tisdag 2 juli 2019

Livet en bruksanvisning





Den här boken borde ni läsa – åtminstone delvis. Delvis låter kanske paradoxalt, men låt mig förklara: Jag ligger nog bra till för rekordnotering i andelen halvlästa böcker. Otaliga är de gula klisterlappar som flaggar från sidorna i mina bokhyllor. Det betyder inte att jag ogillar böckerna jag inte läser ut, utan mest att jag känner mig färdig med dem – att jag tror mig ha fått ut det jag ville från dem och att andra lockar mer.

”Livet en bruksanvisning” av Georges Perec, utgiven av Modernista, är 650 sidor lång och inbjuder därmed till att överges halvvägs. Ändå slukade jag hela boken med nöje, helt enkelt därför att jag hela tiden var nyfiken på vad jag skulle hitta på nästa sida. Det paradoxala består i att just denna bok skulle kunna avslutas var som helst utan förlust för helheten. Den saknar i stort sett handling och intrig. Varje kapitel är en fristående beskrivning av ett rum i ett och samma hyreshus i Paris. Kapitlets rum beskrivs i en stillbild där eventuella personer står uppställda som i ett diorama utan att röra sig. Ändå rör sig scenen konstant och helt oförutsägbart och efter ett ta börjar man känna igen de boende. Författaren får kanske syn på en tidning på ett bord och berättar den absurda bakgrunden till den uppslagna artikeln om en man som är besatt av valrossbetar, eller så får vi höra historien bakom en sjöskumspipa som bärgats från ett vrak. Den litterära stilen skiftar oupphörligt. Jag var för en vecka sedan på Alma Lövs fantastiska museum i Värmland och känslan är densamma: att vandra runt i ett ständigt skiftande äventyrslandskap av okänt djup.

Det sammanhållande temat är pussel. Boken är skriven som lösa bitar som man själv får foga samman. Husets rike ägare Bartlebooth ägnar tjugo år av sitt liv åt att avbilda hamnar i hela världen. Dessa skickas hem till en hantverkare som klistrar upp dem på trä och sågar dem till pussel. Sedan detta:



Perec är framförallt en iakttagare, och för mig som författare är hans bok en föreläsningsserie i hur man levandegör miljöer utan att det någonsin blir tråkigt. Jag tänkte skadeglatt på förnumstiga böcker om hur man ska skriva och hur Perec författar diametralt på tvärs mot bestsellerrecepten. Så här kan han avsluta ett kapitel:

Den ene hantverkaren har stora handskar av den typ elektriker använder vid kabelarbete. Den andra har en mockaväst med broderat mönster och fransar. Den tredje läser ett brev.



Brevet får vi veta precis lagom mycket om.
Läs boken!




3 kommentarer:

carlsson sa...

Man blir ju nyfiken om inte annat! Ska göra mitt bästa för att läsa (hela) detta alster. :)

Tobias sa...

Tack för tips. Jag blir nyfiken på stilen eftersom jag själv gått skrivkurs i våras och nu läser "Save the cat writes a novel". Mest för att få ordning på min lite längre berättelse, men också för att veta vilka regler jag behöver bryta mot. Ofta är de böcker som inte följer mallen de mest intressanta, men de måste ju samtidigt vara välskrivna och bryta på rätt sätt.

Erik Granström sa...

Tobias: Precis min åsikt!