Jag har en diskussion med författarkollegan Christan Brönnestam ("Svart eld", blogg: http://spokskrivarn.blogspot.com/) om författandets våndor. I sammanhanget fick jag anledning att beskriva min planeringsmodell och tänkte att den kanske kunde roa någon annan nyfiken.
Alltså:
Vi diskuterade ju planeringsverktyg för ett par år sedan vad jag minns, men jag är tillbaka till två stora Whiteboard-tavlor i sovrummet där jag ritat upp intrigtrådarna på två olika sätt. Den bästa av dessa två versionen har jag sedan spaltat upp i kapitel betecknade X.Y.Z + titel, där
X = del av romanen (två till tre delar i analogi med Svavelvinter, där alla trådar tar ett gemensamt kliv över till en ny fas när jag byter del och den tidigare delen avslutas med något slags klimax och synkroniserar alla trådar tidsmässigt.
Y står för en sammanhållen intrigtråd kopplad till den huvudperson som man följer genom hela tråden, exempelvis Praanz da Kaelve eller Shagul om du minns dem.
Z slutligen står för enskilt kapitel, ofta synonymt med scen, kanske med någon anknuten sidoscen redovisad i kapitlets början eller slut. Efter mina erfarenheter från Svavelvinter där jag först skrev strikt kronologiskt men sedan klippte om hela boken för att under flera kapitel följa samma människor (på testläsares inrådan) så fungerar det ganska bra att ägna sig åt samma person under 2-4 kapitel.
Mina arbetsenheter blir alltså de enskilda kapitlen (Z) där jag inför varje kapitel definierar:
(1) Hur jag går in i kapitlet (med vilka personer i vilka situationer etc),
(2) vilka exponeringar (information till läsaren) som ska göras i kapitlet, helst inbakade i intrig och dialoger,
(3) vilka händelser som ska inträffa under kapitlet och
(4) hur jag ska gå ut ur kapitlet (hur det påverkar och så att säga jackar i kommande kapitel).
När jag väl har denna ram klar för mig känner jag att jag kan skriva ganska fritt, något som är nödvändigt för att upprätthålla flexibilitet och mitt eget intresse.
En fördel med att ha denna struktur fastlagd redan innan kapitlen är skrivna är följande: Ofta får man ju idéer när och var som helst: mitt i natten, ute i skogen, när man läser, på ICA etc. Jag har då alltid papper och penna tillhands (många idéer har skrivits på parkeringskvitton i bil mitt ute på motorvägen). Då jag sedan kommer till datorn så skriver jag in idén i det kapitel där den hör hemma så att den finns där när jag väl kommer för att skriva kapitlet.
Förutom påbörjade datafiler för alla kapitel så arbetar jag med tre större dokument där idéer också noteras:
ARTIKLAR, där jag skriver mer sammanhängande under övergripande rubriker såsom "Kläder i Trakorien", "Det Höga Språket", "Kosmologi" och "diFolterna",
PERSONER, där varje person och varelse har en egen rubrik med underrubriker som "utseende", "relationer", "citat" etc, samt
KLADD där allt ostrukturerat hamnar som kan vara bra att ha men som inte kan placeras in ännu.
En rolig detalj i dokumentet med personer är att jag lägger in en bild på varje person som inspiration - det kan vara en skådespelare, någon jag känner eller en historisk person. Antingen är bilden klockren från början eller så byter jag den då jag hittar någon som stämmer ännu bättre.
fredag 20 november 2009
söndag 8 november 2009
Skapelsetro och talmystik i Trakorien
(delvis en uppföljare till inlägget "DiFolter och animister")
Shaguls strid mot sin mästare ligger bakom mig för denna gång och jag skriver nu om animisterna på ön Mereld med prästen Sambarsynd Coria som huvudperson. Denne godmodige man har jag modellerat efter barnens konfimationslärare, men porträttet fördjupas förstås när han hamnar mer konkret på papper. Sambarsynd Coria har till exempel fått ett mindre godmodigt förflutet som aktiv deltagare i "Abzulvan"*, animisternas inkvisition där skapelseprästerna för kampen mot skapelsens fiender med alla medel. Han har erfarenhet av att bekämpa såväl shaguliter som diFolter och andra, mindre namnkunniga hädare.
En skillnad mot vår egen tids inkvisition är att Abzulvan inte är lika inriktad på att jaga förment hädiska läror utan förföljer konkreta "skapelsvidriga handlingar". Rebellerna ifrågasätter å sin sida knappast skapelsens ordning men försöker däremot rubba den. Deras läror blir förstås ofta hädiska på köpet men är i sig sällan tillräcklig anledning till åtgärd. Motsättningen har heller inte samma politiska betydelse som i vår värld eftersom världsliga makter oftast inte har koppling till en enda religion. Striden står därför i stort sett mellan religiösa samfund och sekter som bara undantagsvis är statsbärande. Sådana undantag är just Mereld och även Kishatet.
Jag funderar i sammanhanget på vilka konkurrerande världsuppfattningar som råder i Trakorien och särskilt med tanke på hur deras värld skiljer sig från vår. Den huvudsakliga skiljelinjen går som jag ser det mellan skapelsetrogna/holistiska varelser och rebelliska/kaotiska/egocentriska varelser:
Utgångspunkten är att världen ÄR skapad och INTE har utvecklats enligt Darwins lära. Världen finns därtill som ritning tecknad med särskilda symboler, "Me", vilka sammanställda ofta kallas "Det höga språket". En ändring i ritningen ändrar verkligheten. Olika uppfattningar finns om VARFÖR världen skapats och om den har något syfte.
De skapelsetrogna anser att alla anspråk på utveckling kan uppfattas som hädelse. Den troende bör som en ikonmålare sträva efter fulländning enligt gudarnas planer och att finna och fullgöra sin roll i skapelsen. Man accepterar samtidigt att världen inte är perfekt. Gudaplanerna har via underhuggare implementerats på ett förvridet sätt och det finns därför utrymme för förbättring men bara i riktning mot idealet.
Rebellerna anser istället att vi är fångar hos de som skapat vårt zoo eller fängelse och att vi bör söka frihet eller utnyttja systemet som det är. Man vill plocka isär för att förstå, något som de skapelsetrogna inte gillar.
Skapelsetrogna söker sig alltså inåt mot ett ideal där det inte gäller att vara kreativ utan att göra rätt. De är konservativa och defensiva. Rebellerna söker sig utåt från givna förutsättningar. De har inga givna gränser, är kreativa och offensiva. Man kan jämföra skillnaden i inställning med den hos backar och anfallsspelare i fotboll.
Talmystik - hjälp mig fylla på
Jag har tidigare lekt med tanken att låta talen tjäna som symboler för olika världsåskådningar, men det jag nu funderar på är att bygga ut talmystiken mer systematiskt. Fördelen med tal i jämförelse med symboler som kors eller stjärnor etc är att talen faktiskt kan användas på det sätt som exempelvis skett i Kabbala.
Frågan som ni gärna får hjälpa mig med är vad de olika talen skulle står för i Trakorien, och jag talar då främst om talen 0-9. Låt oss spåna fritt och inte vara främmande för att ett tal kan stå för många och även motsägelsefulla saker. Det jag spontant ser (fyll gärna på från eget huvud eller tidigare skrivet) är följande:
0
Tiamats tal - intigheten. Ett illa sett tal som de flesta andra vill undvika att sammankopplas med.
1
Jagets tal. Individen. "Den ende och hans egendom". Shagul.
2
Tes-antites. Existens mot icke-existens, motsatser, dialektik, dikotomen (Shaguls bok)
3
Skapelserebellernas tal. De accepterar i princip animisternas fyrtal för skapelsen enligt nedan men anser att den fjärde aspekten måste vara människans närvaro och agerande så att världen byggs av ett ofullständigt tretal. diFolterna ser tre grundelement i materien: svavel, salt och kvicksilver.
4
De skapelsetroendes tal - animister anser att allt har fyra aspekter när det är komplett. Dessa aspekter kan i sin tur har fyra delar liksom samma företeelse kan ses ur olika fyrtal av vinklingar men det är alltid i fyra man måste landa. Animisterna räknar ofta med talbasen fyra. Koppling givan till de fyra klassiska temperamenten, fyra element etc.
5
Pentagrammet med det gyllene snittet - kunde vara Banzikans tal. Skulle också kunna vara en otillåten utbyggnad av skapelsens fyrtal, dvs en femte främmande aspekt lika hädisk som det ofullständiga tretalet - t.ex. ett pentagram för att åkalla demoner.
6
Kastykes hexifiering
7
Symbol för Trakoriska riket - de sju stammarnas förbund, septaviet i Tricilve.
8
?
9
?
Idéer välkomna.
*Namnet "Abzulvan" är bildat av "abzu" - guden Enkis sötvattenkälla som ska vara ursprung till allt liv och all visdom, av engelska "absolved" i betydelsen "frikänd, renad" samt "vulva" eftersom animismen dyrkar moder jord, livgivande och kvinnlighet.
Shaguls strid mot sin mästare ligger bakom mig för denna gång och jag skriver nu om animisterna på ön Mereld med prästen Sambarsynd Coria som huvudperson. Denne godmodige man har jag modellerat efter barnens konfimationslärare, men porträttet fördjupas förstås när han hamnar mer konkret på papper. Sambarsynd Coria har till exempel fått ett mindre godmodigt förflutet som aktiv deltagare i "Abzulvan"*, animisternas inkvisition där skapelseprästerna för kampen mot skapelsens fiender med alla medel. Han har erfarenhet av att bekämpa såväl shaguliter som diFolter och andra, mindre namnkunniga hädare.
En skillnad mot vår egen tids inkvisition är att Abzulvan inte är lika inriktad på att jaga förment hädiska läror utan förföljer konkreta "skapelsvidriga handlingar". Rebellerna ifrågasätter å sin sida knappast skapelsens ordning men försöker däremot rubba den. Deras läror blir förstås ofta hädiska på köpet men är i sig sällan tillräcklig anledning till åtgärd. Motsättningen har heller inte samma politiska betydelse som i vår värld eftersom världsliga makter oftast inte har koppling till en enda religion. Striden står därför i stort sett mellan religiösa samfund och sekter som bara undantagsvis är statsbärande. Sådana undantag är just Mereld och även Kishatet.
Jag funderar i sammanhanget på vilka konkurrerande världsuppfattningar som råder i Trakorien och särskilt med tanke på hur deras värld skiljer sig från vår. Den huvudsakliga skiljelinjen går som jag ser det mellan skapelsetrogna/holistiska varelser och rebelliska/kaotiska/egocentriska varelser:
Utgångspunkten är att världen ÄR skapad och INTE har utvecklats enligt Darwins lära. Världen finns därtill som ritning tecknad med särskilda symboler, "Me", vilka sammanställda ofta kallas "Det höga språket". En ändring i ritningen ändrar verkligheten. Olika uppfattningar finns om VARFÖR världen skapats och om den har något syfte.
De skapelsetrogna anser att alla anspråk på utveckling kan uppfattas som hädelse. Den troende bör som en ikonmålare sträva efter fulländning enligt gudarnas planer och att finna och fullgöra sin roll i skapelsen. Man accepterar samtidigt att världen inte är perfekt. Gudaplanerna har via underhuggare implementerats på ett förvridet sätt och det finns därför utrymme för förbättring men bara i riktning mot idealet.
Rebellerna anser istället att vi är fångar hos de som skapat vårt zoo eller fängelse och att vi bör söka frihet eller utnyttja systemet som det är. Man vill plocka isär för att förstå, något som de skapelsetrogna inte gillar.
Skapelsetrogna söker sig alltså inåt mot ett ideal där det inte gäller att vara kreativ utan att göra rätt. De är konservativa och defensiva. Rebellerna söker sig utåt från givna förutsättningar. De har inga givna gränser, är kreativa och offensiva. Man kan jämföra skillnaden i inställning med den hos backar och anfallsspelare i fotboll.
Talmystik - hjälp mig fylla på
Jag har tidigare lekt med tanken att låta talen tjäna som symboler för olika världsåskådningar, men det jag nu funderar på är att bygga ut talmystiken mer systematiskt. Fördelen med tal i jämförelse med symboler som kors eller stjärnor etc är att talen faktiskt kan användas på det sätt som exempelvis skett i Kabbala.
Frågan som ni gärna får hjälpa mig med är vad de olika talen skulle står för i Trakorien, och jag talar då främst om talen 0-9. Låt oss spåna fritt och inte vara främmande för att ett tal kan stå för många och även motsägelsefulla saker. Det jag spontant ser (fyll gärna på från eget huvud eller tidigare skrivet) är följande:
0
Tiamats tal - intigheten. Ett illa sett tal som de flesta andra vill undvika att sammankopplas med.
1
Jagets tal. Individen. "Den ende och hans egendom". Shagul.
2
Tes-antites. Existens mot icke-existens, motsatser, dialektik, dikotomen (Shaguls bok)
3
Skapelserebellernas tal. De accepterar i princip animisternas fyrtal för skapelsen enligt nedan men anser att den fjärde aspekten måste vara människans närvaro och agerande så att världen byggs av ett ofullständigt tretal. diFolterna ser tre grundelement i materien: svavel, salt och kvicksilver.
4
De skapelsetroendes tal - animister anser att allt har fyra aspekter när det är komplett. Dessa aspekter kan i sin tur har fyra delar liksom samma företeelse kan ses ur olika fyrtal av vinklingar men det är alltid i fyra man måste landa. Animisterna räknar ofta med talbasen fyra. Koppling givan till de fyra klassiska temperamenten, fyra element etc.
5
Pentagrammet med det gyllene snittet - kunde vara Banzikans tal. Skulle också kunna vara en otillåten utbyggnad av skapelsens fyrtal, dvs en femte främmande aspekt lika hädisk som det ofullständiga tretalet - t.ex. ett pentagram för att åkalla demoner.
6
Kastykes hexifiering
7
Symbol för Trakoriska riket - de sju stammarnas förbund, septaviet i Tricilve.
8
?
9
?
Idéer välkomna.
*Namnet "Abzulvan" är bildat av "abzu" - guden Enkis sötvattenkälla som ska vara ursprung till allt liv och all visdom, av engelska "absolved" i betydelsen "frikänd, renad" samt "vulva" eftersom animismen dyrkar moder jord, livgivande och kvinnlighet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
