Det postmoderna Trakorien

Först något lugnande: jag ska inte gräva ner mig i definitionen av postmodernism eller strukturalism men måste tala lite om ämnet innan jag reser till Trakorien. Hoppa direkt till mellanrubriken om ni ledsnar.

Ordet "postmodern" dyker ganska ofta upp i kulturartiklar men jag har aldrig riktigt förstått vad det betyder. Inte heller var någon av mina intellektuella bekanta helt bekväm med att försöka upplysa mig i frågan och därför beslutade jag mig för att själv försöka reda ut saken. Jag köpte alltså två böcker: "Teach yourself Postmodernism" och "A very short introduction to* poststructuralism" - båda mycket bra orienteringar för den som är intresserad och okunnig. Snart förstod jag att postmodernism är ett flexibelt ord som används olika i olika sammanhang medan poststrukturalism är mer definierat och begränsat till språk och filosofi. Det visade sig snart att man även måste sätta sig in i modernism och strukturalism för att begripa post-begreppen eftersom de senare inte är direkta motsatser utan snarare bygger på de förra.

Helt kort handlar alltsammans om oss själva, vårt språk och den eventuella bakomliggande verkligheten.

Modernism och strukturalism intresserar sig för HUR saker får mening och betydelse snarare än VAD de betyder. Man letar efter de rena mekanismerna - konst för konstens skull, språket som betydelsebärare mellan individer, arkitektur som inte behöver vara funktionell utan får sitt värde av arkitekturen i sig. Språket har för en strukturalist ingen objektiv mening bortom det vi har kommit överens om. Man letar efter dess essens - det gemensamma för alla språk - Deep Structure som är oberoende av begreppens innehåll. Man söker reducera och skala bort för att nå pudelns kärna.

Postmodernister och poststrukturalister förnekar även kärnan. De menar att språket konstruerar vår tolkning av en verklighet snarare än förklarar och avbildar den. Allt som en individ kan vara har tillförts utifrån genom språk och andra konventioner. Objektiva utsagor är konstruktioner, inklusive strukturalisternas och modernisternas rena mekanismer. Derridas dekonstruktion syftar till att blottlägga hur det förment objektiva är konstruerat av redan besudlat gods.

Till Trakorien
Trakorien är ju skapat av språk och lånar sig därför mycket bra till språkteori. Några analogier som jag arbetar med:

- Det låga språket = strukturalisternas "Deep Structure", dvs det gemensamma i alla språk vilket gör att vi kan förstå varandra över språkbarriärer. I Trakorien förkroppsligat genom kaklunen Logos som spridits i alla talande varelser - "i begynnelsen var ordet".
- Det höga språket = gudarnas verktyg för konstruktion av universum. "Språket är inte ett resultat av tillvarons mening utan språket skapar denna mening"

- Speglarnas roll - både strukturalister och poststrukturaliser menar att språket inte är ett fönster som låter oss förklara någon verklighet utanför. Fönstret är ogenomskinligt som en spegel och bilden vi ser skapas av vår begreppsvärld.

- diFolterna är modernister och strukturalister. Paracelsus myntade redan på 1500-talet ordet "spagyrist", dvs en alkemist som bryter ner växter och mineraler till dess essenser och sedan sätter ihop dem till något nytt. Just detta är diFolternas agenda: att rena och konstruera.

- Illusionisterna i HOXOH är postmodernister som anser att allt människor uppfattar är en konstruktion. De vinner makt genom att renodla sin förmåga att konstruera mening - lite som marknadförare.

- Bythos är en värld helt byggd på essenser, dvs där är allt renat och unikt. Språkligt leker jag med denna värld genom att alla substantiv har bestämd form, dvs man kan inte tala om "en katt" utan alla katter i Bythos är "katten".

- Silvia Miranda talade redan i Svavelvinter om sin önskan att genomskåda världen som konstruktion - att bryta sig ut ur fängelset. Hon lyckades delvis men upptäckte att fängelset kanske snarare var en skyddande fästning mot det utanför.

###

Efter att ha studerat strukturalism och poststrukturalism / modernism och postmodernism så drar jag slutsatsen att ingen av dessa synsätt egentligen ger några praktiskt användbara svar om livet och dess mening (desamma tycks mig gälla existentialismen). Om inget objektivt kan sägas så är vi hänvisade till konstruktioner, men det betyder inte att konstruktionerna är av ondo. Redan Nietzsche drog slutsatsen att religionen visserligen har kommit till vägs ände men att vi inte hade kunnat konstruera vår civilisation utan den. Detsamma kan nog gälla Trakorien vilket i alla fall Silvia Miranda upptäckt.

###

* "A very short introduction to X" är en omfattande bokserie som ges ut av Oxford University Press. Jag kan rekommendera den för alla som är nyfikna på de ämnen som behandlas: på ca 100 sidor får man en kvalificerad genomgång med pekare till andra källor. Jag har själv böckerna om Wittgenstein, Nietzsche (inte så bra), Existentialism, Poststrukturalism, Kant, Barthes och Habermas varav de tre sista kom idag och alltså är olästa.



Till sist en rak fråga: tycker ni att jag är helt knäpp som pysslar med detta? Var inte blyga; ert svar har enligt postmodernistisk syn ändå ingen objektiv relevans ;-)