Författarens död

Roland Barthes talade om "Författarens död" i meningen att ett verk skapas under läsning snarare än när det skrivs och att författarens intentioner egentligen är ointressanta i sammanhanget. Åtminstone begränsas den personliga tolkningen av texten om läsaren tar för stor hänsyn till författarens avsikter.

Tänk alltså för en stund bort den yttre ramen med Trakorien, romanernas intrig och persongalleriet och fundera istället över vilka bakomliggande teman, kopplingar, mönster och eventuella budskap som för er finns i böckerna. Jag tänkte skriva ett blogginlägg om romanernas bakomliggande teman, men kom på att det vore roligare att först höra vad ni läsare har att säga om saken. Nu är det förstås inte så att man måste uppfatta några övergripande strukturer alls för att kunna läsa och förhoppningsvis uppskatta böckerna. Min avsikt är att de ska kunna läsas på olika sätt och från olika utgångspunkter.

Observera att det i Roland Barthes anda inte finns några "rätta" svar på min fråga utan att det som intresserar mig är vad ni som läsare uppfattar i helheten - kanske saker som jag över huvud taget inte ser själv. Det behöver heller inte röra sig om avslutade helhetsintryck utan kanske ofullbordade kopplingar, teman och mönster som ni tycker er uppfatta. Jag har ett försprång i det avseendet eftersom jag har ett hum om vad som ska hända och framställas framöver.

En intressant fråga i sammanhanget är om författaren alls MÅSTE eller ens BÖR ha en intention med det han skriver eller om det räcker med att tillhandahålla texten som verktyg för läsarens egen personliga påbyggnad.

Får jag bara in några personliga kommentarer om detta så lovar jag att så småningom återkomma med min syn på saken.