Martin Karlsson frågade mig om vad en trakorier egentligen tror på till vardags, hur han ser sig själv i förhållande till omvärlden med dess värderingar, gudar, andar och annat. Det är en intressant fråga som inte har behandlats annat än indirekt. Gudavärlden och vidhängande religioner har vi pratat om men inte så mycket om den enskilde trakoriske medborgarens perspektiv. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta och mycket går förstås att plocka ur romaner och spel, men jag ska försöka belysa saken i ett par, tre blogginlägg. Detta första handlar INTE om andlighet utan om hur trakoriern upplever sin plats i samhället. (Bonuspoäng till den som avkodar inläggets rubrik)
Först av allt måste det klargöras att Trakoriska riket är just ett rike, dvs en makt bestående av flera nationer och folk varav de flesta inte ser sig som trakorier utan som oberoende eller ockuperade av krämokratin på Paratorna. Detta inlägg tar främst Tricilverbons perspektiv.
Folket på Paratorna ser sig själva som frihetssökande rebeller eftersom deras anfäder flydde det gamla stelnade moskoriska väldet på Palamux. Omvärlden ser trakorierna som skrupelfria förtryckare och imperialister, men den synen har de själva svårt att förstå. Mentaliteten liknar mycket den som en del innevånare i USA kan ha på sitt land, en slags vulstig, emotionell patriotism som framförallt blommar upp när man känner sig hotad eller illa behandlad men som till vardags får vika för det egna intresset. Eftersom Moskorien som man flydde från till stor del har förstörts genom rovdrift på skog och mark finns en viss naturromantik kopplad till patriotismen. Poesi och intellektuella sysslor hölls högt i ära på Palamux och föraktas därför av många på Paratorna. Politiskt är de flesta paratornier vad vi skulle kalla libertarianer vilka framförallt framhåller individens rätt när de själv gynnas av den.
Paratorniern har ingen föreställning om människors lika värde på principiell grund, men heller inget egentligt klasstänkande utan social rörlighet accepteras. Slavar används och även en fri man kan bli slav exempelvis genom att falla i skuld. Det trakoriska samhället är tämligen könsneutralt men inte på moralisk grund utan för att ett patriarkat aldrig har uppstått. Jämställdhet har därmed aldrig varit en stor fråga - förtryck är vanligt men inte baserat på kön. Främlingsfientlighet och rasism är normalt. Man talar om alla tillräckligt avvikande som "djuriska halvfolk", däribland vargmän, träskmän, tolgulder, skecker m.fl. Rasismen har ingen ideologisk grund utan man accepterar halvfolk i den mån man har instrumentell nytta av dem. Farsegels människor hånas ogenerat liksom deras hemländer, vanor och utseenden, men också här bara om man inte har nytta av dem. Svaghet och oduglighet föraktas ofta enligt maximen "Gudinnan Kastyke älskar den som älskar sig själv".
Det sociala samhället påminner om republiken Rom vid tiden strax före Caesar. Lagar garanteras av en stark författning - familjernas förbund - som ger vissa grundläggande rättigheter och förutsättningar, men som bara sätter ramar öppna för tolkning och manipulation. Lagvrängarna har därför en stark ställning, inte minst eftersom riket baseras på handel som ofta kräver avtal och juridiskt trixande. Staten, styrd av Bodâken, "riksdagen"/"senaten", utövar bara sin makt när så anses nödvändigt och den tillhandahåller få organ som hjälper medborgarna vilka därför är hänvisade till andra lösningar. Någon egentlig ordningmakt finns inte, utan särintressen håller sig med egna vakter och militären rycker bara in när så krävs eller Bodâken så beordrar och då ofta ganska brutalt. I hertigdömena upprätthålls Bodâkens funktioner av hertighusen, men vissa "federala" myndighetsområden finns. Det är mycket vanligt i Trakorien att man vänder ryggen till om något är besvärande. Dubbelmoral är accepterat.
Den enskilde medborgaren måste alltså söka sin trygghet hos andra instanser än hos staten. Några exempel:
* Klan, ätt, släkt, familj: Sammanhållning baserade på släktband är det vanligaste kittet mellan människor i alla samhällskategorier i Trakorien. Nepotism anses vara naturligt. Det finns en ömsesidig skyldighet att gynna och hjälpa de egna. Föraktet för svaga eller inkompetenta gäller inte inom släkten, dvs man hånar dem gärna men hjälper dem ändå.
* Beskyddare - klient: Detta är den klassiska italienska modellen som har praktiserats såväl i romarriket som under renässansen som i modern tid. Klienterna stöder en mäktig beskyddare som i sin tur hjälper dem. Detta är mycket vanligt på Paratorna, där många rika personer håller sig med egna styrkor, ämbetsmän och underhuggare, ofta i flera led. Ett särfall är "sockerpappor"/"sockermammor" som försörjer unga skönheter av båda könen mot sexuella tjänster.
* Gillen och skrån: Skråväsendet är mycket utbrett och står för nästan allt socialt stöd för yrkesmän: umgänge, pensioner, sjukvård, stöd till änkor m.m. Skrån präglar ofta egna mynt med egen lukt. Skråna har egna regler inom gruppen, administrerar lärlingssystem med gesäll- och mästarbrev, förhandlar om monopol och skattelättnader etc. Gillen är samma sak, men kan vara baserat på annat än yrkestillhörighet. Exempelvis går ofta utländska medborgare ihop i gillen för att kunna hävda sina intressen kollektivt.
* Handelshus: De stora handelshusen som sociala strukturer kan ses som hybrider mellan de tre ovanstående, dvs de ägs ofta av en stark familj med en ledande gestalt som fungerar som beskyddare av klientfamiljer. Samtidigt driver man en skråliknande verksamhet som täcker de egna näringarna och kommersen.
* By, kvarter: På landsbygden och i fattigare stadskvarter finns en viss sammanhållning beroende på att man bor på samma plats och delar samma vardag. Sammanhållningen är inte alltid så stark och mest användbar mot gemensamma hot och för gemensamma intressen. Hela stadsdelar eller arméer har ofta "folktribuner" eller "fälttribuner" som bevakar den lille mannens ('small people' för anställda inom BP) intressen vid sidan av gängse maktstrukturer. Tribunerna har ofta vetorätt och är okränkbara såtillvida att alla de representerar anses skyldiga att hämnas oförrätter mot dem.
* Välgörenhet anses på det hela taget föraktligt på gränsen till hädiskt mot gudinnan Kastyke. Animister från Tigwalvankyrkan på Mereld bedriver viss ideell fattigvård och sjukvård på Paratorna och ses ofta som farsegels dumskallar för detta. Bemedlade trakorier är emellertid sällan snåla eftersom snålhet (inte att förväxlas med gudi behaglig ocker och goda affärer) också ses på gränsen till hädiskt då rikedomar ska vara i rörelse och förmeras enligt gängse syn. Som välgörenhet fungerar därför ofta byte av tjänster, dvs rika paratornier betalar fattiga ganska väl även för enklare tjänster. Det är alltså OK att vara generös så länge det ser ut som om man får något i gengäld.
* I övrigt finns många sekter, ordnar och sällskap som ofta baseras på intressegemenskaper eller gemensamma värderingar. Mer om dessa någon annan gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Väldigt läsvärt får jag säga - ovärderligt i rollspelet!
Naturligtvis refererar rubriken till den hegelianske individual-anarkisten Max Stirner's manifest "Den ende och hans egendom"! ;-)
Mycket intressant och matnyttigt! Är det förresten Max Stirner du syftar på?
Gillar verkligen detta med Trakorien (eller rollspelsvärldar i allmänhet) som lekplatser för vulgärfilosofi... det märks att vi nördar blivit äldre:-) ...och att cirkeln sluts... Stirner lär visst ha inspirerat situationisterna som ju har starka kopplingar till dagens lajvrollspelsrörelse. Metamys!/Martin
Max Stirner som sagt - "Den ende och hans egendom"! Både Terje och Martin har således rätt även om svaren inte är helt uttömmande. I min första publicerade roman "Smolles varuhus" har jag nämligen ett inledande citat från Max Stirner som också råkar vara ett klassiskt citat från nybyggartiden i Tricilve:
"Är det rätt för mig, så är det rätt. ni längtar efter friheten? Dårar! Ta makten så kommer friheten av sig själv!"
Jag har faktiskt ett handinbundet exemplar av Max Stirners bok i översättning från 1910 OCH det tyska originalet satt i frakturstil. Därmed inte sagt att jag håller med honom.
Kul att ni gillar inlägget. Det kommer som sagt mera.
Vackert värre!
Den amerikanska (jag menar paratorniska) egennyttan återfinns även bland den filosofiska pragmatismens förkämpar pierce/james och co. Tänk bara på detta lysande resonemang kring sanningsbegeppet: vad är sant? Enbart det som har nyttiga konsekvenser är sant!
Tankegods värdigt akademin i Tricilve som får rätt lustiga konsekvenser när man skall redogöra för världens beskaffenhet.
Fram för mer vulgärfilsosofiskt svärmande :)
Har för övrigt alltid gjort en sak av att shaguliterna bedriver sjukstugan/fattighuset i arhem under mina kampanjer - tala om det yttersta beviset på deras förkastligt hädiska och okastykiska sätt!
Gör även gärna en instickare på ämnet medborgare.
Parallellen till Rom är tydlig och som det även stipulerats så är stora delar av det trakoriska riket under nominellt självstyre i olika grad/form. Hur är det egentligen med definitionen av en trakorisk medborgare/ medborgarskapet? Vilken juridisk särställning har egentligen den infödde paratorniern? Är den högre formen av medborgarskap förknippat med en övernattnings-villa i Tricilve? Måste man vara andra generationens ameri... paratonier för att bli medlem av bodaken? Måste en klavykisk ädling kanske anlita en infödd förmyndare för att få grönt kort att gästa huvudstaden längre än 3 månader? Eller råkade en retsam kejsare helt enkelt utlysa lika medborgarskap för alla vid nån fylle-fest så att den samlade bodaken fick slaganfall och genast började rota i lagtexterna om huruvida han kunde omyndigförklaras på plats – eller anses ha varit besatt vid tillfället av någon lägre form av satyriskt väsen?
Helt apropå republiken Rom så indelades ju medborgarna i förmögenhetsklasser, som avgjorde hur tungt deras röster vägde och som gav tillträde till högre ämbeten. Är kanske den Tricilviska skattelängden lika viktig, om inte viktigare, än prestigefulla familjenamn? Är deklarations-månaden den livligaste i huvudstaden, där hoppfulla nyrika står på rad och kastar ruttna grönsaker på ännu en gammal högättad men ruinerad medborgare som petats från nån av bokdakens stolar? Avslöjas varje år en rad skattefuskare som skrivit upp sin förmögenhet och betalat in för mycket skatt för att få sitta närmare kejsaren vid Torondan?
Rasmus: Det märks av dina kommentarer att du tydligt är "Trakorian twisted";-)
Vad gäller medborgarskap så skulle jag tro att det ger en grundplåt att förstärka eller försvaga med förmögenhet etc. Jag skulle inte definiera saken utan låta spelarna navigera en Kafkaliknande labyrint av mutor och formalia vid behov.
Värderingen av anor kontra förmögenhet är en intressant fråga med stor bäring på intrigen i boken faktiskt. Nya Sfären står för större vikt vid det senare medan arveadeln förstås stretar emot. Just nu lever man med en kompromiss, men något tal om "alla människors lika värde" förekommer förstås inte.
"Det trakoriska samhället är tämligen könsneutralt" - är det verkligen det? Jag har inte spelat mig fram i Trakorien utan bara läst Svavelvinter, så jag har förstås en högst begränsad insikt, men den uppfattningen har jag inte fått från boken. Det verkar vara så att män har i stort sett alla maktpositioner och ingen sätter det i fråga. Ord som "vargmän" och "hertigdöme" visar också att samhället inte är könsneutralt utan att mannen är norm.
Skulle gärna diskutera saken vid tillfälle - jag kanske har missuppfattat något väsentligt?
Ulrika: Vid närmare eftertanke så har du rätt. Trakorien är inte könsneutralt och egentligen var det nog heller inte min ambition utan jag nöjer mig med att landet har större tolerans mot att kvinnor finns i ledande befattningar och på "manliga" positioner, att de kan ha egen ekonomi samt att förväntningarna är mindre på "kvinnligt" beteende än i motsvarande historisk tid. Goba da Grummi är exempelvis Praanz da Kaelves chef och en av fyra kvinnliga sköldbärare i Nya Sfären. En av dessa kommer att bli nästa hertiginna av Karramak.
Twisted and proud of it! :)
Det var lite fritt funderande kring att ”det sociala samhället påminner om republiken Rom vid tiden strax före Caesar”. Ca 40 år innan Caesar utökadedes romerskt medborgarskap till att innefatta hela italienska halvön och någonstans 200 e.Kr. tilldelades samtliga fria invånare i riket medborgarskap. Samtidigt försvann mycket av dess exklusivitet och medborgarskapets betydelse/särställning. En rätt intressant process för den som tycker om att ta inspiration från historien.
Att trakorien är betydligt mer friare för kvinnor än de historiska inspirationskällorna är tydligt. Även om ex. den romerska kvinnan var betydligt friare än kvinnorna i antika grekland så var hon helt utestängd från nästan allt inom politik och religion (med försvinnande få undantag vad jag förstår). Tyvärr så är nästan alla historiska källor skrivna av män så vi kan trots allt bara gissa om det mesta. Att å andra sidan fundera kring könsroller och normer i just olika fantasy-miljöer är otroligt intressant. Jag uppskattade själv mycket den flyktiga kommentaren i boken att Silvia Miranda egentligen varit en man, men att gudarna ändrat detta av oklar anledning. Man kan ju tänka sig en liten rebellisk mysteriekult i HOXOH som vilt blandar könsroller för att de förstått att just kön bara är en konstruktion av skapargudarna.
Hmm, hur mycket av det där har vi fått in i rollspelet? Det känns ju ganska relevant ...
Skicka en kommentar