Apropå diskussionen om "Timatia" som namn på Trakoriens kontinent, så har jag bestämt att det istället är hela världen som kallas Timatia (eftersom den gjordes av urvarelsen Tiamats kropp enligt en populär skapelseberättelse).
Kontinenten har döpts till "Argond" vilket jag tycker passar ganska bra med de andra kända kontinenterna: Samkarna, Soluna, Argond, Akrogal och Olyanda. Som några påpekat så använder innevånarna dock sällan dessa beteckningar eftersom de inte har så vidsträckta perspektiv. Huruvida Trakorien egentligen tillhör Argond eller ej blir därmed mest en akademisk fråga eftersom trakorierna själva till stora delar inte ens ser sig som trakorier. I den mån så är fallet så delar de in världen enligt: Trakorien - farsegels länder.
Argond är för övrigt ett anagram på "Dragon" men det gör ju inget.
onsdag 13 oktober 2010
onsdag 6 oktober 2010
Vaggvisans melodi
Eftersom flera har frågat så länkar jag till Robin Iversen Rönnlunds tonsättning av vaggvisan nedan. Jag lyckades inte få den att spela här i bloggen så ni tvingas ladda ner den, men den är bara några Kb stor.
Slaktare små
Slaktare små blir alltså titeln på uppföljaren till romanen Svavelvinter. Namnet har diskuterats tidigare. Många gillar det, andra inte - skillnader i smak får man leva med.
Mina ambitioner med titeln liksom med kommande titlar är
(1) att den ska klinga bra,
(2) att den ska vara originell och sticka ut,
(3) att den ska innehålla någon slags störning som man inte genast avkodar,
(4) att den ska ha täckning i intrigen,
(5) att den inte ska vara analog med Svavelvinter (typ Järnsommar/Kvicksilverhöst/Plastvår - ni förstår principen),
(6) att den ska vara kort och
(7) att den inte ska ge missvisande associationer.
Den enda farhåga jag hade rörande Slaktare små hör till kategorin 7, nämligen att titeln kunde ge intryck av splatter och avskräcka känsliga personer. Jag tror emellertid inte att det är någon stor risk, särskilt inte om omslaget ger ett lugnt intryck. Vad gäller punkt 2 så har fantasytitlar ofta ett visst stuk som jag ville undvika för att signalera att detta inte är traditionell fantasy. Om ni inte förstår vad jag menar så slumpa fram ett antal generiska fantasytitlar här.
Uttrycket Slaktare små är i romanen hämtat ur en gammal vaggvisa från Tricilve. Visan ska lära de trakoriska telningarna att vägen till framgång går över andra. Den är också Shaguls enda minne från tidig barndom och han har fått för sig att de två sista verserna handlar om honom.
Vaggvisa från Tricilve
Bagarens barn vallar kaklak i smör
På brödbaka sticknål hon dansar och dör
”O ge mig en kringlo nu genast på stunden
Bara en kan få ärva min bagarebod!”
bagarfar knorrar så glup från sin dörr
”Lilljäsa ger dig en kringlo på duk
Min storsyster drank jag i gräddan så fet
Min lillsyster rörats till blodiger smet
Bara jag kan få ärva din bagarebod
I ugnen jag gräddar dig tills du blir mjuk”
Skökorna små halar busuk ur kläd
Det mörkaste hål ska han svämme med säd
”O ge mig ett kötton nu genast på stunden
Bara en kan få ärva min guldpaviljong!”
mamaka knorrar så kåter på bädd
”Lillpilla ger dig ett kötton i knä
Min storsyster bolat till ongmaga spy
Min lillsyster gjöt jag med kokande bly
Bara jag kan få ärva din guldpaviljong!
I skogen jag trär dig på avbarka trä.”
Slaktare små går till lammen i mist
En yxa är bunden i knippet med kvist
”O, ge mig en skanka nu genast på stunden.
Bara en kan få ärva min slaktarbutik!”
slaktarfar knorrar så glup från sin vist.
”Lillsticke ger dig en skanka i kopp.
Min storbror är skickad till främmande land
Min lillbror ren slukad bak tunga och tand
Bara jag kan få ärva din slaktarbutik!
I källarn jag sveder och hänger din kropp.”
Mina ambitioner med titeln liksom med kommande titlar är
(1) att den ska klinga bra,
(2) att den ska vara originell och sticka ut,
(3) att den ska innehålla någon slags störning som man inte genast avkodar,
(4) att den ska ha täckning i intrigen,
(5) att den inte ska vara analog med Svavelvinter (typ Järnsommar/Kvicksilverhöst/Plastvår - ni förstår principen),
(6) att den ska vara kort och
(7) att den inte ska ge missvisande associationer.
Den enda farhåga jag hade rörande Slaktare små hör till kategorin 7, nämligen att titeln kunde ge intryck av splatter och avskräcka känsliga personer. Jag tror emellertid inte att det är någon stor risk, särskilt inte om omslaget ger ett lugnt intryck. Vad gäller punkt 2 så har fantasytitlar ofta ett visst stuk som jag ville undvika för att signalera att detta inte är traditionell fantasy. Om ni inte förstår vad jag menar så slumpa fram ett antal generiska fantasytitlar här.
Uttrycket Slaktare små är i romanen hämtat ur en gammal vaggvisa från Tricilve. Visan ska lära de trakoriska telningarna att vägen till framgång går över andra. Den är också Shaguls enda minne från tidig barndom och han har fått för sig att de två sista verserna handlar om honom.
Vaggvisa från Tricilve
Bagarens barn vallar kaklak i smör
På brödbaka sticknål hon dansar och dör
”O ge mig en kringlo nu genast på stunden
Bara en kan få ärva min bagarebod!”
bagarfar knorrar så glup från sin dörr
”Lilljäsa ger dig en kringlo på duk
Min storsyster drank jag i gräddan så fet
Min lillsyster rörats till blodiger smet
Bara jag kan få ärva din bagarebod
I ugnen jag gräddar dig tills du blir mjuk”
Skökorna små halar busuk ur kläd
Det mörkaste hål ska han svämme med säd
”O ge mig ett kötton nu genast på stunden
Bara en kan få ärva min guldpaviljong!”
mamaka knorrar så kåter på bädd
”Lillpilla ger dig ett kötton i knä
Min storsyster bolat till ongmaga spy
Min lillsyster gjöt jag med kokande bly
Bara jag kan få ärva din guldpaviljong!
I skogen jag trär dig på avbarka trä.”
Slaktare små går till lammen i mist
En yxa är bunden i knippet med kvist
”O, ge mig en skanka nu genast på stunden.
Bara en kan få ärva min slaktarbutik!”
slaktarfar knorrar så glup från sin vist.
”Lillsticke ger dig en skanka i kopp.
Min storbror är skickad till främmande land
Min lillbror ren slukad bak tunga och tand
Bara jag kan få ärva din slaktarbutik!
I källarn jag sveder och hänger din kropp.”
tisdag 5 oktober 2010
Ett par timmar efter midnatt lade Fredrik Ström och jag sista handen vid korrekturet för det som ska bli pocketversionen av Svavelvinter. Fredrik har lagt ner ett stort och professionellt arbete för vilket jag är mycket tacksam. Det blev lite tidsbrist på slutet därför att olika nyckelpersoner reser bort, men nu är filerna i alla fall skickade till Christian Sabe för layout.
Boken förväntas komma i handeln i början på december och intresset från bokkedjorna har varit stort. Man har redan kunnat förhandsbeställa pocketen ett tag från de stora nätbokhandlarna. Sätt gärna tryck på din lokala bokhandel!
Den gamla texten har rensats från en del språkfel, oklarheter, klumpigheter och rena tankefel, förhoppningsvis utan att nya satts dit istället. Dessutom bifogas åtta sprillans nya sidor i två avsnitt från uppföljaren som teaser. Under redigeringen av dessa nya sidor dök plötsligt Trovinder av Hons upp trots att han brann upp redan i Svavelvinter (dvs han var egentligen RhabdoRanamördaren Alma utklädd och brann inte upp men skulle hur som helst inte vara med här). Jag kommer att tänka på min första version av Svavelvinter när Brior Brådfot lyckades medverka under ett halvt kapitel i Cruri trots att han samtidigt satt inspärrad i Arhems garnison. Ett annat tankefel som korrigerats från förstautgåvan av Svavelvinter är att Arn Dunkelbrinks svärd låg kvar på en klipphylla i kvicksilvergruvan dit draken kastat det samtidigt om riddaren använde det (Axel Henrikssons påpekande).
Vad gäller den nya boken så arbetar jag vidare på sista kapitlet.
Boken förväntas komma i handeln i början på december och intresset från bokkedjorna har varit stort. Man har redan kunnat förhandsbeställa pocketen ett tag från de stora nätbokhandlarna. Sätt gärna tryck på din lokala bokhandel!
Den gamla texten har rensats från en del språkfel, oklarheter, klumpigheter och rena tankefel, förhoppningsvis utan att nya satts dit istället. Dessutom bifogas åtta sprillans nya sidor i två avsnitt från uppföljaren som teaser. Under redigeringen av dessa nya sidor dök plötsligt Trovinder av Hons upp trots att han brann upp redan i Svavelvinter (dvs han var egentligen RhabdoRanamördaren Alma utklädd och brann inte upp men skulle hur som helst inte vara med här). Jag kommer att tänka på min första version av Svavelvinter när Brior Brådfot lyckades medverka under ett halvt kapitel i Cruri trots att han samtidigt satt inspärrad i Arhems garnison. Ett annat tankefel som korrigerats från förstautgåvan av Svavelvinter är att Arn Dunkelbrinks svärd låg kvar på en klipphylla i kvicksilvergruvan dit draken kastat det samtidigt om riddaren använde det (Axel Henrikssons påpekande).
Vad gäller den nya boken så arbetar jag vidare på sista kapitlet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
