Jag har en diskussion med författarkollegan Christan Brönnestam ("Svart eld", blogg: http://spokskrivarn.blogspot.com/) om författandets våndor. I sammanhanget fick jag anledning att beskriva min planeringsmodell och tänkte att den kanske kunde roa någon annan nyfiken.
Alltså:
Vi diskuterade ju planeringsverktyg för ett par år sedan vad jag minns, men jag är tillbaka till två stora Whiteboard-tavlor i sovrummet där jag ritat upp intrigtrådarna på två olika sätt. Den bästa av dessa två versionen har jag sedan spaltat upp i kapitel betecknade X.Y.Z + titel, där
X = del av romanen (två till tre delar i analogi med Svavelvinter, där alla trådar tar ett gemensamt kliv över till en ny fas när jag byter del och den tidigare delen avslutas med något slags klimax och synkroniserar alla trådar tidsmässigt.
Y står för en sammanhållen intrigtråd kopplad till den huvudperson som man följer genom hela tråden, exempelvis Praanz da Kaelve eller Shagul om du minns dem.
Z slutligen står för enskilt kapitel, ofta synonymt med scen, kanske med någon anknuten sidoscen redovisad i kapitlets början eller slut. Efter mina erfarenheter från Svavelvinter där jag först skrev strikt kronologiskt men sedan klippte om hela boken för att under flera kapitel följa samma människor (på testläsares inrådan) så fungerar det ganska bra att ägna sig åt samma person under 2-4 kapitel.
Mina arbetsenheter blir alltså de enskilda kapitlen (Z) där jag inför varje kapitel definierar:
(1) Hur jag går in i kapitlet (med vilka personer i vilka situationer etc),
(2) vilka exponeringar (information till läsaren) som ska göras i kapitlet, helst inbakade i intrig och dialoger,
(3) vilka händelser som ska inträffa under kapitlet och
(4) hur jag ska gå ut ur kapitlet (hur det påverkar och så att säga jackar i kommande kapitel).
När jag väl har denna ram klar för mig känner jag att jag kan skriva ganska fritt, något som är nödvändigt för att upprätthålla flexibilitet och mitt eget intresse.
En fördel med att ha denna struktur fastlagd redan innan kapitlen är skrivna är följande: Ofta får man ju idéer när och var som helst: mitt i natten, ute i skogen, när man läser, på ICA etc. Jag har då alltid papper och penna tillhands (många idéer har skrivits på parkeringskvitton i bil mitt ute på motorvägen). Då jag sedan kommer till datorn så skriver jag in idén i det kapitel där den hör hemma så att den finns där när jag väl kommer för att skriva kapitlet.
Förutom påbörjade datafiler för alla kapitel så arbetar jag med tre större dokument där idéer också noteras:
ARTIKLAR, där jag skriver mer sammanhängande under övergripande rubriker såsom "Kläder i Trakorien", "Det Höga Språket", "Kosmologi" och "diFolterna",
PERSONER, där varje person och varelse har en egen rubrik med underrubriker som "utseende", "relationer", "citat" etc, samt
KLADD där allt ostrukturerat hamnar som kan vara bra att ha men som inte kan placeras in ännu.
En rolig detalj i dokumentet med personer är att jag lägger in en bild på varje person som inspiration - det kan vara en skådespelare, någon jag känner eller en historisk person. Antingen är bilden klockren från början eller så byter jag den då jag hittar någon som stämmer ännu bättre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Vems bild har du på Shagul?
:-)
Jag har länge tänkt skriva en hälsning och berätta hur mycket jag uppskattar denna blogg. Sitter själv och knåpar med olika berättelser och när man kör fast är det alltid inspirerande att läsa i bloggen vad du håller på med. Detta inlägg om "berättarens skrivbord" var ovanligt intressant. Behöver jag nämna att vi använder oss av helt olika metoder? Förutom det där med om nedklottrade kvitton, servetter och handflator. Kämpa vidare och skriv litet oftare i bloggen, det uppskattas verkligen!
/ Jörgen Karlsson
> Jörgen
Kul att du uppskattar bloggen och som sagt har vi säkert mycket att lära av varandra - det var ju också därför jag och Christina Brönnestam förde den ursprungliga diskussionen.
Vad gäller hur ofta bloggen uppdateras så blir det nog ungefär samma frekvens framöver. Jag lovade mig själv redan från början att det inte fick bli frågan om att "prestera eller posera" vilket ligger nära till hands för mig, utan att jag skriver när jag har tid och något att säga.
Min arbetsbild av Shagul är en rekonstruerad mumie vid namn Harwa, vilken levde i Egypten någon gång under perioden 945-715 f.kr. Harwa tros ha varit 45 år när han dog. Följande bild publicerades i American Journal of Roentgenology:
http://www.ajronline.org/content/vol183/issue3/images/medium/09_04_0072_01f_color.gif
Själv är jag en ostrukturerad flödesskrivare ... Men romanen; gör lite som den vill ändå.
Jag funderar på att prova på att använda mig av någon form av disposition. Vi får se. Jag fick ett tips att använda mig av den akademiska uppsatsmallen. Den fungerar möjligen även om den kan verka litet stel.
Hej Erik,
Först och främst ett stort tack för alla skratt och reflektioner om vår knasiga värld som speglas genom dina ögon i Trakorien!
När jag var tretton(?) år fick jag äventyrsboxen Svavelvinter i julklapp precis när den kom ut. Efter att ha varit kampanjledare för tre grupper genom femte konfluxen känns världen synnerligen bekant.
Efter att ha börjat mitt vuxna liv som lärd man (a la Brior Brådfot) har jag nu mer blivit en köpman (Baldyr Brummare) och dina liknelser med Tricilves handelsmän är slående. Med dem i åtanke blir jag aldrig förbluffad över människans strävan att följa Kastykes påbud. "En gärning som ger guld är en god gärning"
Trakorienbeskrivningen i kombination med Oraklets fyra ögon har varit fantastisk att resa i. Bara några få rader har givit inspiration till veckor effektiv tid rollspelande och diskussioner. Bara iden att ha Trakorien som ramverk och en profetia som rös tråd...som dessutom går att tolka på många sätt :-)
Kristalltjuren upplevde jag som mycket märklig del när den gavs ut men på senare år har jag kommit att uppskatta den mer och mer. I sista kampanjen var det mycket givande. Bara själva världsbilden med Bythos och Nominatorn som halvtaskig skapargud som tröttnat, rullat ihop pergamentet och gått sin väg ger en rejäl tankeställare åt alla religiösa åskådningar. Som kvantkemist tänker jag på de lagar som naturen/gud(arna)/Pappa N satt upp och hur de ger basen till skapelsen.
Avslutningen "Den femte konfluxen" ger ett kärt återseende av glaciären samt en härlig skildring om crurernas förfall. När "vargarna flockas kring rosens vimplar" blev det mycket spännande också och det var lätt att skapa ovisshet i utgången.
I samtliga kampanjer har rollpersonerna kommit att betraktas som antihjältar. Största drivkraften att genomföra nästa steg mot konfluxen har varit RhabdoRana, Digeta Longa eller Shagul själv. Även visst inslag av osämja med DiFolter eller Trakorer och handelsintriger men sällan klassiskt hjältemod...
Alldeles nyss läste jag min första E-bok: Svavelvinter förstås. Fem fyrar av fem till förhistorierna och första delen. Många kära återseenden på vägen och djupare beskrivning av gamla bekanta. Slutet på Mogerlands resa var ett fint cresendo. Ser med spänning fram emot nästa del.
Andra litterära höjdpunkter:
1. Stämningsbilderna till Oraklets fyra ögon
2. All beskrivning av Tricilve
3. Beskrivningen av Multiversum
Största skratten:
Algantryn Bälgnäsa och de följder han åstadkommit
Pappa N
...och så mycket mer
Tack!
/Kristoffer
> Kristoffer
Mycket uppmuntrande inlägg som genast får mig att glatt skriva vidare! Hoppas att du får samma glädje av nästa del.
Tack för den här intressanta beskrivningen av ditt skrivande! Det var en arbetsmodell jag själv ska prova.
Intressant upplägg! Gillar idén med att ha foton på karaktärer. Det finns väl iofs alltid en risk att man blir för fixerad kring en given struktur, men så länge den är av övergripande natur och inte kräver för mycket detaljanpassning så ser jag bara fördelar. Själv är jag däremot ganska ostrukturerad i mitt skrivande - förlitar mig i stor utsräckning på mitt minne (om än bristande) och det gudomliga flödet, men icke desto mindre mottas dina tips med tacksamhet.
Lycka till Erik och tack för att du vill dela med dig av dina tankar.
/Joakim Arnesson
Hej Erik!
Jag tar din tystnad på bloggen med förhoppning om att du, liksom Berget Ranz laddar för en klangfull strof som snart skall komma.
Hoppas allt är väl!
/Kristoffer
> Kristoffer
Klangfullt eller ej så hoppas jag att ni nu läser och funderar över julpysslet.
Skicka en kommentar