torsdag 25 augusti 2011

Den skarpa eggen

I veckan hälsade jag på Peter Johnsson, renommerad svärdssmed med smedja norr om Uppsala. Det är egentligen märkligt att vi aldrig tidigare har kommit i kontakt eftersom vi bor i samma stad, båda har hållit på med rollspel och dessutom har flera gemensamma vänner. Bot blev det äntligen på den saken och många goda idéer och erfarenheter utbyttes. Peter har förstås sin gedigna vapenkompetens medan jag gav synpunkter på deras blodiga resultat ur min veterinära synvinkel. Samtalen hölls sakliga men gled ofta över i sådant som man kanske inte bör diskutera öppet på bussen. Det är viktigt att försöka förstå hur svärdsstrider på liv och död faktiskt kan ha gått till när jag nu ska skriva om dem. Som läsaren vet så har jag försökt hålla en ganska saklig ton rörande våld och även sex - två ämnen som ofrånkomligt och ganska ingående berör en veterinär.

Redan när jag började skriva Svavelvinter lovade jag mig som belöning att beställa ett svärd just av Peter när jag är klar med alla böckerna, ett svärd hämtat från Trakorien då.

Peter är enligt egen utsago ingen fäktare men gav mig en del kontakter och litteraturtips. Bland annat har jag beställt Fem ringars bok, skriven av samurajen Miyamoto Musashi på 1600-talet. Jag frågade mig bland annat om man som Praanz da Kaelve faktiskt kan fäktas framgångsrikt och mot flera motståndare med två svärd och just det ska Musashi ha ägnat sig åt. Några tekniska saker fick jag mig också till livs, t.ex. att man visst kan stöta med en sabel, att den s.k. blodrännan knappast har någon funktion annat än att göra svärdet lättare och att det där vikandet av svärdens stål inte har med skärpa eller hårdhet att göra utan mest var ett knådande av äldre tiders stål för att avlägsna orenheter. Med dagens utmärkta stål behöver man inte vika metallen av kvalitetsskäl, men tekniken kan ge vackra mönster, s.k. damaskerat eller mönstervällt stål. Jag fick också pröva olika svärd och känna på hur tyngdpunktsförskjutningar helt ändrar vapnens karaktär.

En annan rolig sak var att Peter illustrerade åt Äventyrsspel när det begav sig, något jag inte alls kände till. Bland annat gjorde han omslagen till I reptilmännens klor och Nekropolis. Ännu roligare var att han förklarade sig sugen på att göra några illustrationer till det kommande rollspelet Svavelvinter. Han ville också försöka rita några av de svärd som figurerar i spel och romaner. Resultatet ska bli riktigt spännande att se!

20 kommentarer:

David sa...

Sverige är ett litet (rollspels-)land... Slösurfar runt och ser att du håller på att få konkurrens om den svenska fantasy-tronen av gamle rollspelsräven Anders Blixt. Hur ska ni lösa det här? Blir det möjligen en episk svärdkamp?

http://www.rollspel.nu/nyheter/pressreleaser/8090-foerfattare.html

Erik Granström sa...

David: He, he, jag och Anders är gamla bekanta och det finns nog plats för oss båda. Snarare så kommer våra oljade muskelberg till kroppar att stå rygg mot rygg med varsitt tvåhandssvärd för att möta anstormningen av deckarförfattarnas förvridna horder...

Ulrika sa...

Kul! Er har jag velat sammanföra länge. Hör med Peter om han inte kan skissa ett hornsimpeinspirerat ulkmonster också... eller kanske inte förresten, det skulle bli rena mardrömmen!

Erik Granström sa...

Ulrika: Faktiskt pratade vi just om detta monster som ju i romanen heter "Välserkott" och det kan mycket väl hända att Peter illustrerar ett sådant.

Carl David Dolata sa...

Är det Praanz da Kaelves Mormorian som du skall smida till? Eller Ebharing?

Erik Granström sa...

CDD: Båda är intressanta kandidater och har övervägts. Sedan diskuterade vi PdKs andra svärd, det korta Stabat Cordis som skulle påminna om en romersk gladius. Det intressanta var att Peter hade ett halvfärdigt dylikt svärd som han av någon anledning inte kunde slutföra. Fast har man ett av PdKs svärd så borde man nästan ha båda. Hmmm... jag hoppas att böckerna säljer bra.

Birkebeineren sa...

På tal om svärd och svärdkonst, kommer vi i Slaktare små att få några ytterligare inblickar i livet och döden på Torondan? Blod och cirkus känns som mycket gångbart i Trakorien och hur spelen går till kan också vara kul att veta i det kommande rollspelet.

Är det Ebharing du sen kommer hänga över spiselkransen ...eller kanske Demens? :)

Erik Granström sa...

Birke: Den här boken hinner faktiskt inte fram till Torondan fast i den nästa blir det frihetsspel i Tricilve!

Ebharing över spiselkransen vete tusan om man vågar ha. Den ramlar väl ner och hugger händerna av en när man vill peta in en pinne.

Ulrika sa...

Välserkott var det, ja. Svårt att komma ihåg, t.o.m. för en (som dottern säger) artnörd.
Du kanske kan byta tjänster med Peter? Om du skriver in honom som en sällsynt talangfull och behaglig person i tredje boken kanske det går att få mängdrabatt på da Kaelve-svärden? :-)

David sa...

Här har vi ju också en herre med ett imponerande vapen:

http://www.geekologie.com/2010/09/im_gonna_need_that_sir_terry_p.php

Erik Granström sa...

David: Jag kände viss sympati för "fuelled with damp sheep manure" men ställer mig lite frågande inför resten.

David sa...

Nu vet du vad du har att leva upp till: leta upp din egen malm, bränn den i en ugn med fårskit, se till att hitta en god vapensmed (vilket du redan verkar ha gjort), smid ett superbt vapen och göm det från myndigheterna (FRA?) tills du har en chans att emigrera till USA (där man får ha hur många vapen man vill?).

Henrik W. sa...

Underbart! Jag ser verkligen fram emot hans illustrationer. Jag drömt bort mången tid med att glo på de omslagen!

Erik Granström sa...

David: ... för att sedan möta Pratchett i en episk strid om vems fårskit som brinner varmast!

David sa...

JAG skulle åtminstone betala surt förvärvade pluring för att se den fajten... Men jag är kanske pervers?

sanchez sa...

Som intresserad av både fäktning och litteratur är det kul att det romanen om Trakorien äntligen kommer ut som planerat. Frågan om fäktning är snarare en fråga om hur snabb du är och vilken utsträckning du är beredd att inte skydda dig.
Att fäktas med två vapen är egentligen inte svårare än att fäktas med ett vapen. Däremot att fäktas med flera motståndare är givetvis ett problem, metoden som många använder är att använda ett vapen defensivt och det andra vapnet offensivt, troligen det som den gamle japanen gjorde då det begav sig. Det roliga är när du själv använder dig av två vapen mot en motståndare som själv enbart har ett vapen (roligare för mig dvs).

I Venedig, vart annars, lär utvecklandet av metoden att alltid träna mot flera motståndare samtidigt varit den vanligaste metoden av träning (för att simulera när 3-4 uppretade bröder som skall försvara sin systers heder och som anfaller den misstänkte förbrytaren bakifrån.)

Själv har jag svårt med 80-tals kvarlevan av vurmen för den japanska svärdssvingaren som präglade mycket av rollspelen under lång tid. Vill du studera bra fäktning med sabel kan jag rekommendera, the Duellist och R Lesters båda musketörsfilmer ( mycket bra värjfäktning). Dessa tre filmer är något av det bästa som har gjorts i fäktningsväg på film.

Erik Granström sa...

Sanchez: Tack för tipsen. Jag förstod dock inte vad du hade emot japanen. Är det Musashi du specifikt inte gillar eller japansk samurajromantik i största allmänhet. Jag hade aldrig hört talas om honom och tyckte det lät intressant att läsa något från 1600-talet av en man som verkligen själv hade fäktats. Det är ju inte så att jag tänker låta trakorierna skutta runt med samurajsvärd och jag förstod att Musahshis bok mer handlade om attityd än om teknik.

sanchez sa...

Vad Musashi beträffar är det lite för mycket yuppie 80-tal, när varje börspilt skulle läsa boken för den var ju ball, och på något sätt skulle man förstå hur ”japanen” tänkte.

Det finns f.ö. en bra filmserie med Mifune i huvudrollen från 1950-talet som skildrar hans liv. Och ja, boken fem ringars är mer en meditativ skildring om ur ett zen-buddhistiskt perspektiv. Boken kanske skulle funka mer som inspiration till Trocuspa sekten än något annat?

Anonym sa...

"Bland annat har jag beställt Fem ringars bok, skriven av samurajen Miyamoto Musashi på 1600-talet."

Detta måste studeras mycket ingående.

Du kommer att förstå när du har läst boken...

Erik i Åbo sa...

Fäktas med två svärd som Musashi görs fortfarande, se första och andra länken nedan.
Det ges ut en kommenterad version av Gorin no Sho på engelska på nätet av några som faktiskt studerar Musashis stil, tredje länken. Kanske bra som inspiration.




http://www.hyoho.com/Hyoho1.html

http://www.youtube.com/watch?v=Z7LDXpAohjQ&feature=fvwrel

http://ejmas.com/tin/gorinsho/tinart_taylor_1201.html