Jag ska skriva texter om den trakoriska huvudstaden Tricilve och om ärkefienden Ransard till rollspelet som kommer i höst. Vad gäller Tricilve så finns material i stort sett klart i romanerna och från kartan som jag och Pär Lindström gjorde för några år sedan. Christian Granath håller som bäst på att renrita kartan och min text ska mest förklara platserna och vad folk gör.
Ransarderna har det ännu bara pratats om i romanerna men i bok tre så tar de aktivt plats på scen. Faktiskt så dyker ransardern Frimrudin Ab'Omasi upp på sista sidan i Slaktare små på samma sätt som Enu Ammisadu dök upp på sista sidan i Svavelvinter och sedan fick en ganska stor roll i boken därpå.
Ransard med dess politik, seder och folk måste alltså oavsett spelet tänkas ut och beskrivas nu när jag börjar på bok tre. Det som är givet är att ransarder hatar sin ärkefiende Trakorien och att en särskild krigarkast rider på flygande gripar. Ransardernas hat bottnar i gamla krig och intressemotsättningar, främst att Trakorien blockerar handelsvägarna till Argonds rika länder i väster, men jag har också tänkt mig att ransarderna med sin hederskultur föraktar de amoraliska och pengafixerade trakorierna. Ransarderna ska vara hierarkiska med stammar och samhällsklasser som man inte rör sig mellan, extremt stolta, traditionsbundna och med strikta roller. De är en utpräglad krigarkultur där manliga ideal hålls högt. Den största anledningen till att de aldrig rått på Trakorien är att de har svårt att enas sinsemellan. Barboskerna i Ziddisbar stammar ursprungligen från Ransard och kom till Palamux via Trinsmyra. Ransarderna gör historiska anspråk på östra Saphyna.
Jag vill samtidigt inte ha dem som klichéartade skottar av typen i Braveheart, sådana där som tar en sup och säger manliga oneliners när kamraterna ska dra pilar ur deras breda och lurviga bringor. Snarare sneglar jag österut, på ursprungliga kelter, främst galaterna som slog sig ner i nuvarande Turkiet, på skyter och parter för gripridandet, samurajers hederkoder som redan finns i Bansikan, rysk och slavisk kultur där Nicholas Roerichs konst är en inspiration.
Har ni några idéer eller synpunkter så välkomnas de, särskilt nu när allt ännu är formbart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Följer med spänning din blogg. Gillar i synnerhet att det finns en filosofisk approach i det mesta. När det gäller ransarderna och strikta hierarkier tycker jag nog att det är mer passande med ett meritokratiskt inslag om Ransard skall vara ett "nybyggarland" som det var i Ereb. Dåd och ära blir ett sätt att vinna lojalitet, inte nödvändigtvis ärvda positioner eller titlar. Ett kastsystem är för ineffektivt för att klara av ett hårt land som Ransard. Jag upplever mer av ett tidigt Götaland i Ransard. Hårt och kärvt liv med ganska få invånare. Hjältar som Beowulf som förebild till en ransards ideal kan funka om man vill få något uträttat. Förstår annars flirten med Indien och de äldre vediska gudarna som Indra osv, men då funkar ju även Tor enligt Dumezil. Antar att det bördiga Indien med (antar jag) en redan tidigt stor befolkning kunde ha ett striktare system för hur människor delas in med utgångspunkt i börden.
//Henrik von Lichtenstein
Henrik v L:
Jag bläddrade igenom Ransard i Ereb Altor-boxen, men kommer att utforma landet ganska annorlunda från den beskrivningen. Jag tänker mig inte så mycket nybyggarland utan mer ett ganska etablerat land just av Keltisk typ. Kaster är nog fel ord utan jag menar mer ganska strikta samhällsklasser men också meritokrati såtillvida att alla måste försvara sin ställning för att behålla den. Jag tänkte mig vidare att gripryttarna är av ett annat folkslag, resterna av ett erövrarfolk som utgör landets adel.
Befolkningsmängden i Ransard anges i boxen till 130 000 innevånare att jämföra med Trakoriens 160 000, två siffror som förefaller mig märkliga när Brittiska öarna år 1500 hade 5 miljoner innevånare och Tyskland 13 miljoner. Det finns alltså en del att ändra.
Jämför med Ereb så ligger ytterligare en kontinent bortom Ransard med namnet Olyanda - där är det mer nybyggarland medan Ransard har blivit mer etablerat och rikare. Tanken med detta var att få ett östligt handelsområde som gärna vill handla med länderna i väster men där Trakorien ligger i vägen och tar tull. Varor från Coro Partena - resterna av det gamla Jorpagna kan föras längs floderna upp till Ransard för vidare handel mot väster.
Det hela låter spännande med ett mer utvecklat Ransard. Invånarna i Skandinavien under medeltid var av väldigt olika ursprung. Ens tillhörighet baserades inte på nationalitet i så stor utsträckning så som jag uppfattat det utan snarare på allianser och under vilken hövding/storman man löd. Jag tycker idén om ett klanland är spännande och mer kittlande än ett rike som styrs av en kungs statlika styre.
Som jag förstått det sneglar du på 1500 tal som utgångspunkt i en jämförelse med Europa. Spännande epok. Då hade Skandinavien utvecklats till sin dubbla storlek från 1100-talet. En progression som man kan jämföra Ransards med verkar det som.
Altor-boxens invånarantal diskuterades (om jag minns rätt) i flera omgångar och reviderades upp först med siffrorna X 10 och sedan ytterligare till att bara omfatta att dessa beräknats på skattebetalande män. Trots det var nog Ereb för litet befolkat i jämförelsen med ett ca 1200 tals europa.
HvL
HvL: Du verkar vara insatt i ämnet. Jag plockar till Trakorien egentligen företeelser från 1350-1650 lite som det passar och dessutom från republiken Rom och modern tid.
Samtidigt som det är kul att relatera till historien så finns det en poäng i att hålla armlängds avstånd för att inte hamna i ofruktsamma diskussioner om realism. Till exempel påpekades det på annan plats att Malossisjön på Paratorna har två utflöden vilket inte fungerar i praktiken, men i det fallet känner jag inte behov av att förklara saken vetenskapligt. Den enda egentliga måttstocken tycker jag är om världen känns plausibel, intressant och koherent med sina egna förutsättningar.
Jag tycker du gör helt rätt i att mest dra inspiration för att få en koppling till en historisk trovärdighet utan att på något sätt begränsas av det. Som sagt så följer jag (och har följt bloggen något år eller så) med intresse din process kring Svavelvintersagan. Har naturligtvis spelat serien när det begav sig och det blev ett bra avslut på vår spelgrupps dåd i Ereb.
Lycka till med allt.
Henrik
Jag har för mig att ransarderna beskrivs lite som vikingar som istället för skepp har gripar i Ereb Altor, eller om det bara är bilden från Drakar och demoners monsterbox som jag kommer ihåg där ransarder står under kulturer och bilden föreställer en storväxt man med ringbrynja, hjälm och en yxa som han håller framför sig.
Halloj
Jag ser med spänning fram emot både roman och spel :)
Jag har på erebaltor.se haft huvudansvaret för utvecklnadet av Ransard. Flera av mina historiska förebilder är samma som dina, men då jag, enligt projektets riktlinjer, arbetat i möjligaste mån efter officiellt material har en del vikingainfuenserna fått stå kvar. Vidare har jag låtit spartanerna stå för en hel del inspiration. Jag vet inte om du kan hitta ngt av intresse där, men du är naturligtvis välkommen att kika. Likaledes kommer jag bevaka och se om jag kan sno åt mig mer av din information och inflika i ...uhm.. din ursprungliga skapelse.
Tack för att vi får följa ditt arbete i denna höintressanta blogg.
-Peter
Hej Peter,
erebaltor.se är ett fantastiskt projekt och det är inte alls så att jag är missnöjd med vad som där görs rörande Ransard eller något annat land. Mannen bakom projektet, "Spelknepe" Tranell ritar ju dessutom kartorna till det nya rollspelet på ett utmärkt sätt. Som du säger är ju grejen där att behålla det som sades i det klassiska Ereb Altor, medan jag har behov av att helt äga min egen vision för att kunna knåda berättelsen som jag vill. Spartanerna är några som jag också tittar på. Du får gärna konkretisera saker som du tror kan användas. Något jag tycker har fungerat bra i själva Trakorien är att blanda kulturer som sinsemellan inte har så mycket gemensamt och därför söker jag för Ransard komponenter från helt olika ställen. Jag kommer att berätta vad som händer här på bloggen men under ytterligare några dagar arbetar jag med texten till själva romanen.
Tycker allt detta låter bra. Jag undrar dock lite var de fått sin kultur ifrån och vilka gudar de dyrkar. Som jag uppfattade dem i Femte Konfluxen-äventyren från förr så var de näst intill animistiska i sin religion. Är de således tillhörande ungefär samma lära som Animisterna på Mereld eller är det en annan tro? Finns det inflytande ifrån Orginer i kulturen? Vad är helt enkelt inflytandet utifrån? Vet inte hur mycket mer jag kan säga i offentliga forum om saken men jag kan eventuellt formulera mer tankar senare.
Jan-Erik: prata på du för Argond känns inte så hemligt. Jag har dock ännu inte funderat så mycket på det du frågar om. Fortfarande har jag idag och imorgon på mig att pilla i romanen innan den måste iväg till förlaget, men sedan så!
Ok. Det kan väl mycket väl finnas en koppling via det vattendrag som rinner ner ifrån Golwynda hela vägen till Ransard. Det känns som att Ransarderna i mångt och mycket skulle bo i ett vägskäl mellan det östra Jorpagnas gamla områden och det västliga Treipo utan att själva varit en del av imperiet. Vattenvägarna norrut borde ha varit viktiga för Jorpagnerna och således kan mycket väl Ransardernas militära storhet påbörjats i och med att man slog tillbaka invasionsförsök både ifrån väster och öster.
I så fall är också konflikten med Trakorierna och de andra Jorpagniska folkslagen en nedärvd konflikt sedan innan tredje konfluxen. Det gör också den Ransardiska kulturen militant, med inflytande från många exotiska platser som inte är lätt åtkomna för andra kulturer runt Västerhavet och förmodligen med en glad blandning mellan Olyanda, östern och trakoriens gudar.
Känner också att Ransardernas gudomliga beskyddare torde vara en himmelsk gud då han tydligen välsignat griparna som sina budbärare? Förmodligen en lokal gudomlighet som med åren antagit många aspekter av både "österländska" och Trakoriska gudomligheter (Framförallt då Marduk antar jag).
Skicka en kommentar