Barcelonas mest berömde arkitekt är Antoni Gaudí, verksam inom stilen modernisme, vilken är Kataloniens bidrag till Art Noveau från tiden runt sekelskiftet 1900. Karaktäristiskt för Art Noveau är att man imiterar naturen i både grundformer och dekorationer med böljande linjer där ofta inget är helt rakt. Så snart jag stod inför den närmast groteska katedralen "Sagrada Familia" så tänkte jag att så här måste en av raugonernas moderkolonier se ut med arbetare kilande in och ut genom tornens slitsar.
Raugoner är som alla trakorier vet en intelligent art havslevande, människostora insekter. De angriper ibland skepp till havs och äter upp besättningen. Vi gjorde senare ett besök i Gaudis "Casa Batlló", ett flervåningshus byggt för en rik borgarfamilj, varvid intrycken stärktes.
Eftersom raugonerna dyker upp i den tredje romanen som jag just ska påbörja så blev det på alla sätt en mycket inspirerande resa. Fotona är tagna av Maja.
6 kommentarer:
Han hade verkligen en väldigt egen stil. Gillar det skarpt och hoppas att de blir precis som minnesvärda som jag tror de kan bli.
Hoppas resten av Barcelonavistelsen var fylld av sol och god mat?
Ahhh, de estetiskt kräsna raugonerna lägger förstås ner hela sin insektssjäl (avgrundsdjup som det bottenlösa Abzu må den vara) i uppförandet av sina kolonier och arbetar förstås bara i drivved från sjunkna skepp samt rester från uppätna varelser omsorgsfullt sammanfogat av succulent saliv. De riktigt hängivna kännarna av denna naturens arkitektur vallfärdar förstås farsegels för att en gång i livet unna sig det ultimata skärskådandet och äts sedan upp lyckliga.
Har raugonerna något språk förresten? Eller kommunicerar de bara med antenner och doftämnen?
Tobias: He, he, så sant!
Raugonerna uppges ju ha något slags pipande kommunikation och även skrift med rispor på benstavar. De kommunicerar som du säger också på annat sätt. Människor förstår dem inte och kan heller inte lära sig språket pga brist på lämpliga organ. Jag har dock vissa planer för nästa bok ...
Jan Erik: Tackar, vistelsen var bästa tänkbara. En barcelond som jag pratade med tyckte att det var kallt för årstiden, men vi tyckte att det var alldeles lagom för rundvandringar och solen sken för det mesta.
Det låter som en bra inspirationskälla! Själv så finner jag väl dessa jätteinsekter ganska så äckliga.
Robert: Jag har full förståelse för det och något annat var väl inte att vänta. Liksom med alla andra "onda" varelser är dock min ambition att ge dem begripliga avsikter sett från deras horisont.
Skicka en kommentar