Trakorisk handbok – synpunkter efterfrågas

Jag träffade min redaktör Ola Wallin på Ersatz förlag i förrgår. Bland annat tecknade vi avtal för Vanderland (som vi redan har korrat tillsammans så det hela var en formalitet), men vi diskuterade också framtiden. Jag har ju lite olika möjliga projekt på gång som ni vet: Death metal-texter till Christian Älvestam, filmmanus, sf-noveller, en Uppsalaroman med arbetstiteln Ursaga m.m.

Specifikt diskuterade vi en trakorisk handbok, en följebok till romanerna med samlat personregister, ordbok, kartor, artiklar om exempelvis Abzulvan, bansikan och Digeta Longa etc. Jag sitter också på ungefär 350 fotnötter till varje roman med dolda citat och anspelningar som jag åtminstone delvis kunde glänta på. Idén kommer mer från Ola Wallin än från mig faktiskt. Nu finns ju Fria ligans världsbok till Svavelvinterspelet, men den är anpassad för spelförhållanden medan skriften vi nu talar om skulle vara just en följeslagare till romanernas värld.

Jag väckte tanken att man skulle kunna köra handboken via crowdfunding, om inte annat så för att testa detta koncept som varken jag eller förlaget använt tidigare. Då skulle man också kunna eskalera företeelser som färgtryck, bättre inbindning, bildmaterial, affischer etc beroende på intresset, alternativt lägga ner det hela om intresse saknas. Tanken är i alla händelser en användbar bok snarare än något slags praktverk. Det blir inte ett litterärt verk i stil romanerna utan primärt en "faktabok", men jag planerar att författa det mesta själv och ta hjälp av Jerry Lasota som skrivit mycket material till Svavelvinterspelet. Han är en skicklig skribent som kan Trakorien lika bra som jag och dessutom har sinne för kuriösa detaljer. Eventuellt kunde jag skriva korta litterära inledningar till kapitlen i stil med "Brior Brådfots resa" från den ursprungliga Trakorienmodulen. Mitt nästa steg är i alla händelser att göra en disposition av innehållet.

Kort sagt: tanken är nyfödd, omvärlden rosenvåt, tryckpressarna ligger hungriga och allt är möjligt! Nu skulle jag vilja veta vad ni tycker om idén, vad ni tycker att en sådan bok skulle innehålla och hur den borde vara utformad.

Tarot i Trakorien

Podden "Vi spelar rollspel" gjorde ett liveframträdande på Gothcon häromveckan och körde där ett drömskt scenario som utspelade sig på Värdshuset Felirota. Någon undrade varifrån miljön hade hämtats och därför tänkte jag förklara det.

Jag har länge varit förtjust i tarotkortleken, ni vet den traditionella spåkortlek som finns belagd från 1300-talet i Europa men som sannolikt har äldre anor i mamlukernas sultanat i Egypten och ursprungligen i Kina. Tarotkortleken består av arcana minor: fyra sviter om fjorton kort vardera, vilka motsvarar nutidens spader, hjärter, ruter och klöver, samt arcana major: tjugotvå unika trumfkort, och det är dessa som verkligen sätter fantasin i rörelse.

Nu tror jag personligen inte på spådomar, men tycker ändå att tarotkortleken presenterar en fantasieggande kavalkad, liksom jag kan uppskatta astrologins sammanställning av tolv personlighetstyper utan att för den skull tro på astrologi. Några av tarotkorten har jag använt i mina böcker:

0. Narren
Narren finns kvar som jokern i vår nutida kortlek. Min första kontakt med tarotkortleken var i själva verket genom 80-tals-dataspelet "The Fools Errand", där man spelade sig genom korten vilket jag inte begrep förrän efter ett bra tag och då blev väldigt nyfiken. Jag minns fortfarande ett besök på Vattumannens bokhandel i Stockholm där jag letade efter den mest ursprungliga tarotkortleken och blev svarslös när expediten ville sälja en en kortlek med att "den har väldigt stark känsla utåt". Narren representerar inte en dumskalle utan snarare barnet – den nyfikne, okunnige och därför dåraktige. I böckerna representeras han av homunkeln – den klon som odlats fram från Shaguls hand.

1. Trollkarlen
Trollkarlar finns det ju gott om i Trakorien och det mest intressanta med kortet är nog att magikern på bilden har en ouroboros runt midjan – en orm som biter sig själv i svansen – samt de fyra elementen på sitt bord.

10. Lyckans hjul
Detta kort visar lyckans hjul med varelser som antingen triumferar på toppen, kläms under eller är på ned- eller uppväg. Värdshuset Felirotas namn kommer just av "Lyckans hjul" och hjulet finns beskrivet rent fysiskt i motsvarande kapitel i Slaktare små. Jag har också hämtat inspiration från Carmina Buranas "O fortuna", vars text beskriver just den flyktiga lyckan.

12. Den hängde mannen
Mannen på kortet hänger i sitt högra ben med händerna bundna bakom ryggen. Han ser inte plågad ut och kortet symboliserar heller inte något straff utan en prövning för att finna insikt – varför inte enligt DiFolternas devis att "rening bara kan nås genom lidande"? När Didra och hennes kumpaner hittar Uroboren i palatset Kraglinda nedom bergen i Slaktare små, så hänger han just som på kortet och har också nått insikter genom sin långa prövning.

13. Döden
Bilden visar döden i form av ett skelett som leder bort avlidna av alla samhällsklasser – inte olikt den dödsdans man ofta ser på medeltida bilder och som återkommer exempelvis i Bergmans "Det sjunde inseglet". Jag har inte använt motivet direkt i böckerna, men däremot i bardens Shopachinkas sång "Gúttura för ett rykande slagfält" – en text jag skrivit till Christian Älvestams kommande Svavelvinterplatta.

14. Tålamod
Bilden visar en ängel som häller vätska från ett kärl till ett annat för att öva tålamod och inte spilla. Den äldste Shagul-klonen i crurernas stad Fari-Nhata ägnar sig just åt denna övning för att lugna sig och vinna koncentration.

16. Tornet
"Det fallande tornets runa" nämns vid några tillfällen i böckerna. Malek Mangus ställer bland annat sina fingrar enligt detta tecken för att locka fram en mus i Svavelvinter. Kortet symboliserar hur det gamla och förstockade krossas för att ge plats åt det nya – en syssla som jag givit drakarna i böckernas värld. Mycket spännande är att jag hittade på "runan för fallande torn" INNAN jag såg tarotkortleken och är ganska säker på att jag inte påverkats. Jag blev därför paff när jag såg att det faktiskt fanns ett sådant kort och håller därför detta kort som "mitt".

20. Domens dag
Jag har försökt hålla mig borta från kristen symbolik i Trakorien, men detta kort, som visar hur de döda kliver ur sina gravar, liknar mycket en gravplats i Fari-Nhata som besöks i den kommande romanen Vanderland. Förklaringen är att jag inspirerats av Gustave Dorés kopparstick till Dantes Divina Commedia. Mannen nere i graven är den florentinske ädlingen Farinata degli Uberti, som Dante placerade i inferno som kättare. Farinata har fått ge namn åt crurernas stad.


Flera av de andra korten har också lämnat inspiration till Trakorien, men den får ni snoka rätt på själva!