Jag växte upp med serietidningar: Kalle Anka, Stålmannen, Läderlappen m.fl. I vuxen ålder har jag fortsätta läsa dem: Heavy Metal, EPIX ett tag och nu på senare år utmärkta alster som Sandman, Logicomix och Saga. Jag fick tårar i ögonen när jag läste I Kill Giants i somras. Jag är alltså van vid mediet, uppskattar det och håller det på inget sätt som sämre än den skrivna litteratur som jag själv ägnar mig åt. Detsamma gäller för övrigt dataspel. Det finns skräp och det finns mästerverk oavsett format - något som naturligtvis gäller också film. Marvel Comics fanns redan när jag var liten och jag gillade dem inte fast jag älskade både serier och superhjältar.
Nu har vi Marvel Studios, som överöser oss med påkostade filmer om sina seriehjältar. Jag gick häromdagen och såg den senaste, Guardians of the Galaxy, eftersom jag hört en del gott om den. Det är en helt usel film enligt min mening. Varför? Därför att den saknar handling, intressanta personer, djup, inre trovärdighet, spänning och bra skådespeleri. Som av en händelse såg jag första avsnittet i TV-serien "Breaking Bad" kvällen innan och kontrasten kunde inte varit större eftersom Breaking Bad flödar över just av de saker som GG saknar. Guardians of the Galaxy har däremot gott om CGI, oneliners - gärna i samband med masslakt, "dudes and sexy chicks", lustiga sidekicks, stjärnskådisar som kan bättre, malplacerad humor och ... kommer inte på något mer värt att nämna. Inte ens en bra ärkeskurk har man (Mannen med den skrynkliga hakan i jämförelse med Darth Vader - Va?)
"Ta det inte så allvarligt", säger någon. "Det är bara ett kul äventyr, något att tugga popcorn till och glömma när man kommer ut på gatan." Visst. Någon jämförde med handlingen i ett rollspel - en sekvens situationer som är svåra att meningsfullt beskriva i efterhand. Jo, filmen påminde ofta om ett rollspel till upplägget, med en samling udda varelser som tjabbas och slåss och fattar obegripliga beslut. Skillnaden är att rollspel utspelas mellan en samling kompisar som hittar på äventyret under tiden som det utspelas. Här har ett kommersiellt storbolag satsat $170 000 000 och skrivit manus på förhand. De vill inget hellre än att vi ska uppfatta filmen som en cool grej gjord av coola grabbar. De har redan tjänat tillbaka pengarna efter vad jag förstått så rent affärmässigt gör de naturligtvis helt rätt. Synd bara om filmmediet ska förfäas till Disneyland på duken. Trösten är just de många bra TV-serier som kommit på senare år.
EDIT: 80-tals musiken var bra. Inget nytt grepp, men bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
"Ta det inte så allvarligt", säger någon. "Det är bara ett kul äventyr, något att tugga popcorn till och glömma när man kommer ut på gatan."
Det där är ju ett vanligt argument, men jag har alltid undrat över det. Varför ska inte roliga äventyrshistorier ha en bra handling? Och varför ska man inte komma ihåg dem?
Jag ser snarare tvärtom, jag vill gärna ha ett bra äventyr, det behöver inte ha så stort djup - men jag vill ha handling och jag vill komma komma ihåg historien. Det har ju gjorts förr, så varför inte göra det igen?
Skymningssang: Kan bara instämma,men uppenbarligen är det sådana här filmer som tjänar in mest pengar vilket kan göra mig sorgsen vissa dagar.
En fråga som vore intressant att utforska är dock: drivs infantiliseringen av kapitalintressen eller "ger man bara folk vad folk vill ha".
Märkligt.. jag tycker faktiskt att Guardians skiljer sig från mycket av skräpet som visas på bio nu för tiden. Din beskrivning passar perfekt in på exempelvis de nya Transformers-filmerna, som i sin hjärndödhet och infantilisering gör en sorgsen. Guardians har ju humor, karaktärer man kan tycka om, glimten i ögat, och bra musik. Handling har den också, så vitt jag kan se. Å andra sidan, man kanske har sänkt kraven, och blir glad för allt som inte är genomuselt.
Anonym: Vi kan förstås tycka olika om enskilda filmer och det är inte alls så att jag bara ser "fina" filmer. Fast trenden känns ganska klar och den ekonomiska utkomsten lär förstärka den.
Skicka en kommentar