Shagul i Fontra Cilor

Nu kan jag stolt visa en ganska färdig version av omslagsbilden till Slaktare små. Konstnären är Martin Bergström som också gjorde omslagsbilden till Svavelvinter. Jag är själv mycket nöjd, inte bara med bildens kvalité utan också med hur den anknyter till den förra bilden med kung Ottar. Svavelvinterbilden gick i gult medan denna går mer i rött för att spegla sin titel.


Bilden föreställer Shagul i Fontra Cilor och det är följande scen som ligger till grund:



Utanför huset flöt Kafassafloden oförtrutet mot havet, av öknens sälta berövad allt liv bortsett från sådana spillror av förbrukade nöjen som diskret tillförts strömmen i de äldre stadsdelarna bortom Arantrabron. Någon kort stund efter att Shagul lämnats ensam lade en rundgattad snipa ut från kaj mellan husen i en av flodens närliggande sidokanaler. Den fördes med ljudlösa årtag genom blindvattnets stillastående ytslem, klöv ridån av honungsrankor i kanalens mynning och greps av huvudfårans tröga rörelse. Nordstadens triad vände sotade ansikten mot trollkarlen där han orörlig betraktade dem från furstinens balkong och de tyckte alla med sin samtanke att den högste viskarens ansikte lyste som fullmånen över deras värv. På durken invid aktertoften stod en hög amfora surrad av den typ i vilken ingástum, den dyrbara jästa fisksåsen från Luperuba, brukar fraktas över haven. Hade någon händelsevis lagt örat mot lergodset så kunde lyssnaren ha uppfattat svaga skrapande och klickande ljud av säreget farfrämmande natur. En trakorier hade nickat förnumstigt åt dessa läten eftersom han plötsligt hade tyckt sig förstå varför andningshål hade borrats i krukan medan minsta barn från Samkarnas djungelländer istället blivit panikslaget av ljuden och förmodligen hoppat i vattnet.