Då har jag kommit till slutet på tredje redigeringsrundan av Vredesverk. I detta varv har jag, kapitel för kapitel, funderat över och tagit ställning till synpunkter från Axel Henriksson, Robin Iversen och Roney Lundell. Det har gällt åsikter om handling, tempo, beskrivningar m.m. snarare än själva språket.
Ett generellt förslag har varit att kasta om några kapitel så att tre huvudlinjer i berättelsen etableras tidigare. Det är något jag nu ger mig på för att sedan skicka ut boken till tre nya läsare för färska synpunkter. Dilemmat med sådana omkastningar är annars att hålla koll på flödet av tid och information så att inte saker omtalas innan de hänt och liknande. Efter att de nya åsikterna inkommit och övervägts så ska jag och Axel H ge oss i kast med finslipning av själva texten rad för rad.
Exempel på de många synpunkter jag har haft att ta ställning till:
* Är drakar ödlor? Ska inte de vara speciella varelser som bara råkar se ut som ödlor
* Men nu får du sluta med din vattenvarelserasism ;-)
* Det saknas fortfarande miljöbeskrivningar, jag hade särskilt uppskattat en över kalkbrottet som jag inte fick någon bild av själv
* Är den nyskrivna hymnen en kombination av "Here comes the sun" och "Sun King"? :)
* Ett krus kan inte ha en plugg!
* Det händer väldigt mycket i detta kapitel – spontant skulle jag dela upp det i två, men det kan också bli lite kort
* Jag älskade stycket om den avhuggna tungan, som verkligen kom som en överraskning
* Var är vi i berättelsen, vilka är detta, vad vill de? Det är ju en bok sedan vi sett dessa varelser och för mig var det lite svårt att minnas och därför oklart ett tag
* Det var ju jättekul, när han trött men fåfäng hamnade i offertuppen
* Men den här ödesduellen hade jag aldrig gissat
* Man kan väl gestikulera med vingar med? Du kör med "näbb mot näsa" senare i texten så något om händer/armar kontra vingar vore bättre
* Väringadansen lät väldigt intressant, och märkligt hedersamt och nästan overkligt. Men det känns som att det har ett verkligt exempel som förebild. Är det så?
* NEEEEEJJJ! Det var Perrima! Masmord! Och hon är FORTFARANDE DiFolternas redskap! Aaaaaaaaarrrrgh! Du!!!! Jag ska … på tisdag ska jag bjuda dig på så starka belgiska öl att du både kommer att älska det och lida av det! Precis som du får mig att göra!
* Nja. Jo, ok, det räcker med en enda tår för att höja ytan någon molekyl, men … det var kanske lite väl överdrivet
* I övrigt är det bra, slutet flyter på bra trots villervallan
* Ha ha ha ha! Det här är ju så härligt! Alla mysterierna får svar - som jag inte räknat med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Aha! Det närmar sig!
På ett sätt kan jag tänka mig att dessa förtidsläsare har ett väldigt trevligt "jobb". De får ju njuta av texten innan oss andra. Men samtidigt måste det vara så att lite av magin går förlorad när man läser dina böcker på det sättet. De kan ju aldrig läsa den färdiga boken utan att ha ett sorts meta-narrativ av typen "aha, så det var så Erik löste det problemet med texten".
I sällsynta fall har faktiskt mitt läsande av denna blogg förtagit en liten, liten smula av magin i böckerna. Så var t.ex. fallet med duellen mellan Shagul och mästaren i Slaktare Små. Med i läsningen fanns hela tiden en reflektion över hur du diskuterat just den scenen på bloggen. Det goda med bloggen överväger dock med råge det onda.
Kristoffer: Jag förstår hur du menar och faktiskt har några personer tackat nej till att testläsa just därför att de hellre vill läsa den färdiga romanen.
Synd om bloggen spoilat på något sätt - det finns som du säger både positiva och negativa sidor med kunskap. När jag var yngre så hävdade jag mycket bestämt att man ska njuta av en bok / en film / musik / vin etc utan att veta något om bakgrunden just för att låta verket tala för sig själv. Fortfarande är det fantastiskt att uppleva saker helt oförberett. Samtidigt kan man missa ganska mycket. Två olika njutningar helt enkelt.
Jag brukar avsky se dokumentärer om hur en film har gjorts. Nuförtiden är det mest green-screens ändå. Men i alla fall: jag tycker det är kul att få veta hur du tänker ibland.... samtidigt som jag inte vill veta för mycket om bakgrunden till olika karaktärer heller. Det är lite kluvet.
Jag vill inte att min inlägg skall läsas allt för kritiskt. Jag älskar att läsa denna blogg och i de allra flesta fall förhöjer bloggen läsningen av böckerna. Jag menade bara att det i något sällsynt fall förtar lite av magin i böckerna och att dessa sällsynta tillfällen gjorde att jag tror mig kunna skapa en bild av den eventuellt negativa effekten korrekturläsning för Erik kan ha.
Förövrigt låter "vredesvarvet" roligt som beskrivning av arbetet. Hette motsvarande arbete för förra boken "slakten"?
Jag tror jag läst både Svavelvinter och Slaktare små 3 ggr var.
1. Läsning rätt upp och ner utan analyser men fångad.
2. Letar efter detaljer och drar paralleller till vår värld
3. Läser den och tänker mer på referenser. Kanske får en tydligare bild av vissa karaktärer. Denna gång förstärker läsning 1. och 2. men detta moment styckar jag ofta upp och läser en del andra böcker emellan.
Gång 4? Blir kankse av som förberedelse att jag sträckläser båda böckerna precis innan jag vet att Vredesverk kommer ut.
Kristoffer S: He, he, bra poäng om namngivningen och nog sant.
Jag tror som du att korrläsandet kan förta en del för läsaren så desto mer tacksam är jag att någon vill ta sig an det. Den största hämskon är förmodligen att korrläsaren aldrig kan lägga av sig sin analytiska lupp och därmed fjärmas från läsupplevelsen.
Kristoffer Nåhem: Jag har ibland föreställt mig konfluxromanerna som outspädd saft: de kan uppfattas som överväldigande vid första mötet men räcker i gengäld till åtminstone ett par genomläsningar. Många uppskattar det koncentrerade innehållet medan andra stöts bort.
Nu är det förmätet, om inte rentav fräckt, att rekommendera andra att läsa ens böcker flera gånger, men jag tror att de som gör det får en fördjupad upplevelse eftersom det finns väldigt många planteringar och kopplingar mellan det som sker i olika kapitel, saker som är svåra att uppfatta första gången.
Låter riktigt riktigt spännande, ser verkligen fram emot att få läsa boken... funderar om jag ska läsa om ettan och tvåan innan så jag har de färska när jag ska ge mig på trean men vi får se...
Är lite nyfiken på hur Difolterna ska lösa det hela och om kriget blir av mellan det där folket utanför alliansen, gillar att du i tvåan blandade in nya länder/areor till kartan och väntar ivrigt på att se vad som händer med matematikern i tornet som fick en kvinnas kropp. Kommer du månne blanda in något mera och hitta på någon ny medspelare i spelet om Trakorien.
Jonathan Olsson, Sofies vän.
"Nu är det förmätet, om inte rentav fräckt, att rekommendera andra att läsa ens böcker flera gånger,[...]"
Inte då. Skulle du anlägga en trakorisk vinkel på det skulle du uppmana oss att därtill köpa böckerna flera gånger under lagom luddig förespegling att det kan finnas skillnader mellan de olika exemplaren. :-)
Hälsningar!
Nils
(Ivrigt väntande)
Jag har köpt Svavelvinter som ebok, pocket och inbunden...
:-)
Kristoffer: Menar du att du varken har köpt T-shirten, muggen eller plastfigurerna?
Skicka en kommentar