Ett mindre förlag specialiserat på fantastik för en vuxen publik har hur som helst visat intresse och nyfikenheten på svensk litteratur ska vara stor just nu i Frankrike. Den största franska bokmässan ska ha ett nordiskt tema år 2011 som vi kan sikta på.
Nästa steg är att göra provöversättningar av valda delar från romanen till engelska och franska. Mäster Martin Andersson, som tidigare har översatt historien om Trodax i kvicksilvergruvan för sitt engelskspråkiga fanzine, har erbjudit sig att hjälpa till med ett engelskt utdrag.
Frågan är nu vilket eller vilka avsnitt på 4-6 sidor man ska plocka. Esther S föreslog följande kriterier för urvalet:
- hyfsat representativt för boken (duh!)
- inte för många konstiga namn eller trassligt på annat sätt (vad menar hon?)
- inslag av nordisk exotism (klart som kørvspad!)
Jag ska gå tillbaka och gräva i texten men kom gärna med förslag på utdrag.
Sedan kan man fundera på om fransmän mer attraheras av filosofiska djupsinnigheter än svenskar och om hänsyn ska tas till detta vid urvalet men man ska nog vara försiktig med sina fördomar. Hur som helst är det roligt att drömma om de stora salongerna även om det förstås är långt ifrån säkert att det alls blir något av.
13 kommentarer:
Om jag fattat rätt så är Lovecraft större än Tolkien i Frankrike. Tag ett mörkt och groteskt avsnitt!
Kan inte lämna några förslag på så här kort varsel. (Och med tanke på att boken ligger i en flyttkartong som i sin tur förvaras i ett hus många mil härifrån så kan jag inte hjälpa till på medellångt varsel eller.)
Men lite gratulationer kan jag nog alltid klämma i med.
Grattis! :D
Kanske Ottar vandöda crurer på march mot Arhem? När avsnittet läses upp på den franska bokmässan kan marseillaisen spelas i bakgrunden. :)
Myrlik har ju också en fin gammal nordisk tradition!
Grattis (igen)! Spontant kommer jag att tänka på Silvia Mirandas supé på illusoriskt kött med Shagul, men det kanske är lite svårbegripligt. Och dessutom spoilrigt. Briors rustningsmeck inför maskeraden? Jag får nog klura lite.
Det där "specifikt svenska" vet jag inte om det låter sig vaskas fram så lätt. Trakorien är ju mera Italien än Sverige.
Ett stycke jag direkt kom att tänka på är när den klåfingrige lärlingen bokstavligen rycker sig själv ur berättelsen.
Den gudomliga väven tar historien steget längre än nordisk exotism och därtill speglas något av det mest centrala i boken (gudarnas plan och ändringar i denna plan). Förövrigt är det inte alltför många namn att blanda ihop och dessutom är avslutningen (förklaringen) på stycket så bra att man fortfarande får rysningar när man läser det.
Hur är det, ligger Trakorien fortfarande intill kontinenten Ereb med allt vad det innebär av legacy-material från andra skribenter under 80-talet?
I romanerna om Trakorien talas det bara om "kontinenten" och jag använder överhuvudtaget bara namn och företeelser som jag själv har hittat på (nåja plus några norpade idéer från er på forumen). Ereb nämner jag alltså inte alls och vi har på annan plats pratat om att rita Trakoriens omvärld på nytt. Anledningen är dels stolthet, dels det tjafs om immateriella rättigheter som jag fått dras med under flera år.
"Fast förmodligen är det sådant som översättare tycker är roligt."
Så länge som översättaren tycker om boken så borde personen tycka att sådant är kul. Och om det är en översättare som lyckas övertyga ett förlag om att den borde ges ut så är det rimligtvis inte ett problem. Roligt om hon skulle lyckas.
//JJ
Spannande! Frankrike far jag for mig ar en stor marknad for "intelligentare" fantasy.
Tror att Svavelvinters stil kan ga hem RIKTIGT bra dar! Skulle definitivt kopa den sjalv pa franska, bara for att jamfora...
Mitt ex är utlånat, men jag föreslår avsnittet med vindarna under resan mot Marjura. Är en av höjdpunkterna i boken samtidigt som bilden av den besjälade naturen kan förmedla lite typisk nordisk exotism.
Sådärja då var boken tillbaka. Avsnittet jag avsåg i inlägget ovan var inledningen på kapitel 10, s. 93-99. Det uppfyller som jag ser det de uppställda kriterierna även om jag är glad att jag själv slipper skapa ett franskt substantiv av "småköttiga".
Bim!
Har precis läst färdigt Svavelvinter och var klart imponerad! När jag spelade SV-kampanjen i tidiga tonåren så var ju Trakorien-modulens skönlitterära del oerhört inspirerande så att nu ha fått en hel bok kring händelserna i Svavelvinter är fantastiskt.
Nu till din fråga. Det var flera avsnitt jag gillade just på grund av att man kunde återkoppla dem till sina spelerfarenheter. Därmed kan man inte riktigt rekommendera de delarna för några som kommer ta sig an boken helt utan någon tidigare relation till Svavelvinters värld.
Delen då Kung Ottar vaknar till liv och sakta söker sig mot jordblodskällan fastnade tveklöst hos mig. Jag (o?)gillade hur påtagligt mörkret och obehaget blev. Jag tycker även att den delen i sig själv är så pass stark att den kan tillföra läsaren något även när den är lyft ur sitt sammanhang. Det finns två nackdelar med Kung Ottars uppvaknande som jag ser det. Bristen på den efterfrågade nordiskheten - detta är något jag kan tänka mig är oerhört svårt att få in då det kanske tenderar att synas i främst marginalerna? Jag vet faktiskt inte vilken del i boken som känns nordisk till stil (annat än i språkbruk som är något genomgående och inte förankrat i specifika händelser). Den andra nackdelen är att en uppvaknande kung som vill återta sitt rike är aningen klyschigt inom fantasi. Det behöver ju inte vara något negativt i sig då jag anser att respekten för genrekonventioner samtidigt som man omtolkar dem (något jag anser att du gör!) är oerhört gott, men när det översätts till franska och en del av ditt personliga språk försvinner i översättningen så blir det ju kvar ett stycke som måste bäras upp av vad det förmedlar också.
I vilket fall tror och hoppas jag verkligen på en fransk och engelsk översättning. Det är Svavelvinter värt!
Får man fråga hur långt kommen du är på andra delen?
/Joakim Kalcidis
Skicka en kommentar