söndag 31 januari 2016

Science fiction eller inte?

Bild: NASA. En galax med expanderande svart hål. Det blå kanske är Hawkingsstrålning.
Jag har nyligen läst två naturvetenskapligt orienterade böcker som blickar ut i det stora svåra respektive in i det minst lika svåra småttiga:
  • The Grand Design av Stephen Hawking och Leonard Mlodinow
  • Archaeology, Anthropology and Interstellar Communication, sammanställd av Douglas A. Vakoch
The Grand Design
Det var egentligen två påståenden som lockade mig till Hawkings bok. Dels står det så här redan på första sidan: "Traditionally these are questions for philosophy, but philosophy is dead." Dels fastslås i kapitel 3 följande utgångspunkt för boken som jag fann mycket intressant: "There is no picture- or theory-independent concept of reality".

Att filosofin står sig slätt när det gäller att förklara universums fysiska uppbyggnad, ursprung och historia i tävling med modern fysik finner jag okontroversiellt. I gengäld hittade jag inte ett enda svar i Hawkings bok på värdefrågor, hur jag ska bete mig mot människor runt mig eller bygga ett samhälle, så en hel del finns kvar att rota i även för filosofin som jag ser det. Hawkings argumenterar heller inte ytterligare för filosofins död, och påståendet är nog mest en provokation utkastad i marknadsföringssyfte (det fungerade som synes på mig).

Det andra uttalandet är egentligen intressantare eftersom det kan tolkas som ett grundskott i den positivistiska självsäkerhet som jag tycker mig finna hos en del moderna vetenskapsivrare från exempelvis förbundet Humanisterna och föreningen Vetenskap och folkbildning, dvs att vetenskap står för "sanningen". Förstå mig rätt: jag tycker liksom dessa föreningar att vetenskaplig metodik är vårt bästa redskap för att förstå tillvaron och instämmer i att kvasivetenskap ska bekämpas och dogmatism utan belägg är tvivelaktig – det är bara det att vetenskapen inte kan göra anspråk på "sanningen". Vetenskapliga metoder kan i bästa fall hävda sig besitta den teori som för tillfället bäst förklarar empiriska iakttagelser och bäst medger förutsägelser. Imorgon hittar vi antagligen nya data och god vetenskap är då beredd att revidera teorierna. Dess sanning är alltså alltid tentativ. Jag tolkar Hawkings på detta sätt, liksom att "verkligheten" överhuvud taget inte är formulerad utan att det är vi som står för formuleringen. Om jag förstår Hawkings rätt så kan man inte säga att den ena av två teorier som förklarar fysiska fenomen lika bra är "sannare" än den andra.

Jag inser att Humanisterna och VoF vill bekämpa allehanda relativism och kvasiteorier som besudlar det allmänna samtalet. Uppsåtet är bra, men jag finner det beklagligt när de kastar ut barnet (framför allt i form av postmodernismen) med badvattnet och inte vill se varför vissa teoribildningar får företräde framför andra. Mer om detta i något kommande inlägg.

I övrigt så handlade Hawkings bok om kvantfysikens märkligheter, om M-teori och annat. En välskriven och intressant genomgång som ändå inte gav mig så mycket nytt, möjligen för att jag nått min inkompetensnivå på området.

Archaeology, Anthropology and Interstellar Communication
Den andra boken jag läste är utgiven av NASA. Det är en samling essäer skrivna av forskare, vilka handlar om CETI – "Communication with Extra-Terrestrial Intelligence", dvs hur vi alls ska kunna prata med och förstå ET om han/hon/den finns och påträffas. Utgångspunkten i boken är hur vi historiskt kunnat förstå främmande folk i världen som vi träffat, respektive döda kulturer som vi hittat spår av. Det är en mycket intressant bok även om vissa essäer förstås är mer givande än andra. Slutsatsen är egentligen ganska nedslående. Arkeologin har bara kunnat avkoda budskap i den mån man hittat bekanta faktorer att utgå från – fragment av texter skrivna på både kända och okända språk, kända regentlängder etc. När det gäller utomjordlingar så har vi inget gemensamt mer än förmodligen just den fysiska verklighet som Hawkings bok handlar om. Om denna har vi alltså "ingen teori-oberoende uppfattning" och sannolikheten för att vi har samma teorigrund som utomjordlingar förefaller ganska låg. Jag kommer att tänka på Wittgensteins utsaga: "Om ett lejon kunde tala, så skulle vi ändå inte förstå det". Budskap har skickats mot stjärnorna med matematiska sekvenser,  men vi vet inte om aliens ens uppfattar sekvenser eller om de ens kan uppfatta våra signaler eftersom vi inte vet vilka sinnen de har.

Hur som helst en tänkvärd bok.

SF eller inte?
Till saken: Jag funderar kort sagt på att försöka skriva Science Fiction (åtminstone ett par noveller) men tvekar. Filosofin är alltså död och kanske hela humanioran enligt Hawkings och andra naturvetenskapliga vurmare (till vilka jag räknar SF-entusiaster). Samtidig är det den sidan som intresserar mig när det gäller SF; hur människor eller deras ättlingar /skapelser kunde tänkas se på världen och sig själva. Det tekniska har egentligen aldrig intresserat mig särskilt mycket annat än som krydda. Vilket råd har ni att ge mig?

8 kommentarer:

Unknown sa...

Sci-FI kan ju vara mer än lasersvärd och rymdjakter. Utifrån vad du skrivit hittentills har jag svårt att se hur det inte skulle kunna bli bra! Perspektivet tycker jag har lite drag av Asimovs böcker (inte teknik utan människan/kulturen/samhället i fokus)

V sa...

Bra science-fiction tenderar ju att vara när det som idag är tekniska omöjligheter omdefinierar verkligheten som vi känner den. Oavsett om det handlar om ett samhälle eller en ensam individs vardag. Med det i åtanke skulle jag säga att science-fiction egentligen har mer gemensamt med filosofi än med naturvetenskap. Om något är naturvetenskap snarare till för att agera bränsle till filosofin som ändå tenderar vara mer central för berättelsen och dess teman.

Jag tycker det hade varit jätteroligt om du bestämde dig för att skriva scifi i framtiden.

Anonym sa...

Lite djup Granström-scifi låter mumma. Är inte så bevandrad i genren, men har läst åtminstone en rätt filosofisk scifi; Nick Sagans "Idlewild" med efterföljare. Bra skit!

Elysseus sa...

Ornitolog-antropologer har ägnat sig åt frågan om en annan kultur skulle kunna ha en helt annan artindelning än vår Linnéanska. Studier på åtminstone ett jägarsamlarfolk fann att deras språk delade in de lokala fåglarna i exakt samma arter som ornitologerna, med ett undantag; en fågel med stor skillnad mellan hane och hona hade olika ord för könen, men vid närmare frågor visade det sig att de lokala jägarna var väl medvetna om att dessa två hörde ihop.
Jag tror att utomjordingar har matematik och naturvetenskap som är jämförbar och kompatibel med vår. Jag tror att de grundläggande principerna för evolution är giltiga överallt. (Men det blir skillnader i utfall om organismer kan byta gener över artgränser eller inte. Den evolution vi studerat mest är det specialfall där detta inte sker.) Jag tror att trebenta utomjordingar är sällsynta överallt, av samma skäl som trebenta arter är sällsynta i jordens historia.

Vilken SF skulle du skriva? The Martian ligger 20 minuter in i framtiden, med existerande teknologi, och handlar filosofiskt om värdet av att förhålla sig vetenskapligt och konstruktivt till sina utmaningar. (Det vi tillexempel inte gör med växthuseffekten.)
Bit inte solen av Tanith Lee ligger oändligt långt bort och handlar om hur man skall finna personlig mening i en tillvaro där alla praktiska tekniska problem är lösta. Båda är existentialistiska.
Själv skulle jag skriva SF med pirater, med konsekvens att jag behöver konkurrerande krigförarande makter, en värdefull handel mellan bosättningar, en omfattande andrahandsmarknad för gods av tvivelaktigt ursprung och rymdmotorer som gör rymden runt planeterna "lagom stor". (Vad handlas det med förresten? Alla grundämnen finns ju lätt tillgängliga i satellitsystemen. Vad kan vara så värdefullt att det är motiverar energin som krävs för att hala upp det ur planeternas gravitationsbrunnar?)
Är jorden fortfarande bebolig om 200 år? Hur ser klimatförändring, ekologisk fubar (där tex haven har växlat från fisk och plankton till maneter och blågrönalger) och global ekonomisk kollaps ut, om man förlänger några av de trender som är oroande idag? Vad är en "människa" i en värld med avancerad cybernetik. (Typiska frågor i den gamla cyberpunk-genren, med favoriter som Ghost in the shell, Blade Runner och Snow Crash.)

Vilka frågor upptar dig? Vad vill du använda din SF till?

Erik Granström sa...

Tack ska ni ha för uppmuntrande kommentarer!

Jag tror att "min" Science Fiction skulle ta den befintliga tekniken för given och låta människorna agera i den som sin vardag. Så har det ju varit i Trakorien där jag i böckerna ofta inte förklarar det som är vardag för trakorierna även när det är nytt för läsaren.

Dan: Du kanske skulle titta i den andra boken jag nämnde, där författarna ingående diskuterar vad som borde vara allmängiltigt för levande intelligenser i vårt universum. Evolutionen är ett av dessa element och man nuddar din förutsaga om trebenthet rörande ögon därför att sådana har utvecklats på tjugo oberoende sätt bara på jorden.

Det är en intressant fråga vad rymdpirater skulle handla med. Jag har funderat på den likartade frågan vad rymdvarelser egentligen skulle vara intresserade av från jorden eftersom som du säger det mesta redan finns därute eller lätt kan syntetiseras. Jag lutar åt att det unika vore vår organiska komplexitet eller tillfredsställelsen i att underkuva andra intelligenser / krossa potentiella hot.

Vad gäller ekologisk kollaps och liknande så skulle jag nog aldrig låta utvecklingen vara huvudperson utan låta de enskilda människorna (eller varelserna) spegla den. Jag har idé till en novell som jag nog kommer att försöka skriva under våren och i den glimtar utvecklingen bara fram genom huvudpersonens (eller varelsens) subjektiva intryck som hon tolkar felaktigt. Arbetstiteln är "Madonnan och barnen" med inspiration från Botticellis skulptur: http://www.alloilpaint.com/botticelli/12.jpg

Erik Granström sa...

Jag får förresten passa på att återskryta med att min sf-drapa (novell på exakt hundra ord) vann en tävling i det finländska fanzinet "Enhörningen":


Bimba fukkar reklamen

Upplandsöknen brinner. Kall fusion slaknar hårt över sextio hett och Bimbas ozonsvämmare fjärtar snart lika tommigt som de strålslagna på Hospicity. Gamma, beta – hela junkiga grek-qwertyt solgrillar Bimbas nya Playtoy® Silliboobisar. Bimba är stort törstig. Hon ser colapop-maskinen, men en enda fekad nykrona har hon i tubletten.

Koxcola? Slibbrigt och med syntvatten bara. Koxkicken snear dessutom på värme.
”Drick Gödelsoda!” jinglar holopulsen. ”Fraktalpack med oändlig utsträckning”.

Stort.

Bimba sänker nicklet och burken antigravvar henne i handen. Hon lyser locket tills det poppar. Inuti finns fyra mindre burkar. Bimba läser på en: ”Drick Gödelsoda! Fraktalpack med oändlig utsträckning”. Bimba fukkar reklamen!

Nils Hedberg Grimlund sa...

En sf-klassiker som jag själv har funnit god inspiration i är Heinleins "The Moon is a Harsh Mistress", som på ytan handlar om månkolonisatörers frihetskamp. På djupet får man lära känna det underläggande samhället och dess sociala mönster som bygger på helt andra premisser.

Kanske kan det vara en användbar benchmark?

Kabo sa...

Är inte den gängse uppfattningen att det är just SF som har störst potential för att jobba med filosofiska frågeställningar (om personlig identitet, mening, mänsklig perfektion, samhällelig perfektion, relationen mellan människa och teknik, mötet med det radikalt okända och gränserna för vår förståelse, möjligheten till kommunikation, medvetandets väsen, etc etc etc), medan fantasy mest lämpar sig åt maktfantasier för finniga tonårspojkar?