Lojalisternas tid i höst

Från och med idag kan man förhandsbeställa spelmodulen Lojalisternas tid från Fria ligan. Den utspelar sig i Tricilves slum under tiden mellan romanerna Slaktare små och Vredesverk med anknytning till handlingen i båda böckerna. Jag har själv skrivit grundtexten redan förra sommaren när jag utarbetade motsvarande kapitel i Vredesverk där också flera personer från spelet dyker upp. Sedan har Jerry Lasota bidragit med en hel del lokalfärg vartill förstås kommer alla trevliga illustrationer och kartor. Äventyret beräknas komma i augusti.

När ni ändå vevar igång drömmarna för hösten så vill jag flagga för kongressen Fantastika 2013 i Stockholm i oktober. Jag diskuterade så sent som igår en tilltänkt programpunkt om mat i sf och fantasy med en av de ansvariga.

Silvia Miranda revamped?

Någon mer som sett Netflix serie "House of Cards" (utmärkt och rekommenderas annars)?

Köper ni i så fall Robin Wright i rollen som Claire Underwood som förebild till Silvia Miranda? Silvia Miranda när hon är sig själv vill säga, i form av en något härjad, professionell, no-nonsense vindhäxa, snarare än inne i spegelvärlden (jo, jag kan avslöja att hon återvänder, typ, i Vredesverk).

Våroffer 100 år

För hundra år sedan om några dagar, den 29:e maj 1913, uruppfördes Stravinskijs balett Våroffer i Paris. Premiären sägs ha varit en stor skandal där publiken stod upp och skrek för eller emot så att dansarna inte hörde musiken. Detta musikstycke är en av mina största inspirationskällor, lika fräscht och säreget nu som då med sina ideliga taktbyten och nyskapande användning av orkesterns instrument. Stravinskij var dock inte ensam orsak till skandalen, kanske inte ens den mest drivande eftersom stycket var ett beställningsverk till Ryska baletten under Sergej Diagilev som uttryckligen ville ha något överraskande. Lika provocerande för dåtidens publik var förmodligen Vatslav Nizjinskijs koreografi där dansarna stampar, strävar mot jorden och låser sig i obekväma kroppsställningar snarare än fladdrar omkring lätta som fjärilar såsom den klassiska baletten av typen Svansjön dittills hade föreskrivit. Joffrey ballet återskapade uruppsättningen på åttiotalet och den kan ni se på Youtube här. Jag erkänner villigt att det tog mig ett par gånger att vänja mig vid den och då gillade jag redan musiken men nu tycker jag att föreställningen är fantastisk.

För dekor och kläder i Våroffer stod Nicholas Roerich som blivit en av mina favoritkonstnärer just via baletten. Ni kan ta del av Roerichs konst här. Hans namn kommer från Rurik, förmodad viking från Roslagen på 800-talet som grundade Kievriket. Ruriks folk kallades ruser vilket sedamera blivit Ryssland. Roerich tyckte om att måla motiv från dessa tidiga dagar. Konstnären blev nominerad till Nobels fredspris för sina initiativ att bevara det konstnärliga världsarvet.

Våroffer är alltså ett av de musikstycken som inspirerat mig mest tillsammans med Arnold Schönbergs Verklärte Nacht från samma sprudlande tidsperiod före det första världskriget. Båda dessa stycken är tämligen unika. Jag har refererat till båda, tydligast på sidorna 326-328 i Slaktare små där det bland annat finns direkta citat från Richard Demels dikt på vilken Verklärte Nacht baseras.

Helt oavsett vad man tycker om dessa musikstycken så tilltalar mig ansatsen bakom dem. De sneglar inte på kutym, försöker inte kopiera det redan hyllade, försöker inte ställa sig in hos en tilltänkt publik och det finns ingen kommersiell baktanke inbyggd i verken utan de följer sin egen idé och är sig själva - sedan får det bära eller brista. Jag kan se samma inställning hos exempelvis Tom Waits musik. Överhuvud taget respekterar jag denna ansats och egentligen bara den och har följaktligen försökt tillämpa den i mitt eget skrivande.

Vredesverk och Vanderland

Där har ni titlarna på den tredje och fjärde boken i krönikan om den femte konfluxen. Jag har funderat väldigt mycket på detta under en längre tid och tillsammans med dottern Maja och redaktören Ola Wallin på Ersatz knåpat, testat och förkastat. Seriens fyra titlar blir alltså:

Svavelvinter
Slaktare små
Vredesverk
Vanderland

Det är idel udda boktitlar med viss symmetri - något som har täckning i berättelsen liksom det faktum att det blir fyra böcker.

Vredesverk syftar på att en hel del förödelse skildras i romanen, fast som jag hoppas på ett överraskande sätt och utan excesser. Trakorien lär hur som helst vara ganska ommöblerat när dammet väl har lagt sig. Det gör det emellertid inte ännu eftersom händelserna i Vanderland bjuder på ännu större förändringar. De som spelat spelen kan nog ana vad titeln syftar på även om okända händelser tillstöter med bäring på namnet.

De ord jag har bollat med under titelgrubblandet har bland annat innefattat: vindar, speglar, tuppar, krig, väv, träd och böcker. Jag ville som tidigare ha något lite udda och inte omedelbart möjligt att avkoda. Titlarna måste också vara ganska korta pga formgivningen, allitterera internt och ha en bra melodi. Romanens arbetsnamn var som ni vet Bladverk. Så kommer fortfarande det levande skeppet att heta men jag tyckte hela tiden att det var en lite tam titel som gav intryck av diktsamling.

Genom Google har jag hittat ordet vredesverk använt på ett enda ställe: i gamla Bibelöversättningen, Jesaja 13:3.

"Jag själv har bådat upp mina invigda
ja, kallat mina hjältar till vredesverk,
min stolta skara, som jublar."

Det är ett ganska bra citat som kunde syfta på konfluxväktarna så jag kanske citerar det i början på boken.


Smaka på titlarna och kom gärna med synpunkter!

Tredje boken färdigskriven!

Där satte jag punkt i det allra sista avsnittet av tredje boken i krönikan om den femte konfluxen! Den här gången har jag inga tilltänkta avsnitt kvar att skriva utan nu vidtar redigering och annat kringarbete, inte minst spikande av titel. Mot slutet av sommaren tänkte jag skicka texten för testläsning och korrande innan förlaget får den mot slutet av året för publicering våren 2014. Det kan tyckas att ett år från nu är lång tid, men slutfasen, produktion och införsäljning tar sin tid så att framförhållningen måste vara god. Om jag blir klar med mitt arbete tidigare så börjar jag helt enkelt skriva på sista boken i serien.

När jag ser tillbaka i bloggen så påbörjade jag skrivandet på tredje delen i oktober 2011. Arbetet har alltså tagit ett och ett halvt år vilket jag tycker är mycket bra med tanke på att texten stannade vid ca 1050 000 tecken, dvs obetydligt kortare än Svavelvinter vilket kommer att resultera i en bok på ca 550 sidor.

Jag kommer förstås att avrapportera det fortsatta arbetet här på bloggen men först av allt ska jag ta tag i min något eftersatta trädgård och mitt något eftersatta hus som är i behov av en del målande. Sedan ska jag köpa en flaska Ekendäld för att fira som jag lovade mig.

Natt över Tricilve

Fria ligan arbetar med den nye illustratören Joakim Ericsson för Lojalisternas tid - det äventyr som jag och Jerry Lasota har skrivit till rollspelet Svavelvinter. Utan att förringa tidigare illustratörer så är jag väldigt förtjust i hans stil. Bilden föreställer brandvakter som spanar från varmluftsballong under en tidig morgon över huvudstaden och kommer att pryda äventyrets baksida. Ballongen är fäst i stadsmuren mot Karniback. Ni kan se ytterligare en illustration av Joakim till speläventyret på Fria ligans blogg. Den föreställer Ingolmo Dokellas perukmakeri i Tricilve.

Som jag tidigare nämnt så utspelar sig äventyret i tiden mellan romanerna Slaktare små och efterföljaren. Spelet kommer förhoppningsvis före sommaren men om produktionen drar ut på tiden så blir det istället efter sommaren.

Snart klar!

Nu har jag avslutat kapitlen om kriget på Palamux och är därmed klar med boken så när som på ett fristående sidokapitel. Istället för dagens inplanerade trädgårdsarbete har jag skrivit ut alla kapitel på papper (nu över 1000 000 tecken) och börjat göra en lista över vilka scener de innehåller och när i tiden de utspelar sig för att kunna spika deras inbördes ordning i boken och sedan klippa ihop alltsammans preliminärt. Riktigt skojigt arbete med en rekapitulation av helheten faktiskt även om jag nog borde ha arbetat lite ute också. Nåväl, det hinner jag under veckan. Fingrarna kliar av längtan att redigera och få ihop något sammanhängande!

Bladverk IRL

Jag håller som bäst på att avsluta tredje delen i min romanserie om den femte konfluxen. Ni vet sedan tidigare att bokens arbetsnamn är Bladverk, syftande på ett levande skepp, ett stort träd som fallit i havet och vars lövmattor tjänar som segel. Det slog mig under skrivandet att förebilderna till Bladverk fortfarande finns kvar: dels en stor ihålig ek, dels en fallen pil som fortfarande lever. När jag var liten lekte jag på och i dessa träd nära Fyrisån i Uppsala där jag bor.

Den fallna pilen hade fallit redan då. Under år med kraftig vårflod så kan Fyrisån svämma över sina breddar så att trädet, vilket normalt ligger kanske trehundra meter från åns fåra, omges av vatten. Ett sådant år, när jag kanske var tio år, så lekte jag att trädet var just ett skepp, med stammen som skrov och de upprättstående grenarna som master. Jag skrev till och med namn på de olika delarna med en tuschpenna: "mizzen mast", "forecastle", "port bow" och så vidare. Dessa namn hämtade jag från byggsatser av gamla skepp som jag hade klistrat ihop (HMS Victory respektive Mayflower vill jag minnas). Några av mina kamrater såg senare dessa namn och eftersom jag redan på den tiden var lite udda så förstod de vem som skrivit och hånade mig vederbörligen. Å andra sidan har de vad jag vet aldrig skrivit några fantasyromaner.

Nu när jag nämnde ett annat gammalt träd på min Facebook-sida kom jag ihåg den fallna pilen Bladverk och gick dit för att ta en bild. Trädet är i sämre skick än när jag var liten, löven har inte kommit än och kor har trampat upp marken runt det, men det lever fortfarande. Jag tänkte att det kunde vara roligt att visa det för er. Inte minst kan ni återvända när ni senare läser romanen. Romanens Bladverk har utrymmen stora som kajutor inuti och dessa är inspirerade av den ihåliga eken på nedre bilden.