Jag studerar som bäst Ciceros tal Pro Milone, vilket anses vara ett av oratorns bästa. Bland annat använder han i talet två juridiska begrepp som överlevt fram till våra dagar:
silent enim leges inter arma – i krigstid tystnar lagarna – om nödvärnsrätt
res ipsa loquitur – fakta talar för sig själva
Pro Milone var ett försvarstal i rättegången mot Titus Annius Milo som stod anklagad för att ha slagit ihjäl Clodius Pulcher. Dessa två herrar var fientliga gängledare i Rom och behärskade såväl gator som politik under några år runt 55 f.kr. Clodius var därtill Ciceros dödsfiende medan Milo hjälpt oratorn återvända ur exil, så talet var milt sagt partiskt. Det roliga är att Cicero i sak är lögnaktig från början till slut. Milo förnekade aldrig att han låtit döda Clodius, men Cicero försökte få det till nödvärn och att Clodius avsett lura Milo i en fälla. Striden förläggs för argumenteringens skull till natten, fast den inträffade på dagen, etc. Oratorn utmålar den döde som ett amoraliskt odjur och en samhällsfara medan Milo framhålls som dygdemönster, knappast sant i endera fallet. Milo frigav innan rättegången några av sina slavar som hade varit vittnen för att de inte skulle kunna torteras och berätta vad som egentligen hände. Jag hånskrattar för mig själv när Cicero rundar av Pro Milone med:
Men jag måste sluta nu. Tårarna förhindrar mig att fortsätta – och min klient har förbjudit att tårar används till hans försvar …Milo förlorade och fick gå i exil. Cicero hade inte lyckats framföra talet med avsedd effekt eftersom Clodius anhängare skränat under rättegången så att talaren blivit rädd. Cicero skickade senare den förbättrade version av talet, den som vi har kvar, till Milo som tog det hela skämtsamt och menade att han inte skulle ha fått avnjuta Massilias (Marseilles) goda fisk om talet hållits i den presenterade formen.
Vad har detta med min roman att göra? Jo, allt detta händer i något förvanskad form i Uppsalas samtid, fast här är Cyrus Milo ledare för ett motorcykelgäng. Det anade ni inte!
 |
| Clodius Pulcher |
 |
| Cyrus Milo |
7 kommentarer:
Det går ju inte att låta bli att tänka på fallet ASAP Rocky...
Tobias: Sant, och påtryckningar från maktens män förekom i båda fallen. Faktiskt en bra idé att väva in, eftersom ju den västromerske kejsaren heter Donald Nero i boken.
I mitt eget eviga (?) hoppande mellan olika historiska perioder har jag för tillfället fastnat i Rom återigen - kom dit via först Amerikanska inbördeskriget, sedan Alexander och Hellenismen och därefter Herodotos och Thukydides - känner jag att vi synkar igen, Erik! ;-)
Ju äldre jag blir, desto mer slår det mig att den enkla uppdelning i goda/onda eller bra/dåliga som faktiskt fortfarande verkar efterfrågas gällande historiska figurer är totalt ointressant.
Figurer som Clodius och Milo (och naturligtvis Cicero) är ju intressanta just för att det INTE är självklart att någon av dem är helt igenom onda eller goda. De är mänskliga.
(Och gällande Clodius/Milo-"affären" tror jag faktiskt att första gången jag stötte på den var i Steven Saylors "A murder on the Appian Way" - möjligen strax efter eller före Tom Hollands "Rubicon". Saylors porträtt av de inblandade är väldigt intressant - han är bäst när han tecknar personporträtt och tar vara på just de där gråzonerna.)
David: Det var väldigt intressanta tider och intressanta människor som man kommer nära eftersom det hela är ganska väldokumenterat (om än subjektivt). Nu blir ju min version helt egensinnig, men republikens sista år är en väldigt trevlig inspirationskälla. Jag läste åter om Tiberius Gracchus idag och slås av hans strid fortfarande är lika aktuell: balansen mellan ett fåtal ohämmat giriga rika och medborgarna i gemen.
Jag läste ditt utdrag häromdagen med ett stort leende på läpparna. Om du inte medvetet skriver det som en komedi kommer jag ändå att betrakta det som en sådan - i bästa möjliga mening!
David: Det gör du alldeles rätt i! För att tala med Marx så upprepar jag historiens tragedi som fars. Även en komedi kan dock vara på blodigt allvar.
Fruktansvärt underhållande! Historian upprepar sig. Tematiskt passande antar jag. Ser mycket fram emot denna bok! Du är utan tvekan en av mina favoritförfattare. Omsorgen du lägger till filosofi och historia, invävt i handlingen, gör mig smått avundsjuk när jag funderar över mina egna novellidéer. Tack för blogginlägget!
Mvh Andreas Törnqvist
Skicka en kommentar