lördag 3 december 2016

Avslut och nystart

Inte mycket har skrivits här på bloggen under senare tid. Sanning att säga har jag haft en ganska långvarig svacka sedan Vanderland kom ut, dels en rent kreativ utmattning, dels som en besvikelse över att inte fler recensioner dykt upp nu sedan serien avslutats. Min redaktör säger att hösten överhuvud taget har varit ogin i den vägen – recensenter har det uppenbarligen heller inte så lätt. Inget jag kan göra åt den saken hur som helst utan det är bara att gå vidare (fast ni får gärna skriva omdömen på nätet om ni vill, det uppmuntrar fortsatta skrivande). Nu känns hur som helst tiden mogen att ge sig i kast med nya litterära projekt.


Lägesuppdatering:

Svavelvinters extreme metal-album
* Titel spikad (hemlig till Kickstartern)
* Omslagsbild av Pär Olofsson klar (får inte visas ännu, men den är grym och har crurer och en vulkan)
* Alla åtta låtarna översatta till engelska av undertecknad och granskade av Gunnar Redmalm och Martin Andersson. Vi kommer att lägga med originaltexter och engelska texter i skivan. Se smakprov längst ner.
* T-shirts med skorpioner och bansikans symboler på väg till dem som beställt.
* Jag och Christian kommer att köra en Kickstarter med skivan för att finansiera studioinspelning, tryckning, affischer etc. Kom gärna med önskemål om vad som kunde ingå som nivåer och stretch goals i en sådan kickstarter. Vi planerar den till slutet på januari / början på februari. Mer info kommer.
* Som ni ser har vi frångått beskrivningen black metal / death metal och klassar nu skivan som extreme metal. Detta för att det rör sig om hård metal, men utan fokus på gore eller satanistiska/ideologiska inslag (ni som känner till Trakorien vet att jag undviker kristna referenser och att mytologin mer är mesopotamisk och fornnordisk).

Spelskrivande
Jag jobbar vidare som underhuggare åt Machinegames och har kommit bra in i projektet nu med en avslutad fas. Det är en rolig sidosyssla. Tyvärr får jag inte säga mer än så.

Litterärt skrivande
Strukturerna tar form i mitt magiskt-realistiska romanprojekt förlagt till Uppsala. Känns som dags att faktiskt börja skriva text (vilket är den mindre ansträngande delen av arbetet för mig – vet inte om det är likadant för alla författare)

Därtill har det kliat rejält i mina trakoriska fingrar när jag lekt med tanken på både en uppföljare tjugo år senare och trakoriska noveller. Bland annat funderade jag på om man kunde få följa Uroboren i hans olika inkarnationer genom historien.

Nyutgivning av Svavelvinter inbunden
Den inbundna utgåvan av Svavelvinter har varit slut i flera år, men har nu kommit i nytryck så att man kan komplettera eller köpa hela serien i enhetligt och inbundet format.

Smakprov från metal-skivan
Här är det Shagul själv som sjunger. Jag inspirerades av John Miltons "Paradise Lost" från 1667, eftersom Shagul uttrycker samma gudatrots som Lucifer och skrev därför några verser på blankvers. Shagul motsvarar ju Nietzsche vilket den så benägne också kan märka.


Skivans låtar sjungs alla på svenska:

I boken skriver jag mitt eget liv,
min hand med tålmod formar var versal.
Låt rygg som saknar vilja träla slav.
Mitt öga slukar rymd från höga berg.

Berättarna må kräla i sitt guld.
De läser mig, men ser mig ändå inte.
De hör min röst, men ingen styr mitt öde.
jag äger mod att knyta stolt min näve.


Engelsk översättning (sjungs alltså inte)

In the book I write my own life,
my hand patiently forms each letter.
Let the spineless serve as slaves.
My eye tastes the view from high mountains.

The storytellers may crawl in gold.
They read me, but they see me not.
They hear my voice, but nobody rules my destiny.
I have the courage to proudly clench my fist.



11 kommentarer:

Andreas "Eddie" Liljeklinga sa...

Jag har själv läst färdigt de 4 böckerna och tycker att de slår det mesta med hästlängder, nostalgia-faktorn åt sidan så är språket mustigt och eget; Fantasy tas fortfarande dock inte riktigt på allvar och ses inte som finkultur utan förpassas till rent skönlitteratur.

Folk borde ge böckerna en större chans då de är en litterär gåva som ligger helt rätt i tiden
mvh andreas liljeklinga

Erik Granström sa...

Tack Andreas. Själva volymen och komplexiteten avskräcker förmodligen många, men en rolig sak är att böckerna tycks leva kvar såtillvida att nya läsare hela tiden tillkommer och böcker säljs även flera år efter att de kommit ut. Många av de böcker som får mycket uppmärksamhet i pressen är glömda något år senare. Skulle jag tvingas välja så föredrar jag trots allt att texterna lever vidare om än inte i rampljuset.

Cecilia Svensson sa...

Om du har planer på att skriva mer om Trakorien så har jag ett önskemål! En berättelse ca 20 år fram i tiden från Vanderland, med Grotebelia och hennes halvbror (har han ett namn?) som huvudpersoner. Jag tänker mig något där de konfronteras med sitt ursprung (någon helt oväntad plot twist här?) och bygger vidare på Shaguls studier fast med helt annat syfte/mål. Det här är ju två personer med väldigt stor potential mentalt och även maktmässigt.

Erik Granström sa...

Cecilia: Faktiskt är det precis det upplägg du skissar som lockar mig mest och just 20 år senare! Det finns också ett antal andra ouppklarade företeelser i böckerna som lockar mig. För att ta några exempel: Hur ser det återuppvända Krindenland ut och har Saniternas livsfarliga artefakt kommit i dagen och vad är den i så fall? Nöjer sig de känslostinna trakorierna och ransarderna med slutläget från Vanderland? Är svärdet Blåbite så välvilligt som man kanske tror? Finns kaklunen Biota kvar i järntornets krater? Vilka krafter / förbannelser besitter Brondon Vilhúllas skärva från jorddragarens öga och vilka planer har Abzulvan för norden nu när de får tillträde. Vad har hänt med de tidigare huvudpersonerna? Finns många spännande saker att gräva i ...

Henke sa...

Självklart vill man se mer Trakorien.

Henrik Falk sa...

Jag läser gärna mer om både Uroboren och Kaklunen.

Cecilia Svensson sa...

Nu blir jag så där löjligt glad! Självklart ska Biota med sina kopplingar till andra världar vara med, och de andra frågeställningarna är också mycket intressanta. När kommer boken???

Skämt åsido, vad är tidsplanen för din Uppsala-bok? (Som också ska bli mycket intressant att läsa!) Jag antar att den ska bli klar först innan du återvänder till Trakorien.

Under tiden får vi väl bota Trakorien-abstinensen med att läsa om böckerna...

Erik Granström sa...

Cecilia: Jag har alltså precis börjar skriva Uppsalaboken, men funderar förstås på Trakorien parallellt.

Jag tror faktiskt att du skulle ha nöje av att läsa om konfluxböckerna under tiden. De som gjort det brukar hitta nya saker eftersom jag har strösslat med planteringar och referenser som helt enkelt inte går att se innan man vet vad som ska komma. Mer om den saken i detta blogginlägg: http://erik-granstrom.blogspot.se/search?q=kropp

Magister sa...

Jösses vad mycket spännande! Gläder mig åt alltihop, i synnerhet Uppsala-projektet och tanken på nya trakoriska eskapader.

Anonym sa...

Hej Erik.

Har du funderat på att skriva något kortare någon gång, typ en novell/samling eller liknande? Jag tänker att det kunde vara intressant att se hur du gör dig ett annat format. Det skulle förvisso medföra begränsningar i vad du kunde fördjupa dig i men kanske även nya möjligheter.

Med tanke på att arbetsinsatsen torde bli avsevärt mindre än vad som skulle krävas för att ge dig i kast med ännu ett mastodontverk så kanske det kunde vara värt att överväga?



/Smurfen

Peroboren sa...

Har inte tidigare gjort inlägg på dina trevliga fora, men 1987 köpte jag som 14-årig spelledare Svavelvinter som lyste allra klarast i den rollspelsera som förändrade mitt och mina barndomsvänners liv, berikade det något så in i norden, tills vi sju år senare i konfluxens virvlar greps av andra vindar när ravescenen intog landet. När romanen kom 2004 blev jag överlycklig, läste den bland annat högt för min sambo och njuter just nu, efter stormiga år med bortjagad läsro utöver barnkammarsagor, i fulla drag av Vredesverk. Även som berättare har du berikat mitt liv något så in i norden. Kreativ utmattning efter eoner av slik skaparkraft är så förståeligt det för en gammal spelledare, drömmare, kemist och blygsam poet bara kan bli. Tack!!!!! Med vänliga hälsningar /Peroboren