onsdag 22 april 2015

Skribentens Geologiska Undersökningar

Det är trevligt och omväxlande med efterforskningar bortom internet ibland! Min erfarenhet är att akademiker gärna hjälper till med även befängda frågeställningar och snarast finner det uppfriskande att få vädra tjänsterummen och släppa in dofterna av det vildvuxna utanför. (Jag har tidigare antagligen berättat om mitt sökande efter Borgias familjegift "La Cantarella", där frågorna till sist fick svar från universitetet i Milano.)

Igår besökte jag SGU – Sveriges Geologiska Undersökningar, där geologerna Erik Jonsson och Henrik Mikko hade vänligheten att träffa mig över en kopp kaffe. Den förre är mineralog och den senare inriktad mot glaciärernas inverkan på landskapet. Min avsikt var att prata vulkaner, tektonik och glaciärer med anledning av händelser på Marjura – kanske inte för att nå realism i boken, men att få lite tips om hur verkligheten kan jämkas samman med fantasin.

Några samtalsämnen från mötet
? Rör sig glaciärer alltid över underlaget eller kan de ligga stilla (och underförstått låta bli att mosa ruiner som jag vill ha kvar)
 ! Enligt Henrik beter sig stora ismassor som en mycket trög smet hälld över landskapet. Tänk er en gräddtårta som man hela tiden bygger på med nya lager; förr eller senare börjar de undre delarna kollapsa och tryckas ut åt sidorna. Jag fick bekräftat att glaciärer ofta är isvidder på ovansidan, men lätt spricker upp i där de rör sig mot smältkanterna, något jag redan skrivit in i romanen. Mitt hopp om Krau-Ki står till grottbildningar av typen Kverkfjöll på island som jag tidigare pratat om.

Jag fick lära mig om lavors natur, där den mafiska, lättflytande och utsvämmande basaltlavan passar mina syften bättre än den felsiska som är trög, gasrik och ger de explosionsartade, rykande vulkanutbrott vi oftast tänker på. Jag framlade tankeexperimentet med ett vulkanutbrott i en av kulvertarna under SGU, hur snabbt lavan skulle rusa genom källarpassagerna, om den skulle föregås av giftig gas etc. Intressant är att lavans densitet bara är 2-3 kg/liter (vatten = 1, Guld = 19,3). Basaltlava är ca 1000 -1200°C. En fråga jag ännu inte fått svar på är hur nära man kan komma sådana lava innan det blir outhärdligt. Det är basaltlava som kan stelna som glasyr över ett stup på bilden ovan från Hawaii. Vi pratade också om scenen där Gollum ramlar ner i Domedagsberget*.

? Kan en vulkan ligga med bubblande lava permanent i dagen?
! Knappast eftersom ytan snabbt stelnar sedan utbrottet dämpats. Däremot kan smält sten finnas en bit ner i magmakammaren. Jag tänkte lite skamset på min 60 mil långa öppna vulkanklyfta Drapaklev norr om Vitrike på Argonds kontinent, vilken kanske är mer häftig än realistisk. Samtidigt finns visst hopp i vår världs "hotspots", där het magma strömmar upp underifrån av inte helt kända anledningar och "svetsar hål" i berggrunden ovanför. Två kända hotspots är Yellowstone och Hawaii, där jordskorpan i båda fallen rört sig över den underjordiska svetslågan så att nya vulkaner uppstått på rad. Om man tänker sig att de gamla vulkanerna inte sluts så kanske en vulkanklyfta kan kvarstå. Duger åt mig.

Sist av allt pratade vi om huruvida glas är en trögflytande vätska eller inte, där svaret tycks vara "både och". Erik Jonsson hävdade att glas är en vätska rent strukturellt. Samtidigt vet jag mig ha hört från forskare att glas inte alls flyter ut med tiden, vilket bland annat Harry Martinsson sade i Aniara och vilket man ofta hör som orsak till att gamla glasrutor är tjockare i nederkant, eller till att Linnes flaskor ändrade form vilket resulterade i att han inte kunde få ut nedstoppade stenar och därför drog slutsatsen att stenar växer. Gammalt glas kan dock kristalliseras och få ogenomskinliga fläckar.

Spännande och givande möte!


(* Gollum faller i filmen under fem sekunder vilket motsvarar 125 meter, landar platt på ryggen i mer än 1000°C varm, flytande sten. Han skulle knappast kunna hålla upp ringen och göra några miner alls och han skulle inte sjunka utan brinna upp på ytan om han alls hann komma upp igen.)



6 kommentarer:

Kristoffer S sa...

Trevlig läsning!
Det skall bli trevligt att få återvända till Marjura.

Tobias sa...

Mycket bra artikel som tillför mycket nytt som jag inte visste. Kan du inte utveckla det där med glaset lite? Krävs det inte att molekylerna rör sig mycket mer än i fasta föremål, för att det skall definieras som en vätska, även om den är aldrig så trögflytande?

Erik Granström sa...

Tobias: Jag kan nog inte mer om den här saken än någon av er andra, men det är väl två olika frågor vi diskuterar:

Den första frågan rör huruvida glas uppfyller kriterierna för att kallas vätska, dvs en rent semantisk fråga av samma typ som om Pluto ska kallas planet eller ej. Det är inte säkert att man kan få ett entydigt svar ens på detta. Ska nämligen den tekniska definitionen gälla (jag är säker på att det finns en eller flera sådana) eller det mer allmänna språket? Det är ju inte självklart att forskarna "äger" ordet även om de måste få använda fackspråk i sin gärning. Det var trots allt inte de som uppfann ordet. Exempelvis är jordgubbar vetenskapligt sett inte bär, men jag tänker fortsätta att kalla dem så ändå, helt oavsett vetenskapen.

Den andra frågan gäller om glas alls flyter, dvs om fönsterglas rinner ner med tiden etc. Jag tror mig ha hört att svaret är nej på den frågan i något vetenskapligt program. Måste alla vätskor rinna? Vet inte.

Det man vet är att glas inte har någon kristallstruktur, eller ordning mellan molekylerna och det var den saken geologerna jag träffade tog fasta på.

Tobias sa...

OK, men då är jag bättre med på definitionen av glas. För övrigt har jag hört att t ex banan är ett bär och inte en frukt, ja rentav hela bananträdet är en ört och inte ett träd.

Kristoffer Nåhem sa...

Hej Erik!

Genom glasets vilja att strukturera sig utan synbar logisk (kristallin) struktur flyter det mer löst omkring i amöbaliknande amorft tillstånd. Om amöban får värme på sig blir den mer rörlig och kan tillsist flyt(t)a omkring.

Geomagernas skrå är icke lika som (al)kemisterna när det gäller att rätt läsa glas sanna runa... ;-)

Gollum brinner inte upp eftersom ringens kraft (kylande i det här fallet) skyddar honom. Försök ta i en guldring när den just kommer ut ur elden.

Lite mer seriös fråga/kommentar:

Läser nu Svavelvinter för fjärde gången och roas fortfarande gott. (Troligen har jag nu med råge passerat tiden jag läst om Trakorien, inklusive rollspelen, jämfört med den sammanlagda tiden jag läst om religion, filosofi och historia...)

Ändå upptäcker jag fortfarande nya detaljer och liknelser jag tidigare missat. (Förmodligen för att min hjärnas celler snarare är förglasade än rörliga)

SPOILERVARNING

På sidan 403 står det "hans gröna ögon tycktes borra i hennes för att utröna djupet i hennes egentliga avsikt,.... och sedan 405 om ögat med den märkliga purpurton som fängslat henne redan vid deras första möte...fastän hans gröna ögon omnämns på sidan 214...

Antar att det är just den sprickan hon lyckats skapa och nu ser jag fram emot att läsa om Slaktare små, för tredje gången, och fortsätta följa denna tråd som jag inte tror är omedvetet fel. Hon har ändrat hans runa nu, senare och även tidigare. Snyggt!

Mitt "huvud snurrade som en rävriven hönsgård av vilt flaxande tankar..." innan jag fick rätsida på allt. Om det nu är rätt uppfattat?

Idag har jag återigen haft ett seminarium om UV-ljus och nu på kvällen när jag läser om Shagul är det lockande att tro att det ultravioletta ljuset är just den purpurton han snott från vår sinnesvärld fastän den finns där rent fysikaliskt...

Erik Granström sa...

Kristoffer: Kul att du läser boken ytterligare en gång liksom att du fortfarande kan hitta nya överraskningar.

Din fundering om Shaguls ögon är helt korrekt uppfattad. Sedan går det inte alltid att vara konsekvent för då skulle ju texten ha ändrat även på sidan 214 andra gången du kollade. Tryckerikonsten ligger fortfarande lite efter magin ;-).

Jag kommer att i sista boken göra en (enligt min mening) riktigt snygg grej i samma anda. Ska bli spännande att se om ni upptäcker den ...