Varpens plogfåra,
dess skyttel en fågelnäbb.
Jag väver världen.
onsdag 11 september 2013
Koklais hackedikt
Tuppen Koklai bad mig förmedla en hackedikt (hans benämning) vilken han påstår sig ha skrivit redan för tusen år sedan. Hans skäl är en smula grumliga men de kan ha med upphovsrätt att göra eftersom han hävdar att en religiös sekt stal dikten. Den sägs ha "betydelse för berättelsen". Återkommer när (om) sammanhanget klarnar.
måndag 9 september 2013
Intervju om de gamla rollspelen
Jag har blivit intervjuad om de gamla rollspelen, anknytningen till romanerna m.m. på webbplatsen Rollspelaren.
Bilden föreställer skumgummiberget som var min första "dungeon". Detta gjordes alltså på sjuttiotalet, ett par världar innan Trakorien var påtänkt. I begynnelsen, när vi fortfarande spelade Dungeons & Dragons, så handlade spelen nästan alltid om ett grottkomplex där utmaningarna blev svårare ju längre ner man kom. För att vara kreativ gjorde jag istället ett berg där det blev svårare ju högre upp man kom - lite i analogi med Dante Alighieris Inferno och Purgatorio i Divina Commedia faktiskt! När jag redan ritat berget som en serie kartor kom jag på att jag kunde skära ut varje våning i skumgummi och klistra ihop dem för att få berget som tredimensionell modell. Sagt och gjort och modellen har jag alltså kvar även om bergstopparna böjt sig en smula med tiden och de gröna markeringarna spritt sig - de visar balkonger, trappor och passager in i berget. Den lilla svärtade toppen var ett glasberg som äventyrarna kunde försöka klättra upp på.
Bilden föreställer skumgummiberget som var min första "dungeon". Detta gjordes alltså på sjuttiotalet, ett par världar innan Trakorien var påtänkt. I begynnelsen, när vi fortfarande spelade Dungeons & Dragons, så handlade spelen nästan alltid om ett grottkomplex där utmaningarna blev svårare ju längre ner man kom. För att vara kreativ gjorde jag istället ett berg där det blev svårare ju högre upp man kom - lite i analogi med Dante Alighieris Inferno och Purgatorio i Divina Commedia faktiskt! När jag redan ritat berget som en serie kartor kom jag på att jag kunde skära ut varje våning i skumgummi och klistra ihop dem för att få berget som tredimensionell modell. Sagt och gjort och modellen har jag alltså kvar även om bergstopparna böjt sig en smula med tiden och de gröna markeringarna spritt sig - de visar balkonger, trappor och passager in i berget. Den lilla svärtade toppen var ett glasberg som äventyrarna kunde försöka klättra upp på.
fredag 6 september 2013
Tredje vredesvarvet avslutat
Då har jag kommit till slutet på tredje redigeringsrundan av Vredesverk. I detta varv har jag, kapitel för kapitel, funderat över och tagit ställning till synpunkter från Axel Henriksson, Robin Iversen och Roney Lundell. Det har gällt åsikter om handling, tempo, beskrivningar m.m. snarare än själva språket.
Ett generellt förslag har varit att kasta om några kapitel så att tre huvudlinjer i berättelsen etableras tidigare. Det är något jag nu ger mig på för att sedan skicka ut boken till tre nya läsare för färska synpunkter. Dilemmat med sådana omkastningar är annars att hålla koll på flödet av tid och information så att inte saker omtalas innan de hänt och liknande. Efter att de nya åsikterna inkommit och övervägts så ska jag och Axel H ge oss i kast med finslipning av själva texten rad för rad.
Exempel på de många synpunkter jag har haft att ta ställning till:
* Är drakar ödlor? Ska inte de vara speciella varelser som bara råkar se ut som ödlor
* Men nu får du sluta med din vattenvarelserasism ;-)
* Det saknas fortfarande miljöbeskrivningar, jag hade särskilt uppskattat en över kalkbrottet som jag inte fick någon bild av själv
* Är den nyskrivna hymnen en kombination av "Here comes the sun" och "Sun King"? :)
* Ett krus kan inte ha en plugg!
* Det händer väldigt mycket i detta kapitel – spontant skulle jag dela upp det i två, men det kan också bli lite kort
* Jag älskade stycket om den avhuggna tungan, som verkligen kom som en överraskning
* Var är vi i berättelsen, vilka är detta, vad vill de? Det är ju en bok sedan vi sett dessa varelser och för mig var det lite svårt att minnas och därför oklart ett tag
* Det var ju jättekul, när han trött men fåfäng hamnade i offertuppen
* Men den här ödesduellen hade jag aldrig gissat
* Man kan väl gestikulera med vingar med? Du kör med "näbb mot näsa" senare i texten så något om händer/armar kontra vingar vore bättre
* Väringadansen lät väldigt intressant, och märkligt hedersamt och nästan overkligt. Men det känns som att det har ett verkligt exempel som förebild. Är det så?
* NEEEEEJJJ! Det var Perrima! Masmord! Och hon är FORTFARANDE DiFolternas redskap! Aaaaaaaaarrrrgh! Du!!!! Jag ska … på tisdag ska jag bjuda dig på så starka belgiska öl att du både kommer att älska det och lida av det! Precis som du får mig att göra!
* Nja. Jo, ok, det räcker med en enda tår för att höja ytan någon molekyl, men … det var kanske lite väl överdrivet
* I övrigt är det bra, slutet flyter på bra trots villervallan
* Ha ha ha ha! Det här är ju så härligt! Alla mysterierna får svar - som jag inte räknat med.
Ett generellt förslag har varit att kasta om några kapitel så att tre huvudlinjer i berättelsen etableras tidigare. Det är något jag nu ger mig på för att sedan skicka ut boken till tre nya läsare för färska synpunkter. Dilemmat med sådana omkastningar är annars att hålla koll på flödet av tid och information så att inte saker omtalas innan de hänt och liknande. Efter att de nya åsikterna inkommit och övervägts så ska jag och Axel H ge oss i kast med finslipning av själva texten rad för rad.
Exempel på de många synpunkter jag har haft att ta ställning till:
* Är drakar ödlor? Ska inte de vara speciella varelser som bara råkar se ut som ödlor
* Men nu får du sluta med din vattenvarelserasism ;-)
* Det saknas fortfarande miljöbeskrivningar, jag hade särskilt uppskattat en över kalkbrottet som jag inte fick någon bild av själv
* Är den nyskrivna hymnen en kombination av "Here comes the sun" och "Sun King"? :)
* Ett krus kan inte ha en plugg!
* Det händer väldigt mycket i detta kapitel – spontant skulle jag dela upp det i två, men det kan också bli lite kort
* Jag älskade stycket om den avhuggna tungan, som verkligen kom som en överraskning
* Var är vi i berättelsen, vilka är detta, vad vill de? Det är ju en bok sedan vi sett dessa varelser och för mig var det lite svårt att minnas och därför oklart ett tag
* Det var ju jättekul, när han trött men fåfäng hamnade i offertuppen
* Men den här ödesduellen hade jag aldrig gissat
* Man kan väl gestikulera med vingar med? Du kör med "näbb mot näsa" senare i texten så något om händer/armar kontra vingar vore bättre
* Väringadansen lät väldigt intressant, och märkligt hedersamt och nästan overkligt. Men det känns som att det har ett verkligt exempel som förebild. Är det så?
* NEEEEEJJJ! Det var Perrima! Masmord! Och hon är FORTFARANDE DiFolternas redskap! Aaaaaaaaarrrrgh! Du!!!! Jag ska … på tisdag ska jag bjuda dig på så starka belgiska öl att du både kommer att älska det och lida av det! Precis som du får mig att göra!
* Nja. Jo, ok, det räcker med en enda tår för att höja ytan någon molekyl, men … det var kanske lite väl överdrivet
* I övrigt är det bra, slutet flyter på bra trots villervallan
* Ha ha ha ha! Det här är ju så härligt! Alla mysterierna får svar - som jag inte räknat med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)