Jag minns att jag upplevde det som om det var svårt att komma in i texten och att jag hade svårt att komma förbi språket i början, vilket jag inte märkte längre in i texten. Men jag kan inte säga om det är jag som har vant mig, eller Eriks texter som blivit bättre, eller både och. :)
Hey igen Erik,
Du nämner och frågar oss om
En av mina döttrar hade synpunkter på att jag kunde minska "name droppingen" av namn som egentligen inte behövs för handlingen och som hon upplevde som ngt belastande. Har ni synpunkter på detta?
Jag måste ju bara anta du har ju levt med denna krönika om femte konfluxen sedan länge. Å då måsta jag även anta att din familj/döttrar har blivit involverade med eller mot sin vilja :) hahaha. Så dina döttrar har ju en inside information om vad som komma skall i 3:e och även kanske 4:e boken. Därav att de kan ha åsikter om vad som borde "name dropping" och inte.
Jag funderar ju fortfarande om vissa personer som nämts ska dyka upp i nästa bok osv. Så jag tror inte förrän all 4 böckerna är klara och lästa att jag kan komma med förslag om vad som borde "name droppas" or not.
Jag har haft stora funderingar ang. Shagul och has tricks, får det inte riktigt att gå ihop. Vi har haft stora diskussioner om det här hemma, men sambon som är gammal räv i D&D pen& paper spel och läser tonvis med all möjlig fantasy böcker, hade som svar jo men så kan det vara med trollkarar. Ja det ungefär vad han hade att säga, hahaha vi får väl se. Han ser fortarande framemot att få läsa dessa böcker på engelska, eftersom jag pratar om dem då och då, speicellt när jag läste dem.
Du vet hur man twistar om huvudet på dina läsare.
/Annica
Oops lite stavfel här och där, dyslexi och min swenglish twistar om min text ibland. Sorry
Hej Erik.
Jag vill börja med att jag är gammal rollspelsräv sedan typ 20 år tillbaka. (oj, är det verkligen så länge sedan?)
Mina synpunkter kan därför kanske ses som gjutna. Som en präst skulle kommentera bibeln ;)
Första läsningen av Svavelvinter var snabb och intensiv. Jag ville hela tiden veta vad som hände på nästa sida.
Mixen av persongalleri
som påminde lite om att sitta med ett glas vin och prata gamla minnen med/om gamla vänner och släkt. Man blir påmind om gamla trevliga minnen men samtidige får man reda på nya saker man inte hade en aning om. Glatt återseende.
Politik och intrig
Min favorit. Praanz Da Kaelve växer fram som från goda druvor till en storslagen Pol Roger. Jag vill spela med honom eller spela honom. Se honom i film . För mig är han den stora hjälten.
Konflikterna och politiken i regionen är bra beskriven och målar upp svårigheterna som riket står framför på ett bra sätt.
Som den rollspelare jag är, vill jag naturligtvis damma av böckerna och spela konflux sviten ännu en gång.
Språket
Älskar det och likt drakspråket trollbinder det mig från sida sida ett till slutet.
"Mannen oband hennes vilja så omilt att hon med ett ryck stapplade baklänges, tappade honom ur munnen, trasslade in sig i det döda trädets lägre grenar och kräktes över rabattens vissna blommor"
Spontant skrattade jag så jag nästan trillade ur soffan och läste om samma stycke om och om igen, för att senare känna det tragiska.
Bara detta korta stycke framkallar alla dessa känslor, och så är det genom hela boken.
Glädje, sorg, vrede. Allt!
Det mest "kritiska" jag kan komma på är att boken kan anses tung för "icke troende" Men vilka storslagna böcker är inte tunga? Detta är inget nytt i och med Eriks Svavelvinter.
Eftersom jag i lyckorus stress läste boken första gången när den kom ut läste jag den igen nu nyligen och föreslår det samma till dem som hade svårt för boken. I den andra läsningen tog jag in boken på ett ännu mer avslappnat sätt och upptäckte även nya detaljer.
Längtar etter sista boken och vet att jag kommer gråta som ett litet barn när sista bladet i sista boken vänds.
Hoppas dock på mer av Erik i ämnet.
Kanske mer om Kalklanden, Staden O eller historiska skildringar i Trakorien? Eller framtid? ;)
Tack
Michael
Många bra synpunkter. Just det som Tommy och vår anonyme vän antyder är det sådant jag tänkte kika på men som sagt tror jag inte att någon ska behöva oroas över att jag gör Svavelvinter slätstruken. Snarare vill jag gå igenom alltsammans när allt är klart för att putsa skarvar och rensa bort ett och annat rotskott som aldrig blev något.
Annica: Jag tror mest att barnen menar name dropping av namn som inte kommer tillbaka, typ gator och lärda referenser. Vad gäller Shagul så blir jag förstås nyfiken på vad du funderar över. Inga problem vad gäller ditt språk för övrigt.
Michael: Din kärleksförklaring till Praanz da Kaelve får mig att misstänka att du kommer att gilla exgeneralens äventyr i den tredje boken... I övrigt gottar jag mig förstås åt din förtjusning även om du väl enligt egen utsago närmast är att betrakta som trakorienist ;-). Din idé om vad man kan göra sedan alla fyra böckerna är skrivna (och eventuellt redigerade) stämmer bra med en del egna funderingar. Det finns gott om sidospår som jag kunde skriva noveller om. Samtidigt kunde det vara kul att skriva något helt annat. Vi får se hur det känns då helt enkelt.
De första kapitlen i svavelvinter är språkligt svårare än resten av romansviten. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som gör det, men det är som att du inte behärskade dit du ville nå med språket. Senare i böckerna känns det bara som du använder ett vacket och rikt språk.
Jens go game
Förändra inget alls*. Tack.
*Med undantag för något enstaka stavfel eller liknande.
Det något omständiga språket, i dina böcker, med härliga ordval förgyller berättelsen och kompletterar den väl.Situationerna i boken blir mer levande och det är lättare att krypa in i dessa tack vare språket. Språket påminner mig en del om den högtravande västerbottniska som jag minns från Sara Lidmans uppläsning av Järnbaneeposet på radio när jag liten.
Jag gillar i hög grad alla referenser till historiska händelser och personer. Hjärnan får en utmaning när det dyker upp bekanta namn i texten.
Jag spelade rollspelsäventyren från 80-talet och började jämföra med hur jag och mina kompisar agerade när jag läste både Svavelvinter och Slaktare små. Därför antar jag att det var lätt för mig komma in i historien.
Leif Sandström
Tycker Svavelvinter grep tag från början. De första kapitlen med Arn och Kronolaben var toppen, rakt in i händelsesmeten.
Det jag möjligen saknar i böckerna är ett par tempoväxlingar i språket. För att ta extremfallet, så skrivs de rena actionscenerna med samma blommande språk som resten av boken - åtminstone var det mitt intryck. Kanske en variation i "språkdynamiken", med kortare meningar och mer dialog i de actiondrivna sekvenserna skulle förhöja läsningen.
Allt som allt är det annars de bästa fantasyromaner jag läst!
Jag vill så här lite senkommet inkomma med efterfrågade synpunkter. Precis som många andra är inne på är språket både den starka och svaga punkten. Det är svårt att inte ryckas med av det mustiga, men samtidigt tycker jag att det är lätt att gå vilse i väl snåriga passager. Jag tror att detta för många kan bli en tuff startsträcka. Jag vet inte hur jag själv hade reagerat om jag inte tidigare hade spellett mig igenom konflux-serien tre gånger.
Det intressanta är att jag upplever att språket är uppsnappat några varv till Slaktare små. Samma mustiga språk, men ändå rakare. Jag går inte längre vilse.
Jag har diskuterat det här med lite bekanta och undrar om det helt enkelt är en redigeringsfråga, att Slaktare små har bearbetats mer och noggrannare?
/Redaktören
Kalle: Jag tror inte att detta är en redigeringsfråga eftersom redaktörerna knappast har gett sig på stilen utan snarare att mitt sätt att skriva har ändrats. Svavelvinter skrevs för ganska många år sedan vid det här laget. Det är väl lite av den anledningen jag har fiskat efter vad ni läsare skulle tycka om en nyredigering av just Svavelvinter. Förmodligen går ändringen ännu ett snäpp i den tredje boken. Jag har sedan andra boken bland annat strävat efter något kortare meningar och mer dialog.
Ok. Men det är ju också intressant. Jag tycker som sagt att skillnaden är märkbar - och att det gör Slaktare små betydligt mer läsvänlig, utan att den särskilda stilen går förlorad.
Som skribent och, tidigare redaktör, brukar jag ju alltid säga detsamma oavsett text: Skriv kortare, skriv rakare!
Men det är ju egentligen mer för oerfarna skribenter.
Knepigt, det här. Jag har synpunkter och vill gärna ge kommentarer, men har svårt att formulera mig utan att det blir en uppsats av svavelvintriga proportioner. Har just gått bet för ungefär femte gången. Tänkte bara säga det ...
Ulrika: Men det där kan vi ju inte svälja hur som helst. Nu ökar förväntningarna inför sjätte försöket ytterligare ...
Smaken är som baken, och med risk för att dömas efter oxfilé/hamburgaremåttstocken kommer här mina första intryck. Fick nyligen Svavelvinter i födelsedagspresent av min yngre bror. Vi växte bägge upp under 80-talet med rollspel och Tolkiens litteratur, vilket gör att miljön som beskrivs i Svavelvinter inte är helt obekant. Då jag nu i små doser kämpat mig igenom de första 200 sidorna slog det mig hur svårt jag har haft att ta mig in i bokens handling och dess karaktärer. Samma känsla infann sig när jag som 15-åring under flera månader kämpade och envist tuggade mig igenom Ringen-trilogin. Funderade på vad det berodde på och Googlade lite på vad andra har tyckt och hittade denna blog. Mina egna intryck är att inledningen är mycket stark och får mig att vilja läsa vidare. Språket sätter en tydlig prägel på gott och ont som andra beskrivit. För egen del skulle jag uppskatta ett mer modernt, renare och mindre högtravande språk i de berättande delarna, och bibehållen ålderdomlig prägel i dialogen. Något som för mig distanserar och försvårar är alla namn på saker, ting och personer som jag inte har en egen referens till och som inte beskrivs närmare. Persongalleriet är väldigt omfattande och gör säkert sitt till att det tar tid att känna något för någon.
Återvänder nu till värdshuset Junker Hildurs, så får jag se hur det utvecklar sig...
Med vänlig hälsning,
Jojje
Ett persongalleri längst bak i boken med namn i bokstavsordning och en kort beskrivning på vem personen är hade nog underlättat för många
Skicka en kommentar