Rollspelet tar form

I förrgår kväll så träffades återigen Tomas Härenstam, Thomas Johansson, Mattias Lilja från Järnringen och jag för ett nappatag med reglerna till det nya trakoriska rollspelet. Vi är alla överens om att det särskiljande i spelet ska vara spelupplevelsen, berättelsen, med de speciella typer av miljöer, detaljer och intriger som karaktäriserar Trakorien. Detta snarare än tonvikt på något slags tävlingsmoment eller regeloptimerande. Av denna anledning har vi tänkt spelet som bestående av två delar: detaljspel på gruppnivå respektive skuggspel på politisk, mytologisk och metafysisk nivå. Den stora utmaningen är att hitta kopplingen mellan dessa spel så att båda blir intressanta och påverkar varandra på ett smidigt sätt.

Detaljspelets grund känns ganska färdig och behöver mest finslipningar och kompletteringar. Om jag förstått nomenklaturen rätt så är det av dice-pool-typ i likhet med Burning Wheel och Mouse Guard. Tomas testspelar för närvarande systemet med en grupp som kör den klassiska Svavelvinterkampanjen. Något jag är väldigt förtjust i är att färdigheter och annat som kan åberopas är personliga egenskaper kort formulerade av spelaren snarare än hämtade från en standardlista. Definitionen och åberopandet av dessa egenskaper är i mycket en förhandlingsfråga där spelledaren, "berättaren", har vetorätt och där det viktigaste blir hur väl egenskapen passar sammanhanget. Åberopande av mer udda egenskaper betalas med vunna tärningar. Dessa ödestärningar finns i begränsad mängd och spelarna tävlar i ett nollsummespel med berättaren och varandra om att erövra dem.

Vad gäller skuggspelet så har vi några olika vinklingar. Sannolikt så kommer ett par, tre olika spelsätt att beskrivas inklusive att inte använda skuggspelet alls. Detta känns helt motiverat för vi är inne på att scenariot / kampanjen ska vara det definierande och då kan olika spelsätt passa olika typer av äventyr. Vi tänker oss också att ett speciellt scenario/kampanj kan ha unika tilläggsregler. Själv är jag mycket förtjust i tanken på ett taktiskt brädspel parallellt med rollspelet där skuggspelets aktuella ställning påverkar förutsättningar, viktning av lokala tärningsslag och tillgängliga resurser i detaljspelet. Jag har sneglat på en kombination av det gamla datorspelet "Balance of Power" och brädspelet "Diplomacy" där spelplanen skulle vara en Trakorienkarta på vilken drag utförs per geografiskt område. Tomas är mer inne på ett abstraktare skuggspel och båda sätten har sina fördelar och nackdelar.

Spelet kommer förmodligen att tryckas som en grundbok efter förhandsbeställning eller print on demand med mycket kringresurser, äventyr och uppdateringar som pdf:er på nätet - gärna från fristående källor. Ambitionen är att ge ut en ganska kondenserad bok med grundmaterial utan att det blir för yvigt: hellre korta bra texter än långa, fluffiga haranger. Vi siktar i dagsläget inte på någon kommersiell franchise utan mer på ett levande projekt som används och utvecklas vidare av det trakoriska nätfolket. Upplägget i grundboken blir förmodligen: (1) inspirationstexter av typen "Brior Brådfots reseberättelse" men från olika fiktiva källor, (2) regler för detaljspel, (3) regler för skuggspel, (4) artiklar med osminkade fakta exempelvis om RhabdoRana / maktspel i Tricilve / Ranziner, (5) något startäventyr och tips om hur originalkampanjen kan spelas med de nya reglerna och (6) index. Därtill kommer kartor och illustrationer som vi just arbetar med, bland annat en omritad karta över Tricilve hämtad från "Arkiprojektet" vilken jag själv utgått från under romanskrivandet. Förmodligen kommer de gamla spelens texter samtidigt att läggas ut som fria pdf:er på nätet under Creative-Commons-licens.

Spelet kommer att utgå från romanernas värld som är något annorlunda än de gamla spelens, men ambitionen är att man med enkla anpassningar ska kunna spela även i originalstuk. Jag har berättat för de andra i gruppen vad som skiljer och även givit illustrationsförslag.

Den som redan nu vill se en recension av spelet kikar lämpligen på Dimfrosts blogg "Den Raljerande Nanoapan". Hans fiktiva bild stämmer förbluffande väl med vår egen syn på saken.

Skriet från vildmarken

Jag måste berätta om en märklig händelse som jag var med om alldeles nyss. Som vanligt gjorde jag en paus i skrivandet för en lunchpromenad med mina tre hundar. Ibland, som idag, åker jag till en större skog i närheten där det inte finns så många människor och andra hundar.

Snön ligger halvmeterdjup men jag håller en stig öppen som dock var ganska mosig efter senare dagars snöfall. Jag kopplade loss min Jack-Russel-terrier för att den hade svårt att ta sig fram, något jag sällan gör eftersom den saknar uppfostran, men jag tänkte att den tar sig ändå ingenstans i snön.

Emellertid lämnar den strax stigen och jag ser då att ett rådjur befinner sig bara fyra meter in i skogen. Rådjuret som är utmattat av vintern hoppar några meter, terriern kravlar efter så gott den förmår och jag pulsar efter. Detta pågår i slow-motion ca femtio meter ut i omarken varvid vi nog alla tre är lika trötta för det är jobbigt att ta sig fram i djupsnön. Rådjuret ledsnar och stannar samtidigt som jag hinner ikapp hunden och ganska omilt lägger vantarna på den.

Då springer rådjuret fram och stångar mig. Någon större kraft får den förstås inte i angreppet och jag blir mest förundrad. För att inte störa djuret som lägger sig ner drar jag mig tillbaka med hundarna.

Jag åker hem, lämnar av hundarna och tar en låda äpplen av dem som jag utfordrar koltrastarna med. Jag åker tillbaka och tar mig tillbaka till platsen för mötet där rådjuret fortfarande väntar. Det ser varken utmärglat eller skadat ut utan ligger och tittar på mig i bröstläge, så jag lägger några äpplen framför dess mule som någon slags ursäkt, ställer lådan en meter därifrån och drar mig åter tillbaka.

Imorgon får jag gå tillbaka och se hur det har gått. Märklig upplevelse hur som helst. Rådjur är mycket vackra. För ett par år sedan tog jag hand om en påkörd hind som vi kunde släppa framgångsrikt efter några dagar. När jag bar henne mot skogsbrynet skrek hon, kanske av längtan, och försvann snabbt bland buskarna när jag väl släppt henne, hopsydd för en mindre skada, medicinerad och vattnad.

Jag tycker om djur.

Trakoriska recept 1: Homunculi

Ur De Natura Rerum (1537)

av

Philippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim
aka Paracelsus

For there is some truth in this thing, although for a long time it was held in a most occult manner and with secrecy, while there was no little doubt and question among some of the old Philosophers, whether it was possible to Nature and Art, that a Man should be begotten without the female body and the natural womb. I answer hereto, that this is in no way opposed to Spagyric Art and to Nature, nay, that it is perfectly possible.

In order to accomplish it, you must proceed thus. Let the semen of a man putrefy by itself in a sealed cucurbite with the highest putrefaction of venter equinus for forty days, or until it begins at last to live, move, and be agitated, which can easily be seen. At this time it will be in some degree like a human being, but, nevertheless, transparent and without a body. If now, after this, it be every day nourished and fed cautiously with the arcanum of human blood, and kept for forty weeks in the perpetual and equal heat of venter equinus, it becomes thencefold a true living infant, having all the members of a child that is born from a woman, but much smaller.

This we call a homunculus; and it should be afterwards educated with the greatest care and zeal, until it grows up and starts to display intelligence. Now, this is one of the greatest secrets which God has revealed to mortal and fallible man. It is a miracle and a marvel of God, an arcanum above all arcana, and deserves to be kept secret until the last of times, when there shall be nothing hidden, but all things shall be manifest. And although up to this time it has not been known to men, it was, nevertheless, known to the wood-sprites and nymphs and giants long ago, because they themselves were sprung from this source; since from such homunculi when they come to manhood are produced giants, pygmies and other marvelous people, who get great victories over their enemies, and know all secrets and hidden matters.

Jag gjorde en parafras på ovanstående för att koka ihop "Det blå barnet" hos diFolterna i Ilibaurien.

Vad finns mer att tillägga än att "det går lika bra med zelleri".