Ilibaurien styrs av två råd, alkurian med inriktning på alkemi respektive komedianternas råd som leder de heliga skådespelen. Till dem båda är oraklet Nastigast knutet, och hans mening inhämtas inför alla viktiga beslut. Komedianternas skådespel är tänkta att rena (1) det drogtyngda folkets tanke som förberedelse inför dess slutliga pånyttfödelsen, men Nastigast har kommit till en annan insikt: det är inte publiken, ilibauriens folk som behöver renas utan själva dramat (2) med dess klimax, den femte konfluxen. Något är fel i överföringen (3) från den gudomliga ritningens till världen. Emellertid väntar han ingen förståelse för sin åsikt utan inser att han måste lämna Ilibaurien för att själv finna ledtrådar till hur verkligheten ska regisseras. Problemet är att han väger flera hundra kilo och sedan barnsben lever i en porslinsbyggnad vars dörrar är för små för att han ta sig ut.
Samtidigt frodas missuppfattningarna (4) i övriga Trakorien. Brior Brådfot är efterlyst av Digeta Longa som varande samhällets fiende nummer ett i maskopi med shaguliterna. Shagul tvingas för sin del resa till Trakorien sedan hans ovetande klon Mogerland tagit livet av sig när det gick upp (5) för honom att han bara är en av fem kopior av samma människa.
hur ska detta sluta? Tja, ni får väl hänga på när nästa del publiceras i vår.
Rätt svar är Aristoteles poetik som jag just läser och som faktiskt lägger ett par pusselbitar på plats, särskilt när det gäller Nastigasts agenda.
1 - Katarsis - reningen
2 - Mythos - intrigen
3 - Mimesis - avbildningen
4 - Hamartia - "the fuck-up"
5 - Anagnorisis - insikten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Stackars Nastigast var det enda av oraklen som Shagul -- spelad av Anders Blixt, förresten -- lyckades fimpa när vi spelade de trakoriska äventyren.
Martin:
Jag skulle kunna kommentera men inte utan spoiler så det får vänta. Observera att Nastigast flyttats till Ilibaurien i boken. Det finns ganska många sådana omstuvningar.
Befann mig i ett dystert Skuger igår. Hade dessförinnan märkliga drömmar om den här porslinskonstruktionen efter att ha läst detta inlägg.
Spelade ni alltså i Skuger?
Så här står det bland annat:
"Den heliga Porcellan på pelarklippans topp var mer en rymlig keramikbur än en egentlig byggnad. Skydd mot vind och väder lämnades av skjutbara paneler monterade på den grova och tätvälvda porslinsstommen."
Observera att den svävande klippan inte längre finns i romanens Skuger men att luftanden Basenanji dyker upp på annat håll under liknande omständigheter.
Ja, vi hamnade i Skuger. Efter ett intermezzo vid Gatves klippa, med Ghumgakks grodyngel inblandade, lyckades vi någorlunda lokalisera det Röda Ögat men då det även visade sig att Umbrovo satt på en massa kunskap om barnkulten i Skuger som han plötsligt drog sig till minnes stack vi dit istället.
Gillar keramikburen! Även om den ger mig konstiga drömmar.
Skicka en kommentar