onsdag 25 juni 2014

Adams musik

Det är lite lustigt. Jag har spenderat hela midsommarhelgen ensam och förkyld i en ganska dämpad sinnesstämning. Mellan hostningarna har jag försökt skriva på introduktionen till den nya världsboken för Svavelvinterspelet, en introduktion som också blir ett kapitel i nästa roman.

Som avbrott i skrivandet har jag för vana att, förutom att ta skogspromenader med hundarna, spela dataspel. Jag väljer då som regel gamla spel som jag redan kan utan och innan av det enkla skälet att det är enkelt att gå därifrån efter stund och inte bli sittande. Alltså grävde jag fram det gamla Civilization IV* som jag egentligen tycker är ganska tråkigt eftersom jag aldrig riktigt fattar vad jag håller på med, men som i alla fall är avkopplande. De som spelat Civ IV vet att man hela tiden serveras musik som passar med tidsperioden man befinner sig i. Efter några dagars spelande har jag masat mig fram till moderna tider och började undra vad det egentligen var som jag hörde. Lite efterforskningar på nätet visade att all den moderna musiken kommer från den samtide amerikanske kompositören John Adams. Nästa steg var att börja lyssna på Adams på Spotify.

John Adams är minimalist och musiken har ofta formen av upprepade moduler som varierar med tiden. Kanske inget man sitter och följer koncentrerat, men väldigt användbart som bakgrund när jag skriver. Musiken har en mycket eterisk, svävande karaktär, lite obehaglig ibland, ungefär som musiken i en spökfilm, men på det hela taget njutbar. Det slog mig att den passar mycket väl med den väg jag vill att romanen Vanderland ska ta mot slutet, med upplösning av individen och sammanhanget. Redan nu tror jag att ni läsare har märkt ett tema med hur individer i romansviten byter skepnad, går samman, in och ur varandra på sätt som ofta förvirrar dem själva. Det speglar mitt eget undersökande av jagets förhållande till rollen och det som finns utanför, och jag avser arbeta fram ett klimax i den riktningen där jag nog kommer att använda Adams musik ganska mycket framöver.

Överhuvud taget tycker jag att det är spännande att använda modern konstmusik som inspiration, exempelvis Meredith Monk för havskvinnan Aldruns sång.

Några exempel på John Adams musik till Civilization IV:
The People are the Heroes Now
Tromba Lontana
Meister Eckhardt and Quackie

Bonus: Meredith monk som Aldrun och
Masked Ball av Jocelyn Pook, musik med rumänsk liturgi baklänges, användes i filmen "Eyes Wide Open".

Haunting är ordet! (finner inget lämpligt svensk uttryck för tillfället)



* Som kuriosa kan jag avslöja att mitt historiska intresse efter skolan tändes just av spelet Civilization, men på den tiden var det brädspelet. Jag satt som distriksveterinär i skogen Trehörningsjö, hade inget att göra och började roa mig med att pricka in orterna på kartan över Medelhavet. Resten är just historia.

7 kommentarer:

Tobias sa...

Om Aldrun i romanerna är ungefär som i spelmodulerna tycker jag musiken blir mycket stämningsfull här.

Jag har en känsla av att Adams musik kan ge god stämning, men jag har inte hunnit så långt i läsandet av Vredesverk ännu. Lämnar nog en kommentar om det i den kommande recensionen.




Mats Janson sa...

På tal om personer som går in i varandra, och vad det egentligen är som utgör en person: jag har funderat på det här med matematikern Nastigast som tar över lönnmörderskans kropp. Är det inte rimligt att anta att det är Nastigast fysiska hjärna som gör att han förmår göra sina avancerade beräkningar? Skulle han kunna vara lika smart med en normal människas hjärna? Det här kanske har diskuterats tidigare eller frågan kanske tas upp senare i Vredesverk som jag inte kommit så långt i än.

Elysseus sa...

Lyssnar du på Anja Garbarek? Tänkte på den här låten när jag läste kapitel VII Medfarare: https://www.youtube.com/watch?v=MH8nCAggwmY

Erik Granström sa...

Mats: Det är en intressant fråga. Jag såg i förrgår filmen "Transcendence" som handlar just om hur en person vars tankevärld laddas upp i en superdator varvid frågan uppkommer huruvida detta är personen eller ej. Ingen vidare film men en liknande frågeställning. Du får knappast något fysiskt svar i mina böcker och egentligen intresserar jag mig för vad som på ett mer filosofiskt plan kan säga utgöra jaget i förhållande till omvärlden.

Rent medicinskt tycker jag inte det låter orimligt att alla oskadade människors biologiska hjärnkapaciteten skulle kunna räcka till genialitet och att den faktiska förmågan mer beror på vad den fyllts med och hur trådarna dragits genom åren. Jag tror inte att man som i bokens fall kan flytta ett medvetande till en annan hjärna, fast här sker det ju på okänd magisk väg.

Erik Granström sa...

Elysseus: Spännande - inte hört tidigare. Du tänker på texten? Annars är det oftast själva musiken som inspirerar mig under skrivandet eftersom det är svårt att lyssna på text medan man själv arbetar med sådan. Enda sättet är egentligen att höra den så många gånger att rösten uppfattas som ett instrument bland många.

Mats Janson sa...

Okej. Personligen tror jag inte att människors hjärnor generellt har ungefär samma kapacitet och att det bara handlar om vad man proppat in.
Hade det inte varit roligt om Nastigast först varit mycket nöjd med den nya smidiga kroppen men snart insett att lönnmörderskans klena intellekt är ett ännu värre fängelse än en orörlig valkropp?

Erik Granström sa...

Mats: Du har en rolig poäng som jag ska överväga!

Jag menade heller inte att människors hjärnor har ungefär samma kapacitet, snarare att de alla har sådan överkapacitet att det inte är det biologiska som sätter gränsen utan annat. Mest spekulation förstås.