Ransarder på Saphyna!

Här är första versionen av Magnus Fallgrens bild till min intronovell, skriven för Fria ligans nya världsbok till Svavelvinterspelet. Novellen är samtidigt ett kapitel till den sista delen i romansviten "Krönikan om den femte konfluxen".

Den utspelar sig i Gaaz Ulul på Saphyna och personerna på bilden är: Gripryttaren Mardigan - Abomasernas stamledare, Brondon Vilhúlla - Abzulvans representant i Trakorien (från äventyret Lojalisternas tid), Mirandan av Arda - gudinnan Subardas översteprästinna i Ransard samt Manzonla - Det heliga Kishatets siste Shar Kishati , begrundande vad som egentligen hände hans land.

Personligen är jag särskilt förtjust i översteprästinnans bergshatt.

Isakras fanborg

Jag gjorde en planskiss över Isakras Fanborg mest för att det roade mig och för att en scen jag just skriver utspelar sig där. Så här beskrivs platsen i purfärsk text (som förstås ska redigeras):

"En besökare, obekant med Isakras fanborg, skulle antagligen hålla området för en vapenskola där officerare bortom världens distraktioner kan drillas i exotiska tekniker. Fanborgen befolkas av soldater från hela Argond, ditkommenderade från sina hemländer under åtagande gentemot Etemenankitemplet eller som religiösa frivilliga. Garnisonens uppdrag är att hålla ordning i staden, i synnerhet bland farsegels besökare. Erfarenheten har visat att bästa vägen till stadsfrid är att låta soldater från alla olika kulturer tjänstgöra tillsammans.

Fanborgen är ingen egentlig borg utan ett kvadratiskt, pallisadomgärdat komplex indelat i tio sammanbyggda hus orienterade runt en öppen gård i mitten, en läktarkantad, något nedsänkt arena för träning och fysiska övningar. Ovanför läktarna runt arenan sitter en skog av fanor monterade, kvarlämnade hederstecken från alla de grupper som genom åren tjänstgjort i staden och därigenom en myllrande karta över Argondi klaner, riken, adelssläkter, religioner och ordnar. De äldsta är söndertrasade och blekta i färgerna men inget standar tas någonsin ner, utan får falla av egen ålder enligt krigarbansikans hållning."

Någon som känner igen sig?

Marvellousy

Jag växte upp med serietidningar: Kalle Anka, Stålmannen, Läderlappen m.fl. I vuxen ålder har jag fortsätta läsa dem: Heavy Metal, EPIX ett tag och nu på senare år utmärkta alster som Sandman, Logicomix och Saga. Jag fick tårar i ögonen när jag läste I Kill Giants i somras. Jag är alltså van vid mediet, uppskattar det och håller det på inget sätt som sämre än den skrivna litteratur som jag själv ägnar mig åt. Detsamma gäller för övrigt dataspel. Det finns skräp och det finns mästerverk oavsett format - något som naturligtvis gäller också film. Marvel Comics fanns redan när jag var liten och jag gillade dem inte fast jag älskade både serier och superhjältar.

Nu har vi Marvel Studios, som överöser oss med påkostade filmer om sina seriehjältar. Jag gick häromdagen och såg den senaste, Guardians of the Galaxy, eftersom jag hört en del gott om den. Det är en helt usel film enligt min mening. Varför? Därför att den saknar handling, intressanta personer, djup, inre trovärdighet, spänning och bra skådespeleri. Som av en händelse såg jag första avsnittet i TV-serien "Breaking Bad" kvällen innan och kontrasten kunde inte varit större eftersom Breaking Bad flödar över just av de saker som GG saknar. Guardians of the Galaxy har däremot gott om CGI, oneliners - gärna i samband med masslakt, "dudes and sexy chicks", lustiga sidekicks, stjärnskådisar som kan bättre, malplacerad humor och ... kommer inte på något mer värt att nämna. Inte ens en bra ärkeskurk har man (Mannen med den skrynkliga hakan i jämförelse med Darth Vader - Va?)

"Ta det inte så allvarligt", säger någon. "Det är bara ett kul äventyr, något att tugga popcorn till och glömma när man kommer ut på gatan." Visst. Någon jämförde med handlingen i ett rollspel - en sekvens situationer som är svåra att meningsfullt beskriva i efterhand. Jo, filmen påminde ofta om ett rollspel till upplägget, med en samling udda varelser som tjabbas och slåss och fattar obegripliga beslut. Skillnaden är att rollspel utspelas mellan en samling kompisar som hittar på äventyret under tiden som det utspelas. Här har ett kommersiellt storbolag satsat $170 000 000 och skrivit manus på förhand. De vill inget hellre än att vi ska uppfatta filmen som en cool grej gjord av coola grabbar. De har redan tjänat tillbaka pengarna efter vad jag förstått så rent affärmässigt gör de naturligtvis helt rätt. Synd bara om filmmediet ska förfäas till Disneyland på duken. Trösten är just de många bra TV-serier som kommit på senare år.

EDIT: 80-tals musiken var bra. Inget nytt grepp, men bra.

Signeringar vid Sf-bokhandelns jubileum

Sf-bokhandeln fyller 30 år och jubilerar under nästa vecka. Jag kommer att vara i två av butikerna för signering eller bara en pratstund om ni vill titta förbi:

Stockholm onsdag 20 aug, kl 18.00
Göteborg fredag 22 aug, kl 17.30

Hoppas att vi ses!

Porträtt av Shagul

Någon undrade hur förebilden till Shagul i böckerna ser ut och jag hittade faktiskt ingen bild av honom här på bloggen så jag gör ett extrainlägg.

Ansiktet är en rekonstruktion av Harwa, en 3000 år gammal mumie, som givits nytt kött tack vare egyptiska muséet i Turin. Jag föll för honom så snart jag såg bilden för flera år sedan och tänkte att detta är definitivt Shagul. Jag gillar kombinationen av kraft och obehaglighet som passar väl med Shaguls personlighet. Bland annat denna bild skickade jag till Martin Bergström inför omslagsillustrationen till Slaktare små. Ni kan läsa om Harwa här.

För den niofingrade Shagulklonen gillade jag Hannas i denna version av Jesus Christ Superstar även om han är lite vekare.

Romanernas läsbarhet

Sveriges radio lade ut ett verktyg som automatiskt testar OVIX (ordvariationsindex) och LIX (läsbarhetsindex) i texter.

LIX beror på antalet ord per mening och andelen långa ord i texten.
OVIX mäter antal unika ord (som förekommer en gång) i förhållande till totalmängden ord.

"Normalvärden"
LIX: 40
OVIX: 60

Eftersom jag har alla romanerna som textfiler testade jag dem förstås omedelbart med följande resultat:

Svavelvinter
LIX 41,7
OVIX: 76,8

Slaktare Små
LIX: 39,9
OVIX: 80,6

Vredesverk
LIX: 41,6
OVIX: 79

Vanderland
LIX: 41,1
OVIX: 77,4


Slutsatsen blir att jag skriver väldigt många olika ord - faktiskt såg jag inga andra texter på webbplatsen med högre OVIX-värden.

Dessutom är mina texter ungefär lika svåra som vanlig tidningstext.
Bara så att ni vet.

Arn Dunkelbrink och hans vänner

Jag råkade mest av en slump se två filmer med Michael Shannon på bilden här intill: Take Shelter och The Iceman och slogs av vilken bra skådespelare han är. Han har en eftertänksam och lågmäld stil som blir mycket effektiv eftersom han ser farlig ut och ofta spelar dubiösa typer. Bilden är dock från den senaste Stålmannenfilmen Man of Steel där han gestaltar general Zod. En sådan serietidningsfilm har förstås sina begränsningar men jag slogs redan när jag såg den i våras av hur Shannon spelar skjortan av de andra genom att både vara mänsklig och hänsynslös.

Hur som helst: eftersom jag för närvarande skriver kapitel med Arn Dunkelbrink som huvudperson så adopterade jag genast Shannon som min nya förebild och jag tycker redan att det tillfört tydlighet.

Jag har också kommit att fundera över Arn Dunkelbrinks personlighet och drivkrafter i linje med Shannons spel: Dunkelbrink har blivit en ofrivillig och inte helt lyckad kung som under många år drevs framåt av eden att döda en drake, ett motiv som bortfaller i Vredesverk. I gengäld har han blivit besinningslöst förälskad i en kvinna. Han har alltid varit envis och trångsynt och lyssnar sällan på andra. Jag slogs av att Arn Dunkelbrink är en person som söker en tydlig väg framåt. Han VILL fokusera på en enda sak som han kan hålla i tankarna och går sedan utan sidoblickar mot målet, en officer som till varje pris och utan tanke på konsekvenser i övrigt är besatt av att utföra sin order. I Arns fall är ordern vald av honom själv, men sedan han valt den lyder han som under ett heligt åläggande. Problemet är att det inte alltid har gått så bra och nu börjar han fundera över sina egna motiv...

Förutom Shannon har jag uppdaterat inspirationskällor för några andra personer som kungen träffar:

Shelley Duval som Jarmona av gryningen, ni har förmodligen sett henne som Jack Nicholsons fru i The Shining.

Min gamla karatelärare "Kickan" (vars nuvarande efternamn jag inte har koll på) som Nirôrin av Bodertaal, en stridsmunk av sinavanerorden som slåss vid Arn Dunkelbrinks sida i Vredesverk.

Gerald McRaney som Aveva Sinombra, sinavanernas ordensledare, en man som nämns i Vredesverk men dyker upp mer i Vanderland. McRaney såg jag först i TV-serien Deadwood och sedan i House of Cards. Han har förmågan att se ut som en snäll morfar men plötsligt byta till iskall och skärpt kyla på ett sätt som imponerar och som passar en ordensledare för krigarmunkar med en dold agenda.

EDIT: Jag glömde förresten bilden på Juno Temple som jag på senare tid använt som förebild till Perrima.

Vad säger ni förresten om Matthew McConnaughey som Uroboren? Den riktige Wittgenstein under honom. Jag har aldrig riktigt tålt McConnaughey, men blidkades av hans spel i True Detective.