Herremoral och slavmoral

Dagens svenskar lever, åtminstone officiellt, i ett jämlikt och demokratiskt samhälle. Så ej trakorierna. Författare, spelkonstruktörer och rollspelare har ett intresse av att sätta sig in i hur människor tänkte förr när ojämlikhet var regel och ofta inte kunde överbryggas. Utmaningen är att kunna tänka bort sin egen norm för att kunna framställa en otidsenlig människa. På köpet lär man sig se samtidens mekanismer.

Jag har haft stor hjälp av gamle Nietzsche för att framställa aristokrati. Man behöver på inget sätt dela hans uppfattning men resonemanget om slavmoral och herremoral är intressant för att förstå elitens tankesätt - i fiktionen och i verkliga livet. I Jenseits von Gut und Böse - Bortom gott och ont, skissar N skillnaderna mellan de två moralsynerna:

Slavmoralen
* ogillas av N såtillvida att den är ägnad att trycka ner de "starka och fria" som han propagerar för - de som i förlängningen ska utvecklas till "övermänniskan".
* skiljer mellan "gott" och "ont"
* dömer handlingar som goda eller onda
* böjer sig under en extern norm
* är enligt N en moral för de underlägsna, svaga, fega, tålmodiga och ödmjuka ägnad att skydda pöbeln mot de starkas berättigade förtryck.

Herremoralen
* gillas av N som varande den upphöjda människans moral, aristokratens norm
* skiljer mellan "förnämt" och "föraktligt" - aristokrati och pöbel
* dömer individer som förnäma eller föraktliga
* skapar sina egna värden. Är sin egen måttstock
* är enligt N en moral för de starka, stolta och självsäkra som bara respekterar sina likar och tar vad de vill och förmår.

I filmer med förment historiskt perspektiv ser man ofta hur filmskaparna inte klarar av eller inte vill skildra aristokrater med den herremoral dessa förmodligen hade utan istället framställer riddare, kungar, adelmän etc som människor med modern moral. "Goda" riddare är egentligen demokrater som värnar om de svagaste, inte tar sig friheter etc. De kan möjligen demonstrera överklasslater men visar sig ha ett gott hjärta innerst inne när filmen går mot sitt slut. Exempel: Valfri Disneyfilm eller Orlando Blooms riddare i "Kingdom of Heaven". "Onda" riddare blir i sammanhanget ofta grymma egoister och inte sällan sadister. Jag misstänker att det beror på att filmskaparna söker skapa identifiering med hjältarna respektive tydligt hat mot de onda. Samma uppdelning av goda mot onda har spillt över till de flesta fantasyverk. Filmer om exempelvis flygaräss från första världskriget kan däremot skildra herremoralen: Den nedskjutne adelsmannen behandlas väl av sin fiende och tillika adelsman mot att han ger sitt ord som aristokrat på att inte fly. De står båda i varandras ögon bildligt och bokstavligt talat skyhögt över männen i skyttegravarna oavsett sida.

Indelning i herremoral och slavmoral kan tyckas inaktuell för dagens människa, men inget kunde vara mer felaktigt. Skillnaden är att herremoralen idag gått under jorden men den har på inget sätt försvunnit. Ordet "aristokrati" betyder att "de bästa styr". Idag behöver man inte tillhöra en adelssläkt för att tycka sig tillhöra "de bästa". Många personer i samhällstoppen anser sig tillhöra en elit. De spelar visserligen demokrater inför öppen ridå, men respekterar bara sina likar bakom kulisserna. Det kan gälla inom företagslivet, kyrkan eller överklassen eller egentligen inom alla ledande och etablerade skikt i samhället.

När man ser påvar diskret hantera pedofiliskandaler som interna kyrkliga angelägenheter, Röda-kors-chefer stjäla från behövande, företagsledare roffa åt sig förmåner, kungen och hans kompisar söka dölja porrklubbseskapader eller IMF-chefen Strauss-Kahn tycka sig ha rätt att tvinga städerskor till sex så demonstrerar de alla sin herremoral. Jag är personligen övertygad om att ingen av dessa herrar ångrar sina handlingar utan att de bara grämer sig över att de blev upptäckta. Därför är det viktigt att läsa Nietzsche än idag om än inte på det sätt som filosofen hade tänkt sig.

Som alltid är herrarna med sin moral en inspiration för mina skriverier.