måndag 10 september 2012

Vävens form

Igår skrev jag klart första versionen av kapitlet där Fundibéra frambesvärjer romanernas viktigaste kvinnor på Bektare berg under en månritual. Riktigt inspirerande tycker jag själv, med en del ledtrådar och udda vinklingar.

Kapitlet är tämligen fristående men jag kom att fundera över dess tematiska aspekt och tänkte att saken kan vara värd sin egen kommentar. Många berättelser är ju en linjär resa från A till B med olika förvecklingar längs vägen. För mitt romanprojekt hade jag redan från början ambitionen att bygga en väv på flera plan, dvs att när alla fyra delarna väl finns på plats ska det gå att spåra sammanhang på olika ledder och mellan ställen i böckerna som inte omedelbart hänger samman. Läsaren kan möta väven på flera sätt:

* Den gudomliga väven, ritningen över världen, är en av huvudkomponenterna i själva berättelsen. Den symboliserar det konstruerade sammanhang som jag tycker karaktäriserar människan framför andra arter. Ibland betonas vårt abstrakta tänkande eller våra motställda tummar som det mest utmärkande men jag har mer och mer börjat tänka på oss framförallt som mönsterskapande varelser, dvs som vävare. Jag lutar även mot att den mänskliga individen är ett mönster snarare än sitt kött eller sina hjärnfunktioner. När en människa dör löses mönstret upp, ungefär som bilden på den tidningssida jag slänger i elden.

* Nästan lika uppenbar blir vävens form för läsaren därigenom att flera historier löper parallellt genom böckerna. Personer flyttar sig från en historia till en annan Trådar löper samman och förgrenas. Avstånden kan ibland vara långa så att planteringar i första delen blommar först i den avslutande delen. Vad är egentligen en väv annat än trådar inflätade i varandra till något sammanhängande?

* Bildliga teman förbinder trådarna, där exempelvis trädet, tjuren och de levande bergen återkommer i olika sammanhang.

* Den tematiska väven är romanernas själva fokus snarare än deras form. Det avslutade kapitlet där kvinnorna alla förhåller sig till konfluxens stundande födelse och skapelsens cyklicitet är ett exempel.

* Sammanflätningen med vår egen värld är också en väv. Romanserien innehåller myriader av referenser till vår egen värld, betydligt fler än ni upptäckt törs jag nog lova, inte bara som en rolig blinkning utan ofta för att ge en association som binder samman berättelsen med det redan sagda.

* Från väv är steget inte långt till vävnad. Min veterinärmedicinska bakgrund gör att jag ofta tänker i fysiologiska metaforer eftersom kroppen är ett fantastiskt, sammanhängande system. Exempelvis har drakarnas roll i världen som förstörare, de som ska riva ner för att det nya ska få utrymme att spira, inspirerats av osteoklasterna, celler som hela tiden tuggar i sig benvävnad för att deras komplementceller osteoblasterna ska kunna bygga nytt ben, mer anpassat till behoven. Bilden till detta inlägg är för övrigt en histologisk bild från njurens tubuli.


Ibland kan jag bli lite besviken över att recensenter bara kommenterar språk, miljö och handling utan att se den sammanvävda helheten. Jag hoppas att den aspekten blir mer uppenbar när alla böckerna är klara och företeelser kan sättas i sitt sammanhang. Just nu är sviten lite av en byggplats.

6 kommentarer:

Henke sa...

Har funderat lite på en sak när det gäller romanskrivandet och sammanvävandet av företeelser, personer etc:

Har du vid något tillfälle (efter att de två första böckerna nu är skrivna) i efterhand kommit på att någon tråd irriterande nog skulle passat bättre ihop på ett annat sätt, men att kopplingen i och med bokens publicering är "skriven i sten" och går inte att åtgärda?

Erik Granström sa...

Henke: Det är en bra och berättigad fråga men svaret är: egentligen inte. Jag kan ångra någon detalj eller sörja en missad möjlighet, men som du säger är det skrivna hugget i sten och sätter förutsättningen för fortsättningen så det är bara att gå vidare. Konstigt nog brukar det alltid lösa sig.

Jag kommer ofta att tänka på följande replikskifte ur Shakespeare in love:

Philip Henslowe: Mr. Fennyman, allow me to explain about the theatre business. The natural condition is one of insurmountable obstacles on the road to imminent disaster.
Hugh Fennyman: So what do we do?
Philip Henslowe: Nothing. Strangely enough, it all turns out well.
Hugh Fennyman: How?
Philip Henslowe: I don't know. It's a mystery.

Just för att det publicerade är spikat är jag obenägen att säga mer än jag måste i varje läge - du vet ju hur diskussionerna går rörande den saken när det gäller spelet. Det är i själva verket fascinerande hur en ganska färdigplanerad berättelse plötsligt kan ta nya, vägar trots att allt egentligen var spikat därför att nya möjligheter plötsligt framträder. Jag tror att det ger mig en stor del av glädjen i skrivandet.

Vad gäller Slaktare små så kastade jag för övrigt in ett par planteringar precis dagarna före tryck vilka jag nu bygger vidare på.

Anonym sa...

Jag tror att det stora mönstret är delvis okommenterat av i alla fall två anledningar:
1) Romanserien är inte avslutad och dess komplexitet började bli uppenbar först med Slaktare Små. Dessutom tror jag det är få recensenter som läst böckerna två gånger. Jag börjar själv fundera på att läsa om dem med litteraturvetarglasögon på.
2) recensenter är inte vana att komplex komposition och Balzaciansk gobeläng ska dyka upp i en fantasysvit.

Fråga: Arbetar du efter en masterplan som gamle Joyce?

Takenegi

Erik Granström sa...

Takenegi: Jag känner inte till Joyces masterplan så du får gärna berätta lite om den. Visst har jag en plan med flödesscheman över strukturen i varje bok och en mängd stöddokument men om det kvalificerar sig som master plan vet jag inte.

I övrigt arbetar jag som sagt på och hoppas att intresset håller i sig tills hela verket är avslutat.

Anonym sa...

Jag tänkte på det schema med kapitel, tema, språk, kroppsdel , mm som fungerade som bärande kompositionsplan för Joyce när han skrev "Ulysses". Han hade visst kartor över Dublin där han prickade in färdvägar mm också.

Takenegi

Erik Granström sa...

Aha, men då har jag nog liknande saker på gång också - detta utan att göra några jämförelser i övrigt. Min inställning är snarast: "allt som fungerar är av godo".