Slutet på en just skriven, niohundraårig tillbakablick i nästa bok:
"Tio dagar efter Laabnes fall når Korbúleras kadaver drakarnas arkipelag bortom Yndar. Kroppen har då flugit åttatusen trakoriska mil med sådan hastighet att inte ens förruttnelsen hunnit ikapp. Den störtar på en av de karga bergsplatåer som drakar kallar likbord. Bukens pansar plöjer en fåra i marken, så grov att dussinet karaveller där kunde ställas på stadig rad utan att bogspröt skulle röra akterflagg. Fränderna är redan samlade. De har känt den döda nalkas och berett sig på att äta henne som seden bjuder. Ivrigast är en ung drakslyngel som inte ens ger sig tid att lukta på kroppen. Medan Korbúleras lemmar ännu rycker sätter han tänderna i hennes hals där fartvinden har emaljerat huden med torkad saliv. För sin fräckhet ges han namnet Blatifagus – ätaren av de egna. Det är en benämning som inte helt saknar ära bland drakar."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
En prequel!
Blatifagus - the beginning
Tack för en intresseväckande förhandstitt!
/Calle
Nog blir man taggad för läsning alltid!
Är Yndar fortfarande nekromantins hemvist? Gick dess högkultur under pga gudarnas vrede(tror jag det var)? Ligger det på dess traditionsenliga plats nordöst om Soluna?
Mycket tjusigt, men passar verkligen ordet slyngel in i textens stämningsläge?
Om historien är den samma som tidigare så var det väl gudarnas vrede som slet staden Krau-Ki ur den Yndari jorden och skickade upp den till ishavet. Att Yndar gick under som civilisation berodde väl på att man tog Furgias invånare som slavar (eller dödade någon varelse där) vilket gjorde att Furgianerna tog hämnd på dem?
Mycket smaklig tillbakablick för allas vår favoritdrake
Hon framstår ju som mycket stor, Koppu,... jag menar Kobulera. Vad är tanken bakom det, undrar nyfiken?
Jens: Yndar ligger ungefär där det låg i Altor förmodar jag. Vad som egentligen hände där kommer jag nog att återkomma till i sista boken - jag lämnar det lite öppet så länge.
Gustav: "Slyngel" är enligt NE belagt sedan 1613 så det borde väl vara OK. För övrigt förekommer ordet tre gånger i Slaktare små, på sidorna 426, 456 och 548. Eller menar du att det inte passar just här?
Det här var hur som helst första utkastet och stycket kommer säkert att redigeras ett antal gånger innan det publiceras.
Henke: Som sagt får jag se hur Yndars öde framställs.
Peter: Dessa slynglars fuktiga fantasier! Ska du inte läsa Blatifagus baklänges också som någon gjorde ;-)
Detta var ju bara sista stycket och det finns några sidor med Korbúlera innan. Jag tänkte mig att hon var en äldre drake som alltså deltog i förstörandet av Voag Aspede när det begav sig.
Re: slyngel: I mitt tycke har textstycket om drakarna en såpass högtidlig klang att ett ord som slyngel sticker ut lite väl mycket (även om de äldre drakarna säkert tycket att unge B är just en slyngel). Jag hade kanske valt "yngel" istället. På de anvisade ställena i Slaktare små används s-ordet i, enligt min mening, betydligt mer lämpliga sammanhang (fast jag hitter inget slyngel på sid 426!).
Gustav: Jag ska ta det under övervägande. Detta är som sagt inte alls slutversionen. Någon tyckte att första meningen var för staplad och jag är benägen att hålla med. Det skulle vara sidan 436 och inte 426.
För övrigt gilllar jag etymologin till namnet Blatifagus. Jag känner att namnet ifråga egentligen inte riktigt passar in i romanerna (i DoDäventyret uppfattar jag som en figur gjord väldigt mycket med glimten i ögat, och där köper jag det kanske lite smålöjliga namnet.) I och med att det finns en inomvärdslig förklaring till namnet i romanerna blir det lättare för mig att acceptera det även där. Är denna etymologi något du hade i tankarna redan på DoD-tidemn? Jag menar, efterledet fagus betyder väl i princip ätare på latin?
Gustav: "Fagus" är ju "ätare" som du säger och det var tanken redan från början, men inte mycket mer. Det här med "ätaren av de egna" kom senare.
Fast jag behåller gärna lite glimt i ögat även i romanerna och det finns ju ganska mycket trams även i dem.
Skicka en kommentar