fredag 11 juni 2010

Tema Timatia

Det här må bli en ospecifik mellanrapport men glädjande nog pågår väldigt mycket i Trakorien just nu. Jag skriver själv vidare på uppföljaren till Svavelvinter i en marschfart om två kapitel i månaden och tycks faktiskt kunna följa min egen målsättning att vara klar med första fullständigt utkast till romanen i september. Just nu avhandlas RhabdoRanas framfart bland trakoriska siare, något som hotar minst fyra av bokens centrala gestalter. RhabdoRana är som ni vet en religiös lönnmördarsekt vars medlemmar alla har kodnamn som påminner om väderstationer: Nidingen, Alma, Trubaduren, Thyboron, Arkona och Kuggöra för att nämna några som dyker upp. Dessförinnan har jag avslutat kapitel om de märkliga platserna Stegos och Bythos.

Samtidigt har arbetet med det nya rollspelet tagit fart. En mängd gamla entusiaster har hakat på för att bidra med illustrationer eller texter.

Behovet att mer konkret fastlägga Trakoriens omvärld och historia har därmed växt, något som också känts angeläget för romanen. Rollspelare vet att Trakorien en gång infogades i Äventyrsspels gamla spelvärld Ereb Altor som jag faktiskt också ritade kartan till. Eftersom den kontinenten utvecklades till ett ganska osammanhängande lapptäcke och jag dessutom inte vill inkräkta på andras skapelser så ritar jag om världen och använder då bara sådant som jag vet mig själv ha hittat på (eller stulit från historien). Jag kallar den nya kontinenten för TIMATIA efter urvarelsen Tiamat vilken dödas av hjälteguden Marduk som sedan skapar världen och himlen av odjurets kropp, lite som i sången om bonden och kråkan. Den trakoriska gudavärlden är i mycket hämtad från mesopotamiska källor. Man kan därför läsa om striden mellan Marduk och Tiamat i det drygt tretusen år gamla babyloniska skapelseeposet Enuma Elish, varför inte i översättning av Ola Wikander som är en av de medverkande i rollspelsprojektet. Andra viktiga trakoriska gudar som hämtats från Mesopotamien är Shamash, Enki, Ereshkigal och Inashtar (ett hybridnamn på krigets och kärlekens gudinna av akkadiska Ishtar och sumeriska Inanna).

En av mina ambitioner med Timatia är att uppnå större enhetlighet än i Ereb; läs då verkligen enhetlighet och inte enighet för om något så försöker jag bygga in konflikter. Jag vill inte som i Ereb ha ett lapptäcke där definierade länder snällt ligger kant i kant med varandra utan hellre ett antal maktcentra med otydlig periferi där små furstendömen och ödemark manipuleras och kolonialiseras beroende på dagsform. En annan sak som jag mer eller mindre bannlyst är monoteism annat än som udda företeelse, detta för att undvika denna likhet med vår egen historia. En polyteistisk renässans känns helt enkelt mer intressant att utforska.

Karta över Timatia publiceras till hösten.

10 kommentarer:

Blixa sa...

Kul att hora att skrivandet skrider framat sa pass snabbt! Jag ser verkligen fram emot nasta bok.

En fraga: Fantasylitteratur har en tendens att bli systembyggen, pa det satt att varlden blir viktigare an handlingen, vilket jag tycker ar synd. Ofta ar det mer intressant nar fokus ligger pa karakterna och att lata varlden vara lite "suddig i kanterna" sa lasaren kan fylla ut det sjalv. Hur ser du pa detta? Hur ser planerna ut for svavelvinter i detta avseende?

/Blixa

Erik Granström sa...

Blixa: En bra och berättigad fråga där svaret nog hänger samman med att jag tenderar att skriva i konkreta scener snarare än att berätta från abstrakt övergripande perspektiv. Jag söker därvid (1) mentalt förflytta mig till miljön där scenen äger rum, till exempel via stämningsskapande bilder och musik (2) sätta mig in i de tankar och preferenser personen jag skriver om har från deras perspektiv. Ofta redogör jag för vad personerna i scenen subjektivt faktiskt uppfattar och tänker även då de tar miste, men inte alltid för bakomliggande strukturer eller sanningen. Därför tror jag att världen som regel blir just "suddig i kanten" vilket jag aktivt eftersträvar. Jag förklarar sällan sådant som bokens personer skulle ta för givet utan nämner det bara i farten. Trakorien är för mig oerhört komplext eftersom jag har hållit på med landet så länge, men jag fördjupar mig hellre i de få platser jag faktiskt besöker än försöker ge en fullständig "turistbeskrivning". Såsom jag antydde i inlägget om öppen litteratur så är jag inte intresserad av att söka omfatta något fullständigt med beskrivning och tanke, heller inte systemet som helhet, utan jag värnar om det okända och vaga.

Å andra sidan är jag inte primärt intresserad av karaktärernas psykologiska utveckling utan snarare av hur de hanterar intrigens situationer och interagerar med varandra.

Svaret på din fråga får därför bli att jag mest fokuserar på handling, konflikter och intriger där världen är scenbakgrund och personerna rollbesättning. Vet inte om läsarna köper beskrivningen eller om jag ens svarade på din fråga. Återkom gärna för mer diskussion.

Henrik sa...

Så länge man har en intressant miljö att beskriva så ser jag inte behov av att göra den speciellt suddig.

Eftersom de flesta omskrivna platser i Trakorien känns unika och spännande så gör det för egen del ingenting om området kring öarna utvecklas på samma positiva sätt.

När det förresten gäller "Trakorien" som namn så syftar man ofta till Trakoriska Riket. Är det egentligen inte Ö-gruppen som kallas Trakorien och att Trakoriska Riket är dominerande med sitt huvudsäte på Paratorna? (att öarna kallas Trakorien kanske isåfall var en namngivelse satt av de arroganta paratornierna och som syftar till deras dominans)

Följdfrågan är då självfallet: Vem är Trakorier? Den som lever på någon av öarna alt. den som lever inom rikets gränser?

Erik Granström sa...

Henrik: Se följande tråd för en diskussion om vem som kallar sig trakorier:

http://www.erebaltor.se/forum/viewtopic.php?p=11329#11329

Henrik sa...

Tackar!

Pär sa...

Kul att höra att skrivandet går i tänkt tempo, ska vara pappaledig efter jul så det passar ju bra om boken har kommit ut då :-)

Ser också fram emot att få se kartan över Timatia. Ska bli spännande att se alla gamla namn på nya platser.

SolitaryMan sa...

Kul med statusrapporten! Befinner mig i samma sits som Pär, så vi får hoppas tidplanen håller.

Påminns om en gammal tråd på svavelvinterforumet (http://forum.jarnringen.se/viewtopic.php?t=18952) där det spekulerades fritt kring just kring Trakoriens omvärld.

Robert sa...

Jag ser verkligen fram mot din nya bok som den gamla rollspelsfantast som jag är. Saknar den tid då man läste dina äventyr för första gången!

Din nya värld blir nog bra och den nya boken likaså.

odd sa...

Jag dök på den här bloggen idag och tog mig visst ann den baklänges. Hoppas de gamla trådarna där mina inlägg hamnade inte är döda och begravda och mycket kul att höra att romanskrivandet löper på så snabbt! Om tre timmar anländer mina spelare, som den kommande veckan hoppas på att rädda vita och röda ögat.

Någon annan som skriver här som har en konfluxkampanj på G. Skulle vara kul med utbytta tankar!

Kul att det är så många pappor som diggar detta tycker jag som själv tagit en vecka ledigt från sonen för att spelleda.

odd sa...

Spännande förresten att se vad som göms under smältande glaciärer så här i klimatförändringarnas tidevarv.