Jag måste berätta om en märklig händelse som jag var med om alldeles nyss. Som vanligt gjorde jag en paus i skrivandet för en lunchpromenad med mina tre hundar. Ibland, som idag, åker jag till en större skog i närheten där det inte finns så många människor och andra hundar.
Snön ligger halvmeterdjup men jag håller en stig öppen som dock var ganska mosig efter senare dagars snöfall. Jag kopplade loss min Jack-Russel-terrier för att den hade svårt att ta sig fram, något jag sällan gör eftersom den saknar uppfostran, men jag tänkte att den tar sig ändå ingenstans i snön.
Emellertid lämnar den strax stigen och jag ser då att ett rådjur befinner sig bara fyra meter in i skogen. Rådjuret som är utmattat av vintern hoppar några meter, terriern kravlar efter så gott den förmår och jag pulsar efter. Detta pågår i slow-motion ca femtio meter ut i omarken varvid vi nog alla tre är lika trötta för det är jobbigt att ta sig fram i djupsnön. Rådjuret ledsnar och stannar samtidigt som jag hinner ikapp hunden och ganska omilt lägger vantarna på den.
Då springer rådjuret fram och stångar mig. Någon större kraft får den förstås inte i angreppet och jag blir mest förundrad. För att inte störa djuret som lägger sig ner drar jag mig tillbaka med hundarna.
Jag åker hem, lämnar av hundarna och tar en låda äpplen av dem som jag utfordrar koltrastarna med. Jag åker tillbaka och tar mig tillbaka till platsen för mötet där rådjuret fortfarande väntar. Det ser varken utmärglat eller skadat ut utan ligger och tittar på mig i bröstläge, så jag lägger några äpplen framför dess mule som någon slags ursäkt, ställer lådan en meter därifrån och drar mig åter tillbaka.
Imorgon får jag gå tillbaka och se hur det har gått. Märklig upplevelse hur som helst. Rådjur är mycket vackra. För ett par år sedan tog jag hand om en påkörd hind som vi kunde släppa framgångsrikt efter några dagar. När jag bar henne mot skogsbrynet skrek hon, kanske av längtan, och försvann snabbt bland buskarna när jag väl släppt henne, hopsydd för en mindre skada, medicinerad och vattnad.
Jag tycker om djur.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tror att djur tycker om dig med.
Freke Varg.
Låter som en upplevelse.
En gång för många år sedan tog jag loss ett rådjur som fastnat i ett fårstängsel och kan fortfarande minnas känslan, både det att hålla i ett villt djur och de få sekunderna som gick innan rådjuret förstod att det kunde springa därifrån.
Skicka en kommentar