Nu har jag hittat på samtliga Paratornas smånamn. Christian G har beställt dem till rollspelets Trakorienkarta för att få lokalfärg. Det är ganska roligt pyssel när man väl kommer igång och förhoppningsvis gör det spelet mer levande. Man får ta trakt för trakt och tänka på vilka som bor där, vilken historia de har och vad de pysslar med.
Så här heter Paratornas tjugo småöar till exempel:
Öar
1. Blå halmaren
2. Altrona
3. Nordskökan
4. Rammen
5. Kolnir
6. Tre systrar
7. Landfutra
8. Rognan
9. Kranö
10. Gamsgubben
11. Ljungaren
12. Karsila
13. Farholm
14. Karmina
15. Inkymlan och Utkymlan
16. Réinasten
17. Kútra
18. Vilm
19. Langeland
20. Sydskökan
Landfutra är exempelvis ön där nybyggarna från Palamux landsteg för första gången (land + fötter). Farholm är den östliga ö varifrån man for mot Ransard (jfr Fårö med liknande etymologi). Langeland är en långsmal ö, Nordskökan är förrädisk med rev och flera småsystrar runt om, Réinasten har uselt väder etc.
Vidare mot Palamux!
Där blir det lurigare eftersom ön har minst fyra olika språkområden mellan vilka namnen bör skilja sig från varandra.
onsdag 29 juni 2011
torsdag 23 juni 2011
Trehundra och trettio och tre
Så många dagar tvingades kärlekens och krigets gudinna Inashtar enligt myten tillbringa i underjorden dit hon vandrat för att bli beundrad av sin syster, dödsgudinnan Ereshkigal. Sedan tiden gått utan att någon människa erbjudit sig att ta Inashtars plats släppte dödsgudinnan sin syster och menade att skönhetens värde därmed var uppenbarad.
Som straff för sveket gav Inashtar demonen Ghumgakk order om att döda trehundra och trettio och tre människor varje år. Dödandet genomförs av RhabdoRanas mördare, uppkallade efter den giftiga groda från vilken de sju farsoterna, de sju gifterna och de sju etterdjuren stammar.
Tre hundra och trettio och tre är namnet på ett kapitel i romanen Slaktare små. Det är också det antal trakoriska namn som jag ska hitta på för att fylla kartan till det nya rollspelet.
Suck, det blir en lång sommar ... men en snygg karta.
Som straff för sveket gav Inashtar demonen Ghumgakk order om att döda trehundra och trettio och tre människor varje år. Dödandet genomförs av RhabdoRanas mördare, uppkallade efter den giftiga groda från vilken de sju farsoterna, de sju gifterna och de sju etterdjuren stammar.
Tre hundra och trettio och tre är namnet på ett kapitel i romanen Slaktare små. Det är också det antal trakoriska namn som jag ska hitta på för att fylla kartan till det nya rollspelet.
Suck, det blir en lång sommar ... men en snygg karta.
tisdag 21 juni 2011
Elektrubadur och Bimba
Idag var jag och Björn Lindström i lokalblaskan, eller rättare sagt i lokalblaskans ännu blaskigare gratistidning 18 minuter (ni får bläddra fram till uppslag 4-5 för att se oss). Björn har startat Sveriges, som det verkar, första podcast för noveller. Från hans sida Elektrubadur kan man ladda ner ljudfiler med noveller. Ett bra och intressant initiativ som jag önskar all framgång. Jag fick äran att inleda hela serien med min gamla drapa Bimba fukkar reklamen och slank på detta bananskal in i intervjun.
En drapa är en kortnovell på EXAKT etthundra ord. På engelska kallas sådana texter för "drabbles". Bimba publicerades första gången i den finska nättidningen Enhörningen och återges här för den som är intresserad:
Bimba fukkar reklamen
Upplandsöknen brinner. Kall fusion slaknar hårt över sextio hett och Bimbas ozonsvämmare fjärtar snart lika tommigt som de strålslagna på Hospicity. Gamma, beta – hela junkiga grek-qwertyt solgrillar Bimbas nya Playtoy® Silliboobisar. Bimba är stort törstig. Hon ser colapop-maskinen, men en enda fekad nykrona har hon i tubletten.
Koxcola? Slibbrigt och med syntvatten bara. Koxkicken snear dessutom på värme.
”Drick Gödelsoda!” jinglar holopulsen. ”Fraktalpack med oändlig utsträckning”.
Stort.
Bimba sänker nicklet och burken antigravvar henne i handen. Hon lyser locket tills det poppar. Inuti finns fyra mindre burkar. Bimba läser på en: ”Drick Gödelsoda! Fraktalpack med oändlig utsträckning”. Bimba fukkar reklamen!
I övrigt var jag med på Eurocon i helgen där jag läste en snutt ur Slaktare små, satt som panelhöna och pratade med bekanta. Nu är jag hemma igen för den sista slutspurten med manuskriptet innan Ola Wallin på Coltso kastar sig över det efter midsommarhelgen.
Glatt sommarsolstånd på er allihopa!
En drapa är en kortnovell på EXAKT etthundra ord. På engelska kallas sådana texter för "drabbles". Bimba publicerades första gången i den finska nättidningen Enhörningen och återges här för den som är intresserad:
Bimba fukkar reklamen
Upplandsöknen brinner. Kall fusion slaknar hårt över sextio hett och Bimbas ozonsvämmare fjärtar snart lika tommigt som de strålslagna på Hospicity. Gamma, beta – hela junkiga grek-qwertyt solgrillar Bimbas nya Playtoy® Silliboobisar. Bimba är stort törstig. Hon ser colapop-maskinen, men en enda fekad nykrona har hon i tubletten.
Koxcola? Slibbrigt och med syntvatten bara. Koxkicken snear dessutom på värme.
”Drick Gödelsoda!” jinglar holopulsen. ”Fraktalpack med oändlig utsträckning”.
Stort.
Bimba sänker nicklet och burken antigravvar henne i handen. Hon lyser locket tills det poppar. Inuti finns fyra mindre burkar. Bimba läser på en: ”Drick Gödelsoda! Fraktalpack med oändlig utsträckning”. Bimba fukkar reklamen!
I övrigt var jag med på Eurocon i helgen där jag läste en snutt ur Slaktare små, satt som panelhöna och pratade med bekanta. Nu är jag hemma igen för den sista slutspurten med manuskriptet innan Ola Wallin på Coltso kastar sig över det efter midsommarhelgen.
Glatt sommarsolstånd på er allihopa!
lördag 11 juni 2011
Innevånarantal i Trakorien
Jag skickade följande brev till gruppen som gör rollspelet och tänkte att det kunde ha allmänt intresse. Kom gärna med synpunkter för inget är bestämt än:
Något som ständigt diskuterats men aldrig beslutats är hur mycket människor det finns i Trakorien, dels i länder, dels i städer, dels hur dessa grovt är fördelade. Jag tycker att det vore bra med något slags storleksordning eftersom antaganden annars kommer att spreta vilt. Exempelvis så läser jag just en bok om kelter där det hävdas att Britannien hade tre-fyra miljoner innevånare och Gallien åtta miljoner när områdena erövrades av det Romerska riket. Tittade sedan i Ereb Altor-boxen där det står att hela Trakorien har 160 000 innevånare och Ransard 130 000 varav dessutom 15% är orcher. Dessa senare siffror känns för mig ganska märkliga.
Lite siffror ur "Before the Industrial Revolution" av Cipolla:
Länders innevånarantal år 1500
Brittiska öarna: 5 miljoner
Frankrike: 16 miljoner
Tyskland 13 miljoner
Italien 11 miljoner
Spanien & Portugal 11 miljoner
Ryssland 10 miljoner
Skaninavien 2 miljoner (år 1600)
Städers innevånarantal år 1500
Venedig: 115 000
Neapel: ca 180 000
Paris: ca 200 000
London 70 000
Rom 50 000 (hade en miljon innevånare under Romarrikets höjder)
Wien ca 30 000
Av dessa var 40-50% arton år eller yngre
Ca 75 % av ett lands befolkning sysselsattes i jordbruk (65 - 90%)
Sysselsättning i städer (ihopplockat från flera städer runt 1400-1650)
25% Livsmedel
35% Kläder och tyger (!)
8% Metallarbete (smeder m.fl)
4% Snickare
4% Byggare
5% Läderarbete
5% administration och präster (uppskattat)
3% Transport (upp till 10% i handelsstäder som Venedig)
3% Präster
2% Administratörer (Notarier, Advokater)
1% Prostituerade
0,3% Läkare
Hälften av familjerna i Florens hade en eller flera tjänare år 1550, 5% hade fler än fem tjänare. Tjänarna utgjorde 10-20% av stadsbefolkningen
Med stöd av dessa siffror skulle jag vilja föreslå att hela Trakorien har ca 7 miljoner innevånare (med tanke på att stora delar av öarna är obeboeliga drar jag ner siffran från exempelvis Italien.
Befolkningsfördelning
Paratorna 3 miljoner
Saphyna 2 miljoner
Trinsmyra 1 miljon
Palamux 1 miljon
Några städers befolkning
Tricilve med närområde: 250 000
Kamest, Zaroflas, Melse, Karnald, Vumbra, Tigôld, Frimbole Olvi 70 000 - 150 000
Kamest, Albarunzia 50 000
Mynd Mazuldre, Skuger, Fanzimle, Siola, Privavi, Mazmatra,
Grumm, Moherra, Joodak 10 000 - 30 000
Fontra Cilor 15 000 (staden är två mil lång men stora delar ligger övergivna)
Något som ständigt diskuterats men aldrig beslutats är hur mycket människor det finns i Trakorien, dels i länder, dels i städer, dels hur dessa grovt är fördelade. Jag tycker att det vore bra med något slags storleksordning eftersom antaganden annars kommer att spreta vilt. Exempelvis så läser jag just en bok om kelter där det hävdas att Britannien hade tre-fyra miljoner innevånare och Gallien åtta miljoner när områdena erövrades av det Romerska riket. Tittade sedan i Ereb Altor-boxen där det står att hela Trakorien har 160 000 innevånare och Ransard 130 000 varav dessutom 15% är orcher. Dessa senare siffror känns för mig ganska märkliga.
Lite siffror ur "Before the Industrial Revolution" av Cipolla:
Länders innevånarantal år 1500
Brittiska öarna: 5 miljoner
Frankrike: 16 miljoner
Tyskland 13 miljoner
Italien 11 miljoner
Spanien & Portugal 11 miljoner
Ryssland 10 miljoner
Skaninavien 2 miljoner (år 1600)
Städers innevånarantal år 1500
Venedig: 115 000
Neapel: ca 180 000
Paris: ca 200 000
London 70 000
Rom 50 000 (hade en miljon innevånare under Romarrikets höjder)
Wien ca 30 000
Av dessa var 40-50% arton år eller yngre
Ca 75 % av ett lands befolkning sysselsattes i jordbruk (65 - 90%)
Sysselsättning i städer (ihopplockat från flera städer runt 1400-1650)
25% Livsmedel
35% Kläder och tyger (!)
8% Metallarbete (smeder m.fl)
4% Snickare
4% Byggare
5% Läderarbete
5% administration och präster (uppskattat)
3% Transport (upp till 10% i handelsstäder som Venedig)
3% Präster
2% Administratörer (Notarier, Advokater)
1% Prostituerade
0,3% Läkare
Hälften av familjerna i Florens hade en eller flera tjänare år 1550, 5% hade fler än fem tjänare. Tjänarna utgjorde 10-20% av stadsbefolkningen
Med stöd av dessa siffror skulle jag vilja föreslå att hela Trakorien har ca 7 miljoner innevånare (med tanke på att stora delar av öarna är obeboeliga drar jag ner siffran från exempelvis Italien.
Befolkningsfördelning
Paratorna 3 miljoner
Saphyna 2 miljoner
Trinsmyra 1 miljon
Palamux 1 miljon
Några städers befolkning
Tricilve med närområde: 250 000
Kamest, Zaroflas, Melse, Karnald, Vumbra, Tigôld, Frimbole Olvi 70 000 - 150 000
Kamest, Albarunzia 50 000
Mynd Mazuldre, Skuger, Fanzimle, Siola, Privavi, Mazmatra,
Grumm, Moherra, Joodak 10 000 - 30 000
Fontra Cilor 15 000 (staden är två mil lång men stora delar ligger övergivna)
fredag 10 juni 2011
Gäst hos verkligheten
Jag kommer att medverka i två arrangemang vid månadsskiftet juni-juli:
För det första ska jag vara med på Eurocon 2011 i Stockholm lördagen den 18 juni. Dels ska jag högläsa ur Slaktare små klockan 12 och dels ska jag vara med i en paneldiskussion om praktisk problemlösning när man skriver fantastik klockan 15. Den senare programpunkten är på engelska.
För det andra ska jag åka ner till sf-butiken i Göteborg på deras tioårsjubileum tisdagen den 5 juli. De jubilerar hela veckan men har sin fantasydag på tisdagen.
Kul om vi kan ses!
För det första ska jag vara med på Eurocon 2011 i Stockholm lördagen den 18 juni. Dels ska jag högläsa ur Slaktare små klockan 12 och dels ska jag vara med i en paneldiskussion om praktisk problemlösning när man skriver fantastik klockan 15. Den senare programpunkten är på engelska.
För det andra ska jag åka ner till sf-butiken i Göteborg på deras tioårsjubileum tisdagen den 5 juli. De jubilerar hela veckan men har sin fantasydag på tisdagen.
Kul om vi kan ses!
onsdag 8 juni 2011
Ransardernas födelse
Jag ska skriva texter om den trakoriska huvudstaden Tricilve och om ärkefienden Ransard till rollspelet som kommer i höst. Vad gäller Tricilve så finns material i stort sett klart i romanerna och från kartan som jag och Pär Lindström gjorde för några år sedan. Christian Granath håller som bäst på att renrita kartan och min text ska mest förklara platserna och vad folk gör.
Ransarderna har det ännu bara pratats om i romanerna men i bok tre så tar de aktivt plats på scen. Faktiskt så dyker ransardern Frimrudin Ab'Omasi upp på sista sidan i Slaktare små på samma sätt som Enu Ammisadu dök upp på sista sidan i Svavelvinter och sedan fick en ganska stor roll i boken därpå.
Ransard med dess politik, seder och folk måste alltså oavsett spelet tänkas ut och beskrivas nu när jag börjar på bok tre. Det som är givet är att ransarder hatar sin ärkefiende Trakorien och att en särskild krigarkast rider på flygande gripar. Ransardernas hat bottnar i gamla krig och intressemotsättningar, främst att Trakorien blockerar handelsvägarna till Argonds rika länder i väster, men jag har också tänkt mig att ransarderna med sin hederskultur föraktar de amoraliska och pengafixerade trakorierna. Ransarderna ska vara hierarkiska med stammar och samhällsklasser som man inte rör sig mellan, extremt stolta, traditionsbundna och med strikta roller. De är en utpräglad krigarkultur där manliga ideal hålls högt. Den största anledningen till att de aldrig rått på Trakorien är att de har svårt att enas sinsemellan. Barboskerna i Ziddisbar stammar ursprungligen från Ransard och kom till Palamux via Trinsmyra. Ransarderna gör historiska anspråk på östra Saphyna.
Jag vill samtidigt inte ha dem som klichéartade skottar av typen i Braveheart, sådana där som tar en sup och säger manliga oneliners när kamraterna ska dra pilar ur deras breda och lurviga bringor. Snarare sneglar jag österut, på ursprungliga kelter, främst galaterna som slog sig ner i nuvarande Turkiet, på skyter och parter för gripridandet, samurajers hederkoder som redan finns i Bansikan, rysk och slavisk kultur där Nicholas Roerichs konst är en inspiration.
Har ni några idéer eller synpunkter så välkomnas de, särskilt nu när allt ännu är formbart.
Ransarderna har det ännu bara pratats om i romanerna men i bok tre så tar de aktivt plats på scen. Faktiskt så dyker ransardern Frimrudin Ab'Omasi upp på sista sidan i Slaktare små på samma sätt som Enu Ammisadu dök upp på sista sidan i Svavelvinter och sedan fick en ganska stor roll i boken därpå.
Ransard med dess politik, seder och folk måste alltså oavsett spelet tänkas ut och beskrivas nu när jag börjar på bok tre. Det som är givet är att ransarder hatar sin ärkefiende Trakorien och att en särskild krigarkast rider på flygande gripar. Ransardernas hat bottnar i gamla krig och intressemotsättningar, främst att Trakorien blockerar handelsvägarna till Argonds rika länder i väster, men jag har också tänkt mig att ransarderna med sin hederskultur föraktar de amoraliska och pengafixerade trakorierna. Ransarderna ska vara hierarkiska med stammar och samhällsklasser som man inte rör sig mellan, extremt stolta, traditionsbundna och med strikta roller. De är en utpräglad krigarkultur där manliga ideal hålls högt. Den största anledningen till att de aldrig rått på Trakorien är att de har svårt att enas sinsemellan. Barboskerna i Ziddisbar stammar ursprungligen från Ransard och kom till Palamux via Trinsmyra. Ransarderna gör historiska anspråk på östra Saphyna.
Jag vill samtidigt inte ha dem som klichéartade skottar av typen i Braveheart, sådana där som tar en sup och säger manliga oneliners när kamraterna ska dra pilar ur deras breda och lurviga bringor. Snarare sneglar jag österut, på ursprungliga kelter, främst galaterna som slog sig ner i nuvarande Turkiet, på skyter och parter för gripridandet, samurajers hederkoder som redan finns i Bansikan, rysk och slavisk kultur där Nicholas Roerichs konst är en inspiration.
Har ni några idéer eller synpunkter så välkomnas de, särskilt nu när allt ännu är formbart.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
