torsdag 27 juni 2013

Vaken 5:11

Jag har haft lite av en svacka under några veckor, inte minst när det gäller bloggen. Inatt kändes det emellertid som att det vände. Jag vaknade 05:11 och blev full i skratt när det slog mig att väckarklockans ansikte liknade en författarkollega med lock och läppglans. Hela natten hade jag sovit dåligt eftersom jag väntade på att äntligen få tillbaka min gamla bil som varit på reparation sedan tre veckor. Halv två på natten levererades den slutligen via en bekant men ändå fortsatte jag att drömma livligt. Halvt som i dimma minns jag en teaterscen där romanens framförande ska säkras, små hjon springer med kulisser, Praanz da Kaelve sminkas i ett hörn, blod hälls ut framför några buskar.

Nyss vaknade jag vederkvickt, fylld av tillförsikt och utan den huvudvärk som plågat mig under ett par dagar. Jag skrev klart romanen i första utkast på ett och ett halvt år, i ett för mig rasande tempo och gav den sedan till två testläsare. Det var nog i efterhand ett misstag att lämna ut den så omgående men tanken var att få synpunkter på intrig, kapitelordning etc vilket jag också har fått. Emellertid skulle jag nog först ha gått igenom texten själv i lugn och ro ytterligare en gång. Testläsarnas kritiska kommentarer har ofta rört saker som att det går lite för fort på sina ställen, att de skulle vilja höra huvudpersoner reflektera mer över vad som är på gång, se mer beskrivning av miljön, få förklaring till vissa skeenden etc. De gör kort sagt sitt jobb just såsom jag hoppats, på ett noggrant och kompetent sätt. Deras påpekanden är sakliga och motiverade. Ändå har jag känt mig en smula betryckt. Projektet är känsligt, på gränsen till livsavgörande. Jag tror att mitt frenetiska skrivande delvis har berott på den sjukdom som drabbade mig för några år sedan och som jag förhoppningsvis är kvitt nu. Jag har helt enkelt känt ett rovdjur flåsa mig i nacken och velat bli klar medan tid finns. Faktiskt har jag ibland medvetet använt tanken för att skamlöst piska mig framåt. Dessutom har jag bemödat mig om att den tredje boken i serien inte ska bli längre än den andra, något som fortfarande gäller.

Känslan av brådska ligger emellertid, åtminstone för tillfället, bakom mig igen som ett passerat åskväder. Jag tycker att texten är bra och att de tillkortakommanden som testläsarna påpekat ganska enkelt kan åtgärdas under det halvår som återstår. Det ska bli en sann glädje att ge sig i kast med detaljerna och sedan få höra era kommentarer när boken väl kommer ut.

Livet är härligt!

onsdag 19 juni 2013

Rollspelet Svavelvinter på engelska

Nu har Fria ligan lagt ut en kortversion av rollspelet Svavelvinter på engelska, förtjänstfullt översatt av Peter Larsson och formgivet av Dan "Dante"/"Hipster/Gubbster T Pokémon" Algstrand.

Paketet innehåller snabbstartregler, introäventyret "Arhems sista dagar" och diverse kringdokument. Det ska bli väldigt intressant att se reaktionerna.

söndag 2 juni 2013

Första redigeringen av Vredesverk klar

Nu har jag kommit till slutet efter en första grovredigering av Vredesverk. Syftet var mest att få en sammanhängande text som för-testläsarna kunde läsa. Dessa läsare är Axel Henriksson och Robin Iversen som läser med uppgiften att ha synpunkter på själva handlingen och kapitlens inbördes ordning. Jag vill veta vad som fungerar och vad som stör, vad de blir överraskade av under denna allra första läsning, vad som borde förklaras bättre och vad som eventuellt saknas.

Nu då? Tja, jag börjar genast på nästa redigeringsrunda eftersom för-läsarna inkommit med synpunkter på de första kapitlen. Först i tredje redigeringen kommer jag att ge mig på det rent språkliga även om jag förstås ändrar en del under gång.

Hur som helst kul att själv se helheten för första gången! Jag fick ändra kapitlens ordning en del sedan jag insåg att saker omtalades innan de hade hänt.

tisdag 28 maj 2013

Lojalisternas tid i höst



Från och med idag kan man förhandsbeställa spelmodulen Lojalisternas tid från Fria ligan. Den utspelar sig i Tricilves slum under tiden mellan romanerna Slaktare små och Vredesverk med anknytning till handlingen i båda böckerna. Jag har själv skrivit grundtexten redan förra sommaren när jag utarbetade motsvarande kapitel i Vredesverk där också flera personer från spelet dyker upp. Sedan har Jerry Lasota bidragit med en hel del lokalfärg vartill förstås kommer alla trevliga illustrationer och kartor. Äventyret beräknas komma i augusti.

När ni ändå vevar igång drömmarna för hösten så vill jag flagga för kongressen Fantastika 2013 i Stockholm i oktober. Jag diskuterade så sent som igår en tilltänkt programpunkt om mat i sf och fantasy med en av de ansvariga.

söndag 26 maj 2013

Silvia Miranda revamped?

Någon mer som sett Netflix serie "House of Cards" (utmärkt och rekommenderas annars)?

Köper ni i så fall Robin Wright i rollen som Claire Underwood som förebild till Silvia Miranda? Silvia Miranda när hon är sig själv vill säga, i form av en något härjad, professionell, no-nonsense vindhäxa, snarare än inne i spegelvärlden (jo, jag kan avslöja att hon återvänder, typ, i Vredesverk).

söndag 19 maj 2013

Våroffer 100 år

För hundra år sedan om några dagar, den 29:e maj 1913, uruppfördes Stravinskijs balett Våroffer i Paris. Premiären sägs ha varit en stor skandal där publiken stod upp och skrek för eller emot så att dansarna inte hörde musiken. Detta musikstycke är en av mina största inspirationskällor, lika fräscht och säreget nu som då med sina ideliga taktbyten och nyskapande användning av orkesterns instrument. Stravinskij var dock inte ensam orsak till skandalen, kanske inte ens den mest drivande eftersom stycket var ett beställningsverk till Ryska baletten under Sergej Diagilev som uttryckligen ville ha något överraskande. Lika provocerande för dåtidens publik var förmodligen Vatslav Nizjinskijs koreografi där dansarna stampar, strävar mot jorden och låser sig i obekväma kroppsställningar snarare än fladdrar omkring lätta som fjärilar såsom den klassiska baletten av typen Svansjön dittills hade föreskrivit. Joffrey ballet återskapade uruppsättningen på åttiotalet och den kan ni se på Youtube här. Jag erkänner villigt att det tog mig ett par gånger att vänja mig vid den och då gillade jag redan musiken men nu tycker jag att föreställningen är fantastisk.

För dekor och kläder i Våroffer stod Nicholas Roerich som blivit en av mina favoritkonstnärer just via baletten. Ni kan ta del av Roerichs konst här. Hans namn kommer från Rurik, förmodad viking från Roslagen på 800-talet som grundade Kievriket. Ruriks folk kallades ruser vilket sedamera blivit Ryssland. Roerich tyckte om att måla motiv från dessa tidiga dagar. Konstnären blev nominerad till Nobels fredspris för sina initiativ att bevara det konstnärliga världsarvet.

Våroffer är alltså ett av de musikstycken som inspirerat mig mest tillsammans med Arnold Schönbergs Verklärte Nacht från samma sprudlande tidsperiod före det första världskriget. Båda dessa stycken är tämligen unika. Jag har refererat till båda, tydligast på sidorna 326-328 i Slaktare små där det bland annat finns direkta citat från Richard Demels dikt på vilken Verklärte Nacht baseras.

Helt oavsett vad man tycker om dessa musikstycken så tilltalar mig ansatsen bakom dem. De sneglar inte på kutym, försöker inte kopiera det redan hyllade, försöker inte ställa sig in hos en tilltänkt publik och det finns ingen kommersiell baktanke inbyggd i verken utan de följer sin egen idé och är sig själva - sedan får det bära eller brista. Jag kan se samma inställning hos exempelvis Tom Waits musik. Överhuvud taget respekterar jag denna ansats och egentligen bara den och har följaktligen försökt tillämpa den i mitt eget skrivande.

tisdag 14 maj 2013

Vredesverk och Vanderland

Där har ni titlarna på den tredje och fjärde boken i krönikan om den femte konfluxen. Jag har funderat väldigt mycket på detta under en längre tid och tillsammans med dottern Maja och redaktören Ola Wallin på Ersatz knåpat, testat och förkastat. Seriens fyra titlar blir alltså:

Svavelvinter
Slaktare små
Vredesverk
Vanderland

Det är idel udda boktitlar med viss symmetri - något som har täckning i berättelsen liksom det faktum att det blir fyra böcker.

Vredesverk syftar på att en hel del förödelse skildras i romanen, fast som jag hoppas på ett överraskande sätt och utan excesser. Trakorien lär hur som helst vara ganska ommöblerat när dammet väl har lagt sig. Det gör det emellertid inte ännu eftersom händelserna i Vanderland bjuder på ännu större förändringar. De som spelat spelen kan nog ana vad titeln syftar på även om okända händelser tillstöter med bäring på namnet.

De ord jag har bollat med under titelgrubblandet har bland annat innefattat: vindar, speglar, tuppar, krig, väv, träd och böcker. Jag ville som tidigare ha något lite udda och inte omedelbart möjligt att avkoda. Titlarna måste också vara ganska korta pga formgivningen, allitterera internt och ha en bra melodi. Romanens arbetsnamn var som ni vet Bladverk. Så kommer fortfarande det levande skeppet att heta men jag tyckte hela tiden att det var en lite tam titel som gav intryck av diktsamling.

Genom Google har jag hittat ordet vredesverk använt på ett enda ställe: i gamla Bibelöversättningen, Jesaja 13:3.

"Jag själv har bådat upp mina invigda
ja, kallat mina hjältar till vredesverk,
min stolta skara, som jublar."


Det är ett ganska bra citat som kunde syfta på konfluxväktarna så jag kanske citerar det i början på boken.


Smaka på titlarna och kom gärna med synpunkter!