torsdag 30 juli 2009

Fontra Cilor

Jag har just avslutat ett romankapitel som utspelar sig helt i staden Fontra Cilor på Palamux. Därmed har jag fått fundera mer över hur staden ser ut. Jag gillar Fontra Cilor liksom jag gillar Tricilve, förmodligen för att städerna blivit mer levande genom många detaljer och dessutom är helt olika.

Tricilve är som antikens Rom med drag av Italienska renässansstäder som Venedig, Florens och Ferrara.

Fontra Cilor är som ett förfallet Babylon.

I Tricilve är folk liksom romarna mycket drivande, entusiastiska och hänsynslösa men med någon slags grundlojalitet som i alla fall omfattas av Praanz da Kaelve. De vet att alla grannar hatar staden och får därigenom en sammanhållning som inte hindrar dem från att lura varandra. Geografiskt ligger staden på lera invid havet, utan berg i närheten, men med god livsmedelsförsörjning från de bördiga slätterna.

Fontra Cilor var huvudstad i det Klavykiska rike som föregick "Trakorien" - oftast synonymt med riket på Paratorna. Innevånarna är melankoliskt lagda, av åldriga men fattiga familjer som vårdar minnet av sin storhet. Övriga stadsmedborgare kan liknas vid grändråttor som försöker hanka sig fram bland ruinerna i de näringar som står till buds. Mer än hälften av stadens byggnader är förfallna och obebodda så att vem helst i princip kan slå sig ner där det är ledigt. Detta är förstås ett eldorado för obskyra sekter. Någon central administration finns inte även om adeln har ett råd där man mest ägnar sig åt gräl och förtal. Det händer att munkarna från Nastrôl i norr blir så upprörda över tillståndet i staden att de utrustar ett slags mikrokorståg för att röja upp det värsta. Sådana initiativ slutar nästan alltid med deprimerade återtåg där inte mycket har ändrats.

Fontra Cilor ligger några mil från havet vid den stora floden Kafassa (omdöpt från spelen av skäl som jag någon gång ska berätta) och präglas av ett onaturligt varm klimat. Värmen kommer som bekant från Fokalerslätten där solljus speglas ner i en krater av en jättelik glaserad bergvägg. En gång i tiden var hela Moskorien blomstrande men genom oförsiktig konstbevattning har slätten försaltats så att den nu är mycket karg.

Jag funderade så sent som idag över varför inte värmen på Fokalerslätten stiger rakt upp och snarare suger in sval havsluft från öster än blåser ut längs marken i motsatt riktning över Fontra Cilor. Ett möjligt svar ges i det nyskrivna avsnittet nedan. Hur som helst sköljer varm luft ut över Moskorien och stiger brant först när den når havet. Resultatet blir närmast permanent kustnära åska med piskregn vilket ofta tränger tillbaka in över Fontra Cilor. Jag tycker att vädret passar väl in med stadens tropiska karaktär (tropik som bekant av tropos - vända med betydelsen "det varma och obehagliga område där resenären bör vända om). En enligt min mening mycket bra idé som jag fick är att Fontra Cilor kläs av växer från vår världs Karbontid, dvs jättelika lummer och fräkenväxter som växer samsidigt kottepalmer och modernare träd som eukalyptus. Det förstärker intrycket av ålder och osunt tät grönska. Sådan växtlighet finns annars främst nere i Melukhas omgivningar.

Stadsplaneringen fortsätter. Jag skriver härnäst ytterligare två kapitel i Fontra Cilor. Bland annat beskrivs återinvigningen av det förfallna palats där Shagul tillbringade sin ungdom. "Sweet home Moskoria!"

---

Utdrag ur nyskrivet kapitel (redigering och ändringar återstår)


I Fontra Cilors hamn riste lummerträd och jättefräken av ett oväntat vinddrag som från en osynlig titan. En kottepalm utanför Viscerons paviljong exploderade i svärta när flockar av kackerlackor drevs ur sin nattvila. Trollsländan som var deras rovgranne sög emellertid redan safterna ur en rosenduva och fällde bara vingarna tätare längs kroppen. Natten var som alltid varmare och fuktigare än på alla andra platser i Trakorien eftersom hettan från Fokale i Palamoxi inre söker sitt utlopp över Moskoriens slätter för att stiga mot höjden först ute till havs.

Enligt myterna slungade gudarna i urtiden en himlasten mot landet Woddam och så att den runda Fokalerslätten formades, omgiven av lodräta bergväggar i alla väderstreck utom öster. Den oändligt höga Kargomväggen i norr förglasades av hettan så att den allt sedan Woddams domedag speglar solljuset ner över slätten och föder landets tropiska klimat.

Lärda män och kvinnor har i alla tider grubblat över varför värmen inte stiger över bergen utan väljer att krypa österut längs marken. Dessa lärda grundade omsider en skola vid stadens akademi och kallade sig meteorologer efter mytens himlasten. Ingen av dem lyckades emellertid förklara fenomenet bättre än prästerna vid stormherren Marduks tempel ute i floddeltat. Gudamännen hävdar att hetvindarna i Fokale ter sig så främmande att landets egna moln och vindar vägrar beblanda sig med dem. Istället jagas de till havs där luftvarelsernas territorier är mer flytande. Över floden Kafassas delta mot havet jäser ständig åska där de kuvade och rasande hetvindarna äntligen släpps fria för att strida om virvelplats med oceanens högluft. Bland denna eviga åska sägs guden Marduk ha sin världsliga hemvist i Ravhall, molnfästet som sägs vandra över världen på sina ben av ljusviggar.



Bonusfråga: Varför Ravhall?

12 kommentarer:

Besökaren sa...

Ja varför Ravhall? Min gissning:
Rav - bärnsten och i överförd bemärkelse elektricitet (elektricitet beyder väl just bärnstenskraft). Hall som efterled som i Valhall. Alltså Elektrogudens boning (varför tänker jag plötsligen på modern dansmusik?).

Erik Granström sa...

Fan, var det så lätt. Vem är det som gissar undrar man förstås genast. Bärnsten heter just rav på danska och elektron på grekiska, därav elektricitet. Gör tankeexperimentet att man döpt kraften efter kattskinnet som man gned staven med istället. Kattkraft?

Besökaren sa...

Lite fusk är det ju eftersom jag är ganska språkintresserad. Elektricitet heter rafmagn på isländska = bärnstenskraft. Ordet rav finns på svenska också, även om det nog bara används i drogen Betapet (http://www.betapet.se)

Vem det är som gissar? Åh bara en besökare som traskat runt i Trakorien sedan sent åttiotal. :) När kommer nu nästa bok undrar man ju otåligt?

Kattkraft - jo nog kan man tro att de är elektriska ibland. Varför skulle de annars löpa upp för lodräta ytor (som exempelvis husses ben?)

The Thomster sa...

Schysst! Ser fram emot boken. Fontra Cilor var en cool rollspelsmiljö, även om den ju bara antyds i Trakorienmodulen (eftersom Brior aldrig besöker staden), så det ska bli trevligt att läsa en mer ingående beskrivning i boken. I den Trakorien-kampanj som jag ledde fick rollpersonerna i alla fall besöka stadens katakomber, förstås hemvist åt allehanda sekter, likätare (från Monsterboken) och spöken. I skrivande stund kommer jag inte ihåg varför, men de var väl på jakt efter något McGuffin-föremål skulle jag tro...

Fläskätaren sa...

Oh, äntligen mera om Fontra Cilor! Den här boken kommer ju att bli ett ymnighetshorn att ösa spelmaterial ur. Roligt också att höra att skrivandet går framåt, alla distraktioner (speldiskussioner m m) till trots. Hur roligt det än vore med ett Trakorien-spel så känns romanerna ändå högst prioriterade.

Jag är dock fortsatt skeptisk till alla omotiverade (?) namnbyten men samtidigt får man antagligen se det som en uppgradering av Trakorien (som efter en konflux, kanke).

Menar du förresten att växtligheten till stora delar tagit över bland ruinerna, som en slags symboliskt ogräs? Om människorna skulle evakuera staden så skulle den bli helt överbevuxen? Hur ser vegetationen utanför staden ut? Tropiska djungler?

I övrigt blev Fontra Cilor med ett levande för mitt inre öga. Mycket väl påhittat!

Erik Granström sa...

>Fläskätaren
Nå, med namnen är det som det är - jag byter de som jag tycker är tramsiga eller missvisande eller bara inte passar in. Alla namn är ändå bara varianter av det höga språket och det låga.

Vad gäller djungeln vid Fontra Cilor så tänker jag mig att den är ganska begränsad i utsträckning - den kommer inte långt in i landet pga torka och salt i jorden och är i nordlig-sydlig hänvisade till värmens utströmning från Fokale. Tropiska växter skjuter upp som ogräs överallt i Fontra Cilor och förmodligen skulle vegetationen ta över staden om man inte höll efter den. Rensandet har förstås inga miljövårdande orsaker utan beror på att folk håller undan det som kommer i vägen och använder växter som bränsle. Inget hindrar att det finns helt övervuxna partier, t.ex. gamla palatsträdgårdar. Man kan också tänka sig ett mangroveträsk med alligatorer ute i deltat. Mangrove kallas dock för tusenrotsträd i Trakorien. Jag vet för jag har redan skrivit om sådana i Skuggornas träsk ... eh, omdöpt till Sumbraträsken.

Fläskätaren sa...

Ok, Skuggornas träsk får du gärna byta ut! Fast det kan ju fortfarande vara något som används i folkmun, men knappast ett formellt geografisk namn.

Jag kom på att Fontra Cilor kanske varit känt för sina hängande trädgårdar en gång under kejsartiden, men att allt eftersom staden förfallit har också trädgårdarna tillåtits expandera efter eget huvud. Ungefär som med det mesta i staden, verkar det som.

Att växtligheten trivs så bra bland bebyggelsen kan ju bero på mängden näringsämnen (sopor och träck) eller på någon mera fantastisk förklaring från forna tider. Som en besvärjelse som får trädgårdar att blomstra i staden, även om den borde ha avklingat vid det här laget...

Är tusenrot förresten en av ingredienserna till elixiret som får en att tala i (tusen) tungor?

Alligatorer i Trakorien? Det låter som någonting som skulle ingå i zodiaken i så fall, eller vad tror du? (Jag funderar litet över stjärnbilder själv.)

Erik Granström sa...

Idel bra förslag fläskis! Zigguraterna har vi ju redan så varför inte lite trädgårdar hängande över terasserna. Jag ska fundera om man kunde få till något som inte är plagiat rakt av. Den exotiska växtligheten borde ha varit spektakulär på dessa breddgrader liksom alligatorerna vilka säkert hållits för heliga så att de platsar i zodiaken. Tapirerna måste förstås också med.

Sopor som näring är bra liksom begravda (eller obegravda) lik. Det finns säkert en blomma som sägs vara den dödes själ med olika färg beroende på vem det var. Vi har en liknande sägen rörande kungsängsliljorna här i Uppsala där de vita är stupade svenska och de röda är stupade danskar. Ni får själv räkna ut vilka som är flest... (Våra danska vänner får ursäkta men vi talar här om mycket gamla tider. Socknen som jag bor i heter för övrigt Danmark så jag får väl betraktas som halvdansk.)

Namnet Sumbraträsken kommer av "Sump" och "Umbra", dvs latin för skugga, men de kan som sagt gärna heta Skuggornas träsk i folkmun.

Fläskätaren sa...

Fast borde det inte vara krokodiler istället för alligatorer? (Vilket var det de hade i Mesopotamien/Egypten?)

Vad kan det finns för fler exotiska djur i Moskorien? Schakaler? Ibisfåglar?

Och vad skulle tapiren kunna symbolisera, förresten? (Jag betvivlar att den finns i mitt symbollexikon.) Det är ju också ett heligt djur, förstås, och den räddade ju kejsaren/riket. Men utöver det?

Nu kom jag också på varför Sumbra lät så bekant - det låter nästan som Vumbra. Frågan är om det gör någonting?

Martin sa...

En fin formulering som jag brukar tänka på ibland rör trolltuppen Koklais sexliv, som "skulle få den mest förhärdade av Fontra Cilors libertiner att blekna".

kosta sa...

Wow, även jag blev lycklig av att se det här -ska försöka sätta det på mina Svavelvinterhatande rollspelspolare (freaks är de).

När vi spelade i fontra cilor var det en gammal ruinsta, torr, tom, bortglöm, de enda som hängde där var gengångare och en vampyrklan som tacksamt nog gav sig på rollspelarna. Den nyare versionen låter härlig. Som grek gillar jag alla dina grekiska ordlekar.

Ola Wikander sa...

"Rav" är bekant för oss sydlänningar (dvs. skåningar). Här nere har ordet varit något mer levande, i alla fall dialektalt, och så finns det ju i namnet på den gamla fina lilla orten Ravlunda på Österlen (där undertecknad har förfäder, bland annat sockenklockare). Det ligger nära Haväng och vattnet - där man mycket riktigt kan hitta bärnsten än idag.