Här kan den som vill kommentera eller rentav recensera romanerna Vredesverk, Slaktare små och Svavelvinter. Jag är som författare tacksam för och faktiskt beroende av återkoppling från er läsare så var inte blyga! Mest användbart är lite mer specifika synpunkter på exempelvis språk, persongalleri, intrig, originalitet, komplexitet och liknande. Ni kan också maila mig på trakorien@hotmail.se om ni föredrar en mer intim dialog.
Jag länkar det här inlägget i högerspalten så att det finns tillgängligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
121 kommentarer:
Har tyvärr haft fullt upp med annat senaste veckan men började så smått läsa lite igårkväll.
Ser i avsnittet med Praanz Jyrsind på Trinsmyra att Enu Ammisadu skrivs med litet "e". Är det en återkommande miss (då han skrevs med stor bokstav i min gamla upplaga av Svavelvinter) eller finns det annan anledning?
Det är ingen miss utan faktisk korrigerat på detta sätt. Grejen är att "enu" inte är Ammisadus namn utan hans titel vilket påtalas av ingen annan än Peatro Petralba på sidan 374 i Slaktare små. I nyutgåvan av Svavelvinter är det därför korrigerat till "enu". Som kuriosa kan nämnas att "enu" är en 4000 år gammal autentisk prästtitel med ursprung hos sumererna. Jfr Praanz da Kaelves hederstitel "lugal" som också är lika gammal.
Nu kan ju den ordningssamme fråga sig varför i så fall inte "Peatro Petralba" i så fall också skrivs med gemener eftersom det betyder "Fadern av den vita klippan", men saken är den att Peatro Petralba anammar sin titel även som namn när han invigs i sitt ämbete.
Jag misstänkte att så var fallet men var ändå tvungen att fråga.
Tack för klargörandet!
Jag har inte läst färdigt boken än men har en fråga som kan ha stort inflytande av hur jag upp fattar resten av boken.
Du får känna dig fri att vara hur kryptisk du vill i ditt svar.
När du skriver om Shaguls förakt mot skaparna och att han vill frigöra sig från deras förtryck.
Är det då dig han tjabbar med eller är du skaparnas
"spökskrivare"?
Det har ju hänt tidigare att en författare gör ett besök i sina egna romaner (Steven King, Det mörka tornet).
Jag har inte hunnit börja på Slaktare små ännu, jag måste läsa igenom igen Svavelvinter först för att komma in i historien. Kanske återkommer jag med kommentarer när jag kommit i kapp, men en sak måste jag säga redan nu: herredjävlar vilka snygga böcker! Om jag suktade efter uppföljarna innan, formligen forsar snålvattnet på mig nu!
David: Relationen författare - romanfigur är som du misstänker en alltför intressant aspekt i sammanhanget för att lämnas därhän. Mina böcker handlar trots allt till stor del om bildens förhållande till en eventuell verklighet och plan. Däremot kan jag lova dig att jag inte kommer att kliva in i handlingen personligen. Det som intresserar mig är att utforska relationen mellan skapare och skapad på ett övergripande plan, inte att apa mig i texten. Jag tycker överhuvud taget att det läggs för stort fokus på författaren som person nuförtiden och talar hellre genom det jag skriver.
Jag är inte helt klar över vart förhållandet kommer att leda och det hänger ihop med mitt sätt att arbeta. Lite som en schackspelare söker jag positioner som jag vet kan bli fruktbara i senare skede utan att för den skull exakt kunna säga hur de kommer att spelas. Det gör det mer spännande för mig att skriva vilket inte oväsentligt för att få engagemang i skrivandet och därmed förhoppningsvis en bättre bok i slutändan.
Hoppas att detta inte verkade avtändande på dig som läsare. Uppmärksamt läst hur som helst!
Skymandr: Kan bara instämma och jag är själv mycket nöjd. All heder till förlag, illustratör och formgivare!
Tack för svaret och nej, jag är inte avtänd. Vore det nu så att han stulit namnet från den verkliga källan (dig) så skulle det bli 4 väldigt bleka böcker.
Shagul är ju tillsammans med konfluxen den största drivande källan i böckerna och det vore tråkigt att inte få läsa om honom.
Jag har kommit halvvägs i boken och älskar varje kapitel.
Syd-ost David
SO David: skönt att höra och du behöver inte vara rädd för att mista Shagul för även jag gillar honom. Och så finns han ju behändigt nog i flera exemplar som bekant ...
Gör som vissa andra och börjar med att läsa om Svavelvinter igen. Snart, snart är jag redo att kasta mig in i Slaktare små vilket ska bli ett sant nöje. Jag ska återkomma med kommentarer när jag kommer dit. Men jag kan bara instämma med att böckerna ser fantastiska ut och även jag tog och köpte ett till ex av den gamla boken för att se snygga ut i bokhyllan. Tror dock att jag måste köpa en till av Slaktare små också då jag inte vill läsa sönder mitt signerade ex! :)
Magnus
Jag har en fråga angående vilken metod Erik Granström använder sig för att göra de kapitel han skriver så uttrycksfulla. Jag läste exempelvis just i Svavelvinter (kapitel 14 - Den vita vargkvinnan) om skeppet Mangelikas seglats efter Trinsmyras kust. I kapitlet finns det många beskrivningar av skeppet, de manövreringar det utför och många nautiska termer. Många av dessa företeelser är för mig helt okända men av situationen förstår jag vad Erik menar. Jag undrar hur Erik kan vara så informerad i alla dessa maritima beskrivningar då jag antar att författaren inte har levt som en sjöman i sitt liv? Kort och gott; hur går Erik tillväga för att beskriva ett ämne som han inte har någon grundkunskap i?
Håller på och läser Slaktare små och måste berömma dej för ditt underbara skrivsätt, jag älskar när du skriver på vers. :)
Det är dock troligen ett fel på sidan 445 "Honrörde sig utan stöd eller hälta"
Hoppas nästa bok inte dröjer lika då jag snart har likt Nastigast slukat den här. :)
//Daniel
Daniel: Tack för det! Jag för bok över alla korrfel vi gemensamt hittar inför en eventuell kommande upplaga. Hittills rör det sig om fem stycken.
Medusa Games: Det enkla svaret är: "research". Just vad gäller sjöfart så insåg jag tidigt min begränsning (jag vet verkligen ingenting) och frågade min morbror som varit sysselsatt i redarbranschen. Han tipsade mig om ett antal böcker som jag läste, i detta fall Richard Danas klassiska "Två år för om masten", Björn Landströms "Columbus" (skeppen i boken är modellerade efter Columbi skepp) och "Men ships and the sea" från National Geographic Society. Sedan gäller det att försöka leva sig in i situationen och använda bara så mycket så att scenerna förefaller vara autentiska. Vapenkonst är ett liknande område medan jag har stor nytta av min veterinära utbildning så snart det handlar om biologiska saker såsom gifter, skador, sjukdomar och liknande.
Erik: Tackar för svaret. Jag försöker ibland själv skriva mindre noveller och ibland kan man totalt snöa in sig på en enskild detalj bara för att man vill att den ska blir rätt. Frågan är väl egentligen hur mycket tid och energi ska man lägga ner på att ta reda på detaljer. Jag skriver oftast i historisk miljö och då vill man ju att man följer den riktiga historien så mycket som möjligt. Men det är inte alltid lätt att hitta den informationen man söker. Det är t.ex. lätt att ta reda på att Gregorius IX var påve 1227-1241 men hur såg han ut, var han konservativ eller progressiv, hade han någon hobby, vem var hans favorithelgon, vilka byggnadsverk lät han uppföra m.m.? På dig låter det som om du lade ned väldigt mycket research om sjöfart och i slutändan kan man väl säga att du spikade de detaljerna. Det var säkert värt det men du fick även betala ett högt pris i tid och energi. Men det kanske är litet av charmen med att skriva böcker?
Medusa games: Jag gav nog lite fel intryck. Jag pluggar på inget sätt in informationen för att sedan göra utdrag och sammanfattningar, utan skummar texterna på jakt efter sådant som kan användas. Det är tillåtet att hoppa över hela avsnitt och fördjupa sig i enstaka detaljer via källor på internet. Man får näsa för sådant med tiden och liksom i allt mitt skrivande är det fråga om att använda kulisser som ger intryck av att visa en värld när man i själva verket bara ser några detaljer. För mig är "rätt" mindre viktigt än "plausibelt och spännande" vilket är en stor fördel med fantasy jämfört med att skriva om historia (Även om exempelvis Iggulden inte heller besväras av petitesser som historisk korrekthet). Det är stor skillnad mot att exempelvis läsa in fakta till en tenta. Det är lustfyllt att göra research, närmast en belönande paus i skrivandet. Något högt pris är det knappast.
Ett knep jag brukar använda för att få saker att låta realistiska är att föreställa mig hur de inblandade skulle kommentera sin sysslor. En roddare skulle knappast säga till en annan "Ja, här sitter jag och ror - det är viktigt att man vilar mellan årtagen" eftersom detta vore trivialt. Istället skulle han göra en utläggning om hur han föredrar montorbisk palmolja framför vanligt ister för att undvika skavsår i händerna eller hur åror av askträ har tätare porer och därför inte suger lika mycket vatten. Är detta sant eller ens relevant? Ingen aning, men det låter bra och på en professionell nivå och ingen annan vet heller.
Du skrev att lugal är en titel, men vad betyder det.
"Lugal" är en mer än 4000 år gammal titel som betyder "stor man" på sumeriska. Det var något som kunde läggas till exempelvis före namnet på en stadshärskare. I Trakorien använder jag det som en militär hederstitel - ungefär som en medalj på namnet. Kondottiären Gaddagormgald kallas också lugal i Slaktare små.
Jag har kommit en bit in i boken men inte hittat någonting som skaver. Sen läser jag mer med lust än med nit. Särskilt talspråket känns som att det har funnit sin ton.
Jag har funnit att den gör sig bra att läsa i småportioner. Stark brygd bör sippas, inte bälgas.
Erik: Bra att du inte vill "apa in dig själv i texten" vilka andra stora författare har en tendens att göra. (King jag tittar på dig!)
Kommit ca 350 sidor in i boken och gillar den skarpt. Det ända jag kanske itererar mig på är de små referenserna som finns lite varstans i boken.
För det mesta fungerar det bra som tex "många ur en" men ibland blir det lite för uppenbart och fånigt. Ett exempel på det är "Det onda och vassa studsar som röde stenar med ett klingande ljud" (s 236) eller "Blålandet Vagria" (s278)
Jag gissar att det är ditt egna sätt att underhålla dig själv medan du skrivet? Annars är detta en värdefull uppföljare till Svavelvinter.
Simon: Kul att du gillar boken. Trist om du irriterar dig på i din ögon fåniga referenser. Som du antyder är det ett sätt att roa mig själv medan jag skriver men inte enbart det. Dels har ju alltid Trakorien haft inslag av slapstick och trams vilket om du vill är en medveten dragning bort från det modernistiska allvaret mot den postmoderna leken med perspektivet. Dels är ju ett tema i böckerna just fiktionens förhållande till verkligheten vilket jag hela tiden försöker spela på. Nu kan du och säkert andra tycka att just dessa exempel bara är fåniga och inte tillför något alls, men nivån är lite av en smaksak. Förhoppningsvis kan du bara läsa förbi dem och ta till dig det du gillar.
Jag har precis läst delen då Miranda och Koklai dyker upp på Stegos. Det är en vakt som säger till Arn att det sitter en kvinna och en fågel i glasträdet.
Senare när Koklai sitter och ändrar runt i Arns nylle så står det att folket nere vid foten inte ser vad som händer pga. dimman.
Eftersom det inte finns någon vind på Stegos så undrar jag om det är en miss från din sida eller har förbannelsen redan börjat krackelera.
SO-David
David: Vet inte om det behöver vara någon miss. Soldaten rapporterar att det sitter en kvinna med en fågel i trädet. När Arn kommer dit urskiljer han "genom diset" kvinnan med viss svårighet. Någon stund senare ser man inget alls uppe i trädet från marken. Allt som behövs är alltså att dimman tilltar. Någon vind behövs knappast eftersom trädet står på en klippa ovanför havet så att dimman egentligen bara behöver expandera från ytan. Eller?
Det var nog jag som missuppfattade. :)
Trodde det var ett moln som hade drivit in under tiden vakten larmade och Koklai går lös med näbben.
Ursäkta om jag spoilat för någon där ute.
SO-David
David: Fast det är bra att du och andra frågar för självklart kan det finnas fel. Det gjorde det i Svavelvinters förstautgåva, men dessa är förhoppningsvis korrigerade i nyutgåvan. Sedan kan det nog vara bra att inleda med SPOILERVARNING när det är befogat precis som du antyder.
Självklart menar jag att inte att de små referenserna förstör boken på något vis. De är det ända jag kan tänka mig att jag inte gillar helt.
Nu har jag precis läst ut Slaktare små, den är väldigt bra, jag får nog säga att det ãr den bästa fantasy-bok jag har läst.
Tack så mycket för denna trevliga upplevelse.
//Daniel
Daniel: Kul att höra! Du får gärna vara lite mer specifik - se mitt ursprungliga inlägg. Tänk det som ett tillfälle att ge goda råd inför nästa del. Eller skicka som sagt ett mail till trakorien@hotmail.se om du vill.
Jag är inte så bra på att uttrycka mej i text, men jag gillar att du skriver i vers som i dom gamla riddarsagorna. Skulle jag nämna något i boken som jag tyckte om, så gillar jag när man får reda på varför tuppar alltid går o pickar i marken, och böckerna är fulla av dessa roligheter.
//Daniel
Daniel: och då har du ännu inte sett när tuppen börjar hacka verkligheten ;-).
Har just läst om Svavelvinter inför att jag ska ge mig i kast med Slaktare små. Jag upptäckte till min glädje några intertextualiteter so jag missade vid förra läsningen. Kul att du har fått in Fänrik Ståls sägner, Thermoplyae och Clausewitz inom loppet av bara några sidor!
Jag har nu läst färdigt Slaktare Små och har skrivit en recension här: http://erilin.net/2011/10/oraklets-fyra-sma-slaktare/. Det var en mycket angenäm läsupplevelse.
eli: Din recension har länkats från det nya inlägget.
Precis som många andra är jag mycket imponerad av hur snygga böckerna är men varför har del ett döpts om till "Svavel vinter" istället för "Svavelvinter"? Känns inte som ett korrfel då det är allt för tydligt (omslaget kollas väl tämligen noga kan jag tänka) så av någon anledning måste man väl ha valt att särskriva titeln. Ansågs det alldeles för typografiskt oattraktivt att ta med ett bindestreck eller vad har hänt?
Håkan: Saken diskuterades och något korrfel är det förstås inte fråga om utan som du antyder så föredrog man typografiskt att inte ha ett bindestreck. Nu kan titeln på en boksida betraktas som en logotyp där friheten är större än i löpande text så att denna skrivning skulle vara fel håller jag inte med om. Det finns gott om andra böcker med liknande lösning eller andra grammatiska oegentligheter. Till exempel är det vanligt att hela titeln skrivs med versaler, så även vad gäller mina romaner.
Några exempel från min egen bokhylla:
TUSENÅRS
STRIDEN
STORA
SYNONYM
ORDBOKEN
TEUTOBURGER
SKOGEN
Jag har just läst klart Svavelvinter och har precis börjat med Slaktare Små. Väldigt bra läsning måste jag säga. Jag har en fråga om trosuppfattningen i Trakorien. Tillhör alla gudar en stor polyteistisk religion eller är tron på respektive gud en egen religion?
Klaatu: Det finns ett "baspanteon" som ärvts via hamsulerna i Treipo från det gamla Jorpagna med Shamash, Enki, Marduk, Anxalis, Trocuspa etc - ofta kallade skapargudarna. De kan dock ha olika namn och lokala tillägg och variationer. Ofta bekänner man sig till en av dessa gudar som sin huvudbeskyddare men respekterar då alltid de andra också. För ett par hundra år sedan förekom stora krig mellan polyteister och monoteister med centrum i landet Katalbi. Monoteisterna förlorade och är sedan dess påpassade av Abzulvan, en religiös organisation som också jagar skapelsevidriga läror av typen shagulism och nekromanti. Abzulvan kan liknas vid vår världs inkvisition men är ett förbund snarare än ett religiöst verktyg kontrollerat av en part. Jag tror att jag ska skriva ett blogginlägg om detta.
Klaatu: Inlägget visar sig delvis redan vara skrivet: http://erik-granstrom.blogspot.com/2011/05/den-ende-och-hans-omvarld-3-trakorierns.html
Nytt favoritord funnet: Monopolofobi. :-)
Inlägget bekräftade vad jag anade men inte riktigt var säker på. Tackar för den utläggningen.
Finns det några planer på att publicera en e-bok av Slaktare Små? Jag läser numera uteslutande på min platta (Galaxy Tab) och att boken inte finns som e-bok är faktiskt ett rejält minus för mig.
Bäst vore väl om det går att få upp den på Amazon kindle eftersom det är den appen/läsaren som flest använder och jag diggar den skarpt. Alternativt, finns ju numera svenska e-bokstjänster som t.ex. Dito på bokus.se
Nu när jag kollar så verkar det som Svavelvinter inte heller finns tillgänglig som e-bok längre. Jag köpte e-boks versionen av den i våras.
Björn: jag tror inte att Ersatz har sådana planer pga bristande lönsamhet med e-böcker (enligt dem) Du får gärna stöta på dem. Förmodligen styr efterfrågan beslutet.
I slaktare små, på sista raden på sidan 478, så står det: "...och seglade bort över staden som en pånyttfödd Fågel Fenix". När jag läste detta kastades jag bort från Trakoriens förtrollande sagovärld och tappade lusten att fortsätta läsa. Varför frågar ni kanske? Det är den där metaforen om fågel Fenix som jag irriterar mig på. Jag vet att Erik har hämtat mycket inspiration från det gamla Mesopotamien och legenden om fågel Fenix härstammar väl från de trakterna. Det metafor kändes väldigt malplacerade, nästan som att exempelvis skriva "Arn vrålade som en trimmad motorcykel". Rent tekniskt är det väl inte fel men väldigt stämningsdödande. Detsamma gäller för fågel Fenix. Denne fågel känns inte speciellt trakorisk. Kanske har jag fel. Har Erik eller någon annan en kommentar om detta?
Klaatu: Jag är benägen att hålla med dig och vet inte riktigt vad jag tänkte på för metaforen tillför egentligen ingenting. Kan du inte bara strunta i den så tar vi bort den i nästa upplaga?
Hej, spelade de gamla äventyren både som spelare o spelledare och njöt mycket av att bara läsa äventyren. Svavelvinter (boken) var ett mästerverk och jag har nu läst ut Slaktare Små. Nåt som gör boken trevlig att läsa är de kortare kapitlen varierat med de lite längre. Det är så lätt att "bara" läsa ett kapitel till eftersom de är så korta. Det ger ett högt tempo för händelseutvecklingen, vilket jag tycker förhöjer spänningen och ökar läslusten. Avsnittet med middagen med alla sköldbärarna etc var dock rätt segt och där kom man av sig lite. Det kände alldeles för invecklat och tungt att läsa. Sen tar det dock fart igen och jag njöt mycket av att läsa boken! Ett mästerverk även denna bok! Jag hoppas det inte dröjer flera år till nästa bok, samt att den inte tappar tempo =) Keep up the good work!
Så har även jag till sist tagit mig igenom den efterlängtade Slaktare Små och jag har lite svårt att sätta ord på hur mycket jag gillar den här boken. Att boken (till skillnad från Svavelvinter som i mångt och mycket följer äventyrsmodulen från 1987) tar steget bort från handlingen i Oraklets Fyra Ögon gör enligt mig bara boken ännu bättre.
Har läst att vissa beklagat sig över det stora persongalleriet men detta är såklart inget som stör den inbitne Trakorien-fantasten som redan tidigare stött på merparten av huvudpersoner. Tvärtom är det roligt att se att så många gamla figurer letat sig in i boken.
*SPOILERS*
Några saker som jag är lite frågande till är först och främst om det fortfarande är tänkt att konfluxen har fyra väktare? För mig känns det som Bodonius, Sambarsynd Coria, Nastigast, Miranda, Jarmona och Aldrun alla är olika typer av väktare.
Dessutom undrar jag lite över Fundiberas syfte med att först sätta dit Da Kaelvei Hiltre hos kejsartrogna familjen Gomba samtidigt som hon allierar sig med DiFolterna/Gaddagormgald som tågar mot Trakorierna (Soblak).
Gaddagormgald verkar förövrigt ha det lite knivigt när han står i förbund med både Kishatet, Shagul, DiFolterna och Ghumgakk.
Känns nästan lite vemodigt att boken är slut och jag hoppas såklart att fortsättningen dyker upp inom inte alltför lång framtid.
Sen undrar jag lite av nyfikenhet om du själv har några favoritkapitel i boken och om det var några som var svårare att skriva än andra?
Henke: Kul att du gillar boken och hoppas att du också gillar de fördjupningar och ändringar jag utsatt gamla bekantingar för.
Rörande de fyra konfluxväktarna så är det förstås andra än de som gör insatser för att lotsa konfluxen genom nålsögat enligt skapargudarnas intentioner. Det enda speciella så här långt är att deras ämbete gått i arv. Dock är vi ju inte framme där ännu.
Fundibéra ser jag som en utpräglad hedonist utan egentliga lojaliteter utöver det praktiska. Hon är förmodligen kompis med DiFolterna eftersom de är grannar med gemensamma intressen men struntar nog i de flesta andra.
Gaddagormgald har som du säger det inte så lätt.
Vad gäller favoritkapitel så är det alltid kul när skrivandet flyter. Återblicken där Shagul möter sin mästare gillade jag, kanske för att det var svårt att få till men sedan blev en bra blandning av filosofi, psykologisk konfrontation och action.
Tycker ändringarna och fördjupningarna är helt lysande.
För egen del finns det såklart mängder med favoritstycken bl.a. de där man får reda på vem/vilka glasmannen är.
Hade svårt att hålla mig för skratt över incidenten där Ibsak Sparvhjärta insåg att Kishatets präster försökte omvända Gaddagormgald.
Gillade även Nastigasts "självmordsplan" och kanske framförallt det kvicktänkta i att göra Bodonius roll just som den var i O4Ö men ändå på ett annat sätt. Även episoden på Gatves klippa och Stegos förljusning är för mig helt fantastisk läsning.
Jag är helt förvånad över att det inte är någon därute som erbjudit sig att göra film av böckerna än.
Henke: Det gläder mig att du uppskattar handlingen eftersom de flesta kommentarer jag får rör språket och/och eller detaljer i världen. Inget fel i det naturligtvis eftersom alla komponenter måste samverka, men jag har helt enkelt inte hört så mycket om vad folk tycker om själva intrigen, vad man blivit överraskad av etc.
Jag vet inte om du såg recensionen i SvD, men jag tyckte att recensenten anade ytterligare en aspekt som jag inte hört kommenteras mycket, nämligen hur det större skeendet hänger ihop. Min ambition är att knyta ihop de fyra planerade böckerna, inte bara som en sekvens där den ena följer på den andra, utan också om en tetraeder där varje bok har kopplingar direkt till alla de andra delarna. På så sätt hoppas jag att de fyra böckerna tillsammans kommer att kunna ses som en helhet vilket förstås inte går att göra ännu.
Erik: Jo, jag läste recensionen i SvD (och övriga du postat). Dels för att man är nyfiken på vad andra tyckte om boken men även för att se om man själv missat någon intressant infallsvinkel.
Är inte helt säker på hur du menar med helheten. Det mest uppenbara och övergripande är självfallet att böckerna behandlar konfluxens skeende och att samtliga karaktärer (ibland utan sin egen kännedom) har en koppling till det skeendet (och varandra). Skall hur som helst bli intressant att se mer av helheten i nästa bok.
Henke: Det lät nog lite konstigt. Vad jag menar är att alla fyra böckerna kommer att ha trådar som direkt hänger ihop med de övriga utan att s.a.s passera genom de andra (det där lät ungefär lika skumt).
Egentligen är jag nog mest upphetsad över kopplingar som ingen annan än jag känner till än och jag tror att när sammanhangen väl klarnat så kommer man att kunna läsa både Svavelvinter och Slaktare små med nya ögon och dessutom förstå en del som fortfarande är obegripligt.
Ack vad jag hoppas att vi inte behöver vänta alltför länge på nästa del. :-)
Hej! Vad är grejen med prickarna över e:et i ”morelvier”?
Johan: Mest en exotism, men finns det någon funktion så är det väl att betoningen ska ligga där.
Hej Erik och ett stort tack för den läsupplevelse du bjuder på.
Du har verkligen en sprudlande fantasi och ett språk som sticker ut.
När jag själv försöker knåpa ihop en fantasy historia så blir det lätt stereotypt, men du är duktig på att undvika det. Har du några tips?
metalmulle: Tack ska du ha för uppmuntringen. Jag tror att mitt främsta råd för att undvika fantasyns stereotypier är att glömma att det är fantasy du skriver och tänka i helt andra banor - nämligen fokusera på den story du skriver och hämta inspiration från det håll som intresserar dig. Fantasyelementen kan läggas på nästan vilken intrig som helst. Sedan kan du ju undvika de vanligaste uppläggen med bondsonen som en dag får besök av en vis gammal man som berättar att han är den utvalde och liknande. För mig tror jag att det hjälper att jag egentligen inte läser så mycket fantasy utan får mest inspiration av vår egen världs historia.
Älskade Drakar och Demoner kampanjen, men hade av någon anledning inte tagit tag i dina romaner.
Bot och bättring nu. Började läsa Svavelvinter, kul att se att man fortfarande minns så mycket även om jag tycker mig märka att en hel del har ändrats.
MEN Varför, varför låter Praanz Da Kaelve mörda Nin Hallaska? (Min absoluta favoritkaraktär i boken) Han som alltid verkat vara en hederns och ärans man? Nu ter han sig som ett fegt svin.
Tappat sugen på att fortsätta läsa nu :(
Jag har en fråga om Shaguls barndom, från vad jag tycker är motstridiga berättelser om den. På sidan 48 i Svavelvinter beskrivs det hur Shagul och hans föräldrar fördrivs på grund av att han återuppväckt en död katt, men Shaguls mästare hävdar inför Shagul i Slaktare Små att han köpt Shagul på en slavmarknad "utan härkomstbevis". Har Shagul kännedom om sina föräldrar eller inte? (Eller är det ett medvetet grepp att lämna två olika, vad det verkar, ömsesidigt uteslutande berättelser?)
Jag håller på att läsa om böckerna nu, inspirerad av rollspelet, och jag måste säga att både Svavelvinter, men speciellt Slaktare Små, är fantastiska att läsa om.
Hej. Tack för en bra läsupplevelse. Hur går det med nya boken? Ingen skrivkramp hoppas jag:).
Skulle vara kul att veta hur många böcker du sålt?
Mvh Tommy
Tommy: Tackar. Jag skulle tro att det rör sig om kanske 3500 böcker av båda sammanlagt under 2011. Räknar man alla upplagor av Svavelvinter så är den nog upp i totalt 6000 eller så. Inga jätteupplagor men heller inte så lite. Jag har aldrig trott att romanerna ska bli några bestsellers eftersom de är ganska krävande, men är heller inte beredd att kompromissa för att nå högre försäljningssiffror. För mig är det viktigare att de har en själ och känns unika. Arbetet går vidare.
Hej igen Erik, måste bara säga wawawoom.. kanon bra böcker!! Jag håller fortarande på med Slaktare små, blev lite avbruten när jag började spela ett nytt MMO-online spel.
Jag har berättat en hel del om dina böcker för min sambo och han frågade mig om dina böckerna kommer att översättas till engelska, kanske något du vet?
Sambon är engelskman så svenska kan han inte så mycket, mer än vanliga ord. Han är en gammal D&D spelare sedan tidig ålder och läster enormt mycket fantasy böcker av de olika slag. Men han blev jätte intresserad av dina böcker också, efter vad jag kunde berätta och översätta.
Hej Annica,
jätteroligt att du gillar böckerna! Vad gäller en engelsk översättning så är det något jag drömmer om men som ännu inte är på gång. Om något engelskt eller amerikanskt förlag vore intresserat så skulle jag förstås gärna prata med dem.
Det kom ju ett nytt rollspel som heter Svavelvinter i början på sommaren och jag vet att de för tillfället håller på och översätter snabbreglerna och introduktionsäventyret till engelska om detta kunde roa din sambo. Intro-äventyret heter "Arhems sista dagar" och utspelar sig just när Cruris vandöda är på marsch mot Arhem i slutet på Svavelvinter så lite ankytning har det till romanen.
Plöjde Slaktare Små för ett tag sen. Liksom den första boken ett kärt återseende av miljöerna och persongalleriet från äventyrsserien, även om det förstås är utbroderat och omstuvat. "Jaha, dyker han upp här?" tänker jag ofta. Som vanligt är det en imponerande rik och finurlig värld som målas upp, och det är den typen av bok som man gärna dröjer kvar i snarare än slukar så snabbt som möjligt (de många detaljerna gör ju också att det tar lite tid att läsa om man ska göra det ordentligt). Kul att läsa de många goda recensionerna, och att du har fått det breda erkännande som du länge förtjänat (dvs utanför gamla rollspelskretsar)! Själv minns jag "Oraklets fyra ögon" som det roligaste och bästa äventyret i serien, det hade en perfekt balans av öppenhet och ramverk, så det är extra intressant att läsa dess närmaste motsvarighet i bokform. Några klagomål? Tja, det råder ju en anmärkningsvärd brist på ankor...!
Thomas: Ankorna är ett sorgligt offer på seriositetens altare. Jag funderar på att ge dem en liten cameo som huvudrätt vid någon bankett ...
Jag har ar kommit fram till att musik av Candlemass är det ultimata soundtracket till böckerna. Efter att ha läst böckerna så ser jag alltid bilder av Shagul och andra karaktärer när jag lyssnar på musiken. T.ex. i låten Demons Gate så vandrar Shagul omkring i dödsriket eller låten A Sorcerer´s Pledge som är klppt och skuren för tiden när Shagul är instängd i sin grav.
Tommy: Tack för tipset. Jag letade runt bland Death metal och liknande när jag skrev om Ghumgakk och Fachlang i Slaktare små och hittade en del användbart men jag ska genast lyssna på dina förslag eftersom det lär bli mer demoner innan romanerna är slut. Det jag själv fastnade för var annars Ceiri Torjussens musik till filmen Soul's Midnight - han är för övrigt avtackad i boken eftersom han hade vänligheten att skicka mig all sin musik som mp3. Lyssna exempelvis till http://open.spotify.com/track/6STiEA3EWCntrQOkY88lz1 eller på Blodeuwedd av samme kompositör.
Hej. Jag håller på att läsa om Svavelvinter och har en fråga.
På sidan 188 när Baldyr, Brior och Silvia ska gå in i värdshuset står det " I dörren mötte de tre männen en sjungande, just mannamogen flicka med en spann i vardera hand." Jag tänkte först att det är ett enkelt skrivfel som gjorde att trion av karaktärer blev män men sedan mindes jag ett inlägg här på bloggen att Silvia först skrevs som man. Så min fråga är hur långt in han du skriva Silvia som man innan du ändrade?
Tommy: Du har banne mig rätt i att detta är en kvarleva från när Silvia Miranda var man som då hette Ramilard. Mycket observant och något som ingen upptäckt tidigare. Kanske en liten maska i världsväven?
Kul att höra att du läser om boken förresten. Jag är alltid nyfiken på att höra om intrycken varierar mycket från första genomläsningen.
Hej Erik,
Jag tänkte skriva något om min läserfarenhet, hoppas det säger något.
De första femtio sidorna i Svavelvinter grep tag direkt vid första läsningen. Men sedan tyckte jag att inledningen "borde" ta slut. Istället kom en ny början och en till. Jag minns att jag när Miranda introducerades med ännu ett beskrivande avsnitt tänkte "Kom igen".
Vid första läsningen av böckerna var sidan 50-150 i Svavelvinter för mig den svagaste delen. Jag tyckte att för många trådar introducerades, utan att någon tråd fick utveckla sig.
Den känslan fanns inte alls vid andra läsningen, när jag snarare njöt av varje kapitel. Men jag kan tänka mig att en del läsare fastnar där, särskilt om man inte har rollspelsbakgrund.
Mina favoritavsnitt är kronolabens invigning, da Kaelves kapitel och scenerna mellan Shagul och Glasmannen. Tyvärr försvann min gamle favorit Abrelax tidigt...men Robur, Gistacki och Didra har å andra sidan fått tunga roller. Sen hade ankorna mer karaktär än träskmännen; commedia del'anco och de smakfulla kontaminörerna hade säkert prytt sin plats i romanerna!
.Jag gillar även de mer "äventyrsaktiga" avsnitten, som slädjakten på isarna. Många av de scenerna grep tag, men i några kändes språket som för tungt, till exempel vid jaktfällan för Da Kaelve i Slaktare Små. Samma språk som för mycket till upplevelsen i mer beskrivande och filosofiska avsnitt kände jag tog mig ut ur boken när det blev väl tungt i en "actionscen".
Jag fattar att ambitionen är långt högre än sjyssta actionscener, men åtminstone jag läser böckerna som äventyr också, och tycker de ger en kul balans.
En del scener som nästan var irriterande för att de stoppade upp andra händelseförlopp blev favoriter vid omläsning, som vindhäxans och tuppens samtal i idévärlden. Med tanke på hur genomarbetat allt är kommer nog annat att öppna sig när jag läser om det.
Sammanfattningsvis var det väldigt stor skillnad på första och andra läsningen. Och få böcker har varit så roliga att läsa en gång till! Det liknar verkligen inget annat överhuvudtaget. Riktig klassiker man kan återvända till igen och igen. Som någon skrev, hade det vart engelska skulle filmandet varit igång. Hoppas det kommer!
Några frågor, som förhoppningsvis inte har besvarats på andra håll:
- Det diskuterades tidigare om en de luxe-version av böckerna, vad hände där? Skulle själv gärna investera i vackra läderband.
- Jag förstår att du har verkliga personer som förebilder för varje karaktär i böckerna? Får man fråga vilka som ligger bakom Da Kaelve, Shagul, Arn och Perrima?
- Det låter som att berättelsen till stor del växer fram av sig själv utan detaljkartor. Skriver du aldrig in dig i hörn, där du ångrar tidigare trådar och inte får ihop det med hur du senare vill att böckerna ska utvecklas? Eller blir allt som för folk med mindre fantasi utgör återvändsgränder istället till möjligheter?
Slutligen ett stort TACK för all läsglädje!
Några andra funderingar, favoritscener och personer som jag kom på:
- Den monstruöse Kamalkus, som tagen ur en Dostojevskijroman.
- Det absurda rådsmötet i Slaktare Små, verkligen en höjdare! Jag skulle gärna se alla de figurerna återkomma längre fram!
- Familjen da Gomba (tror jag var namnet, slaktare små är utlånad) som också kändes väldigt rysk...
Alla referenser till samtiden; är de eleganta funkar de jättebra, som Kastykereligionen...
eli: Svar till din ett år gamla fråga (9 april 2012) som jag vid en genomläsning såg att jag aldrig besvarade.
I Svavelvinter beskrivs hur Shagul och hans föräldrar drivs från hemstaden medan glasmannen i Slaktare små säger att han köpt trollkarlen som barn utan härkomstbevis i Zaroflas.
Jag kan se flera svar på detta, till exempel att Shagul verkligen drevs från Tricilve med sina föräldrar vilka när de sökte återvända blev arresterade varpå barnet flydde och sedan infångades som slav och fördes till Zaroflas där glasmannen köpte honom. Notera att vi bara får Shaguls minne av den tidigare barndomen redovisat och att detta kan vara minnen som förträngts eller vanformats eftersom alltsammans var så traumatiserande.
Fredruk: Tack för din ambitiösa genomgång. Jag noterar dina synpunkter inför framtida skrivande och eventuell omarbetning.
Vad gäller lyxutgåvan så var idén att ge ut en annoterad version eftersom det finns så mycket anspelningar i böckerna, faktiskt så många och från så skilda håll att jag törs garantera att ingen uppfattat dem alla. Kanske kan det bli aktuellt med en sådan upplaga sedan alla fyra böckerna skrivits färdigt och om det bedöms finnas intresse då. Under tiden så noterar jag referenser i fotnötter medan jag skriver. Dessa har inte ens förlaget sett utan bara jag själv ;-).
Vad gäller förebilder så är de huvudpersoner du räknar upp vid det här laget så komplexa att jag mer har en direktrelation till dem än ser dem i förebilder. Detta sagt så har jag vissa förebilder för deras utseenden. Jag skulle kunna skriva ett separat blogginlägg och visa bilder.
Angående att skriva in sig i ett hörn så vet jag precis vad du menar och tycker mig ha uppnått en talang i att undvika den situationen. Som du själv antyder så kan oftast problem vändas till möjligheter. Nu växer kapitlen som du säger fram lite av sig själva men viktigt är att det finns en övergripande stomme och vision mot vilket allt kan inriktas. Det är mer i sidovindlingar och detaljer som stundens inspiration tar över. Dock får jag ibland en mer genomgripande ny idé som då oftast kan arbetas in i den redan lagda strukturen som en extra dimension eller förklaring. (Kan den inte det så får den helt enkelt förkastas.) Att få en av dessa ingivelser där något i grunden helt nytt framstår är fantastiskt, en kick att jämföra med förälskelse. Då får jag oftast springa upp mitt i natten och sätta mig och skriva eftersom sådana öppningar alltid får en kaskadeffekt med uppslag och konsekvenser på flera områden. Jag skulle tro att fem-sex sådana möjligheter har öppnat sig bara under skrivandet på tredje romandelen.
Ångrat mig har jag faktiskt aldrig gjort hittills - ta i trä!
Vad gäller Nya sfären så är sköldbärarnas krets dessvärre decimerad vid det här laget men jag kan lova att några av dem återkommer.
Det vore kul at se vilka foton du utgick från! Själv ser jag till exempel Da Kaelve som en mer extrovert Christian Bale och Brior Brådfot som något i stil med Schubert (även om det inte stämmer med hans utseendebeskrivning.).
Jag läser för övrigt precis om bägge böckerna, och gör samtidigt lite anteckningar om min läsupplevelse.
Är sådant intressant för dig att läsa? Det är detaljer och småsaker. I så fall kan jag skicka till dig när jag är färdig.
Fredruk: Det vore jag mycket intresserad av! Har du min mailadress (hint:gmail)? Annars kanske du kan PM:a mig genom frialigan.se eller erebaltor.se.
Vad gäller mina förebilder så är det lite kluvet. Historiska personer och skådisar är en sak men när det blir privatpersoner, politiker eller företagsfolk så kan det bli lite känsligare. Dessa förebilder liknar dessutom i väldigt olika utsträckning personerna i boken - ibland kan nog bara jag se likheten.
Hej Erik, då skickar jag en sammanställning när jag är färdig. Det tar ett tag, för fram till 19 juni har jag bara spridda stunder till läsning.
Varmt tack för böckerna. Spellett sviten två gånger och den input den senaste gången gav till min ereb-kampanj är säkert bidragande till att kampanjen fortfarande i allra högsta grad är levande.
Att "se" ännu en version av skeendet är fantastiskt roligt, och att se hur din syn på metafysiken utvecklats (som är min kampanjs kanske viktigaste tema) är bara magiskt.
Peter: Tack själv! Jag hoppas att även tredje delen Vredesverk ska tillföra såväl gammalt och mognat som nytt till din kampanj!
Hej Erik!
Jag började 2013 med att läsa Svavelvinter (det var mina pocketböcker som du signerade på julafton 2012!) och jag har sedan dess gått och grunnat på vad jag ville säga till dig om den. Jag ska tillägga att jag inte har läst så mycket fantasy, bara Eragon-böckerna och The Hobbit, så mina kommentarer kommer från en fantasynybörjare. Okej, här kommer det.
Jag tyckte att Svavelvinter var jättebra och det kryllade verkligen av fantasi i den. Ditt speciella språk gjorde att det gick trögt för mig att läsa men samtidigt gillade jag det och det var en del av upplevelsen. Toppen att du hade starka kvinnliga karaktärer med, de är generellt alldeles för få i litteraturen. Fortsätt så!!! Jag brukar ha lätt för att hålla ordning på karaktärerna i böcker, även när de är många, men du hade faktiskt för många till och med för mig. :) Eller så blev jag bara bekväm när det fanns en namnlista längst bak ...
Helt ärligt så har jag medvetet väntat lite med Slaktare små, eftersom jag vet att det kommer att bli en pärs. Men jag längtar samtidigt efter att få hoppa in i myllret av karaktärer och se vad som händer. Är det så där det ser ut i ditt huvud? Ett myller av fantasi, karaktärer och välformulerade meningar? Är det inte svårt att leva i den här "vanliga" världen när du skriver dina böcker? De få gånger jag kommer mig för att skriva har jag väldigt svårt att släppa texten och komma tillbaka till verkligheten efteråt.
Ska i alla fall bli spännande med Slaktare små och det närmar sig med stormsteg att den åker ner från hyllan. :)
Ha det gott! Skriv väl!
Hälsningar Ella
Hej Ella!
Det där med julafton 2012 minns jag inte - du får friska upp mitt minne!
Kul att du gillade Svavelvinter och jag förstår samtidigt dina bekymmer för dem är du knappast ensam om. Jag tror det bästa är att hålla reda på en handfull huvudpersoner och att acceptera att de rör sig i ett myller där viktiga varelser dyker upp igen så att man så småningom vet vilka de är medan andra försvinner efter ett kort gästspel - ungefär som i verkligheten med andra ord.
Slaktare små bjuder nog på ungefär samma myller, fast många tycker att den andra boken är bättre skriven även om några saknar isvidderna. Läs vidare bara och var inte så orolig för om du ska komma ihåg folk. De viktiga återkommer.
Det där med kvinnorna i mina böcker är ett speciellt kapitel. Jag har försökt göra Trakorien könsoberoende men inte direkt jämställt, dvs folk klättrar på och förtrycker varandra snarare mer än i vår värld, men det är inte direkt kopplat till kön, utan kvinnor kan lika gärna vara generaler eller skurkar och ha höga ämbeten som män utan att någon tänker så mycket på det. Faktiskt kommer nog än mer starka kvinnor i tredje delen Vredesverk som kommer nu om två veckor.
Hur det ser ut i mitt huvud kan man verkligen fråga sig, men det är nog ganska stökigt även om man kan gräva fram en hel del spännande saker i bråten - lite som på vinden hos en sjökapten kanske. Jag vet inte ens om det finns någon "vanlig" värld, utan perspektiven från mitt skrivande tillämpas ganska ofta på tillvaron utanför böckerna och vice versa. Jag tror att man måste sjunka in i sin fantasivärld för att kunna skriva om den trovärdigt, men jag går ganska lätt och gärna mellan de två och de berikar varandra.
Hoppas att du gillar Slaktare små också och lycka till med ditt eget skrivande!
Hej igen!
Ha ha, jag förstår om du inte minns böckerna på julafton. :) Jag fick dem i julklapp av min kompis och eftersom hon känner Görel (det gör jag också), skickade hon böckerna med henne över jul. Man kan nästan höra tonerna från Kalle Ankas jul när man bläddrar fram till sidan där du har skrivit. ;)
Du har absolut lyckats bra med tanken att man inte ska tänka så mycket på om det är en man eller kvinna som har en viss position i Svavelvinter. Det var just det som fick mig att lägga märke till det! :) Känslan av att "det är så här det ska vara".
Låter spännande med en sjömanvind i huvudet! Känner faktiskt igen mig lite där. Man vet aldrig vad man kan hitta! Skulle tro att sådant är till hjälp när man skriver - eller så är det folk med sådana hjärnor som måste skriva! :)
Tack, jag hoppas att jag så småningom kommer igång med mitt skrivande ordentligt. Oavsett om det blir någon bok eller inte så vill jag få ut alla idéer ur huvudet. Det är de värda!
Ha det bra! Tack för ditt långa svar! :)
Ella
Jag sitter och njuter av Vredesverk i detta nu. Ett par saker jag noterat och är lite nyfiken över är dessa;
- De första två böckerna läste jag som pocket pga begränsad ekonomi. Med det i åtanke så var jag väldigt glad över de större, finare kartorna i den inbundna versionen. Problemet är bara det att texten för småbyar och dylikt är så plågsamt liten att jag får ta flera sekunder för att urskilja vissa namn. Eftersom geografi känns ganska viktigt i berättelsens sammanhang så undrar jag hur det kommer sig att texten inte förstorades innan utsläpp av romanen? :)
- Arn Dunkelbrinks förvandling när Miranda sa den (o)lyckade frasen var ju en väldigt fysisk företeelse. Men det jag har svårt att greppa är hurpass mycket det påverkade karaktärens psykologi. Hans kärlek förändrades ju på ett sätt som verkade artificiellt men ack så verkligt för honom - har han förändrats på några andra sätt som personlighet?
Tack för många timmar med näsan i dessa böcker. :)
Andreas: Kul att du gillar boken och jag hoppas att du kommer med ett utlåtande när du läst klart.
Vad gäller kartorna så uttryckte jag samma farhågor som du; att namnen skulle bli så små att man inte kan läsa de minsta. Någon tid att förstora namnen fanns emellertid inte utan alternativet var att använda kartor liknande dem i tidigare böcker. Vi valde då att använda Fria ligans spelkarta med deras benägna tillstånd. Det bästa råd jag kan ge är att ladda ner kartan i större format från ligans webbsida (samma karta - helt gratis) och ha den på datorskärmen eller skriva ut den om du besitter sådana möjligheter: http://frialigan.se/wp-content/uploads/2012/07/karta_trakorien.pdf
Rörande Arn Dunkelbrink så får jag hänvisa till böckerna och låta läsaren avgöra. Kungen förefaller mig dock inte ha påverkats så särskilt mycket förutom till utseende och känslor för Miranda utan är samma truliga och envisa lasemosier. Jag kan redan nu flagga för att relationen mellan honom och Miranda kommer att kompliceras på ett förhoppningsvis oväntat sätt i sista boken.
Andreas igen: Du kanske har en vanlig A4-färgskrivare? Då skulle jag föreslå att du laddar ner kartan enligt ovan, beskär den och skriver ut bara Moskorien + Kishatet på ett papper, liksom södra Paratorna på ett annat. Det är egentligen bara på dessa platser man behöver detaljerna.
Tack för svaret och länken! Kartan kommer säkerligen hjälpa mig stort!
Och jag skall ge ett utlåtande när jag har läst klart. :) Ha en fortsatt trevlig vecka.
En sak till medan vi talar karta: Den stora Trakorienkartan stämmer ganska dåligt vid Isakra på Trinsmyra - särskilt när det gäller fjorden innanför Koljärnsystrarna vilken är alldeles för stor. Där är faktiskt kartan från 1993 års spel mer korrekt. Det har inte blivit av att vi ändrat ännu - ska försöka komma ihåg det till spelets nya världsbok.
Avståndet mellan Tricilve och Fam Kvalvi är också alldeles för stort - det ska bara vara ett par trakoriska mil, ca 3,5 kilometer.
Vilka skulle du se i huvudrollerna om vid en filmatisering?
Har just läst ut Vredesverk och precis som tidigare böcker bjuder den på fantastisk läsning och kanske mer så än föregångarna. Inte minst gillade jag Vatorion/Pulcygnus öde. Du har lyckats otroligt bra med flera sådana överaskningar genom böckerna. Hoppas det kommer fler i sista boken!
Har svårt att se hur detta skulle kunna bli till film, som vissa skriver om i kommentarerna. Kanske en serie istället, som Game of Thrones?
Lycka till med nästa bok och hoppas den kommer snart.
Tommy och Linus: Om man får drömma (och det får man ju) så skulle jag hellre se en serie än en film. Rollbesättningen har diskuterats i flera blogginlägg om du bläddrar tillbaka Tommy, men här är exempel på min personliga dagsnotation:
* Praanz da Kaelve - Guy Pierce i Memento
* Silvia Miranda - Robin Wright i House of Cards
* Jarmona - Kate Mara i House of Cards
* Uroboren - Liam Neeson kanske?
* Arn Dunkelbrink - Per Morberg (vi får ta ett par allvarliga snack först)
* Ingolmo Dokella - Norman Reedus från Walking Dead
* Herr Ialsop - Daniel Day Lewis
* Gaddagormgald - Tom Waits
* Perrima - Juno Temple
* Fundibéra - Carrie-Anne Moss
Jag är bara halvvägs genom boken men kapitlet "Biblioteket i HOXOH" var helt lysande! Jag är benägen att säga att det var det mest välskrivna kapitlet i hela serien. Vatorion och Pulcygnus infogades i berättelsen av andra... Vissa referenser förstår man bara om man läser denna blogg! Den avslutande meningen i del 1 var också briljant!
Kristoffer: Kul att du gillade det och att fortsättning lockar i samma utsträckning! Lustigt nog var avsnittet i HOXOH just det som signaturen eli gillade minst om jag tolkar honom/henne rätt.
Därmed alls inte sagt att eli har fel, utan det visar bara hur olika uppfattningar man kan ha om samma sak.
Tre ord; Förbannat jävla bra!
Jag skulle vilja lägga vantarna på Svavelvinter i inbunden form men den verkar dessvärre vara slut överallt. Vet du något om detta eller kanske kan tänka dig att vara vänlig nog att ta reda på?
Utöver det så är jag lite nyfiken på hur du ställer dig till om en eventuell filmatisering av böckerna och om du kanske redan blivit approcherad av någon angående detta?
Christian: Det värmer att höra! Får jag förmoda att du läst ut Vredesverk med dessa ord?
Vad gäller Svavelvinter så är den just slut som du säger och jag har inte så många kvar att jag kan sälja. Kanske finns det begagnat ex i omlopp även om jag inte har sett någon stor omsättning. Det KAN vara så att förlaget låter trycka upp alla fyra böckerna inbundet när serien avslutas med nästa bok (vi har talat om att redigera Svavelvinter), men det är inget som jag på något sätt vet.
Filmning vore kul så småningom eftersom jag själv ser mycket film och egentligen tänker i bildsatta scener när jag skriver, men det är inget jag alls räknar med. Jag ser översättning till andra språk som ett nödvändigt första steg i sammanhanget, men drömma kan man göra. Dock avstår jag hellre filmning än ser något halvhjärtat.
Vredesverk kom just med posten, lagom till semestern och lagom till att Slaktare sma blivit genomlast en andra gang (en ren njutning den andra gangen). Stor tack Erik for dina bocker som ger mycket gladje! Trist att jag inte kunde fa en signerad utgava den har gangen men jag har bara min egen senfardighet att skylla...
Blixa
Blixa: Hoppas att du gillar också tredje delen. Vi får fixa signatur vid tillfälle.
Hej!
Jag har precis avslutat Vredesverk och måste säga att jag anser den vara seriens starkaste del än så länge. Det är kanske inte så konstigt, eftersom Vredesverk har privilegiet att skörda det som Slaktare små planerat. Men vad gäller tempo och komposition ligger Vredesverk ständigt rätt. Det ska bli väldigt intressant att se hur seriens sista del avlöper!
Hej Erik,
Vill egentligen bara skicka ett helhjärtat tack för både bokserien som är helt fantastisk och äventyren som jag spelledde på nittiotalet när det begav sig. Har så mycket minnen från när jag var liten och satt och gottade mig åt Svavelvinterboxen och de andra böckerna. Känns som man har läst dem så många gånger att miljöer och karaktärer blivit livskraftigare än många verkliga minnen. Du har verkligen skapat något som tagit eget liv. Ser enormt mycket fram emot den avslutande boken. All lycka med ditt fortsatta skrivande!
Allt det bästa,
Tor
Hej.
Nu har jag i lugn och ro tagit mig igenom Vredesverk. Och med stor behållning, ska tilläggas! Vid olika tillfällen har jag associerat till annan läsning (så klart) och är nyfiken på hur väl det stämmer med dina egna inspirationskällor.
Röde Orm: Det lakoniska, osentimentala språket som krasst konstaterar dödsfall, olycka och omvälvande händelser.
Dune: Skapade varelser, levande programmerade kroppar
China Mieville: Okrönt mästare i att måla pup ett myller av samhällen och ge dem/berättelsen karaktär genom hittepå-glosor
Och kanske en krydda Conan vad gäller Crurernas historia?
Ta nu det här som beröm för all del! Ditt Trakorien är en unik helhet, och för mig är de här associationerna bara "the good notes" (som Jack Blacks filmkompositör uttrycker det i en gullig scen i The Holiday).
Hej Erik L.
Kul att du gillade Vredesverk och som sagt är det ingen hemlighet att jag anspelar och lånar från en mängd andra verk.
Röde Orm: Absolut! Kapitlen om Arn Dunkelbrink i Kharasma är i själva verket pastischer, mest på Odysseus hemkomst till Ithaka, men med blinkningar åt Röde Orm och Fritiofs saga. Arns kommentar på sidan 90:"Där ser du vems bågen är!" är direkt tagen ur Röde Orm när han slagits om en halskedja.
Dune: Kanske inte så mycket rörande varelserna (vad jag själv tänkt), men däremot brukar jag tycka att Trakorien och Dunes setting liknar varandra genom att de innehåller en mängd intressenter i ett maktspel där alla försöker lura varandra och ingen är att lita på.
Mieville: Knappast eftersom jag inget läst av honom. Började på en av böckerna men fastnade inte. Däremot brukar jag ibland läsa vad han skriver om litteratur m.m. där han ofta har tankeväckande synpunkter.
Conan: Inte vad jag vet - inte riktigt tagit del av Conan mer än att jag såg filmen med Schwartzenegger för länge sedan. Min största inspirationskälla när det gäller urgamla magiska krafter och folk som vaknar är nog Clark Ashton Smith.
Vad roligt att du tar dig tid att svara både utförligt och snabbt. Tack för det.
Vad förvånad jag blev av att du inte har läst Mievilles romaner! För egen del är det en verklig favoritförfattare. Jag tycker att det finns stora likheter i hur ni tar era fantasivärldar - och just de ingående samhällena i världarna, deras maktspel, kultur och hur det kommer till uttryck i språket - på övertygande allvar. Som jag läser Mieville finns ofta ofta en ideologisk underton, med klasskamp som återkommande tema. Det har jag inte läst hos dig. Snarare, precis som du påpekar, Dunes oförutsägbara alla-mot-alla setting.
Nä, jag är inte heller någon Conan-kännare. Visst är Clark Ashton Smith lite av en brygga mellan Howard och Lovecraft/Conan och Cthulhu? Kanske har jag läst någon novell av honom i Cthulhu-samlingar, men inte mer. Hur som helst kan crurernas forntid säkert fått mig att känna CAS-vibbar från Conans värld, kanske utan att vara av kanoniskt Howard-ursprung.
Och visst skulle Perrima, Vatorion/Pulcygnus och Gobrugdas blå barn vara skapade av tleilaxu?
Hej!
Har mailat den bokhandel jag brukar köpa mina böcker hos och frågat om de kommer få in Svavelvinter som inbunden igen. Men det visst de inte. Kommer den att tryckas igen? Eller är det begagnatmarknaden som gäller för att få tag i den? Det är lite tråkigt att bara ha bok två och tre i inbundet format och den första boken i pocket.
/Marcus
Marcus: Kan förstå dilemmat, men det är nog begagnat som gäller. Varken jag eller förlaget har några ex kvar att avvara, jag vet för jag har frågat när någon undrade. Enda möjligheten till nytryck av den inbundna upplagan är nog om det skulle bli någon nytändning. Själv hoppas jag på TV-serie ;-).
Pocketarna trycks däremot på nytt när upplagorna tar slut och det är faktiskt på gång igen för Svavelvinter, vet inte riktigt för vilken gång i ordningen.
Vredesverk är på tryck i pocket för första gången och kommer inom ett par veckor. Det avhjälper dessvärre inte ditt dilemma, men kanske är kul att veta ändå.
Hej Erik!
Är för tillfället 91 sidor in i din första del i Konfluxserien. Än så länge tycker jag den är både spännande och stimulerande. Det som säljer mest är för min del språket! Det är både mustigt, utvecklat, annorlunda och ibland poetiskt. Jag gillar hur du hanterar ord och dina ordval, med ord som låter annorlunda och hjälper till att bygga en främmande värld.
Dessutom hjälper det mig i mitt eget skrivande att läsa ett sådnat levande språk och inspireras. (Är inne i skrivandet av utkast 2 av min första fantastikroman, Över tårarnas hav, som jag vill få i sånt bra skick så den kan ges ut. Har du några bra tips?).
Det är för det andra intressant att läsa om karaktärer som inte är helt goda eller onda, utan mer gråa. Jag känner redan på mig att jag inte kommer gilla eller etiskt godkänna varje handling som Praens da Kaelve utför t.ex. Redan hur han hotade apotekaren var, ja, kanske inte etiskt korrekt. ;)
Jag gillar att du använder olika karaktärer, och den mängd karaktärer, det ger känslan av en rik värld.
Det är kul att läsa om alla annorlunda traditioner och seder i Trakorien. Jag gillar speciellt Trakoriernas sedvänja att förolämpa varandra inom den högre societeten. Det ger en stor konstrast till den förfinade artigheten som fanns (och förmodligen finns) i våra egna hov. Trakorien verkar, ja, mustigt, smutsigt och hårt att leva i (?)
Det var speciellt underhållande när du beskrev ord dem använder, som t.ex. "rövböld." Religionerna känns annorlunda och samtidigt bekanta. Men främst unika.
Om man ska ge lite kritik så är det att det var lite svårt att komma in i boken i början. Det är mycket krångliga namn att hålla reda på och en del av platserna karaktärerna pratar om/befinner sig på hittade jag inte på kartorna. :P
Med vänliga hälsningar/ Marcus Appelberg.
Hej Marcus A,
kritiken du framför är befogad och jag har också funderat på att redigera om en del i Svavelvinters inledning just för att boken är lite svår att komma in i av de skäl du framför. Vi får se om det blir aktuellt.
Faktiskt kan jag ge ett råd i det sammanhanget eftersom du frågar efter sådana: Stanna inte och pilla i enstaka kapitel utan skriv på tills hela boken är klar. Gå SEDAN tillbaka och fixa alltsammans i varv på varv tills du är nöjd. Jag höll på att harva med Svavelvinters första kapitel ett par år innan skrivandet riktigt tog fart och tror att dessa blev överarbetade just av det skälet. Det är ingen fördel och tonen blir mer enhetlig om man håller visst tempo. Det har fungerat bättre i de efterföljande böckerna men så har jag förstås fått erfarenhet också och inte minst lärt mig vad som fungerar just för mig – arbetssätten är nämligen mycket olika mellan författare har jag upptäckt. Den enda regeln är egentligen "whatever works" för att prata ren svenska.
Kul för övrigt att du gillar böckerna och då tror jag nog att du ska uppskatta uppföljarna också. De som inte uppskattar serien stannar ofta antingen för att inledningen är krävande ELLER för att de inte gillar språket, något jag inte säger något om eftersom smaken är olika. Detta senare tycks inte gälla dig så då ska det nog gå bra. Återkom gärna med senare synpunkter!
Rörande kartor kan jag rekommendera följande nätsida där kartor kan laddas ner gratis, bland annat en utmärkt A1-karta över Trakorien: http://frialigan.se/spel/svavelvinter/ladda-ner/
Tack för tipsen!
Läser vidare med spänning. Märker mer och mer att ja, vi hämtar nog till viss del inspiration från samma källor till världarna i vårt skrivande. . .
Min värld heter Eaden, som är ett annat hebreiskt namn för Eden. Det är en värld jag levt med och utvecklat i cirka 9 års tid. Jag inspireras mycket och avsiktligt från historien mer än från klassisk fantasy (även om sådana element såklart är med också.) T.ex. har jag ett land kallat Engsmark, som rent isprationsmässigt är en blandning mellan medeltidens Sverige, Frankrike, och Kung Arthur legenderna. Flera historiska personer, som Magnus Ladulås och hans tre söner, Cicero, Tiberius bröderna, Chevalier d'Eon, Karl Marx, Thomas Jefferson och en del andra historiska personer och händelser har varit inspiratioskällor för mina egna karaktärer och händelser i handlingen. Ibland är namnen uppenbara som Magnus Kyrkolås eller Marcus Tullio Sireo, ibland mindre uppenbara.
Sen har jag ett stort Imperium kallat Evenheim som, på grund av sin storlek (flera tusen kvadratmil) är inspirerat både av de nordeuropeiska och sydeuropeiska rikena och stadsstaterna under medeltiden, med en politik som är någon slags korsbefruktning av USAs politiska historia och nutid, och den Romerska Republiken.
Sedan har jag inspirerats av medeltidens Egypten, Mooriska Spanien, Korsfararstaterna och 1600-talets Japan till mina olika kulturer.
Min tanke har ända sedan jag fick reda på betydelsen bakom namnet varit att skapa en värld så lik vår egen, utan att den för den delen blir för lik.
Det är t.ex. intressant att se på sidan 97 när Miranda kallar kunskapens källa för just Sophia, vilket är namnet på kärlekens och visdomens gudinna i en av de största religionerna (Beerdhismen) i min värld.
Det är således med skräckblandad förtjusning jag läser vidare då jag är rädd att om min bok någonsin blir publicerad så kan folk få för sig att jag har snott saker från dig, vilket således inte är fallet då jag aldrig ens läst böckerna förrän nu. Aja, tycker det är lustigt att vi till vis del använt oss av samma källor till inspiration.
Jag rescenserar gärna Svavelvinter sen när jag läst klart! :)
Med vänliga hälsningar/ Marcus Appelberg.
Tack för trevlig läsning! Jag läste alla de tre hittills utkomna böckerna i rasande fart, så snart de publicerades. Något som omedelbart slog mig, var alla de kors- och tvärsrefererande begrepp och namn som böckerna är fyllda av och hur dessa byggs ihop till ett eget sammanhangsbygge, konstruerat med element tagna från den riktiga världen. Min fråga är då: gör du en encyklopedi för din värld, så att det du skriver inte av misstag någonstans felrefererar till ett tidigare introducerat namn eller använd företeelse? Eller så att du inte använder samma referenstyp från riktiga världen, till en fler och motsägande företeelser i böckerna?
Som den lusläsare jag är, sitter jag och undrar över några sådana begrepp. Ett av dessa är Trakoriens administration där olika styrande organ namnges och vilkas funktioner antyds, men där det känns som att jag som läsare inte riktigt kopplas in i vad de uträttar, hur de verkar och varför vissa händelser måste kopplas till en viss namngiven institution. Namnen kan jag härleda, men inte deras roller i ett fiktivt statsstyre. Ett annat sådant begrepp är "langocker" som nämns överallt i böckerna, men med så olika innebörder att det är svårt att få ett grepp om vad grönsaken egentligen är och innebär. Som exempel verkar det som att rika såväl som fattiga äter den och att den kan tillagas på så många sätt att det inte riktigt tar form till en konkret uppfattning om den i läsandet. Två petitesser, men som jag haft ett visst arbete med i mitt övergivande av misstron.
Jag uppskattar verkligen de fragment av riktiga företeelser som sätts ihop till en kombinationsvärld med en helt ny grund i böckerna, men begreppsöverflöd kan ibland skapa distans när man söker autenticitet om begreppen sätts in så att de väcker intresse och nyfikenhet, men inte enkelt kan deduceras av läsaren.
Tack för intelligent och drivet skrivande och jag hoppas på många fler alster från din skrivmaskin framöver. Jag har dock svårt att tro att Vatorion skulle ha tillåtit Pulcygnus att läsa E.L. James, så djupsinnig och högkulturell som han ändå bör ha varit.
Daniel: välbekomme och hoppas att du ska gilla även sista delen.
Just det där med korsreferenser och kopplingar roar mig personligen. Med den avslutande romanen hoppas jag kunna fullborda något som liknar ett sådant där tredimensionellt pussel, där luckor täpps till så att helheten framstår som en sammanhängande kropp – vi får se hur det lyckas. Jag är en ganska oorganiserad person så något kartotek eller liknande har jag inte men väl textfiler med information samlad efter ämne / plats /person. Får jag en idé så försöker jag dumpa in den på rätt plats så att jag kan hitta den igen. Sedan finns det förmodligen en del felaktigheter, men något ska litteraturvetarna ha att roa sig med i framtiden ;-).
Vad gäller langocker, administration m.m. så har jag valt att inte beskriva alla företeelser, särskilt inte sådana som är välbekanta för personerna i böckerna. Man kan kalla det ett designbeslut som må vara bra eller dåligt men likväl fattat. Detta sagt så är langocken en pumpaväxt av varierande form, en stapelföda liknande potatis eller rovor som kan kokas, mosas, syras, torkas etc.
Hej igen!
Läste ut Svavelvinter för ett litet tag sedan. Det tog ett tag, men var väl värt det.
Helt spontant är min åsikt att romanen är ett kreativt mästerverk.
Jag hoppas att boken blir översatt till andra språk, främst engelska, då den står sig väl mot de internationella storsäljarna.
Min tanke är att fortsätta med Slaktare små när jag läst ut andra och tredje Arn böckerna. (På tal om Arn: Hans relation med draken Blatifagus var intressant och humoristisk! Några av mina favoritstunder med Svavelvinter var att läsa deras konversationer.)
I nuläget håller jag på att lära mig hur Wordpress fungerar. Har skapat en blogg och tanken med den är att läsa och recensera böcker, samt en del om mitt eget skrivande.
När jag väl förstått hur det här med bloggande fungerar tänker jag lägga upp en recension av Svavelvinter. Vad jag tycker om karaktärsbygget, miljön, språket, intrigen osv.
Tänker att jag kan meddela dig när den väl finns på plats? :)
Marcus A: Kul att du gillade Svavelvinter! Jag avslutar som bäst fjärde och sista delen som återvänder till Marjura. Recensioner är alltid spännande oavsett vad vederbörande tycker. Lämna gärna omdömen exempelvis på "Goodreads" eller hos nätbokhandlarna också om du ids!
Jag använder själv inte Wordpress utan kör som synes Googles Blogger sedan sju år tillbaka. Det är ganska enkelt sedan man väl kommit igång och just så vill jag ha det. Hör av dig när du fått upp din blogg!
Hej! Jag har just läst klart Vanderland efter ett utmattande men stärkande vårmaraton genom Trakorien. Jag plitar själv på en bok och vill tacka för inspirationen. Framför allt språket. Det är befriande att du helt ogenerat har skrivit ett så svulstigt och överdådigt språk och när jag själv släpper hämningarna och testar det anslaget finner jag att många låsningar släpper. Stämmer min gissning att du har hittat på en del av de gammaldags klingande begreppen själv?
Jag är också fascinerad över det groteska i karaktärerna, som jag uppfattar det och som jag tycker du får fram mycket fint. Jag tänker mig figurerna lite som en blandning mellan Enki Bilals och Francois Boucqs teckningar och med stor portion av dålig hy och andedräkt och andra mänskliga svagheter. Väldigt blodfullt.
En fråga om det praktiska; hela serien är otroligt komplex och det är enormt svårt att hålla reda på alla kopplingar. Jag förstår inte hur någon kan hålla det i huvudet. Använder du något program för detta?
Tobias: Tack för de varma orden och lycka till med ditt eget skrivande! Kul om jag kan vara någon uppmuntran.
Jag hittar delvis på nya ord, men sedan erbjuder svenskan ganska goda möjligheter inom befintliga ramar – undrar om det inte är mer plastiskt än engelska faktiskt. Exempelvis så gör jag ofta nya konjunktivformer av typen: "stode jag så vid din öppna grav så ville jag inte slösa ens en spottloska ditner!" andra exempel är att göra reflexiva verb av icke-reflexiva eller vice versa och att använda befintliga former med nya ord. Ex. "På tavernan svepte han sig en öl till muns". Tycker helt enkelt det är kul att leka med språket vilket vissa uppskattar – andra inte.
Vad gäller alla detaljer så har jag lyckats hålla det mesta i huvudet vilket fungerar så länge jag inte tvingas till ett uppehåll och tappar trådarna. Sedan har jag använt exempelvis programmet Scrivener, men gått ifrån alla sådana hjälpmedel eftersom de aldrig gör riktigt vad jag vill ha dem till. Jag kladdar också ganska många flödesdiagram och liknande på papper under gång.
Tobias igen: Jag har dessutom ett visst system för mina textfiler som låter mig hålla koll på handling, personer och saker som återkommer. Det underlättar också att ha förebilder med porträtt till alla personer, för då blir de ofta särskiljda från varandra i exempelvis språk och beteende.
Kære Erik
Jeg skrev til dig her på sitet for 2 år siden, da det blev annonceret at Svavelvinter skulle oversættes til dansk. Fordi jeg er vant til at svenskere inte fattar någonting av jävla dansk, skrev jeg på engelsk og made a fool of myself, i og med at Erik The Man Granström selvfølgelig ikke er en almindelig svensker, og derfor selvfølgelig læser fint dansk ;) Undskyld!! Jeg har skammet mig lige siden, og først nu fået mod til at skrive til dig igen ;D
Nu er jeg omsider i gang med at læse Svovlvinter, er noget et godt stykke ind i den, og er endnu mere begejstret, end jeg havde turde håbe :) Great stuff!!
Der er en ting, jeg allerede efter få kapitler begyndte at tænke meget på, dog: Erik, kære, gode, kloge Erik: betragter du dig selv som ekstrovert? Som en "people person"? Du skriver så skarp og åbenlys samfundssatire, og gør (kærligt?) nar af mennesker som mennesker er flest, men ikke desto mindre har du 1000 forskellige karakterer i din historie, og skriver dem (kærligt!) og indlevende og følsomt. Med en åbenlys LYST til at forholde dig til, og sætte dig ind, andre menneskers synspunkter og følelser. Det fremstår med andre ord som om, du faktisk KAN LIDE mennesker! ;) Jeg ville have troet de to ting var modsætninger: hvis man kan lide mennesker, gør man ikke nar, og hvis man gør nar, kan man ikke lide mennesker!
Eller måske rettere: så ville man have én hovedperson igennem hvilke alle andre karakterer blev observeret/beskrevet/gjort nar af.
Jeg sætter det selvfølgelig på spidsen, og mener det ikke helt så sort/hvidt, men alligevel.
Hvad har du at sige til dit forsvar? ;)
Damnit, nu kom jeg igen som "anonym". Jeg hedder Eric Hoffmann, og står gerne ved det!
Hej Eric!
Efter att ha fått beröm för att jag förstår danska (danska är inte så svårt att läsa tycker jag) så är det hemskt att erkänna att jag inte riktigt hänger med i vad ”kan lide mennesker” betyder, men jag gissar på ”tycker om folk”.
Du undrar, om jag förstår dig rätt, hur jag kan göra narr av människorna i böckerna, men ändå framställa dem med viss ömsinthet som personer att förstå och respektera? Det tycker jag egentligen inte är så svårt, och det finns goda litterära förebilder hos exempelvis Frans G Bengtsson (Röde Orm) och Mika Waltari (Sinhue egyptiern, Mikael Ludenfot) och för all del även hos Pasalinna. I stort sett tycker jag att vi människor är ganska rörande i vår inbilskhet, vårt intrigerande och övermod, i våra för stora kläder och tankar. Sådana är mina erfarenheter även IRL. För det andra så försöker jag alltid sätta mig in i hur även bifigurer och skurkar tänker i mina böcker för att kunna framställa dem mer levande, och då kommer nyanserna naturligt inbillar jag mig. Jag tänker deras tankar och ser vart det leder även om det inte är så trevligt alla gånger.
Jag skulle snarare kalla mig introvert än extrovert som person, fast jag gillar att umgås med folk jag träffar – även, eller kanske allra helst – främlingar med erfarenheter som jag inte själv har. Jag umgås gärna, men har samtidigt stort behov av att dra mig undan och vara ensam varje dag. Vet inte om det besvarar frågan.
Kul hur som helst att du gillar Svovlvinter och jag hoppas att du får tillfälle att läsa även andra delar på danska, vilket förstås hänger ihop med om fler delar din uppfattning!
För övrigt så skriver jag som du kanske sett på en ny, fristående roman för tillfället.
Fantastisk serie. Mängden unika namn och neologismer skapade initialt lite av en tröskel, men blev allteftersom bidragande till verkets världs fina autencitet. Djup, bred, hög och låg, från vardaglig till metafysisk och psykadelisk. Spännande och rolig. Vågad och personlig? Snygg. Bland den finaste fantasyn jag läst. Häftigt att den är på svenska.
@ bjoagua: Tack ska du ha! Härligt att höra!
Kan man skriva upp sig på nån intresselista för att öka chansen för en nytryckning av Slaktare små som inbunden?
JPMK: Finns den inte kvar inbunden alltså?
JPMK: Såg att den var slut. Tror dock jag har något ex kvar. Du kan väl PM:a mig på Facebook om du är intresserad, eller skriva till min gmail-adress? (fornamn.efternamngmail.com)
Ja den verkar vara slut överallt. Tackar så mycket för det, jag har mailat dig mina adressuppgifter.
Läste konflixsviten första gången 2020 och det var bland det bästa jag läst. Lovade mig själv att låta den ligga minst fem år innan jag läste den igen bara för att få en chans att återuppleva alla överraskande moment och variationen i handlingen. Redan två år senare blev frestelsen för stor och jag har snart läst ut Svavelvinter för andra gången.
Jag häpnar över hur välskrivet kapitlet "Mannen utan öde" är. Dialogen mellan Silvia Miranda och Shagul, beskrivningen av skapelseboken, konfluxen och Shaguls övergripande planer. Många kritiska detaljer som berörs för första gången och jag blir nyfiken på hur lång tid något sådant tar att skriva, vilken planering som krävdes?
@Emil: Hej och kul att du föll för frestelsen! Jag tror inte att det är en så dum idé att läsa böckerna igen ganska snart om man gillade dem, eftersom man ser ganska mycket nytt andra gången, bl.a. en del planteringar som man helt enkelt inte KAN veta första gången, exempelvis rörande Vatorion/Pulcygnus' liksom Glasmannens naturer. (Min fästmös gamla mor har fortfarande rekordet med sju omläsningar på ett år tror jag, men så är hon också gammal svenskalärare och gillade språket)
För att svara på din fråga så går själv skrivandet ofta ganska fort sedan det hela mognat i tankarna och ett kort synopsis tillkommit. Får jag ”flow” så går det ännu fortare, vilket jag tror gällde under kapitlet ifråga som jag själv är förtjust i. Det behandlar funderingar som tar stor plats i min egen tanke och då blir skrivandet ett formulerande för och resonerande med mig själv, vilket ofta klarlägger de bakomliggande tankarna och driver på. Sedan tillkommer mycket under efterföljande redigeringar – det är ofta bäst att bara skriva på när det rinner till.
Notera att ”Mannen utan öde” är titeln (om än felöversatt) på Imre Kertes mest kända bok. Den boken handlar om att huvudpersonen vägrar definieras av sitt tilldelade öde, och jag tyckte att den stämde bra med Shaguls hållning.
Skicka en kommentar