Skribentens Geologiska Undersökningar

Det är trevligt och omväxlande med efterforskningar bortom internet ibland! Min erfarenhet är att akademiker gärna hjälper till med även befängda frågeställningar och snarast finner det uppfriskande att få vädra tjänsterummen och släppa in dofterna av det vildvuxna utanför. (Jag har tidigare antagligen berättat om mitt sökande efter Borgias familjegift "La Cantarella", där frågorna till sist fick svar från universitetet i Milano.)

Igår besökte jag SGU – Sveriges Geologiska Undersökningar, där geologerna Erik Jonsson och Henrik Mikko hade vänligheten att träffa mig över en kopp kaffe. Den förre är mineralog och den senare inriktad mot glaciärernas inverkan på landskapet. Min avsikt var att prata vulkaner, tektonik och glaciärer med anledning av händelser på Marjura – kanske inte för att nå realism i boken, men att få lite tips om hur verkligheten kan jämkas samman med fantasin.

Några samtalsämnen från mötet
? Rör sig glaciärer alltid över underlaget eller kan de ligga stilla (och underförstått låta bli att mosa ruiner som jag vill ha kvar)
 ! Enligt Henrik beter sig stora ismassor som en mycket trög smet hälld över landskapet. Tänk er en gräddtårta som man hela tiden bygger på med nya lager; förr eller senare börjar de undre delarna kollapsa och tryckas ut åt sidorna. Jag fick bekräftat att glaciärer ofta är isvidder på ovansidan, men lätt spricker upp i där de rör sig mot smältkanterna, något jag redan skrivit in i romanen. Mitt hopp om Krau-Ki står till grottbildningar av typen Kverkfjöll på island som jag tidigare pratat om.

Jag fick lära mig om lavors natur, där den mafiska, lättflytande och utsvämmande basaltlavan passar mina syften bättre än den felsiska som är trög, gasrik och ger de explosionsartade, rykande vulkanutbrott vi oftast tänker på. Jag framlade tankeexperimentet med ett vulkanutbrott i en av kulvertarna under SGU, hur snabbt lavan skulle rusa genom källarpassagerna, om den skulle föregås av giftig gas etc. Intressant är att lavans densitet bara är 2-3 kg/liter (vatten = 1, Guld = 19,3). Basaltlava är ca 1000 -1200°C. En fråga jag ännu inte fått svar på är hur nära man kan komma sådana lava innan det blir outhärdligt. Det är basaltlava som kan stelna som glasyr över ett stup på bilden ovan från Hawaii. Vi pratade också om scenen där Gollum ramlar ner i Domedagsberget*.

? Kan en vulkan ligga med bubblande lava permanent i dagen?
! Knappast eftersom ytan snabbt stelnar sedan utbrottet dämpats. Däremot kan smält sten finnas en bit ner i magmakammaren. Jag tänkte lite skamset på min 60 mil långa öppna vulkanklyfta Drapaklev norr om Vitrike på Argonds kontinent, vilken kanske är mer häftig än realistisk. Samtidigt finns visst hopp i vår världs "hotspots", där het magma strömmar upp underifrån av inte helt kända anledningar och "svetsar hål" i berggrunden ovanför. Två kända hotspots är Yellowstone och Hawaii, där jordskorpan i båda fallen rört sig över den underjordiska svetslågan så att nya vulkaner uppstått på rad. Om man tänker sig att de gamla vulkanerna inte sluts så kanske en vulkanklyfta kan kvarstå. Duger åt mig.

Sist av allt pratade vi om huruvida glas är en trögflytande vätska eller inte, där svaret tycks vara "både och". Erik Jonsson hävdade att glas är en vätska rent strukturellt. Samtidigt vet jag mig ha hört från forskare att glas inte alls flyter ut med tiden, vilket bland annat Harry Martinsson sade i Aniara och vilket man ofta hör som orsak till att gamla glasrutor är tjockare i nederkant, eller till att Linnes flaskor ändrade form vilket resulterade i att han inte kunde få ut nedstoppade stenar och därför drog slutsatsen att stenar växer. Gammalt glas kan dock kristalliseras och få ogenomskinliga fläckar.

Spännande och givande möte!


(* Gollum faller i filmen under fem sekunder vilket motsvarar 125 meter, landar platt på ryggen i mer än 1000°C varm, flytande sten. Han skulle knappast kunna hålla upp ringen och göra några miner alls och han skulle inte sjunka utan brinna upp på ytan om han alls hann komma upp igen.)