Fria ligan skickar som bäst ut regeldelen till Svavelvinterspelet.
Strax före sommaren 2014 kommer den kompletterande världsdelen uppdaterad enligt Vredesverk. Originalboken är slutsåld sedan tidigare.
onsdag 30 oktober 2013
torsdag 24 oktober 2013
Vredesverk ges ut i april
Jag talade med Ola Wallin på Ersatz idag och förlaget planerar att ge ut Vredesverk redan i april 2014, alldeles efter påsken. Trevlig nyhet eftersom jag hade räknat med att utgivningen skulle komma senare, fram emot slutet på maj-juni. Vi diskuterade också en reviderad nyutgivning av Svavelvinter när den sista boken i serien väl kommer. Det passar mig utmärkt eftersom jag ändå hade tänkt redigera om Svavelvinter så att den blir mer lik de andra böckerna helt oavsett utgivning. Jag ska samtidigt passa på att göra annotationer i texten innan jag glömmer bort alla referenser - så har jag gjort i det två efterföljande böckerna även om ingen har sett noterna än.
Jag pratade också med Fria ligan och de siktar på att släppa en reviderad världsbok till Svavelvinterspelet i juni 2014, uppdaterad med det som händer i romanen. Det blir alldeles lagom för då hinner man läsa romanen utan att riskera spoilers via spelet. Jag kommer att medverka i världsboken men sedan blir det dags att ta sig an den avslutande romandelen!
Jag pratade också med Fria ligan och de siktar på att släppa en reviderad världsbok till Svavelvinterspelet i juni 2014, uppdaterad med det som händer i romanen. Det blir alldeles lagom för då hinner man läsa romanen utan att riskera spoilers via spelet. Jag kommer att medverka i världsboken men sedan blir det dags att ta sig an den avslutande romandelen!
Etiketter:
Spel,
Svavelvinter,
Utgivning,
Vredesverk
söndag 20 oktober 2013
Svamptider
Eftersom flera av testläsarna har frågat så kan jag avslöja att de poetiska namnen på Eniakens svampkluster kommer från den avbildade revolutionära grammofonskivan ""Våren kommer tidigt till kommunen". Jag köpte den på plats i Kina år 1974 i en tid när Mao Zedong fortfarande levde.
Sångernas originaltitlar på skivan är följande (på engelska):
Red guards of the grasslands have seen chairman Mao
I'll sing a song to the party
Spur the grain carts on
The shop assistant comes to our mountain village
Liuyang river
A new song of the herdsmen
The people and their own army
Spring comes early to the commune
Jag har mest översatt titlarna och anpassat dem till Trakorien för att få svampnamnen. Eniaken är en svamp som kräver respekt, eller som jag skrev i ett chat med Ylva Spångberg: "Ni ska kalla mig HERR KANTARELL!". Vad som annars händer demonstreras med tydlighet i Vredesverk.
På förekommen anledning vill jag vidare försäkra att inga anspelningar på Electric Banana Bands "Jag vill bo i en zvamp, annars får jag kramp" finns i romanen.
tisdag 15 oktober 2013
Omslagsbilden till Vredesverk
Nu kan jag stolt visa er den purfärska omslagsbilden till Vredesverk. Konstnären är som tidigare Martin Bergström.
lördag 5 oktober 2013
Sisyfos tempel
Ni känner säkert till Sisyfos, kungen av Korint som var lite för smart för sitt eget bästa och till straff för att ha lurat gudarna sattes att rulla en stor sten uppför en kulle i all evighet. Så snart han nådde toppen rullade stenen ner igen så att han fick börja om. Med sisyfosarbete menas sedan dess en arbetsam men i grunden meningslös syssla. Städning är ett bra exempel.
För Albert Camus var Sisyfos arbete en metafor för det meningslösa i hela människans existens och strävan även om han hävdar att kungen kan vara glad att alls ha något för händer. Den amerikanske filosofen Richard Taylor menade att Sisyfos arbete skulle vara mindre meningslöst om han faktiskt fick skapa något, exempelvis ett tempel uppe på berget av sina stenar. Kreativitet har potential att bli sin egen belöning.
En recensent av Svavelvinter ställde nyligen den berättigade frågan vad mina romaner egentligen handlar om. Han sade sig sakna "en viss substans, ett påstående, ett statement". Jag tänkte, om inte besvara så i alla fall försöka belysa saken.
I en nattlig dröm föreslog jag mig att mina trakoriska romaner handlar om huruvida det är möjligt att leva utan manus. Något svar har jag inte och kanske stör just detta recensenten. I romanerna försöker jag snarare undersöka frågan ur olika perspektiv eftersom det är något jag själv ofta funderar på. Förmodligen gör Sisyfos det också om inte hans sten har nötts ner till grus vid det här laget.
Ett manus innehåller dels scenanvisningar om hur pjäsens värld är beskaffad, dels roller och dels instruktioner för hur dessa roller ska spelas.
Scenanvisningarna
"Men vet någon egentligen hur världen är beskaffad och hur kan vederbörande i så fall veta?"
Sådant handlar ontologi och epistemologi om - två av filosofins gamla parhästar.
"Tjafsa inte! Scenen beskrivs i manus och manus har skrivits av folk som säger sig veta, exempelvis präster, filosofer, vetenskapsmän, politiker och kolumnister."
Kanske har någon eller några av dem rätt eller så är det som professor Van Harvey vid Stanfordsuniversitet säger i senaste numret av "Philosophy Now" (nr 98, 2013):
"What these diverse religious and metaphysical systems express is the human attempt to antropomorphize, to humanize, the vast and mysterious Universe in which we exist. Religion represent the deepest wish of the human heart to believe that the world is not ultimately indifferent to the aspirations and hopes of humankind. <...> We want to think with Plato and Hegel that the pattern of our finite reason is congruent with some deeper infinite Reason, that the finite logos participates in some eternal Logos which is the ground of all that is."
Eftersom mina romaner handlar ganska mycket om språkets förhållande till verkligheten är en alldeles särskild fråga i sammanhanget huruvida man kan uttrycka något som är "sant" om världen och faktiskt om begreppet "sanning" i sig har någon egentlig betydelse. Dvs kan manus ens skrivas och orden antas representera något med motsvarighet i verkligheten? Den amerikanske filosofen Richard Rorty som jag just läser menar att så inte är fallet. Språken har för honom främst en mellanmänsklig funktion, de är användbara verktyg vars koppling till en yttre verklighet är konstruerad. Wittgenstein skulle använda ordet 'språkspel'.
Rollerna, replikerna och instruktionerna
Antag ändå att vi faktiskt kan uttala oss om verkligheten. Kan en människa därifrån dra slutsatser om hur hon bör handla och vilka repliker hon bör uttala? Återigen kan man förstås följa givna instruktionerna. Problemet är bara att så många vill ge direktiv om hur man ska vara, vad man ska göra och hur man ska tala, direktiv som ofta är oförenliga. Man behöver bara följa en debatt på TV och sitta igenom några reklaminslag i pausen för att få en mängd förslag, så många att man ofrånkomligen själv måste välja.
På vilka grunder kan en moralisk grund byggas? Ur Sisyfos perspektiv kan man ställa frågan om vi överhuvud taget är förmögna att utföra någon handling som är meningsfull i varaktig mening. Eller som Richard Taylor frågar: "Look at a busy street any day, and observe the throng going hither and thither. To what?" Filosofen David Hume menade redan på 1700-talet att steget från "så här är det" till "så här ska ni göra" är omöjligt.
Den trakoriska kopplingen
"Vänta nu!" säger romanläsaren. "I Trakorien finns det gudar. De har skapat världen och bestämt hur allt ska gå till. Dessutom är deras värld rent fysiskt uppbyggd från språket."
Jo, men Shagul ställer frågan om människan måste lyda gudarna, om inte blind lydnad utplånar människan som fri varelse. Dessutom: låt vara att världen är skapad, att gudarna definierat en moral och att människans sinnen faktiskt ger inblick i världen såsom gudarna skapat den. Ger detta en "verklighet"? Vad finns bortom gudarna? Tänk om de bara är en slags superföräldrar bortom vilka samma tomhet gapar. Tänk om de bara är påhittade varelser i en berättelse?
Jag själv då? Jag vet som sagt inte heller, men om jag är Sisyfos så får mina romaner bli templet jag byggt. Någon mening finns kanske inte, men jag kan i alla fall stå svettig vid sidan av mitt verk, titta på det och tänka "Det här har jag byggt!" Det är inte så illa.
För Albert Camus var Sisyfos arbete en metafor för det meningslösa i hela människans existens och strävan även om han hävdar att kungen kan vara glad att alls ha något för händer. Den amerikanske filosofen Richard Taylor menade att Sisyfos arbete skulle vara mindre meningslöst om han faktiskt fick skapa något, exempelvis ett tempel uppe på berget av sina stenar. Kreativitet har potential att bli sin egen belöning.
En recensent av Svavelvinter ställde nyligen den berättigade frågan vad mina romaner egentligen handlar om. Han sade sig sakna "en viss substans, ett påstående, ett statement". Jag tänkte, om inte besvara så i alla fall försöka belysa saken.
I en nattlig dröm föreslog jag mig att mina trakoriska romaner handlar om huruvida det är möjligt att leva utan manus. Något svar har jag inte och kanske stör just detta recensenten. I romanerna försöker jag snarare undersöka frågan ur olika perspektiv eftersom det är något jag själv ofta funderar på. Förmodligen gör Sisyfos det också om inte hans sten har nötts ner till grus vid det här laget.
Ett manus innehåller dels scenanvisningar om hur pjäsens värld är beskaffad, dels roller och dels instruktioner för hur dessa roller ska spelas.
Scenanvisningarna
"Men vet någon egentligen hur världen är beskaffad och hur kan vederbörande i så fall veta?"
Sådant handlar ontologi och epistemologi om - två av filosofins gamla parhästar.
"Tjafsa inte! Scenen beskrivs i manus och manus har skrivits av folk som säger sig veta, exempelvis präster, filosofer, vetenskapsmän, politiker och kolumnister."
Kanske har någon eller några av dem rätt eller så är det som professor Van Harvey vid Stanfordsuniversitet säger i senaste numret av "Philosophy Now" (nr 98, 2013):
"What these diverse religious and metaphysical systems express is the human attempt to antropomorphize, to humanize, the vast and mysterious Universe in which we exist. Religion represent the deepest wish of the human heart to believe that the world is not ultimately indifferent to the aspirations and hopes of humankind. <...> We want to think with Plato and Hegel that the pattern of our finite reason is congruent with some deeper infinite Reason, that the finite logos participates in some eternal Logos which is the ground of all that is."
Eftersom mina romaner handlar ganska mycket om språkets förhållande till verkligheten är en alldeles särskild fråga i sammanhanget huruvida man kan uttrycka något som är "sant" om världen och faktiskt om begreppet "sanning" i sig har någon egentlig betydelse. Dvs kan manus ens skrivas och orden antas representera något med motsvarighet i verkligheten? Den amerikanske filosofen Richard Rorty som jag just läser menar att så inte är fallet. Språken har för honom främst en mellanmänsklig funktion, de är användbara verktyg vars koppling till en yttre verklighet är konstruerad. Wittgenstein skulle använda ordet 'språkspel'.
Rollerna, replikerna och instruktionerna
Antag ändå att vi faktiskt kan uttala oss om verkligheten. Kan en människa därifrån dra slutsatser om hur hon bör handla och vilka repliker hon bör uttala? Återigen kan man förstås följa givna instruktionerna. Problemet är bara att så många vill ge direktiv om hur man ska vara, vad man ska göra och hur man ska tala, direktiv som ofta är oförenliga. Man behöver bara följa en debatt på TV och sitta igenom några reklaminslag i pausen för att få en mängd förslag, så många att man ofrånkomligen själv måste välja.
På vilka grunder kan en moralisk grund byggas? Ur Sisyfos perspektiv kan man ställa frågan om vi överhuvud taget är förmögna att utföra någon handling som är meningsfull i varaktig mening. Eller som Richard Taylor frågar: "Look at a busy street any day, and observe the throng going hither and thither. To what?" Filosofen David Hume menade redan på 1700-talet att steget från "så här är det" till "så här ska ni göra" är omöjligt.
Den trakoriska kopplingen
"Vänta nu!" säger romanläsaren. "I Trakorien finns det gudar. De har skapat världen och bestämt hur allt ska gå till. Dessutom är deras värld rent fysiskt uppbyggd från språket."
Jo, men Shagul ställer frågan om människan måste lyda gudarna, om inte blind lydnad utplånar människan som fri varelse. Dessutom: låt vara att världen är skapad, att gudarna definierat en moral och att människans sinnen faktiskt ger inblick i världen såsom gudarna skapat den. Ger detta en "verklighet"? Vad finns bortom gudarna? Tänk om de bara är en slags superföräldrar bortom vilka samma tomhet gapar. Tänk om de bara är påhittade varelser i en berättelse?
Jag själv då? Jag vet som sagt inte heller, men om jag är Sisyfos så får mina romaner bli templet jag byggt. Någon mening finns kanske inte, men jag kan i alla fall stå svettig vid sidan av mitt verk, titta på det och tänka "Det här har jag byggt!" Det är inte så illa.
onsdag 2 oktober 2013
Språkgranskningen av Vredesverk tar sin början
Jag har än en gång kommit till slutet på romanen Vredesverk, nu i version 4 och bland annat fixat ett antal dialoger som jag tyckte var lite yviga. Nu börjar jag och Axel Henriksson om med själva språkgranskningen rad för rad i version 5.
Dessa versionsnummer har förstås bara betydelse för mig själv såtillvida att de hjälper mig att fokusera på en ny fas i redigeringen. Testläsande pågår parallellt och jag för in synpunkter allt eftersom de inkommer och i den mån jag instämmer i deras kritik. Läget på testläsarfronten är följande:
* Axel Henriksson har läst klart boken och hjälper mig nu med språkgranskningen
* Robin Iversen har några få kapitel kvar att kommentera sedan han varit utrikes på arkeologiskt uppdrag
* Roney Lundell har kommit ungefär två tredjedelar efter ett uppehåll för att färdigställa en egen bok
* Fredrik Fischer började nyligen och har kommit ungefär en femtedel
* Ola Hultin har just börjat läsa
* så även Ola Wikander
* Ylva Spångberg kommer att börja efter Fantasticon, ett konvent hon är med och arrangerar.
* Ola Wallin på Ersatz förlag får boken vid årsskiftets deadline och gör sedan slutredigering.
Alla dessa personer har sina personliga läsfokus, käpphästar, favoritscener och typ av kommentarer som sammantagna är ovärderliga för mig som hemmablind författare. Eftersom de läser i otakt hinner jag åtgärda den enes kommentarer innan nästa läser samma kapitel så att jag kan kontrollera att felen är avhjälpta. Det är en mödosam men mycket givande process och jag hoppas att också testläsarna får ut något av det hela!
Dessa versionsnummer har förstås bara betydelse för mig själv såtillvida att de hjälper mig att fokusera på en ny fas i redigeringen. Testläsande pågår parallellt och jag för in synpunkter allt eftersom de inkommer och i den mån jag instämmer i deras kritik. Läget på testläsarfronten är följande:
* Axel Henriksson har läst klart boken och hjälper mig nu med språkgranskningen
* Robin Iversen har några få kapitel kvar att kommentera sedan han varit utrikes på arkeologiskt uppdrag
* Roney Lundell har kommit ungefär två tredjedelar efter ett uppehåll för att färdigställa en egen bok
* Fredrik Fischer började nyligen och har kommit ungefär en femtedel
* Ola Hultin har just börjat läsa
* så även Ola Wikander
* Ylva Spångberg kommer att börja efter Fantasticon, ett konvent hon är med och arrangerar.
* Ola Wallin på Ersatz förlag får boken vid årsskiftets deadline och gör sedan slutredigering.
Alla dessa personer har sina personliga läsfokus, käpphästar, favoritscener och typ av kommentarer som sammantagna är ovärderliga för mig som hemmablind författare. Eftersom de läser i otakt hinner jag åtgärda den enes kommentarer innan nästa läser samma kapitel så att jag kan kontrollera att felen är avhjälpta. Det är en mödosam men mycket givande process och jag hoppas att också testläsarna får ut något av det hela!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)