lördag 1 augusti 2009

DiFolter och animister

DiFolterna är som bekant det apotekargille som i mycket styr Ilibaurien även om de inte har någon formell makt. De har en väsentlig roll i romanen med en helt egen agenda. Övergripande är deras önskan att rena Ilibaurien från opiandermissbruket. Denna uppgift ser de som bot för en arvssynd efter grundaren Astrumal diFolt, mannen som förstörde landet.

diFolterna kallas ofta "alkemister" men det är en beteckning de själva ALDRIG använder. Istället kallar de sig "spagyriker" (myntat IRL av Paracelsus). Alkemi innebär att transformera, något som diFolterna på en filosofisk nivå inte tror är möjligt. Spagyriker är istället en som sliter isär och sammanfogar. DiFolterna är besatta av renhet och hävdar att renhet bara kan uppnås genom lidande. De hävdar till och med att renhet uppnådd utan lidande är falsk. Renhet ska i deras bemärkelse inte ses som ökad godhet utan just som frihet från det ovidkommande, ett sökande efter varje företeelses ogrumlade inneboende essenser - det kan gälla medicinska extrakt, karaktärsegenskaper, poesi, skönhet eller ondska. Från de rena essenserna sätter de sedan samman komplexa och i många fall aldrig tidigare skådade kombinationer, elixir, företeelser och till och med varelser. De hålles därför allmänt för trollkarlar. De är skickliga läkare och kemister och hade ett yrkesmässigt samarbete med shaguliterna på Marjura innan denna sekt bannlystes och försvann.

Berömda är diFolternas tragedier, skådespel med vilka de söker rena folket till enande tankar och värderingar.

diFolterna tror att allt fysiskt är uppbyggt av essenserna från triaden svavel, kvicksilver och salt, något som gör dem naturligt intresserade av Marjura där dessa ämnen dominerar och uppträder i nästan ren form. Crurernas uppvaknande tolkas av dem som del av öns iscensatta lidande, vilket kommer att frambringa en överessens som ska rena hela Nordhavet i samband med den femte konfluxen. Svavel står för det flyktigas, brinnandet och gasformens principer, kvicksilver för vätskans, flytandets och sammanhållandets principer, salt för det fasta och oföränderliga. Med detta tretal är diFolterna fiender till de Mereldiska animisternas fyrtaliga världssyn enligt nedan.

Förutom med shaguliterna har diFolterna traditionellt nära samband med illusionisterna i HOXOH eftersom de delar ett ursprung. Storsyntalden Oklam Hussler på HOXOH leder phenomernas skola, en slags bildspagyriker som dekonstruerar det vi varseblir genom eidetisk reduktion för att sedan plocka ihop bitarna till önskade illusioner. Mer om illusionisterna senare.

Animisterna på Mereld står främst i skapargudarnas tjänst medan diFolterna visserligen accepterar gudar men inte underställer sig dem utan tror på människans eget ansvar och sökande. Animisterna ärar alltså Shamash som ursprungsordens herre, Enki som livets, vattnets och vishetens skapare och Tigwalwan som det livgivande ljusets herre. De respekterar även hela det panteon som dessa gudar representerar. Därtill håller de alla representationer av jordemodern för heliga, i vilken form dessa än må uppträda, främst hos naturfolk. Jordemodern ses dock inte som en varelse utan som hela skapelsens samlade liv och livsbetingelser.

Animisterna tror att allt har fyra aspekter och varje aspekt fyra underaspekter etc. - tankegångar som gör dem benägna att tänka världen som uppbyggd i fraktaler. Ser man inte fyra aspekter så har man ännu inte nått full insikt. diFolterna ses i detta som extremt förstockade.

Här en text sedan tidigare om animisternas heliga fyrtal (som motsats mot diFolternas tretal):

Humoralteorin omskriven som fyra blod är väl ganska bekant. Merelderna tänker sig de fyra bloden framställda som hörnen i en tetraeder med den typiska människan belägen i mitten och exempelvis vargmän placerade nära "skogsblodets/vattenblodets" hörn. Denna det biologiskt levandes tetraeder är bara spetsen på en större pyramid där exempelvis levande stenvarelser som berget Ranz, Store Stenfar och Jagernathan finns mot "stenblodets" extremer, medan levande moln och efriter är extremer av "luftorienterat" blod. Därtill speglas tetraedern i varje spets gentemot andra existenser och världar, så att dödsriket (kanske ett av flera dödsriken) är en speglad tetraeder där "själarna" passerar från de levandes tetraeder in till de dödas.

Nu säger jag alltså inte att det "ÄR" på detta sätt ens i Trakorien, utan föreställningen om tillvaron som speglade tetraedrar där varje varelse har en distinkt position härstammar från animisterna på Mereld, vilka använder kristalltetraedrar som heliga symboler. Jag modellerar löst merelderna på Mayakulturen, och den smala passagen mellan tetraedrarna passar bra med mayaföreställningen om underjordiska sjöar - "cenotes" - som portar till dödsriket. "Cenotes" passar i sin tur med min föreställning om det heliga "Abzu", den mesopotamiska guden Enkis underjordiska sötvattenhav. För övrigt är ju hela konfluxidén tänkt som ett historiens timglasöga, där timglaset kan liknas vid två tetraedrar ställda spets mot spets, där tiden rinner från det förflutna in i framtiden. Man kan vidare tänka sig att vissa varelser själva speglas med sin tetraeder så att de befinner sig i flera världar samtidigt, dvs man får olika "manifestationer" av exempelvis demonen Ebharing eller Store Stenfar enligt spelen. Möjligheterna är obegränsade.

7 kommentarer:

Fläskätaren sa...

Det har var ju flera esoteriska ämnen på en och samma gång. Trevligt dock att få mera kött på benen vad gäller flera så intressanta ämnen, även om det känns som att du enbart skummade av litet från ytan. Förhoppningsvis blir det tydligare förklarat i romanen.

En tanke dock: Jag har för mig att de fyra elementen (merelderna) symboliserar det jordiska i vår värld, medan den alkemistiska triaden (diFolterna) står för det andliga. (Även Treenigheten, förstås.) Föreningen av dem båda utgör talet sju vilket skulle vara en förklaring till dess särställning. Kan det finnas någonting liknande i Trakorien? Alltså en lära som försöker sammanfoga båda synsätten till en större teori baserat på det magiska talet sju?

Apropå talet sju: Anses talet vara heligt eller lyckobringande i Trakorien, och vad skulle anledningen kunna vara i så fall? Man kan ju tänka sig att man, som i gamla Babylonien, kände till sju planeter döpta efter de sju gudarna, vilka sedan tolkades om till sju veckodagar, och så vidare. Kan du se någon korrelation med Trakorien?

Vidare, om man skulle vilja hitta ett fjärde element på Marjura (exempelvis för att tvinga in ön i en tetrader-modell) så skulle kanske is kunna fungera. Kanske som en omvandlande (smältande/frysande) princip? Shaguliterna kanske var på gång med en egen teori som utvecklade diFolternas idéer?

Sedan vet jag inte om salt är så vanligt på Marjura, men is skulle också kunna fungera som en metafor för det fasta men samtidigt föränderliga. Vad anser Kmorda-druiderna?

Merelderna föreställer sig alltså en slags himmelsk treenighet (Shamash, Enki och Tigwalwan) - utgör Jordmodern i så fall det fjärde hjulet?

Du har valt att behålla termen "animism" från spelmodulerna, trots att du plockat bort alla (?) övriga namnen på de så kallade magiskolorna. (Illusionism, symbolism, nekromanti, o s v.) Betyder det att merelderna verkligen ser alla ting som besjälade?

Erik Granström sa...

Bloggandet är förstås en balansgång mellan spoilers och hemligheter. Jag ville mest antyda riktningar och motsättningar som kanske väcker tankar hos andra. Därmed inte sagt att allt kommer att förklaras i romanerna heller. Det mesta som presenteras här är bakgrund till intrigen och till personer men det innebär inte att allt kommer att belysas i texten. Min erfarenhet är att författaren bör veta betydligt mer om något än det som faktiskt skrivs eftersom det ger ett (ibland illusoriskt) djup.

Mereldernas tetraedrar är snarast en tankemodell. De kan själva använda olika modeller om samma företeelser och är inte knutna till givna uppsättningar. Kanske finns det fyra elementmodeller?

Vad gäller talet sju så är det säkert heligt på sina platser men om nu tre- och fyrdelningarna som beskrivs är motsatta så har anhängarna knappast intresse av att förena sig, eller?

Saltet på Marjura skulle kunna motsvara det omgivande havet. Notera att modellen med kvicksilver, svavel och salt är Paracelsi egen. Jag bara slogs av hur bra den passar med Marjura och tyckte att saken borde utnyttjas.

Vad gäller animismen så skulle jag svara ja. Själva tanken med essenser och runor bakom skapelsen öppnar också för en syn att tecknen är föremålens själar.

Fläskätaren sa...

Risken finns också att saker kan verka svårbegripliga, och kanske också onödigt tillkrånglade, om man inte känner till de bakomliggande teorierna. Förhoppningsvis får läsaren ändå en skymt av att det finns ett djup i världen. (Jag vill minnas någon recensent som mest blev förvirrad, där man själv åtminstone tror sig kunna hänga med.)

Själv kommer jag säkerligen att återkomma till den här bloggen för ledtrådar när jag försöker reda ut begreppen i romanuppföljaren.

Med en sammanhängande teori (fyra plus tre) menade jag någon utomstående, utöver diFolterna eller merelderna. Kanske någon vetenskapsman i Tricilve som desperat söker en enhetlig teori för kosmos? (Förgäves, förstås.)

Jag tycker att det var uppmärksamt av dig att notera hur väl Marjura passade in i en befintlig tankemodell, och använda det som språngbräda för att konstruera diFolternas teori. Resultatet känns klockrent, tycker jag.

Nu blev jag på allvar nyfiken på mereldernas form av animism, men det kommer ju mera om den saken i romanen, väl?

Jag kan dock inte riktigt släppa tanken på hur talet sju relaterar till Trakorien. (Att talet fyra går igen är dock redan noterat.) Finns det kanske några uppenbara sjutal i urkunderna (spelhäftena) som jag inte kan komma på utan en komplett genomläsning?

ps Ordverifierings-funktionen på den här sidan verkar uteslutande generera användbara fantasynamn! (Jag ombeds skriva in "scalsma" för att posta det här inlägget, exempelvis. Men jag har sett betydligt bättre.) ds

Henrik sa...

"Man kan vidare tänka sig att vissa varelser själva speglas med sin tetraeder så att de befinner sig i flera världar samtidigt, dvs man får olika "manifestationer" av exempelvis demonen Ebharing eller Store Stenfar enligt spelen."

Detta fick mig att tänka på Silvia Mirandas möte med "sin spegelbild" i Gobrugdas kammare. Kanske även detta är en slags tetraeder? Eller är jag helt ute och cyklar nu? :)

Fläskätaren sa...

Hhmm... Intressant. Vad sägs om att alla varelser har fyra uppsättningar skepnader vilka avspeglas på de fyra sidorna av en tetraeder? Den sanna formen skulle då vara den som finns inne i tetraedern. Jag har en känsla av att merelderna skulle nicka instämmande i alla fall, men det behöver ju inte betyda att det stämmer.

Henrik sa...

Gällande DiFolterna´s "alkemi" föressten. Kan det vara så att det var dem som av en slump lyckades framställa cruta och att trakorierna (och magillerna) sedan lyckades komma över denna kunskap?

Erik Granström sa...

Henrik
Varför inte? DiFolterna har hur som helst ingen anledning att älska trakorierna. Många av dem anser att riket måste bort om de någonsin ska lyckas rena och frigöra sig även om tiden ännu inte är mogen för detta. Som kroniska grubblare har de säkert förväntningar på konfluxen och studerar med intresse Vox Ranzina.

FYI så tänker jag göra Nastigast, ni vet det feta röda oraklet som är matematiker och astrolog, till en upphöjd tänkare hos diFolterna. Delvis för att man i romanen aldrig besöker Klagga och Hoskas klyfta.