Aldrun
och Silvia Miranda stod kvar i den vissnande bersån på Bladverk.
”Han
vet inte hur rätt han har”, sade havskvinnan, gråare till synes
än någonsin.
”Stenfrukten må ha räckt oss båda offerkalken”, svarade vindhäxan. ”Ändå
bär jag hopp om en tid bortom prövningarna. Under min tid hos
vävaren Philobus i Mynd Mazuldre hörde jag ofta Ilibauriens
DiFolter tala om lidandet som enda vägen till insikt och varaktig
renhet. En enda sak är säker och det är tidens gång; att allting
vänder åter och allting börjar om.”
”Kanske
får ni rätt. Kanske finner sommaren åtminstone er”, svarade
Aldrun.
”Jag tar oss tillbaka till sundet”, tillade hon och gick
undan.
6 kommentarer:
Afzelius kanske?
/Siste Poeten
Nästan rätt.
Då är det Wiehe...
/Siste Poeten
Så var det ;-). Fast jag har lyssnat till inspelningen med Monica Zetterlund. Går bra ihop med Nietzsches prat om "den eviga återkomsten" som dyker upp som tema - säger inte hur.
Vacker sång!
"Ska nya röster sjunga" heter låten och det är de inledande orden som citeras.
Julafton kom tidigt i år då jag upptäckte Vredesverk när jag letade julklappar. Som jag har väntat!
Skicka en kommentar