Ibland när man signerat ett antal böcker på raken så låser sig automatiken i namntecknandet så att man plötsligt snubblar på sin egen autograf. Jag besitter ett sådant skämmigt exemplar av Svavelvinter där jag börjat på "Erik" men havererat någonstans i "Granström", inte en, utan två gånger. Den "Christian" som skulle ha boken slapp eländet och fick förhoppningsvis ett passabelt ex. Nu kan jag istället använda den förbrukade boken att kladda i.
Jag markerar med "!", "rek" respektive "Färg" de funna kornens angelägenhetsgrad och tog mig igenom ett hundratal sidor under gårdagen. Några av fynden:
!
* Arn Dunkelbrinks vision av barnet på sidan 14. Detta har jag för övrigt redan plockat upp i Vredesverk.
* Shaguls bror Shurgan, vars historia och förehavanden ska redovisas innan den feta zombien stönar
* Att Jarmona är 26 år gammal
* Dolken Demens vittnesbörd om vad som hände kung Ottars riktiga dotter och att han var motståndare till Månvind
* Att Silvia Miranda växt upp på en ö och lärt sig magi av sin far (det är nog inte den ö ni tror ...) liksom att hon hade kontakt med DiFolterna under sin tid i Ilibaurien
* Att Silvia Miranda är skräckslagen inför vapen och har ett ärr vid örat (det hade jag glömt)
Rek
* Gudinnan Kastykes budord att "envar når den ära han mäktar försvara" (Praanz reflekterar sorgset)
* Att det var Goba da Grummi som aktivt hjälpte Praanz da Kaelve att fly till Talbererna i Staden O
* Jarmonas och Silvia Mirandas utseende första gången de presenteras
Färg
* Att Praanz da Kaelves sabel Mormorian fått namn efter släktens skyddsande
* Detaljbeskrivning av Kronolaben
* Syntalden Simenard Froim från Tricilves akademi uttalar sig om Kronolabens funktion (han kan få återkomma)
* Skråpräglade mynt med egen lukt
Riktigt spännande och det roliga är att dessa detaljer öppnar nya möjligheter nu när jag vet ungefär vad som ska hända.
4 kommentarer:
Ostarna har mognat, förstår jag.
Jonatan
Jonatan: Alternativt möglat.
En av de stora farhågor jag har när jag skriver mitt eget verk är att jag skall glömma bort något viktigt. Det är därför jag har valt att skriva åtta kortare noveller istället för en hel bok. Du (Erik) skrev att du hade glömt bort att Silvia Miranda har ett ärr vid örat. Personligen känner jag att jag skulle ha dussintals "bortglömda" detaljer som skulle i slutändan eventuellt tvinga mig att skriva om hela kapitel. Har du något knep för att hålla reda på detaljer förutom att föra mycket noggranna anteckningar? Går det att eliminera sådana detaljer (som ärret) från början eller räcker det med att göra en mycket genomarbetat grundmanus?
Min webbsida är (om någon är intresserad): http://www.karlkampe.se
Jörgen: Jag går inte och oroar mig så mycket utan det som hjälper mig minnas är väl ungefär följande:
* Noggranna anteckningar som du säger med förteckningar över personer och viktiga koncept. Dock är dessa på inget sätt fullständiga utan mer platser att droppa nya idéer på så att jag hittar dem senare.
* Förebilder till alla personer vilket gör att jag kommer ihåg ungefär hur de ser ut och hur de beter sig. Sedan avviker jag efter behag från dessa förebilder.
* Kartor över miljöer som gör att man vet var solen går upp, hur lång tid det tar att röra sig mellan platser etc.
* Kalender över händelser på olika platser så att kronologin stämmer tillräckligt bra för att ingen ska upptäcka skavankerna.
* Jag går tillbaka och läser scener när jag återvänder till platser eller personer (så som jag gjorde nu). Detta är nog min största hjälp och det är också ett sätt att komma in i hur personen uttrycker sig.
* Mina testläsare har bra koll och påpekar felaktigheter innan de publiceras
* Vissa saker är viktigare att komma ihåg än andra, typ vilket öga en enögd har kvar så att det alltid är samma.
* Jag öser på med en mängd detaljer så att bara verkliga kalenderbitare kan hänga med ;-)
* Det är inte hela världen om något blir fel - petimetrar och litteraturforskare ska också ha något att ägna sig åt i efterhand ;-).
Som svar på din fråga så går det för det mesta att korrigera fel efter hand så länge man undviker större strukturella fel. EN gång skrev jag ett kapitel med en person som alls inte var där, men det gick bra att stryka vederbörande i efterhand.
Synd om du ska avstå från att skriva en roman av rädsla för misstag.
Skicka en kommentar