Persona

Ibland får jag frågan vem av personerna i mina böcker som är jag själv. Jag brukar då svara att jag förmodligen är en blandning av dem allesammans. Därför ger jag er en sammanställning från en fotosession som min dotter Maja genomförde i ett visst syfte.

Varsågoda att föreslå vilka jag föreställer!

Codex Seraphinianus

Julklappen till mig själv:
Codex Seraphinianus har äntligen anlänt! Det är en illustrerad encyklopedi över en fantasivärld, till formatet en stor och tjock bok, jag vet inte på hur många sidor eftersom både texten och pagineringen är obegriplig. För att låta icke världsbevandrade jämföra lade jag in jordklotet och min modell av multiversum på bilden.

Jag ser boken som en förebild till en eventuell Codex Trakorianus. Likheterna mellan de imaginära uppslagsverken är redan slående. Följande bild visar exempelvis Luigi Serafinis vision av en primitiv raugonkoloni:

Rekapitulation

Inför romansvitens avslutande del Vanderland har jag börjat läsa om Svavelvinter för att plocka upp sådant som måste/bör/kan återanvändas och avrundas. Läsa om är kanske mycket sagt; snarare skummar jag sidorna eftersom jag vet ungefär var det kan finnas oavslutade trådar.

Ibland när man signerat ett antal böcker på raken så låser sig automatiken i namntecknandet så att man plötsligt snubblar på sin egen autograf. Jag besitter ett sådant skämmigt exemplar av Svavelvinter där jag börjat på "Erik" men havererat någonstans i "Granström", inte en, utan två gånger. Den "Christian" som skulle ha boken slapp eländet och fick förhoppningsvis ett passabelt ex. Nu kan jag istället använda den förbrukade boken att kladda i.

Jag markerar med "!", "rek" respektive "Färg" de funna kornens angelägenhetsgrad och tog mig igenom ett hundratal sidor under gårdagen. Några av fynden:

!
* Arn Dunkelbrinks vision av barnet på sidan 14. Detta har jag för övrigt redan plockat upp i Vredesverk.
* Shaguls bror Shurgan, vars historia och förehavanden ska redovisas innan den feta zombien stönar
* Att Jarmona är 26 år gammal
* Dolken Demens vittnesbörd om vad som hände kung Ottars riktiga dotter och att han var motståndare till Månvind
* Att Silvia Miranda växt upp på en ö och lärt sig magi av sin far (det är nog inte den ö ni tror ...) liksom att hon hade kontakt med DiFolterna under sin tid i Ilibaurien
* Att Silvia Miranda är skräckslagen inför vapen och har ett ärr vid örat (det hade jag glömt)

Rek
* Gudinnan Kastykes budord att "envar når den ära han mäktar försvara" (Praanz reflekterar sorgset)
* Att det var Goba da Grummi som aktivt hjälpte Praanz da Kaelve att fly till Talbererna i Staden O
* Jarmonas och Silvia Mirandas utseende första gången de presenteras

Färg
* Att Praanz da Kaelves sabel Mormorian fått namn efter släktens skyddsande
* Detaljbeskrivning av Kronolaben
* Syntalden Simenard Froim från Tricilves akademi uttalar sig om Kronolabens funktion (han kan få återkomma)
* Skråpräglade mynt med egen lukt

Riktigt spännande och det roliga är att dessa detaljer öppnar nya möjligheter nu när jag vet ungefär vad som ska hända.

Spel

Rubriken "Spel" har länge funnits i högerspalten utan innehåll. Jag tänkte ändra på den saken nu. Samtidigt lägger jag till rubriken TV-serier i listan eftersom jag tycker att TV-serier och dataspel till stor del har tagit över kvalitetsambitionerna inom den visuella populärkulturen medan spelfilmerna mer har gått mot att bli tomma spektakel.
Betygsskalan är femgradig och uppdelad i följande kategorier:

Intrig och uppgifter
Miljö och värld (inklusive originalitet)
Röstskådespeleri och repliker
Spelmekanik
Ljud och musik
Grafik och teknisk kvalitet (tidsanpassat betyg)
Totalt

----------
The Last of Us (postapokalyps 2013)
Bolag: Naughty Dog

Intrig och uppgifter: Betyg - 4
I The Last of Us drabbas världen av en smitta som rent praktiskt följer zombiekonventionen, dvs de bitna förvandlas till aggressiva och hjärndöda monster som jagar andra för att sprida smittan vidare. Sjukdomen har modellerats efter den existerande parasitära svampen Cordyceps som drabbar bland annat myror, är invasiv och förändrar värdens beteende för att gynna parasitens spridning.

Smittan utgör i spelet bakgrund för hur samhället och de friska människorna har påverkats av en katastrof. Det är ingen vacker värld, där inspiration bland annat har hämtats från Cormack McCarthys dystra roman The Road, och man kämpar lika ofta mot vidriga människor som mot de smittade.

Huvudpersonen är originellt nog en femtioårig man vid namn Joel. Han mister sin dotter när katastrofen inträffar och det egentliga spelet börjar tjugo år senare med Joel som bitter och samvetslös smugglare. Han anlitas för ett smyga ut spelets andra huvudperson, den tolvåriga Ellie till en rebellgrupp. Ellie är immun mot sjukdomen och rebellernas forskare tror sig kunna tillverka ett vaccin med prover från henne. Det går förstås inte som tänkt och spelets kärna är hur relationen mellan Joel och Ellie utvecklas under en räcka av strapatser.

Handlingen påminner om mycket annat men är väl genomförd. Det nya är just hur relationen utvecklas på ett trovärdigt sätt.

Miljö och värld (inklusive originalitet): Betyg - 3
Miljön och världen är inte särskilt nyskapande utan följer en ganska gängse postapokalyptisk mall.

Röstskådespeleri och repliker: Betyg - 5
Riktigt, riktigt bra! Genomgående intelligent manus där även bifigurer säger vettiga saker. Röstskådespeleriet kan knappt bli bättre! Jag förvånades av att Ellies röst görs en fyrtioårig kvinna.

Spelmekanik: Betyg - 3
Habilt men inte nyskapande på något sätt. Man får nya grejor och egenskaper som kan uppgraderas, ungefär som i ett dussin andra spel. Dock fungerar allt prickfritt.

Ljud och musik: Betyg - 5
Ljudet är mycket bra, särskilt tänkte jag på det när man tar sig igenom en lutande skyskrapa som knarrar och gnäller så att man tror att den ska rasa. Ändå är det musiken som verkligen imponerar: akustisk musik av Gustavo Santaolalla som tidigare gjort filmmusik, bland annat till filmen "Babel". Jag spelar ofta soundtracket när jag skriver.

Grafik och teknisk kvalitet (tidsanpassat betyg): Betyg - 4
Sade jag att detta inte är en vacker värld? Det är helt fel. De förfallna städerna är fyllda av grönska och ruinerna är påtagligt vackra. Vissa cutscenes är som tagna ur spelfilmer. Människornas rörelser är helt naturliga men det hänger nog ihop med senare tiders motion capture.

Totalt: Betyg - 5
Det här nog det spel som gjort störst intryck på mig hittills genom sitt genuint mänskliga tema och sin tragiska ton. Allt som hör till spelet fungerar prickfritt men det är själva dramat, personerna och musiken som ger toppbetyg.

Planering Vanderland - Steg 1

Efter att ha lämnat ifrån mig Vredesverk, tredje delen i krönikan om den femte konfluxen, har jag genast kastat mig in i planeringen av sista delen med arbetsnamnet Vanderland. Någon som själv skriver eller bara är allmänt nyfiken kanske kan vara intresserad av processen och jag tänkte därför berätta lite hur jag gör. Jag ska försöka undvika spoilers i sammanhanget, vilket inte är helt enkelt eftersom ni ännu inte har läst den föregående delen. Så mycket kan jag dock säga att handlingen i Vanderland till största delen flyttar tillbaka till polarön Marjura där allt började i Svavelvinter.

Utgångsläget
De olika bitar jag har att arbeta med är:
* Utgången av romanen Vredesverk, där förstås somligt har fallit ifrån och annat har tillkommit
* Förutsättningar och krokar utlagda i Svavelvinter och Slaktare små, exempelvis crurernas närvaro
* De gamla spelen, vilka jag liksom hittills inte är bunden av utan använder som idébank
* Idéer som uppstått under det tidigare skrivandet och som jag löpande har noterat i ett dokument.

Steg 1 - Ordna avgörande händelser kronologiskt
Milstolparna i Vanderland har jag redan klart för mig sedan tidigare. Jag har nu skrivit upp dem på lösa papperslappar och försöker ordna dem i en logisk följd. Detta bara för att få klart för mig i vilken ordning händelser inträffar - händelserna behöver sedan inte beskrivas i rätt ordning i romanen, men jag måste själv veta var och när saker händer av rent logistiska skäl, typ att brorsonen inte ska mörda änkehertiginnan INNAN hon ändrat testamentet till hans fördel.

Steg 2 - Beräkna ankomster
Marjura ligger 350 svenska mil nordnordväst om Trakorien och det tar normalt tjugo dagar för en handelskaravell att segla dit. Några aktörer finns redan på Marjura, några stannar i Trakorien, medan ett större antal varelser reser dit i olika sällskap och på olika sätt. Avresedagarna spikas i princip i Vanderland, men jag har förstås möjlighet att påverka restider med stiltje, stormar eller händelser längs vägen. Sådant lämnar jag för tillfället därhän tills jag vet vilka modifieringar som ska göras för att passa handlingen. Nu beräknar jag normaltiden för att få en uppfattning om när och i vilken ordning olika grupper ankommer Marjura. Vissa seglar med olika snabba farkoster, andra flyger, vissa ska göra ärenden längs vägen etc. Jag har under arbetet med Vredesverk använt 2012 års kalender över juni och juli för att lägga in olika händelser från Stegosi förljusning och framåt och fortsätter bara in i augusti och september.

Steg 3 - Samordna händelser och ankomster
Nu är det dags att samordna steg 1 och steg 2, för att avgöra vilka som kan bli inblandade i olika händelser. Jag kan därvid fördröja händelser något om jag vill invänta vissa personer, men samtidig måste de tas i beaktande som redan anlänt Marjura.

Steg 4 - Klargöra relationer
Många personer ur de olika grupperna har redan träffats och har någon form av relation, andra måste få en relation när och om de träffas. Det är det ena - det andra är att klargöra kunskapsläget; när två personer med varsin pusselbit träffas och inser att deras bitar passar ihop kommer de förmodligen att dra helt nya slutsatser, inte nödvändigtvis de korrekta, om vad som måste göras. Det där måste jag reda ut för mig själv och bestämma vad som ska tydliggöras för läsaren. Saken kompliceras av att det är många personer inblandade, att de vet olika mycket, har olika kapacitet eller intresse av att förstå, har fattat vissa saker fel, hemlighåller vissa saker eller rent av lägger ut desinformation m.m.

Här befinner jag mig just nu och det är väldigt kul!

Alternerande berättarröster

Nu har jag alltså till sist skickat Vredesverk till förlaget och då börjar jag förstås planera för sista boken i serien med arbetsnamnet Vanderland.

Jag har en fundering rörande berättarpersoner som ni kan få tycka till om: Sedan åtminstone Slaktare små, så finns en handfull ganska tydliga berättarröster, dvs personer vars perspektiv man följer i deras tråd av handlingen: Praanz da Kaelve, Arn Dunkelbrink, enu Ammisadu, Silvia Miranda, Shagul etc. Så är det också i Vredesverk. Samtidigt har jag en liten tradition av att fasa in nya personer mjukt så att de är med i handlingen ett tag eller dyka upp på sista sidan för att sedan ta en större roll i nästa bok.

Jag funderade nu på om det vore OK att upphöja någon eller flera av dessa tidigare perifera personer till berättarröster och samtidig flytta ner några etablerade dylika till betraktade personer, dvs de kan fortfarande ha en stor roll, men men ser dem nu genom någon annans ögon utan att veta deras tankar. Jag tänkte mig att läsaren nu "kan" vissa personer ganska bra och att det kunde vara givande att se dem utifrån istället. Lite nytt grepp tyckte jag. Skulle det bli helt fel tror ni?

Nu har ni inte läst Vredesverk ännu, men tanken vaknade när jag fick en idé som gör en person viktigare som är med ganska mycket i den tidigare boken fast i en perifer roll. Spontana synpunkter.

Schrödingers bok

Erwin Schrödinger formulerade 1935 sitt berömda tankeexperiment om katten som, innesluten i sin låda med öppnad/ej öppnad cyanidkapsel, varken är död eller levande.

Jag kan känna mig som försöksledaren utanför kattlådan när jag nu på allvar börjar planera konfluxseriens sista bok: ett antal personer eller varelser går in i sista romandelen, alla med ett potentiellt öde som ännu inte är helt bestämt. Vissa är förstås redan körda respektive räddade, men ganska många ovissa, och det gäller också ganska centrala gestalter. Som författare kan jag känna något som liknar andäktighet inför min roll att bestämma vad som ska hända och det ganska snart; när jag väl börjar skissa upp detaljerna så kommer var och ens lott att fastställas och sedan blir det mest en fråga om att framställa berättelsen på ett så intressant sätt som möjligt.

Egentligen är det bara tre personer / varelser som har given immunitet till slutet, vilket förstås inte betyder att jag kommer att ta kål på resten utan att deras öden helt enkelt står till berättelsens förfogande.

Schrödinger avfärdade sitt eget tankeexperiment som fånigt och ville bara visa att kvantmekanik inte har tillämplighet i makromiljö. Schrödingers bok är däremot fullt och fast på allvar.