Igår bläddrade jag i TS Eliots samlade verk på jakt efter en referens. Som en del av er säkert har märkt innehåller mina konfluxböcker många referenser till Eliots dikt The Hollow Men – inte minst är romanernas dödsrike modellerat efter framför allt följande strof:
In this last of meeting placesEn annan dikt som spelat stor roll är Richard Demels Verklärte Nacht, som jag själv fick översätta från tyskan och som ligger till grund för Schönbergers musiksvit med samma namn. Dialog från dikten finns bland annat med när Gistaki och Didra Damagi ror från skeppet Nattvinge till Skuger på sidan 326 i Slaktare små. Isdruidens sång på sidan 235 i Svavelvinter är parafraserad från Harry Martinssons Aniara. Dessutom finns i böckerna en hel del material från Shakespeare, från låttexter och förstås från sumerisk diktning.
We grope together
And avoid speech
Gathered on this beach of the tumid river
Ändå läser jag inte poesi.
Jag har funderat över detta. Jag tycker om och återvänder gärna till flera dikter, men jag läser inte poesi såtillvida att jag köper och läser diktsamlingar eller går på läsningar. De dagliga uppläsningarna av dikt i radio tycks mig ofta manierade och pretentiösa. Ändå älskar jag ju att utforska språkets möjligheter och framför allt vad som kan sägas mellan orden. Jag borde helt enkelt gilla poesi. Min förklaring till oviljan så här långt har varit att jag ännu inte är mogen att läsa dikt mer koncentrerat, att där finns något att upptäcka som ännu återstår för mig att finna – en ganska trevlig tanke.
En ny fundering slog mig häromdagen: Det är själva beteckningen poesi jag inte gillar eller genrebeteckningar över huvud taget. Jag kan förälska mig i ett specifikt verk utan att för den skull intressera mig för genren som helhet, för formen eller ens för annat från samma upphovsman. Detta synsätt kan även förklara hur jag lyssnar på musik, nämligen att jag hittar favoriter i vitt olika genrer: klassiskt, skillingtryck, rock, experimentell musik, jazz, psalmer, dansband och nu senast extreme metal. Inför mitt samarbete med Christian Älvestam insåg jag att jag inte alls begrep tung metal, men lyssnade om och om igen och letade efter det som jag ju vet att många gillar. Nu spelar jag vår preproduktionsskiva Mörkrets Tid dagligen bara därför att jag tycker att den är så jäkla bra, och det efter att ha inlett morgonen med Mozarts Requiem och lite argentinsk tango.
Poesi och musik är så rika företeelser att de enskilda dikterna och låtarna helt enkelt varken ryms eller kan fångas i samlande begrepp. Det är ett ganska hoppfullt synsätt tycker jag och öppnar en värld av möjligheter snarare än inhägnar en bekant trädgård.
4 kommentarer:
Hej!
Att ömsom få känna sig smart och med på noterna (Aahhh! Jag känner igen något som påminner om några historiska skeenden! Det där namnet är väl ändå lånat från.. Ja, just nu minns jag inte men typ Tvåflodslandet. Depeche Mode, Olle Adolphson, The Bangles - jag hänger med!) och ömsom ganska korkad (Öööhhh... Vetenskapsteori?! Typ 100 år gammal poesi? Jag ska kolla med Arbelax, han kan nog förklara). Se där en företeelse som gör att jag älskar (Ja, det stämmer. Älskar!) dina böcker.
När jag köpte Vanderland av dig på SF-bokhandeln i Stockholm så sa du att du gärna ville att jag skulle skriva när jag läst klar och tycka till lite. Så här kommer några spridda reflektioner:
1. Jag längtar till sommarlovet då jag kan ta mig tid att läsa om böckerna igen.
2. Komplexiteten är underbar. Nya upptäckter vid varje läsning. Jag tror jag kommer läsa böckerna då och då tills jag döden dör.
3. I somras, då jag läste, var boken "Trädens hemliga liv" ganska omskriven. Jag har inte läst den men kom osökt att tänka på Ranz. Om träden kommunicerar så är det väl rimligt att tänka sig att även mineralerna gör det. Brior kommer att få upprättelse!
4. Jag tänkte mycket på Kastyke, Trakorien och Nya Sfären (och även andra organisationer och företeelser) som spegelbilder av vår värld, där förmeringen av guldet också ligger i fokus, när jag läste. Hur stor kritiker av vårt kapitalistiska samhälle är du, egentligen? Eller är du det?
Hälsningar,
Martin av Melse
Hej Martin,
kul att höra av dig – det är läsare som du en författare vill ha. Min mening med referenserna är ju inte att någon ska känna sig dum eller att sammanhanget blir obegripligt om man inte ser dem, utan de är snarare bonus till den som märker dem. Någon kanske tror att jag själv är väldigt bildad, men det är ju lätt att se svaren när man själv fått ställa frågorna. Jag har hört från fler att de funnit omläsning av romanerna givande och det är jag väldigt nöjd med.
Vad gäller kapitalismen så är jag lite kluven – det är som med salt i maten att den fungerar i måttlig mängd. Definitivt tål den att drivas med. Kapitalismen har lyft samhället på flera sätt, men idag ser jag vissa allvarliga problem:
1. Att den blivit global medan det politiska är kvar i regionala strukturer så att motsvarande politiska motkraft saknas.
2. Att de flesta ideologier och religioner förlorat sin funktion och trovärdighet i västvärlden så att kapitalismen blir ensam kvar utan teoretisk motkraft.
3. Att kapitalism i sina excesser är riktigt otrevlig och att jag tycker att dess fungerande stadier finns framförallt i blandformer (se detta inlägg: http://erik-granstrom.blogspot.no/2015/08/lovsang-till-mellanlaget.html). Det hänger ihop med punkterna 1 och 2 att inget förmår ta den i örat.
Hej igen!
Tack för dina snabba och korrekta svar (blink, blink). Jag hoppas att du förstod att jag inte känner mig tillplattad av alla dina mysko referenser till de mest udda företeelser. De är utmärkta kryddor som ger mig samma känsla (tror jag) som du beskriver i blogginlägget när det gäller poesi - tänk att det finns främmande världar att utforska!
Och apropå den kommande skivan med Christian Älvestam - när kommer den, tror du?
Martin av Melse
Hej Martin,
nädå, jag hoppas att referenserna ska känna som en lockelse snarare som att jag försöker briljera. Jag skriver dem dels för att de dyker upp i huvudet och jag tycker att det är roligt, dels för att ibland ge en liten vink om sammanhanget utan att uttala det.
Vad gäller skivan så hänger det mest på Christian. Vi har ju spelat in alla låtarna redan, men sedan har han köpt ett nytt hus och just byggt upp sin studio igen. Det låter som att han tämligen omgående sätter igång med finliret och sedan blir det studio och produktion. Förmodligen kör vi en kickstarter, men det kan få vänta till hösten eftersom sommaren är död i det avseendet. Skivan bör i alla händelser komma i år. Min insats är ganska klar även om jag hjälper till med det praktiska och har förslag. Den är bra – jag lyssnar på den väldigt ofta (i pre-produktions-skick). Jag kommer att bullra så snart det blir dags.
Skicka en kommentar