tisdag 9 december 2008

Språkets roll i Trakorien - Metafysik 1

Språket har en bärande roll i romanerna om Trakorien, inte bara för att romaner i sig består av text på ett bestämt språk utan även i ett djupare avseende.

I Trakorien definieras själva tillvaron av ett bakomliggande språk såtillvida att det finns gudomliga ritningar för alla företeelser och varelser. Dessa ritningar kan men behöver inte vara dokument med streck på utan kan utgöras av bilder, runor, essenser, sagda ord, vävda mönster, musik - allt som kan avbilda eller representera något annat. Dessa representationer har det gemensamt att när ritningen ändras så ändras verkligheten, inte bara från tidpunkten då ändringen sker utan även bakåt i historien. Tillvaron ÄR helt enkelt representationen. Trollkarlen Shagul anar detta och berättar i Svavelvinter för vindhäxan Silvia Miranda att: "Du var en man vid namn Ramilard tills det bestämdes annorlunda --- Det var berättarna som ändrade dig, raderade och skrev om och nu har du alltid varit en kvinna." Det spännande i sammanhanget är att Shagul har helt rätt: jag beskrev till att börja med mycket riktigt karaktären* Silvia Miranda som en man vid namn Ramilard men ändrade mig halvvägs in i boken, gick tillbaka och gjorde nödvändiga ändringar. Exempelvis fick Ramilards partner också byta kön och bli vävaren Philobus.

Det är så jag föreställer mig att de Trakoriska gudarna kan ändra ett redan passerat skeende. Historien hoppar inte tillbaka i tiden och spelar upp sig på nytt som i filmen "The Butterfly Effect" utan ändras bara precis så mycket som behövs, från nutid och bakåt i ett svep. Det är kontinuiteten som är det styrande snarare än orsak-verkan-kedjor, just som när man går tillbaka och ändrar i en roman. Tänk er att man lyfter hörnet på en matta där angränsande partier av mattan också måste lyftas för att mattan ska hålla ihop. Ju större angränsande delar av mattan som måste lyftas, ju tyngre blir det att ändra på en punkt, dvs att lyfta hörnet. Jag återkommer till detta.

Vissa präster i Trakorien betraktar alltså historien och tillvaron som en redan skriven berättelse. Den främsta drivkraften hos Shagul är dock att han vägrar att vara en karaktär i en redan skriven historia. Han vill vara "Mannen utan öde" och har därför stulit sin egen runa så att gudarna inte längre kan påverka honom eller ens vet var han är. Det intressanta är att Shagul just ÄR en karaktär i en redan skriven berättelse, nämligen i min romanserie (snart i alla fall) och han vet alltså om det. Därmed blir jag, författaren, hans huvudmotståndare. Jag kommer att spela mer på denna metaaspekt i romanerna.

Tanken om att begreppen föregår verkligheten är gammal och exempelvis känd från Platons idélära. Alternativet är att verkligheten finns oberoende av begreppen och att dessa snarare uppstått som samlande benämningar på observerade företeelser. Idag tar nog de flesta för givet att det förhåller sig på det sättet men så är det alltså inte i Trakorien. Boken "Rosens Namn" av Umberto Eco anspelar delvis på den medeltida s.k. universaliestriden som bland annat gällde språkets förhållande till verkligheten.

Genom att språket spelar en så genomgripande roll för verkligheten i Trakorien så blir filosofiska diskussioner om språk och verklighet mer handfasta än i vår värld. Trollkarlar kan manipulera språket och därmed påverka verkligheten mycket konkret. Eftersom jag är road av språkteori så kommer olika personer och sekter i böckerna att representera olika filosofiska inriktningar. Shagul är exempelvis Nietzschiansk Existentialist. Jag beskriver honom naturligtvis inte med sådana ord i boken men kopplingen blir en måttstock för mig när jag skriver Shaguls dialoger och göranden. Den låter mig också norpa ett eller annat passande citat. Mer om detta i senare inlägg.

Bortom de språk som människor och varelser talar till vardags i Trakorien finns Det höga språket och Det låga språket. Det höga språket är de beteckningar som används av gudarna för att framställa verkligheten, orden som i själva verket ÄR verkligheten. Varelser inne i skapelsen kan inte förstå, tala eller ens höra det höga språket utan att tappa förankringen i vardagen, bli alienerade. Undantaget är drakarna som är av äldre stam och har en speciell uppgift i världen men inte ens de får använda det höga språket hur som helst. Mer om drakar och det höga språket senare. Det låga språket vet man inte så mycket om, men det beskrivs som alla språks gemensamma nämnare, något som gör så att varelser överhuvud taget kan kommunicera. Vissa syntalder spekulerar i att det låga språket bara består i de logiska grunderna för påståenden, negationer, sant och falskt och språkliga operatörer som och/eller, ungefär som i ett programmeringsspråk. Andra hävdar att det låga språket helt enkelt är Kaklunen Logos, en varelse som likt en smittsam sjukdom infilterat allt levande för att möjliggöra kommunikation mellan individerna och som smittar vidare från generation till generation. Enligt denna tes pratar Logos med sig själv i oss. Mer om Kaklunerna senare.

Det sägs att HOXOH, det symmetriska namnet namnet på illusionisternas** stad, avbildar tillvaron "X", inklämd mellan det höga språket "HO", och det låga språket "OH". Fast illusionister pratar alltid så mycket strunt...




* Jag använder beteckningen karaktär för mina fiktiva personer och varelser i brist på ett bättre ord. Några retar sig säkert men det må vara dem förlåtet.

** Jag gillar inte beteckningen illusionist och kommer kanske att byta ut den så småningom. Hur som helst rör det sig om trollkarlar / filosofer som med sin konst söker luckra upp gränserna mellan namn och den verklighet dessa representerar. Det passar faktiskt ganska bra att deras egen beteckning är lite missvisande.

14 kommentarer:

Unknown sa...

När du är klar med böckerna så måste du verkligen sätta ihop en annoterad utgåva.
Ramilard-Miranda kommentaren är ju fullkomligt obegriplig utan denna vetskap, men jag minns också tävlingar (tävlingen?) på Svavelvinter-forumet där man fick se lite av alla de mer eller mindre dolda hänvisningarna och vinkarna som boken var så digert gödslad med.

Egentligen borde någon sammanställa alla dina kommentarer - de skulle bli en bra Trakorisk uppslagsbok. Hmm.. var det någon som höll på med en Trakorien-wiki?

Erik Granström sa...

Jag har faktiskt börjat skriva notationer eftersom jag har hela Svavelvinter som textdokument, men det blir ett ganska omfattande arbete. Anledningen är mest att jag har så dåligt minne att jag inte ens kommer ihåg mina egna anspelningar. Häromdagen läste jag en konstig visrad som skecker sjunger i mitt nya manuskript och tänkte att "det där måste vara ett citat som jag har hämtat någonstans". Mycket riktigt visade lite kreativ googling att texten var gammelgermanska från ett obskyrt dokument där det fanns en hel del väsentlig information som jag redan hade glömt.

Emellertid kan man även använda det dåliga minnet konstruktivt och det tänkte jag skulle bli ett eget blogginlägg ... om jag bara kommer ihåg att skriva det.

Unknown sa...

Om inte annat så innebär det ju att du kan läsa om dina egna böcker med samma behållning som oss andra. ;-)

(Men med den adderade fördelen att du nog vet bäst hur du själv brukade tänka ;)

Terje sa...

Mycket roliga spekulationer! Får mig att längta än mer efter nästa bok.

Tror du att det slagit Shagul att hans vilja till makt (över sig själv) och idén att stjäla sin runa från gudarna förmodligen ursprungligen härrör från berätteren själv?
Fast det är klart, att början på hans resa bestämts av någon annan kanske inte gör så mycket så länge han själv får bestämma dess destination.

Anders Sveen sa...

Jag tycker, speciellt som jag håller på att spela en Svavelvinter-variant just nu, att det här är roligt att tänka på i en rollspelskontext.

Martin sa...

Å nej, ett postmodernistiskt Trakorien där världen är en social konstruktion! Tacka vet jag P.K. Dicks yttrande,

"Reality is that which, when you stop believing in it, does not go away."

Unknown sa...

Men om du nu verkligen slutat tro på verkligheten, måste du då inte syna konstruktionen i sömmarna genom t.ex. ett självmord? Och hur kan du efteråt från ditt eget perspektiv bevisa om det var du som försvann från verkligheten eller verkligheten som försvann från dig?

(Köttkroppen räknas inte med i denna floskel)

Erik Granström sa...

Martin, det postmodernistiska ger faktiskt stora möjligheter som jag kommer att spela vidare på. Shagul vänder sig ju mot "berättarna" och med en postmodernistisk syn inkluderar det er läsare. Jag känner mig genast bättre till mods. Minns också att en person som jag kommer att introducera i uppföljaren är byggd på Wittgenstein som på äldre dagar gick mot det postmoderna. Eftersom världen är språket i Trakorien så ligger dessa anspelningar nära till hands och de får en mer konkret användning än i vår egen värld.

Fast Dick regerar.

Martin sa...

I Trakorien regerar iofs de som kan det Höga Språket hegemoniskt. Där kan inte vilken latifundieslav som helst (du har väl inte glömt att du införde slaveri?) konstruera om sin värld. (-;

Roney sa...

Intressant läsning! Det fick mig att minnas Grant Morrisons omgång av serien Animal Man i början på 90-talet där just författarens makt över sina skapelser och skapelsernas försök att bryta vallen var en av trådarna. Citat från wikipedia:

"Buddy (0Animal Man) suffers a tragedy when his wife and children are brutally murdered while he is away on a case. Buddy tracks down the killers to exact vengeance. His search leads him into a comic book limbo, a plane of residence for characters who are not actively written about. Animal Man ultimately confronts his writer in issue #26, and his family is restored to life, as Morrison finds he cannot justify keeping them dead simply for the sake of "realism".

Grant Morrison also explains to Buddy that he writes him as a vegetarian only because he himself is a vegetarian too, and every trait Baker possesses could be changed at a whim. "They might do the obvious and go for shock by turning you into a meat-eater," Morrison says. In issue #27, the first of Peter Milligan's run, Buddy indeed bites into a horse."

Jag hoppas inte du gör något liknande utan att det är just gudarna i den fiktiva världen som Shagul vill lura.

Unknown sa...

En annan liknande variant som ändå har en helt annan inriktning är ju Sofies Värld..

Några likheter mellan Sofie och Shagul? ;)

Roney sa...

Just det... Sofies värld! Att jag inte tänkte på det då jag använt mig av den i min religionsundervisning. Det finns säkert någon fin litterär term för denna form.

Tobias Harding sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Tobias Harding sa...

Fundering: Om det höga språket på ett fundamentalt sätt är verkligheten och varje Shagulklon känner Shaguls namn på det höga språket, hur kommer det sig då att de inte kan förändra utsträckningen av Shagul i den fysiska verksamheten, t.ex. bestämma att de fyra Shagulklonerna i början av Slaktare Små är hela Shaguls utsträckning?

Tackar för en bra bok som väcker åtskilliga funderingar. I det här fallet undrar jag dock om det finns ett svar i romanen, eller?