Hur ska man egentligen ta andras kritik? Alla som skriver brottas med frågan, från de som just har börjat på sin första skönlitterära text till de mest etablerade författarna. Jag kan ha ett förfärligt humör när jag sportar och när jag läser kritik som känns orättvis kan jag drabbas av ett liknande besinningslöst raseri som när någon tacklar mig fult. Ilskan kommer i båda fallen från mitt treåriga "det" och bäst är alltid att vänta ut den innan man gör något alls.
Min första iakttagelse är att de flesta läsare har en bestämd åsikt och gärna ger råd, dels om hur man borde ha skrivit, vilket är lite sent, dels om hur man bör skriva i fortsättningen, vilket kan vara till god hjälp. Min andra iakttagelse är att läsarnas åsikter ofta skiljer sig markant åt. Det illustrerades så sent som idag när en litterärt bevandrad skribent berömde meningen "Vanmakts vemod grep gravkallt den döde" medan exakt samma mening ogillade av en lika litterärt bevandrad person som på manusstadiet föreslog att jag skulle stryka den. Självklart har ingen av dem fel eftersom det just är fråga om åsikter med olika utgångspunkter. Jag respekterar i lika hög utsträckning båda dessa personers åsikter och är övertygad om att de båda vill se en så bra text som möjligt.
När jag redigerade manuskriptet till Slaktare små så hade jag sex testläsare till hjälp som tog del av olika versioner av romanen och alla kom med synpunkter. Många påpekanden gällde rena felaktigheter eller oklarheter som jag genast åtgärdade men andra var mer tyckanden. Absolut inget fel i det - just subjektiva åsikter var det jag mest efterfrågade. Mitt förhållningssätt till sådan kritik är att jag lyssnar till den, överväger den och sedan själv bestämmer hur jag ska göra. Jag tror dock att alla som skriver måste inse att det sällan finns ett rätt svar och att ditt eget omdöme till sist måste vara vägledande, särskilt som bara du känner visionen bakom boken.
"Kill your darlings" hör man ofta. Det är ett gott råd såtillvida att en författare måste vara hård mot sig själv och sina texter. Problemet är att det kan användas på i stort sett allt i boken eftersom en roman på sätt och vis är en onödig företeelse som författaren ändå oftast älskar intill den enskilda bokstaven. Överhuvud taget förhåller jag mig skeptisk till alla "självklara sanningar" därför att de ofta leder mot likriktning och bort från originalitet.
Vissa personer hatar ens böcker och anser att de mest är slöseri med papper. Sådana åsikter kan jag respektera om kritikern ändå håller sig saklig. Folk får hellre hata eller älska mina böcker än tycka att "det var väl bra". Jag vill heller inte skriva förväntade böcker av vilka det redan finns en uppsjö. Däremot ogillar jag starkt när personer raljerar över böcker i syfte att själva vinna poäng - något som närmast kan liknas vid mobbing. Inte heller gillar jag när någon dömer på moraliska grunder, dömer ut böcker utan att ha läst dem eller tillskriver författare avsikter och åsikter som denne inte har. Någon slutade exempelvis läsa Svavelvinter redan i andra avsnittet därför att trollkarlen Shagul förhäxar en kvinna att ha sex med honom fast hon inte vill. Det är helt OK att lägga ifrån sig boken av den anledningen. Däremot är det inte OK att hävda att scenen finns med "bara för att man skulle förstå hur extremt ond den onda var". Den saken vet ju inte kritikern något om eftersom han inte läste vidare. I själva verket så är Shaguls förhållande till kvinnan ifråga ganska komplicerat och Shagul själv knappast enkelspårigt "ond" vilket jag tror att de som faktiskt läst båda böckerna kan hålla med om.
En del av den negativa kritik som jag har sett kan jag förstå, men inte göra något åt eftersom den gäller romanens själva form. Vissa har svårt med att jag skriver en krönika med många huvudpersoner, men det är nu den väg jag valt. Andra orkar inte med intrigens komplexitet eller nivån på språket. Då får man nog helt enkelt välja en annan bok utan att vi för den skull behöver skiljas som ovänner. På det hela taget är det ju bra att vi alla har olika åsikter och att det finns många olika slags böcker.
Motsatsen vore förfärlig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
26 kommentarer:
Jag hävdar motsatsen: love your darlings! Man ska vara trogen sig själv, inte andras tillfälliga nycker.
/Petter B.
Amen.
Man kan ju bara rida en häst i taget, helst sin egen.
Läsare av fantasy är ofta tämligen konservativa till sin smak — de känner en trygghet i att saker och ting är enklare i den eskapistiska värld de söker sig till. När de sedan stöter på en — tja — lika komplex värld där de sökte enkelhet. Då blir det nog knas.
Både Svavelvinter och Slaktare små är böcker som bör läsas två gånger för att man ska riktigt hänga med. Det finns nog många som inte klarar av detta, att boken ställer krav på läsaren.
Robin: "Why change horses in mid stream"
Inlägget lät kanske mer negativt än det var menat. Jag blir på inget sätt uppgiven av negativ kritik och eventuell ilska är alltså mer primitiv till sin natur. Tvärtom tycker jag att det är helt i sin ordning att ha negativa åsikter om mina och andras böcker. Det jag kanske mest vill signalera är att man kan acceptera olika åsikter utan att en behöver vara mer objektivt rätt än en annan. Och att man som författare närmast av nödvändighet måste värna sitt eget omdöme.
Om sedan någon föredrar en mer lättläst bok än min så tycker jag att det är helt i sin ordning.
Jag tycker att det är uppfriskande att du inte ägnar dig åt passiv aggressivitet, utan att du erkänner att du surnar till inför kritiken - det är väl klart som fan!
Själv är jag medveten om att jag skrev ett inlägg på piruett som kan tolkas åt båda hållen - men det var menat som en hyllning. Din prosa är varken sparsmakad eller återhållsam - och detta är definitivt en feature. Det är något lustfyllt i att frossa i formuleringar som går över gränsen för "god smak" och blir en sorts hyllning till språkets och neologismernas fruktsamhet. Det finns gott om författare som kan ägna sig åt minimalism och rent språkbruk - du har en annan författaruppgift, tror jag. Det är ju en röst vi har hört sedan rollspelsäventyren och som har inspirerat generationer av svenska rollspelare
Fint inlägg! Det känns som om du verkligen skrev från hjärtat här. Jag har inte ens läst ut Svavelvinter än - det är den sorts bok jag vill inte läsa en sida här och en där av på tunnelbanan eller när jag borstar tänderna, och då blir lästillfällena plötsligt färre. Men jag ser ändå redan fram emot att snart få sätta tänderna i Slaktare små.
Peter L: Jag tolkade ditt inlägg som positivt Peter och det hade varit helt i sin ordning om du hade varit negativ också.
Som du säger har det blivit så att min bokserie pressar gränsen åt vissa håll. Bortsett från språket så hade jag och redaktören på Coltso diskussioner om själva handlingen. Hans slutsats var att det inte alls behöver vara så PK. Det lustiga är att jag nog lika gärna hade kunnat skriva på ett annat sätt och kanske också kommer att göra det - jag är lite av en kreativ papegoja när det kommer till stilar. Däremot så måste den här serien fortsätta som den börjat och eftersom den är så lång (vilket är en annan diskussion) så är jag fast i stilen ytterligare ett tag. Det är helt enkelt för sent att byta hästar mitt i strömmen.
Peter M: Kul att du gillar dem och kul att ni hör av er över huvud taget för tråkigast av allt är tystnad.
När det gäller "kill your darlings" är det väl som alla andra tumregler - tricket ligger i att veta när man ska tillämpa det. Personligen tycker jag att det finns vissa partier i Slaktare Små som gott kunde redigerats ut, men det är ju min personliga åsikt.
Jag kan tycka att försvaret "men berättelsen är så komplex, dumma läsare fattar bara inte, dom läser bara simpel standardfantasy" är lite lamt. Notera att det är princip samma försvar som Jordan- och Martin-apologeter använder om dessa författares senare, tempofattigare böcker. A Feast for Crows kanske har komplexitet, men eftersom den saknar pacing och riktning faller den ändå platt till marken.
En bra berättelse ska kunna vara komplex utan att bli svårläst. En bra författare ska lyckas förmedla sin berättelse utan att det krävs detaljstudier eller omläsningar. Man ska inte underskatta bra berättarteknik.
Jag tycker Erik i stort lyckas med detta - jag upplevde aldrig någon av böckerna som speciellt tung. Möjligen är det stundtals svårt att följa med i handlingen på grund av mängden karaktärer, men detta är en bisak - det är för mig inte hela världen att ha järnkoll, och i vilket fall som helst är det mer intressant att läsa böcker där författaren vågat gå utanför den gängse mallen.
(OBS! - jag är alltså ett stort fan av Slaktare Små. I detta årets mördande konkurrens i genren är den antingen den bästa eller näst bästa bok jag läst hittills.)
eli: instämmer rörande simplicitet kontra komplexitet. Jag hoppas att jag inte kallat några läsare dumma av den anledningen utan kopplar själv gärna av med enklare böcker. Det beror ju alldeles vilket humör man är på också.
Jag gillar när du säger: "det är för mig inte hela världen att ha järnkoll" för det är just så jag skulle vilja att folk läste. Vi bombarderas ju alla till vardags av intryck som först efteråt kan tolkas om det alls är möjligt. Tänk bara när man kommer till en fest och presenteras för folk - fullständigt omöjligt att minnas namnen, men det kan alltid repeteras senare om det blir aktuellt.
Hej Erik
Kritik är bra och rolig på samma gång som det kan vara svidande. men vilken kritik är viktig? Min åsikt är att det är när kritiken berör samma saker och åsikterna är lika för ett flertal. Om kritiken är spridda skurar och är olika från de flesta så är det troligtvis bara frågan om tycke och smak. Då jag själv sliter som amatör att försöka skriva en fantasybok så tolkar jag det så när folk har provläst det jag skriver. Får erkänna att du och den text du skriver har påverkat mig, och då i positiv riktning självklart. I frågan om Kill your darling så vet jag inte om det finns ett svar att ge då jag tror att så länge inspiration finns för att skriva intressant och bra så finns ingen orsak till det, och det är en smaksak det med.
Med vänlig hälsning Kenneth Welander
Intressant läsning och den fick mig att ögna igenom vår mailkonversation från min testläsning. Det var kul och jag funderar på att ha denna tillgänglig för att se hur mycket du egentligen brydde dig, haha.
Ingen litteratur är eller ska vara för alla. Tänk er McDonalds litteratur som är testad på olika grupper så att alla sväljer skiten... hmm det finns säkert.
Kenneth: jag jan bara instämma. Kul om jag har kunnat inspirera dig på något sätt!
Roney: Kan jag inte få de där ölen av dig innan vi tar upp bråken igen ... ;-)
(för er andra: Roney går under benämningen "Bad cop" som textläsare. Jag brukar hämnas med att uttala hans namn fel och skriva fel när jag signerar hans böcker. Att det faktiskt står rätt i avtackningen i Slaktare små beror uteslutande på min övernitiske redaktör.)
"Någon slutade exempelvis läsa Svavelvinter redan i andra avsnittet därför att trollkarlen Shagul förhäxar en kvinna att ha sex med honom fast hon inte vill. Det är helt OK att lägga ifrån sig boken av den anledningen. Däremot är det inte OK att hävda att scenen finns med "bara för att man skulle förstå hur extremt ond den onda var". Den saken vet ju inte kritikern något om eftersom han inte läste vidare."
Fyfan, Erik... Jag läste också det här nånstans och kom på mig själv med att vilja slita armar och/eller andra valda kroppsdelar av den som skrev det, men kom sedan på att jag gärna vill vara en förlåtande natur som accepterar negativ kritik av någonting som jag själv älskar.
Jag har full förståelse för att vissa personer har svårt att tränga igenom språket i Slaktare Små (och Svavelvinter oxå, för den delen), men personligen gör det mig så lycklig! Jag har just läst kapitlet om mötet/sammanträffandet/synoden med Heliga Sfären i första delen av Slaktare Små, och jag fullkomligt älskade det avsnittet! Och sen kanske jag är sjuk i huvudet, men jag tar hellre en språkligt utmanande text än Alex Schulman 8 dagar i veckan...
David: jag föreslår att vi lämnar saken med konstaterandet att den som avfärdar en roman åtminstone bör läsa den först eller i alla fall lite mer av den (sagt av en som högg "Hästarnas dal" i två på huggkubben efter ungefär halva boken ;-) )
Hej Erik,
Jag läser boken långsamt. Väntar på att få en lugn stund så att jag kan grotta ner mig ordentligt och lyssna på det "heliga bergets" ord. Kritik hittills: Jag tycker språket har bättre flyt än i Svavelvinter. Du skriver med utrymme för egna tolkningar och syftar ofta på flera olika saker i en och samma replik. Det gör boken oerhört bra men kräver läsarens koncentration.
Kristoffer: Nå, med så bra undanflykter må dröjsamheten vara ursäktad ;-).
När jag läste vår mailkonversation tyckte jag snarare att jag varit väl snäll, hehe. Det var väl bara hiphop-fånen jag verkligen tände till angående (var glada ni som slapp läsa denna del av version 2). Jag var hotfullare under arbetet med Svavelvinter vill jag minnas - tror jag hotade med att hålla låda utanför din skrivarkammare om inte just det skämtet kom med i sin helhet. Hot lönade sig den gången...
Men som jag sagt tidigare: Ju bättre arbetet är, ju hårdare och fränare brukar jag vara i min kritik. Vilket innebär att det är när jag börjar bli snäll och trevlig i mina kommentarer som du ska börja bli orolig. ;=)
Hej Erik!
När jag läste Svavelvinter igen nu för andra gången var det en helt ny upplevelse! Jag ville läsa om den innan jag läste Slaktare små och jag var nog mer mottaglig för boken nu - jag gillar komplexitet och parallella spår och kanske läste jag den för snabbt eller utan reflektion första gången.
Som du skriver har alla olika smak och min positiva känsla för hur du skriver är att det liknar ett långkok av oxkind med portvinssås till eller varför inte en Lagavulin - om man nu gillar robust mat eller single malt-whisky! Jag gör det i alla fall och ser fram emot att läsa vidare. Kör i vind.
Jag har dessutom precis börjat spelleda Oraklets fyra ögon för ett gäng mycket sugna spelare och en del uppslag från böckerna hoppas jag låna i kampanjen. Det kommer sannolikt betraktelser i Fria Ligans forum under användarnamnet Tibald.
Roney, det är lugnt. Jag gillar ju hur du river mina texter mothårs och skulle håna dig för bristande mannakraft om du blev snällare!
Att sedan ni gamla konservativa stötar inte gillar hiphop är ju helt förståeligt ;-).
Ronnie: Kul att höra att du gillade Svavelvinter även vid en andra läsning. Det finns en hel del planteringar i texten som man nog ser först vid omläsning. Hoppas att du får nöje även av Slaktare små!
Oxkind med portvinssås och ett glas Lagavulin är definitivt att föredra framför snabbmat som råtta-på-spett. Jag ska hålla utkik efter dina rapporter hos Fria ligan.
Hrrmmmm "ni gamla konservativa stötar" ...och hur gammal är herrn då?
Läser också om Svavelvinter innan jag ger mig på Slaktare små igen. Ett av mina favoritavsnitt ligger ju redan i början. Det med lärlingen som försvinner. Jag vill minnas att det första du släppte iväg för andra att läsa var just denna lilla bit. Det var på den gamla mailinglistan för säkert 10 år sedan.
Sågningar behöver ju inte vara illa, jag har aldrig varit så sugen på att höra en Metallica skiva som den nya som sågas så totalt.
Save your darlings. Det är bara att lyfta ut dom och spara till en annan text.
Eriks språk störde mig lite i första kapitlet i Slaktare små. Efter det så satt det som smäcken. Antagligen något som kräver lite tillvänjning bara.
Varifrån kommer råtta på spett ifrån? Det dyker ju upp lite varstans i fantasy i allt från GW.s Bloodbowl till Pratchett och nu hos Erik?
ttias: Jag vet inte var andra har fått sina råttor från, men för mig kommer benämningen från en maträtt som brukade serveras på en personalmatsal där jag arbetade. Det var ett ordinärt grillspett av trä på vilket man trätt en avlång köttfärsklump som liknade just en råtta.
Jag tror att kritikern som la ifrån sig boken är jag. Eller: jag la i alla fall från mig boken där och jag har för mig att jag har uttryckt den åsikten nånstans på internet.
Jag läste en text där en karaktär skall presenters som den onda och det kommer in lite tankekontrolls-våldtäkt för att spä på det intrycket.
Om det senare framkommer att det här egentligen inte var så oresonabelt och att Shagul kanske är en rätt reko kis i många lägen kan jag såklart inte kommentera, efter som jag inte har läst vidare i boken.
Jag tycker varken att min läsning var fel eller att min reaktion var oresonlig. Jag tycker inte att jag mobbades eller försökte plocka några snabba poäng.
Så nu har både du och jag upplevt en helt annan läsning en den som vi som författare hade.
Det enda jag kan fundera på är om jag kanske borde hållit käften i stället och det är som så ofta en svår avvägning.
Om nån vill läsa så skriver Åsa Roos bra om den våldtäktskultur jag kopplade ihop med texten här:
http://discordia.se/?p=1065
Avslutningsvis Så tycker jag absolut om formuleringen "Vanmakts vemod grep gravkallt den döde" och jag har ingen lust att David Skog kommer hem till mig för att slita av diverse lemmar.
Jocke/Boningen: All heder för att du svarar. Det enda jag hade emot din kritik var som sagt att du tillskrev mig avsikter och därmed en moraluppfattning som jag aldrig har haft. Som du påpekar gör jag mig skyldig till liknande tillskrivning vilket förstås inte heller är försvarbart. Jag ser personligen en gradskillnad i att du implicerar att jag stöder en våldtäktskultur och därmed är moraliskt förkastlig medan jag implicerar att du är en politiskt korrekt moralist som gör det väl lätt för sig, men om vi kan enas om att båda dessa påhopp var förhastade så ser jag gärna saken som utagerad.
Skicka en kommentar